söndag 3 juli 2022

August, så inihelvete smaksäker

Han jobbar metodiskt i köket, letar bästa råvarorna och gör vackert, avsmakar hela tiden, letar smakbryggor och prövar olika kombinationer, fastnar och utvecklar.

Nu senast egna "vita" pizzor med  citronzest och kronärtskockshjärtan. Vietnamesiska vårrullar med heta såser.








fredag 17 juni 2022

Stor saknad efter Assar och lite av resfeber har slagit mig efter Lovisas storslagna födelsedagspresent


Hade jag för tio år sedan sagt att jag saknade en hund skulle jag anklagat mig själv att vara pjoskig! Trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid en krabat som jag blivit. I onsdags kom våra vänner Per och Annliz och tog Assar med sig. Så fantastiskt med hundvakt ända till midsommarafton.

Sätter nyckeln i låset hemma - ingen kommer raskt och glatt och möter mig. Ingen tar omedelbart min plats i soffan när jag reser mig för en vända i köket. Jag hör tassande mitt i natten, men ingen hund är där. Jag har Assars tider i kroppen och planerar min dag efter dessa. Tänk att saknaden kan vara så stor och att jag så knutit an till en så trogen filur.

Lovisa med Assar

En annan jag saknar väldigt mycket är Lovisa som drog till NY för ett år sedan och som sitter lite fast i USA i väntan på nya uppehålls och arbetstillstånd. Men med barn är det annorlunda, där är man ju lite förberedd på att de ska stå på egna ben och dra hemifrån. Lovisa gör det med kraft och med den äran. (Jag spricker av stolthet!)

Nu drar vi. Jag ska fira min 70-årsdag på måndag och tanken var från början att detta skulle ske i tysthet. Liksom att dagen bara skulle flyga förbi, men icke sa nicke eller snarare Lovisa som suttit i NY och smitt stora planer för sin pappa. I veckan ringde hon och släppte födelsedagsbomben. Hon har ordnat med en resa för mig och Kicki till Island (stått på min bucket list i 60 år!) allt fixat, flygbiljetter, hotell, hyrbil, allt! Hur fantastiskt är inte det? Överraskningen var nog en av de största jag erfarit. Alla andra har vetat om Lovisas planer sedan februari och jag har inte misstänkt nått. Nu överrumplad, och lycklig. Fattar inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna allt detta, så generöst och så otroligt vackert av Lovisa.



torsdag 16 juni 2022

Jag menar bara - dansk ribbestek - kan det bli bättre?!


 Kom över ett bra stycke kött från svensk gårdsgris, en utstyckad ribbestek. Kommer att ge oss god mat i två dagar minst. Puffig knaprig svår, mjukt välsmakande kött, så en gräddsås och egenodlad röd toppkål med sötsyrliga toner av citron, sirap och salt. Kokt potatis till.

Och vet ni?

Den skötte sig helt själv i ugnen - ingen snabbmat utan vällagat långkok som egentligen inte tar längre tid än något annat. Man behöver liksom inte sitta och titta på steken genom ugnsluckans glas utan kan göra en massa annat.

Själv passar jag på att packa för en resa till Island tillsammans med Kristina - på vår bucket list i massor av år, för mig i nu jämt 60. Nej jag flyt inte men fyller jämt på måndag om det är den 20e och resan är en fenomenalt, nästan generande stor, 70-årspresent från min älskade Lovisa.

Jag ska passa på att berätta. När jag var tio år och hade sommarlov botaniserade jag som vanligt i farsan och morsans bokhylla. Bland alla klassiker stor en svart bok "Kamera 55". I den fanns ett stort bild och textreportage från Island där Hekla hade haft ett mindre utbrott. Jag blev fullständigt uppslukad och lade allt om Island på minnet, alla bilder etsade sig fast och jag minns dem än idag. När skolan började om hösten var det gängse genomgång om vad alla elever sysselsatt sig med under sommaren. När så fröken frågade om någon till och med varit utomlands - det var ju inte så vanligt med utlandsresor 1962 - räckte jag upp handen och sa "Jag har". "Jag har varit på Island". Var det en lögn? Nej, jag hade varit där, rest i en bok som var så stark att den blivit verklig, Och jag fick redogöra för allt jag sett och allt jag visste om Island. Tror jag sett mer och lärt mig mer än om jag varit där fysiskt.

