måndag 5 december 2022

Nä, nu väntar vi inte längre på prinskorv, köttbullar, skinka, rödkål och bruna bönor

Söndagsmiddag för mig och August


Pepparkaksgriljerad skinka

Bästa granen i Sollentuna. Slöjdgillets vid Hersby


 

Smörgåsmat, nattmacka och redig frukost


Det finns några grejer som jag alltid villa ha i kylen så här års några veckor före jul. Det är syltat fläsk, julost av mesigaste sort, leverpastej och saltgurka. I veckan som var smörade jag ordentliga skivor bröd och redde smörgåsar med just dessa ingredienser. Fläsket fick gå i sousviden i nio timmar på 66 grader tillsammans med lite gul lök, lite extra salt (det är en rimmad sida) svartpeppar, ett lagerblad och lite apelsinskal. Närmare jul lägger jag till nejlika och lite kryddpeppar i de här koken.  Fina skivor fläsk med lite majjo är en rysare på kvällskvisten för om man äter det sent på kvällen behöver man knappast annan frukost än en kopp kaffe - det där är ju som att svära i kyrkan och etter värre blir det när jag säger att leverpastejen ska ljummas lite innan den läggs på brödet och då i rejäla drivor och med riktig saltgurka, gärna också med en skiva stark köttgelé. 


lördag 3 december 2022

GRATTIS ÄLSKADE LOVISA

 


För 23 år sedan den här dagen kom hon till världen. Det var ett hiskeligt väder och jag hade en gammal skrothög till bil med sommardäck. Snövallarna var flera meter höga och vi halkade oss fram till Danderyd. Eller snarare sladdade oss fram.

Så efter en natt var det klart, denna trevliga unge kom ut och på lakanet i förlossningssalen blev det en blodfläck i form av ett stort vackert rött hjärta.

När affärerna öppnade i Täby sladdade jag dit i snögloppet, förbannade mig själv att jag inte satt på vinterdäck, för att leta efter grejer till ett nyfött barn - typ bilstol för bäbisar, typ korg att bära hem henne. Kläder och sådant hade jag. Oj det gick fort, ville tillbaka till kliniken och se till henne. Du vet Lovisa - jag kunde liksom inte se mig mätt på dig. Du blev ett så älskat barn från första sekunden.

Det blev en rasande fin vinter och en rasande fin tid och du somnade nästan varje stund på min arm.

Nu är du 632 mil härifrån fyller 23 och jag saknar dig oerhört.


fredag 2 december 2022

En röd middag - som bjöds av August


 Han är jäkligt bra i köket min August. Idag bjöd han en borsjtj med massor av smak och så nogsamt beredd att vi bara slevade i oss.

-Vad hade du för recept att följa?

"Recept?"

"Ja."

"Nä, jag lagade och smakade och smakade!"

Exakt så!!!


Sen blev det dessert, åh så gott.

"Vaniljglass som jag häller ett litet uppkok av hallon som jag smälter ner en piggelin i och sedan häller över glassen. Så enkelt och så jäkla gott.!


torsdag 1 december 2022

När papperskorgarna togs bort kom råttorna

Eric Anjou var en ledande trädgårdsarkitekt för långt över 60 år sedan. 
Han ritade den fina lampan som nu är placerad på vårt torg. 
(Återkommer om denne trädgårdsarkitekt längre fram)

Vad händer om man tar bort papperskorgarna vid ett torg i ett bostadsområde? 
Tanken från ansvariga är att ”folk ska källsortera istället för att slänga osorterat skräp i papperskorgar”. Så dumt! 

 Vi har fått ett nedskräpat torg och inte nog med det, på torget pågår samtidigt en bekämpning mot råttor. De har varit ett problem och boar längs med husgrunderna och häckar i häckar och planteringar. 
Om sena kvällar pilar de fram och åter över torget, stora som småkatter. 

 För ett år sedan ringde jag kommunen som hänvisade till områdets förvaltare, samma förvaltare som nu fått för sig att ta bort papperskorgarna så att skräpet istället kastas på marken och föder och drar till sig fler råttor. 

 Vi bor vid ett trevligt torg med planteringar och soffor. Förr var det mer ”myllrande” än nu med både Konsum och Ica och en bra fiskaffär av gammaldags snitt med vattensköljt fönster. 

 Idag har vi en butik av typ kvartershandel som har ganska mycket i övrigt att önska, men har fördelen att attrahera med grönsaker som är oundvikliga i bengalisk, pakistansk och indisk matlagning. Här finns en fotograf av gammeldags studiosnitt, som sådan utrotningshotad men av ytterst kulturellt värde, en veterinär, Sollentuna Veterinärklinik  med fantastiskt bemötande, en damfrisör och en studio för fotvård
 Här finns också en krog "Hägges" som är trivsam och en snabbmatssylta som lagar thaimat av helt fel råvaror (återkommande har jag påpekat sådana företeelser, men det är ju bara att låta bli att handla där om man inte gillar stället) 
Här finns också två secondhandbutiker, den ena "DaCapo" med fantastiskt fina kläder av hög kvalitet och den andra "Barnens Hopp" som är välskött och fin. 

 I alla fall ett torg, fortfarande av ett stort värde, ett torg som också befolkas av skolungar som tar en paus på väg till och från skolan och sitter på sofforna och tar en paus med godis eller läsk från butiken. 
 Jag själv går gärna ut och njuter en cigarr när solen tittar fram. 

 Detta om vårt torg som skulle kunna utvecklas, men just nu går utvecklingen kräftgång. Sedan papperskorgarna togs bort och även askkopparna har vi fått högar av skräp, halväten mat i inknölat vaxat papper, högar med fimpar, läskburkar, svarta, blå och rosa påsar med hundskit.

onsdag 30 november 2022

Rosor och potatisblom nu när allt falnar

Har inte använt min Nikon sedan i somras verkar det som. Tog minneskortet och "framkallade" bilderna som låg däri. Våra vackra rosor i Håvra och potatisblommorna som i alla fall i 1700-talets Frankrike till en början ansågs vara den största nyttan med potatisen. 

Apotekaren Parmentier som strävade mot att få folk att äta denna "grismat" då han insåg dess förträfflighet tog omvägen via kungafamiljen och fick Marie Antotinette att sätta potatisblommor i håret. Senare fick han Ludvig XVI att sätta potatis i slottsträdgården och också se till att potatis i olika tillagningar serverades vid de kungliga måltiderna. På så sätt fick Parmentier ett genombrott för sina strävanden att låta potatisen bli en viktig del i den franska kosthushållningen.

Rosorna då - vi har ett flertal olika i trädgården, mest med musikaliska namn som Mozart, men också litterära som Astrid Lindgren. En apotekarros dyker också upp med Louise Bugnet.

Sitter jag på torrdasset kommer vågor av apotekarrosens doft - det är ganska underbart.

tisdag 29 november 2022

Barbro före Babben - Detta jävla vakuum!


Blev ”straffad” för en bok. 
Så kan det bli. 
En bok med stora igenkänningar, både vad gäller det underliggande som kan återges i några få ord; Bekräftelsetorka, orättvisa, kränkningar och våld - undrar om inte svartsjuka också skulle nämnas. Alltså stor igenkänning både vad gäller det underliggande och också miljöer, stämningar, människor, namn och karaktärer. 

Straffad? Ja, för det blev en engagerad läsning av en text som känns lätt och obesvärad, men som i sin betydelse är bråddjup. Mitt i det glättiga finns det mörka nästan gastkramande. Och läsningen var över redan efter en dag, jo jag läser fort, speciellt när jag blir driven av inte bara nyfikenhet utan också när jag så obehindrat kan röra mig i alla miljöer och även i det svarta av längtan, beroende, instängdhet, hjälplöshet och den fullkomliga paniken i maktlöshet. 

Straffad? Jo, för det finns så många sätt att behandla omskakande läsning. Jag ventilerade om natten i en omskakande dröm på plats vid mina gotländska referenser. Läs Barbro före Babben, en bottenlös historia och samtidigt så gediget genomfört i ord och mening. Det är så med texter som fångar, man liksom saknar fortsättningen efter sista sidan - som att mista någon. Den här boken kommer att ta tid att smälta, om ens!

tisdag 22 november 2022

Sura bröd


Men det är klart att i dessa "kristider"  är brödbak ett både hälsosamt och ett sparalternativ. Framförallt, för mitt vidkommande är det nyttigare utan en massa tillsatser, fillers och kemi. Jag vet vad som finns i mitt bröd - egen surdegskultur, stemalt kulturvete/råg eller korn. Bröd som tar ett par dagar att jäsa och baka.