En gång i tiden hade jag ett gästlektorat på ett universitet. Min professor som också var en av mina bästa vänner reste sällan eller aldrig utomlands fysiskt, däremot resta han i kartor (!). Därmed hade han sett hela världen vilket vi diskuterade i en intensiv brevväxling skrivet på maskin och med teckningar och diagram inpetade. Så diskuterade vi djupa förkastningssänkor i Sibirien och isfria utstickare i Antarktis, golfströmmens vänding och ålens vandringar. Och nu kommer jag äntligen till Island.

söndag 12 juni 2022

Sotaren bara öste ner bona!



Mitt förnuft säger att det här är gigantiska getingbon. Eller?

Vi fick piporna granskade och tryckta. Sotaren, en jovialisk man från Ljusdal, Åtta år yngre än jag själv, balanserade mästerligt på taket och  sänkte ner både tryckmätare och kamera. Sen en ampull i röret och in på den lilla krypvinden för att se om det sprutade ut någonstans i dessa dolda rum.

På väg in genom den lilla lyckan under taknocken, rev han ut det ena bot större än det andra. Obebott, ropade han ner till oss när kolosserna landade vid våra fötter.

Senare berättade han om äventyr på olika vindar med bebodda bon i storlek av basketbollar - precis som vår obebodda.

Men nu till frågan som jag skulle kunna vara tvärsäker på men tvivlar - är det verkligen getingbo, det där stora. Att de gråa bollarna är getingar som byggt är vi självfallet på det klara med, men det andra? Någon expert på nätet?

PS Skorstenen godkänd på alla punkter! DS



lördag 4 juni 2022

Överblivor? - Nej bara en glömd köttfärs

"De elaka svinen sökte genast upp andra sulor att äta"

Så skriver Linné i en av sina reseböcker när det handlade om att välja mellan "potatoes" och skockor. "Ty ett fält med skockor kommer åter år efter år utan att jorden behöver brukas eller ny gröda behöver sättas ut" (fritt översatt)

Det är klart att en sådan självgenererande växtlikhet som skockor vinner i längden, och när han tar "potatoes som under vintern i källaren förvarats" och ger dem till svinen så radas dessas okokta "rötter" till fördel för annan mat att äta i grisgården.

Så småningom slår Linné dock fast att "Man äter inte potatis för dess utseende eller smaks skull utan blott och bart för dess näring". Och faktiskt kan man hålla sig till potatis över tid utan att få några allvarligare fysiska men. Ser man krasst på det så skulle potatis kunna bli en världssvältsräddare vilket denne, inte bara ordnare av växtlighetens sexualsystem utan ockå dietetikens fader, kunde slå fast.

Äsch, bara något som kom upp när jag "framkallade" bilden av gårdagens middag. Tittade på utgångsdatum på 1,4 kilo lokalt fabricerad köttfärs som blivit liggande i kylskåpet och så att det var som sista dagen igår.

Köttbullar, köttfärssås, uppstekt för frysen, hamburgare? Nej det blev köttfärslimpa och så en hel del till Assar (vår hund)

Lätta, välsmakande, saftiga, saltiga och kryddiga skivor köttfärslimpa. Vilken skillnad det blir med lite extrafet köttfärs...NEJ NEJ NEJ - det ska vara blandfärs, utropar vän av någon slags ordning. Absolut inte! Det ska vara utmärkt köttfärs och så med långstekt lök som mixas och blandas i.

Så här gör jag fritt från huvudet:

Till ett kilo köttfärs börjar jag med att låta en dl skorpmjöl svälla i två deciliter fet mjölk. Blandar i två lantägg, ordentligt med salt samtidigt som jag steker en stor finhackad gul lök i 40 g smör som sedan får svalna. Guckar ihop allt detta med köttfärsen till en välblandad smet.

Så klär jag två mindre avlånga brödformar med ugnspapper och klappar i smeten. Ungefär innan dess sätter jag ugnen på 200 grader. Toppar köttfärslimporna med extra salt från kvarn och ett skikt med nymald svartpeppar och lägger över några lagerblad...skjuts in i ugnens nedersta fals och sätter klockan på 40 minuter. Väntar tills limporna nått en innertemperatur om 70 grader. Tar ut och häller av juicen som sedan får bli en ganska lös gräddsås. Kokta potatisar till och lite rårörda lingon,

Vaknade upp med sol mot sovrummets linnegardin, bara det!

söndag 29 maj 2022

Den där lille parveln som aldrig ger upp - August - Idag fyller han 15.