De här bröden är på en fördeg av 100 gram surdegskultur som skrämts liv i dagen innan med lite vetemjöl och vatten, 150 gram stenmalt vete från TeVe kvarn i Järvsö och 150 gram kallt vatten. Efter tolv timmar kördes allt detta med 8 deciliter vetemjöl (jo det här ska bli matvetebröd) fyra till fem deciliter vatten. Körs med degkroken i 15 minuter, tillsätts 20 gram havssalt och så på ganska hög hastighet i fem minuter. Degen ska vara kladdig men som siden i konsistensen.

Så får allt stå i kylen och jäsa över natten och lite längre. Jag tar ut degbunken och låter den stå i rumsvärme två timmar innan jag välter upp på bakbord och försiktigt föser ihop till två bröd och lägger dessa på plåt med papper. Ugnen på 280 grader och bröden får jäsa i två timmar. Kastar in en kaffekopp iskallt vatten och så in med bröden. Får stå fem minuter och sänker sedan värmen hastigt genom att öppna ugnsluckan. Värmen ställs på 250 grader. Slänger samtidigt in ytterligare en kaffekopp vatten (vilket jävla pyssel det här är) och efter tio minuter upprepas proceduren minus vatten, ugnen på 225 grader. Bröden får sedan baka färdigt i kanske 40 minuter eller till en innertemp av 98 grader. Lägg på galler att svalna under bakduk och vira sedan in bröden i bakduken och lägg i plastpåse några timmar.

Så gör jag, med massor av variationer och mjölsorter. Skär i brödet till kvälls och lägger på generösa skivor av smör och långlagrad präst eller gör härliga smörrebröd till teet med sousvidelagad oxstek 58 grader, sallad, gelé, majjo och fransk senap.

måndag 21 november 2022

Snöväder gav extra kling i kassan


För en massa år sedan tog jag taxikort och fick jobb på Taxi Stockholm. Det blev tre år i bilen med dygnetruntkörning. Allt om mina taxiår finns att läsa i boken "Taxi 1251, Överhörda baksätesberättelser" (bokförlaget Mormor). Jag skrev boken i förarsätet mellan körningarna.
Men en dag som denna fanns inte tid för skriverier i bilen. Satans väder var perfekt för Taxi. Totalkaos i växeln och folk stod efter vägarna och viftade och ville med. Bussar som låg i diket och inte kom någon vart, tåg som stod och inte nådde resenärerna. Vägar som stängdes av för plogbilarna inte hann med.
Alltså, bästa dagarna, körde in mer än under en nyårsafton efter tolvslaget.

Snö!

Vi körde odubbat men med bra vinterdäck och man utvecklade ganska raskt en körteknik som gjorde färden säker,  det vill säga att hela tiden bedöma väglag och hastighet. Dessutom är det ju skitkul att köra i snö och se till att man kommer fram. Samtidigt olustigt att se hur folk kör i snöglopp, det är många som bara gasar på och kör de fast så är det fullt spinn framåt.

Resultatet sprunget ur väntan mellan körningar

Kommer plötsligt ihåg en episod på Gotland en vinter kväll när jag satt på gamla Masters i Visby med legendariske salig redaktören Rune Jacobsson. Han hade haft en lång arbetsdag som började tidigt med en bonde från Sudret som ringt i snöstormen och klagat över att han inte fått någon tidning. Det var en intensiv lamentation med svärord och hög röst, han krävde att få sin Gotlands Folkblad NUUU! Rune hade frågat "Men du är ju mjölkbonde om jag förstått dig rätt". Bonden svarade irritera "Jao". "Men du", frågade Rune - "Mjölkbilen då har den varit och hämtat morgonmjölkningen?" Bonden blev ännu mer irriterad och svarade "Nej för helvete inte i den här snöstormen!". Nä, just det, svarade Rune och det blev tyst på bonden när han lade ihop ett plus ett.

söndag 20 november 2022

Överstånden stek - sous vide


Alltså, jag hittar guldkorn i pensionärshyllan i vår ICA butik. Det är det lilla skåp anonymiserat i butiken där handlaren ställer in sådant som är på väg att vara förbi. Ligger där kött som blivit osålt - och då är det kvalitetskött som normalt skulle säljas för fantasipriser - så är jag där och raskt nappar tag i styckena, plastar av dem raskt, sköljer i kallt vatten och gnider lite vinäger över samt ställer i kylen naket för att få mogna ytterligare dagar över bäst föredatum.