Han föddes idag för 15 år sedan och tvärdog direkt. Bara sådär slutade andas. "Det här ser inte bra ut", sa jag. "Jodå, sa barnmorskan på Danderyd". "Nej, absolut inte". "Du har rätt", sa barnmorskan och slet iväg med August i väldig fart. 


Det blev sådär att tiden stannade. Mamma Na, helt omtöcknad efter en ganska besvärlig förlossning, min andning stoppade också. Sprang efter och in i ett rum med all utrustning man kan tänka sig. Och där låg han min lilla pojke, uppkopplad med slangar för syre och kablar för analys. 


Jäklar som marken kan svikta, när hopplösheten blir evig och förlusten oändlig. 

Tiden var fruktansvärd lång i mig, men bara någon minut i verkligheten. Där låg han plötsligt och skrek och sprattlade.

Fullständigt dränerad på kolhydrater gick hans system ner så mycket att han inte orkade suga i sig från bröstet, inte ens andas. 

Han var okej August, men fick ligga kvar på BB under tio dagar och med ständig övervakning. Blev sönderstucken av ständiga blodprov. När så fullständig balans uppnåtts släppte läkarna taget om honom och garanterade att han inte skulle få några framtida men.  


I veckan som var reste vi upp till torpet. I bilen började han sjunga, olika stämmor ur repertoaren i Sollentuna gosskör. K och jag satt alldeles tysta och bara lyssnade, så inträngande vackert, en så fantastisk röst, en klang som fyllde inte bara bilen utan också våra inre. 

Nu har jag fått förmånen att kampera ihop med den här gossen från mina egna 55 till 70. Jag är så tacksam för det. Hans sällskap är så utvecklande, så givande och det är "föräldra-barn-kärlek" på riktigt. 



Vi arbetade i trädgården, gör om det mesta. August kom ut och ropade att lunchen var klar. Jag berättar det nu på hans födelsedag för ett rikta sökljuset på hans säregna begåvningar. På rösten, på musiken, på kornetten (stod på farstun och spelade sommarpsalm ut och bort mot de blånande bergen), på maten. Där var uppdukat med hemlagade vårrullar och en himmelskt god buljong med dumplings fyllda med anka och ingefära.

Samma kväll bakade han helt fantastiska pizzor efter att ha kört padda och plattat till den ny grusinfarten och efter att ha vältat ner ängsblomfrö och åkergräsfrö i matjordsskiktet över det som förr varit en onödigt stor villagräsmatta.  


Älskade unge vad du är bra! Tack för att vi får vara med dig.


måndag 23 maj 2022

Mer om detta Anguskött från Stenspers gård i Tallåsen - idag en Vitello Tonnato på en liten utstyckad rulle.


Alltså, kan man använda ett slitet uttryck som "helt magisk" så gör jag det om en liten utskuren rulle från en ko som  inte dög till något annat. Men vilket kött.
Stekte den runt om, bräserade med morot, lök, lagerblad och några pepparkorn.
Skivade kallnad i tunna skivor och napperade med den karaktäristiska blandningen av tonfisk, sardeller, och en liten vitlöksklyfta som kördes med olja till majonäsliknande konsistens, späddee på med lite citron och så toppade jag med rikligt md kapris och hackad persilja - kan något vara så gott?

Råbiff på fetlagt kött av sinad ko


Min fäbless för Råbiff är känd. Inte mins för att jag återkommande skriver om råbiffexcesser. Inte bara här på Tabberaset utan också som nu senast i tidningen Fokus.

Jag vill nog mena att jag är smakexpert vad gäller just råbiff så jag som oftast äter det hemma och använder råbiff som en slags temp på hushållning och restauration när jag reser. Ätit, förmodligen med livet som insats, råbiff i orienten såväl som i väst och på andra sidan Atlanten. Och visst, jag har överlevt, till och med mått alldeles utmärkt.

Häromdagen var jag och K på besök på Stenspers gård i Tallåsen. Vi blev kvar i flera timmar, helt fantastiskt bemötta och fick hälsa på Anguskorna nere vid älvkanten där de betar som på en grönskande savann.