I veckan som gått hittade jag en svenskuppfödd oxstek "eko". Tog den igår innan vi åkte in till genrep och konsert, Vackade och körde sju och en halv timme i sousvidden 58 grader.

Den var ju nästan avsvalnad när vi landade hemma vid pass midnatt efter ett blytungt, tunggung med  Kören Musikaliska, vår egen kör Stockholm Concort, Basic Big Band och Margareta Bengtsson som solist i en och en halv timme långa Duke Ellingtons Sacred Concert. Om publiken i den fullsatta konsertlokalen Norrmalmskyrkan fick samma lyckokänslan av musiken som jag hade i kören så är det ju fantastiskt och att döma av applåderna (stående) var det nog så. Skitbra helt enkelt och inrop med da capo av sista satsen.

Skivade upp det rosa köttet idag till middag med pepparrot, sås och kokta potatisar. Sååå gott!


Lååångt efter middagen kom August med en kopp varm choklad med vispgrädde, lussebulle prydd med det senaste från Haupt Lakrits, en kula "vampire kiss" och dubbla pepparkakor med grönmögelost

Stekt ris - utmärkt resträtt

 


Vi är ett litet hushåll och inte sällan blir det mat över. Inte ens en lunchlåda hämtar hem allt utan det blir stående i kylen i små byttor och plasttråg.


Ris kokar vi alltid av tre deciliter basmati med fem deciliter kokande vatten - bästa sätter är att skölja riset utomordentligt noga i kallt vatten samtidigt som en rejäl klick smör får smälta i en kastrull och vattnet får koka i vattenkokaren. Häll riset över det smälta smöret och rör runt ordentligt, låt det fräsa och häll sedan över kokande vatten. Rör runt igen och lägg på locket och sänk värmen till sjudning, låt sjuda i 17 minuter och sedan stå och vila i tre. Lyft locket och servera.


Så hade jag ärtor i en skål, små gröna, en trött rödlök i skafferiet, lite rimmat fläsk på en assiett i kylen. 

Hetta upp en wok eller järnpanna och häll i några matskedar rapsolja. Skiva rödlöken och skär små kuber av fläsket, hacka två tre vitlöksklyftor, se till att det finns torkad rostad chili hemma och ta två minst och tre högst till tre portioner - det ska vara hett så att man känner att man ätit.

Vänd ner fläsket i den heta olja, nu får det gå snabbt. Så fort fläsket tagit lite färg pytsa i löken. OBS den ska inte bli brynt, bara lätt genomstekt. Här når fantasin inga gränser, raspa kinakål, vitkål, grönkål eller svartkål och rör i, huvudsaken är att det går snabbt. Gör ett litet "hål" i anrättningen och knäck ner ett helt ägg. Stek någon halv minut och rör sedan ihop ägget med allt det andra. Smula ner chilin och rör runt. Ta nävar av det kalla riset och rör i. Stek ganska länge, men riset ska inte bli brynt bara genomvarmt. Häll över en matsked fisksås och en matsked kvalitetssoja (sök på soja här på bloggen för att hitta rätt märke).

Då var det klart, smaka av med mer fisksås om det behövs.

Varieras i det ordentliga som HÄR och HÄR och HÄR eller en våldsam grej HÄR

fredag 18 november 2022

I MORGON LÖRDAG DEN 19e -

 


Kom, vi (Stockholm Concort) gör Duke Ellingtons Sacred Concert tillsammans med Kammarkören Musikaliska, Basic Big Band och Margareta Bengtsson som solist. Häftigt sväng, vacker musik och urskön sång - för att inte tala om brasset...!

Gör så, köp biljett via nätet eller betala vid entrén. 

måndag 14 november 2022

Den heter "The Vampire Kiss" och gör skäl för namnet - grovhångel!!!



Ja den heter  "The Vampire Kiss" och gör skäl för namnet i den mening att den redan vid den första tuggan kräver grovhångel.

Haupt har gjord det igen! 

Redan när jag såg att de släppt The Vampire kiss med min absoluta favoritsmak alla kategorier, surkörsbär, och i kombination med choklad och lakrits blev jag golvad - jag kunde redan långt innan jag smakat förklara för mig själv hela smaken, hela sensationen och jag skyndade mig till närmaste Hauptlakritskran men där stod inget att finna. Längtan mig förbrände tills det dunkade ner i brevlådan, eller snarare aviserades att paketet fanns att hämta alldeles nära mig.

Helvete - hur jag utmålat de här röda "bären" och så PANG sitter de där helt rätt, exakt med sältan och sötman, exakt med surkörsbärsmaken. Det är genier som jobbar på Haupt!!!

OCH SEN: I mitt paket låg ett annat paket. Julafton (?), något jag egentligen inte tycker är så speciellt, alltså julafton, möjligen för de frustrerande "Norén-jularna" under min uppväxt. Men det här paketet får börja öppnas alldeles snart. En lakritskalender. Ohyggligt spännande.


Nudelsoppa så enkelt, värmande och gott

Det finns sådana där små paket för en femma eller lite mer att handla lite överallt. Studentmat (?). På min tid var det råris och linser som gällde. Nyttigare? förmodligen och knappast någon kemi alls, alltså kemi med konstgjorda smaker, smakförstärkare, konstiga kemiska aromer i pulverform etc.


För en rad år sedan var jag moderator på en studentafton i Lund. Det var jag och Leif Mannerström och jag inledde inför en fullsatt aula just det här om nudelsoppa som studentmat med att säga att en viss forskning oroande kunde påvisa att glutamatet i dessa soppor misstänktes kunna påskynda Alzheimers syndrom och att det var viktigt att kunna en del om mat om man ska överleva. Sedan pratade jag och Leif i nästan två timmar och ingen gick vilket ska äras Mannerström i första hand som den underhållare han är.


Nu slumpar det sig så att jag gärna äter nudelsoppa som snabblunch, en snabblunch vars tillagning tar sin tid, längre än att värma nudlar i mikron och ösa på en massa pulver.

Jag har alltid fläsk hemma, sidfläsk, både rimmat och färskt. Dt är utmärkt i nudelsoppor. Jag har också alltid grönsaker av olika slag i frysen från egna odlingar, bara att ösa i Svartkål, brockoli, grönkål, capucinerärter, bönor. Och så riktiga nudlar. Idag fick det bli matiga äggnudlar i hönsbuljong (som jag har i frysen portionsförpackat jämte olika buljonger av kål, räkor, anka och fläsk)

Sådär ja, förstärkt med fisksås och kikkoman, lite ingefära och chili, mycket chilli.

söndag 13 november 2022

Sådant man blir sugen på och blir glad över att se


För några veckor sedan var jag och såg en utställning som satte sig i mig, Anders Karlsson på Nordens Ljus. I lördags gick vi till Galleri Cupido i Gamla Stan och såg utställningen med Hans Olof Abrahamsson och Karin Eklöf.

Kände mig väldigt besläktad med Hans Olofs bilder. Som jag gör med Anders Karlssons måleri. De där förenklingarna, rytmen, färgen. Allt som klingade inåt främst och utåt som en orkester, som musik inkapslad som uttryck. Nu förstår jag knappt själv, men jag pratar om känslan och om själva "gnetet".  Det kanske skulle räcka med att säga "så jävla bra" och bara lägga till ett utropstecken!

Jag tror jag gör det - så  jävla bra! Gå dit och titta.

torsdag 10 november 2022

Igår, och det är jag säker på, blev det kolbulle och amerikafläsk, rårörda lingon


Jag behöver inte upprepa mig. Kolbulle har jag skrivit om tidigare och det är ingen skillnad från det som vi lade på tallrikarna igår. Så förbannat gott!

Tärnat amerikafläsk. (torrsaltad suggrygg)

Enklaste soppan igår...eller var det i förrgår?