Här finns utöver en fantastisk riktning för djurhållning och djuromsorg även kunskap av stora mått avseende det kött som produceras, om smak, fetthalt, ålder, mognad, mörning och foder. Alltså hela kedjan från det att tjuren släpps i kohagen till det som serveras på bordet.

Med oss hem fick vi ett rejält smakprov av råbiffmald färs från en alldeles för fet ko för att passa EU,s poängsättning - sånt där utmärkt kött som aldrig i helvete skulle passera ut till affärer, men som är det allra utsöktaste. (missa inte deras gårdsbutik om ni har vägarna förbi eller till Tallåsen)

När vi kom hem tillredde vi råbiffar med klassiska tillbehör. Det smällde i munhålan och skulle man kanske citera en av våra mest framträdande gastronomer så "gjorde det utmärkta köttet små priruetter".

Kanske också ska påpeka att den lilla äggulan kommer från vaktel!

Med tanke på min råbiffserfarenhet sätter jag den här upplevelsen alldeles nyligen högst av alla.

Dagen efter gjorde jag små parisare (på limpa!!!!) med gul lök och ett magrare kött, även det gjorde piruetter i munhålan.

Inser värdet av att välja och klokt avväga vilket kött vi ska äta!

torsdag 19 maj 2022

Or i kylen - Ost i sinne

Herrgård 60 månader

Igår kväll, kände mig nöjd efter två lyckade skrivdagar och sen städning. Sådär vid 22, en kopp te och endast ost därtill. Och vilken ost! Stor njutning.


För en vecka sedan gick jag på ett pressmöte inför Ostfestivalen på Wijnjas på Bergsgatan. Fick inbjudan i feberdimmor, mitt under min värsta covidvecka. Feberångest svårt att tänka klart, värk och som för alla med alla slags flunsor förvirring. Noterade dag, plats och tid. Alla rätt utöver tidpunkt. Gick dit, förklarad smittfri, men pustfull efter tio dagars sjuka. TVÅ TIMMAR FEL! 

Nu gjorde det inte så mycket, för att bara gå in på Wijnjas är en resa i sig. Här finns allt jag önskar av ost.


Gick därifrån betydligt fattigare, men också rikare med några kilo ostar, favoriter och längtan.

Eller vad sägs om en Herrgårdsost (!) lagrad i fem år. Peakar precis i konsistens, i smak, i sälta och i full mognad. En Havarti som får mig att minnas de där tonårsresorna med tåg till Helsingör med väskan fylld av Nanok starköl (den er lumsk!) och dansk doftande Havarti så pass att jag fick sitta ensam i tågkupén. En Saint Marcellin som jag en gång presenterades för av Paul Bocuse. (brukar inte länka till Wikipedia mer än nödvändigt, men här känns all fakta korrekt).

Grevé 48 månader

Så blev det Ostfestival i helgen på Münchenbryggeriet. Alltså, alla var där. Missade fredagens öppning. mIssade den stora lördagsanstormningen och gick dit när allt lugnat ner sig på söndagen. Helt okej för då kunde de allra minsta utställarna ta sig tid att förklara, att prata personligt, att berätta. Det lustiga bland dessa idoga gårdsproducenter, inte sällan med fantastiska ostar i små serier, är att det nu är andragenerationen som tagit över. Har jag blivit så gammal? Har jag varit med så länge? Deras föräldrar som en gång startade under liten ekonomi och med övertygelsen att det som de producerade var hållbart och utöver det vanliga, hade nu generationsväxlat, utvecklat och förbättrat. Fan så slitsamt att vara småbonde, men så gott att de finns.

Jo, en höjdare till, en Grevé, lagrad i 48 månader, oj oj oj skar tjocka skivor av den igår kväll till mitt te. 


onsdag 11 maj 2022

Alltså, vi snackar husmanskost, pölsa och paltbröd med fläsk

Ända sedan barnsben har jag varit förtjust i rejäl husmanskost, inte bara till fest utan vällagad vardag. Älskade knäckebröd med stekfläsk och om brist därpå endast stekflott med salt.

Sedan, jag vet inte när, har jag varit överförjust i paltbröd med fläsk och vit sås. Kunde inte förstå mina lekkamrater som rynkade på näsan åt den slags mat. Lapskojs, kroppkakor, leverbiffar, stångkorv, etc.

Samtidigt är jag så glad över att ha fått en son som aldrig rynkar på näsan åt den mat jag lagar hemma.