Så nära burksoppa man kan komma, men ändå inte. Tomatsoppa. Billigt och gott. Man blir ju lite ruggig efter hundpromenader med Assar.

Två förpackningar passerade tomater, ta de billigaste, det ska ju ändå kryddar och saltas och förädlas. Kör i lite hönsbuljong - det har man ju alltid hemma - Fint hackad gul lök, Tabasco, Worcestershiresås, lite fisksås (Thailändsk Nam Pla) och så Kikkoman soja och en torkad hårt stekt thaichili. Koka upp försiktigt och gör "luftig" med handmixer. Servera med en klick gräddfil och med friterad saltad och citronstänkt palmkål. Rågsur med riktigt smör till.

Så glad för all grönkål


Fick med oss den sista lilla skörden av grönkål och svartkål, små blad, nästan som primörer, lite frostnupna, perfekta.

De större skördarna ligger vackade i frysen, till grytor, puddingar, till smörfräsning och till grönkålschips med salt och citron.

Idag grönkål till köttbullarna till lunch och med gräddsås...ja ja okej då, brunsås!

onsdag 9 november 2022

Isterband som tagit sig och stuvad potatis från Färila


Den där jakten på de bättre isterbanden tar inte slut bara för att Franzén levererar. Ska ju hitta de näst bästa (så länge från Wurstmaster) och de tredje bästa som vi åt här om dagen.
Jo jag har köpt isterband från Delins i Färila tidigare och de har väl varit lite sisådär, antingen inte tillräckligt syrade antingen alldeles för lösa. De jag handlade i söndags var skitbra med fin syra och så bra stoppade att de inte skulle krupit ur skinnet om de steks långsamt hela.
På en hylla bland potatisen finns så länge lagret räcker lokalt odlad i påsar. Gott!
Och apropå isterband så skippade vi den vanliga pausmiddagen halvvägs hem till Stockholm genom att handla paj och isterbandslåda på Delins, väldigt bra och fick dem inte heta utan ljummade också, stjärna på det.

lördag 5 november 2022

Fantastisk kål och en överdådig gåbortblomma


Det är en stor njutning att en mild senhöstmorgon gå ut i kökslandet med en skarp kniv och en grönsakskorg och skära de kullriga små bladen av kruskål, svartkål, mangold och små små knutna knoppar av brockoli.  Det är just nu det enda som står kvar i trädgårdslandet jämte några eländiga frostsvarta stänglar av krondill (släppt alla frön till nästa sommars skörd).

Det har varit så varm höst, med undantag från några frostknäppar, att till och med det som lagts över odlingsbäddarna av trädgårdsrens börjat ta sig, är växer ytliga ogräs av herrans lust. Men det är okej för vintern tar livet av dessa och de kommer att ingå i gröngödslingscirkulationen (oj det blev ett långt ord).


De små bladen, knopparna, fick ingå i middagen igår kväll med faster Karin som bor 150 meter fågelvägen ifrån. Vedspisen var i full gång och värmen är behaglig. På spisen en riktig, härligt tung och väldigt stekpanna i järn. Olja i den och så i med blad och knoppar, allt väldigt hastigt, På med salt och citron och så upp på papper att rinna av och svalna. I med en rejäl klick smör och så små tärnade brödbitar av min hembakta vetesur och en pressad vitlöksklyfta. Upp på papper. Tunna skivor av isberg, små klyftade tomater, fint tärnad gurka - allt blandas, dressas med olivolja. Lättrimmad öringfilé, spöfiskad i Älvkarleby, hastigt stekt i lite extra smör. Färilapotatis till allt detta och en sås på rom och gräddfil.

Så till den magnefika "blomman." En rejäl konserveringskruka med torkade höstkantareller. Tack Karin, nu är vi rika! Att ha till vinterns grytor men framför allt att mortla som smaksättare till det mesta - utmärkt i omeletter att fint pulveriserat bara strö över och vispa samman med äggen.

torsdag 3 november 2022

Svingod fransk löksoppa på vedspisen


Först ett viktigt styrelsemöte över Zoom - praktiskt när man sitter i skogen på landet och eldar vedspis. Och därav datorerna på laddning.
Det blev en svingod löksoppa.
Innehåll, tre gula lökar, salt och rejält med svartpeppar, smör, en järnspis och en järngryta, hönsbuljong, en skvätt madeira (!!!!) lite japansk soja - jamen hur gott kan det vara.
Så skriver de flesta garnering om sådant som faktiskt är en betydande del av en löksoppa, nämligen osten och framförallt brödet.