Nyligen stod jag hos Björks Charkuteri i Färila och ringde honom för att fråga specifikt vad han önskade att jag köpte med mig hem. "Syltat fläsk, blodpuddingen, deras kalvsylta, den gammeldags falukorven, deras riktigt syrliga isterband, sotarrökt och alspånsrökt fläsk, deras bacon som man kan använda rått att lägga på smörgåsen."

Personalen frågade vilket ålderdomshem han bor på!

I veckan har vi utöver en salad Niçoise med överdrivet mycket sardeller ätit Björks utmärkta pölsa med Rattepotatis och inlagda rödbetor och idag stekt salt grisbog med tunnpaltbröd och becha. Det står vi oss på. I morgon till frukost blir det Björks hemlagade blodpudding med rårörda hälsingelingon.

Sen har jag en sådan fäbless för överblommade tulpaner som de här jag fått av K

Assar nyklippt - så jäkla snygg.




söndag 1 maj 2022

Härlig Valborgsmiddag signerad Kristina Ericsson (och Emma Hamberg)


Jag är så glad - en ytterligare dimension i min relation har växt till en oanad höjd. Min kära har aldrig varit speciellt intresserad av mat i allmänhet och matlagning i synnerhet. Det är ändring på det nu.

För några veckor sedan såg vi tillsammans en "morgonsoffa" på TV4 och med gästkocken Emma Hamberg. Det blev en ögonöppnare för K som ditills hellre tagit fil och Müssli på kvällen än ställt sig att göra något livgivande gott.

"Vilken underbar människa", utropade hon och erkände sitt sökande efter det ultimata. Trots många år tillsammans har inte riktigt min fäbless för det franska landat. Det är klart att hon varit lätt att bjuda både på ytterligheter och innerligheter, men att själv ställa sig annat än att baka (och det är hon skitbra på) har varit ett projekt fågel Fenix.

Genast gick hon åstad och köpte Emma Hambergs senaste "Au Pif". En rent underbar läsning eftersom matlusten finns bland alla orden som är staplade lustfyllt. Här finns energi och njutning, ironi och matglamour. Dessutom helt underbara illustrationer och bilder.

"Så här vill jag laga och så här vill jag äta"

Valborg blev startskottet och en Pistou som inte gick av för hackor, vitlöksstinn och perfekt balans i syra och sälta, mortlad med kärlek och då kan det ju bara bli bra.

Förrätt, grön grillad sparris på en handslagen majjobas (samt vispat äggviteskum) och oöverträffat mycket skuren gräslök. Njutning.

Under tiden - en tvåkilos fritt uppvuxen kyckling från ett familjejordbruk. En präktig fågel som till volymen kändes som en lite kalkon, men som smakade betydligt mer. För här marinerades den med tunt skivad citron och shalottenlök i flera timmar sedan grillades den så att en god skorpa bildades. Tillbaka till lökbädden och så på med citronerna igen för att sedan gå färdigt till 68 graders innertemp i ugnen.

Sen ostarna. Inser hur nödvändigt det är med ost som en förlängning av en måltid av den här kalibern. Dessert? En liten smördegstartlett med fint skuret äpple och rörsocker.

Nu är lågan tänd och det här kommer i framtiden att bli vår cup of tea!

lördag 30 april 2022

När August gör lunch går inget av för hackor, hett, saltigt och gott

 



August älskar det här. Just nu steker han fänkålskorvar av bästa märke och gör äggröra till som en liten valborgslunch.

Igår blev det dumplings med en fantastisk dipsås och en rejäl nudelsoppa till det. Skitgott!

fredag 29 april 2022

Det ger sig ju inte


Konstig sjuka det här. Ena dagen känner jag mig som "wow nu är jag snart frisk", andra dagen är jag redigt matt. Och nu åkte lilleman på det mitt i sin efterlängtade Prao.

Han säger "Vad ska jag göra med all energi när jag är sjuk?"

För honom ä'r det lite snuva så långt. Positiv igår. Då passade jag på att ta ett test också för att se om det forfarande fanns virus kvar (det är ju en vecka sedan skiten konstaterades) och visst båda våra tester visar två kraftiga streck. Här kommer ingen billigt undan.

Gör mina grejer, dänker tvätt för strykning, tvättar tvätt i maskin, tvättar golv med sopa och klorin, torkar ytor, blir alldeles alldeles matt, vattnar blommor, tänker plantera om, orkar inte. Steker plättar att servera till lunch med rårörda lingon och honung för att muntra upp oss - det slinker ner

Upptäcker att smakförnimmelserna blivit starkare genom att vara tillfreds när jag tuggar mig genom plättraven. Öppnar dörren till min franska balkong och släpper in en kall valborgsil av våren. Känns friskt. Går ut i ateljén, tittar, funderar, men orkar inte. En stor duk hänger på strykbrädan, får nog stryk om en stund.


onsdag 27 april 2022

På Bättringsvägen - men utan smak och lukt!

 När jag körde taxi ringde växeln upp mig och frågade var jag var, de såg mig inte på datorn. Jag sa att jag var på Bättringsvägen. De skrattade och sa att det var ju jättebra, men var är du. "Jg är på Bättringsvägen, en ganska lång vägsnutt i Råcksta som alla borde känna till". Så bra sa växeln, kan du ta en körning i Vällingby. "Ha ha ha, Råcksta är ju Vällingby, ett lopphopp till centrum".

Så där var det och det var ju ganska kul. Nu är jag på Bättringsvägen igen, inte i Råcksta utan hemma i soffan. Det har varit tuffa dagar, men om jag jämför med en del kompisar som i coviddens inledande fasa fick ligga nedsövda i respirator i veckor är det jag och K gått genom en fjutt. Utgår man från mitt eget med min ångestsida och hypokondri har det varit en fruktansvärd resa så långt. I förrgår kände jag inte kaffedoften hur långt ner i burken jag än nosade. Lagade en svampomelett som inte smakade något trots grädde och smör. Jag hade alltså gått miste om mitt njutningssinne nummer två. Har numer vare sig bollsinne, luktsinne eller smak.

Bredde några smörgåsar i morse, med Ålands smör, lagrad präst och majonäs. Kokade kaffe till.

Har tränat i 48 timmar, gnuggat mina egenodlade örter och nosat och försökt bestämma, tagit fram kanel, gurkmeja, grön curryblandning. Kanske träningen givit resultat.

För när jag tog första tuggan följt av en mun kaffe så hade jag en förnimmelse. Åh lycka. Mitt mest handikappande kanske ändå överbryggs och läks. Borstade tänderna och fick en förnimmelse av tandkräm. Doftade i kaffeburken igen och alldeles nyss - svagt känner jag det jag minns, otroligt. Men alltså vilken jävla märklig sjuka det här är.

Tack för tre sprutor. Tack för vaccinet. Tack för att det inte behövs IVA och avancerad sjukvård. Tack för att jag sluppit dela mina kamraters erfarenheter när pandemin drog fram, kamrater som inte hämtat sig än. Tack svensk sjukvård. Se hur jag försöker behandla min pandemiångest mitt uppe i min egen covid!



söndag 24 april 2022

C O R O N A - SÅ KOM DEN ÖVER OSS I ALLA FALL



Trodde länge att vi hade den där genen som gjorde att vi inte kunde få skiten, men det var väl en stilla nåd at bedja om. Kände oss ruggiga i torsdags, som före en förkylning. Fredag var det kört. Våldsam hosta, feber och ont i huvudet, för att inte tala om våra magars system (alltså Ks och min). Tack och lov inget åt smaken. En förlamande trötthet och jag får ju en förbannad dödsångest så fort febern når över 37.2.


Hittade ett testpaket som Lovisa glömt kvar - hon for ju fram och tillbaka och hit och dit under slutet av pandemin och testades flera gånger i veckan. Tog ett test igår och ja, Corona. Fler ur bekantskapskretsen tog också tester där Corona konstaterades. Helvete!


Idag är det bättre, i alla fall jämfört med igår. Fortfarande en sårig hals och en jäkla massa hosta och en näsa som tarvar en hushållsrulle om dagen. Huvudvärken släppt från ett järnband till ett grått moln.

Sörjer självklart att vi inte kan vara med i Stockholm Consort idag klockan 19 då cirkeln skulle slutas med Anders Lindström och Lars-Åke Levin som dirigenter. En konsert som vi sett fram mot så länge.

Men det kommer att gå fler tåg med samma dirigenter och samma repertoar är det sagt bestämt så det är bara att ta hjälp av Sinnesrobönen, den som givit mig tillbaka livet förr:

"Ge mig sinnesro 

att acceptera de jag inte kan förändra

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden"


Så blir det lättare att utstå!