Smörsteker några skivor av mitt eget ljusa surdegsbröd och lägger på löksoppan vars lök först fick småputtra utan buljong och smaksättare i nästan 35 minuter och under omrörning då och då. Trixet med vedspis är att elda exakt så man vill ha det, raka elden åt rätt håll och styra grytan exakt så där värmen är som bäst. Det är engagerad matlagning när den är som allra roligast (att skruva på en platta är ingen konst!)


Sådär då ligger bröden och flyter och på dessa häller jag drivor av riven vällagrad os. Grillgallret i ugnen på 275 grader. Räcker med fem minuter och så äta direkt. Stor njutning.

onsdag 2 november 2022

Det där goda köttet som behöver så mycket omsorg för att bli bra - tryckkokaren är den rimmade oxbringans bästa vän


Jag tror ta mig katten att jag minns alla tillfällen jag ätit rimmad oxbringa. Kanske en överdrift med viss modifikation för jag kan inte randa dem alla ens om jag försöker - men det där minnet av det saltiga, köttiga och det något buljongiga - kallt geléiga finns där djupt inom mig. Kombinerat med härligt stompad kålrot, eller som vid några tillfällen kålrotskokta ganska tunna skivor och en hemgjord senap. Dert är helt enkelt en rent ljuvlig spis.

Här om dagen fick jag i hastigheten med mig ett kilo rimmad bringa. Tyvärr lite för mager i min smak, men det fick gå, allt för mager blir den lite kompakt och hård för jag har för vana att ta upp det tretimmars kokta köttet och lägga det i press över natten mellan två tallrikar och med min marmormortel som tyngd. Sedan skär jag upp bringan i tunna skivor och serverar kalla med en varm pepparrotssås och mos på kålrot eller med en senapssås och kokta potäter.

För att snabba på processen använder jag min älskade tryckokare, 50 minuter till en timme drygt beroende på hur köttet ser ut. Är det inte tillräckligt svullet när jag låtit trycket sjunka så får det gå lite ytterligare i öppen kokare - det går alldeles utmärkt det också.

Lägger med ett par lagerblad, en kluven hel gul lök och två morötter - kanske en bit sellerirot också.

Silar sedan buljongen och låter den koka ner till en knapp tredjedel. Silar igen och jag har en härlig buljong till såsen eller till en soppa. Häller inte sällan i en liten box och lägger i frysen bland alla andra buljonger jag sparat. Och där ligger de märkta med fläskbuljong, lammbuljong, buljong av oxbringa och hönsbuljong - rikt att kunna användas vid behov. Idag kycklingbuljong till gratinerad löksoppa. Rimmad bringabuljong är fin att koka potatisen i för lapskojs.

tisdag 1 november 2022

Tillbaka till det där heta, aromatiska och väldligt enkla, jam wunzen nguea

 


Ibland får jag en så het längtan efter den thailändska köttsalladen med glasnudlar. Saltidigt och pepprigt med massor av smak framlockad av nam pla.

Förutsättningarna är en bra entrecote och vi fick tag på ett stycke ur fattighyllan på affären, typ sista förbrukningsdag om tio minuter. Slet av plasten och lade på fat i några dagar öppet i kylskåpet för att mogna lite ytterligare - plast runt kött är rena förbannelsen. Sådär ja, nu alldeles perfekt. Grillas till några grader under rekommenderat (46°) och få ligga till sig och svalna innan den skärs upp i en centimeters breda strimlor.

Häll kokvatten över glasnudlarna och lökbåtarna.

Någon grönsak behövs också, selleristjälk finstrimlad, morot, lök i tunna fina "båtar".

Jag struntade i morot och selleri för det fanns inte hemma och smällde istället på några blad svartkål som fick gå från det mörkgröna till det svarta och leva upp till namnet - bara några sekunder i grillpannan och stänk av lime just när de är färdiga. Grillade två torkade chillisar också.


Hemligheten ligger i balansen mellan den saltiga fisksåsen och sojan och den syrliga limen. Chillin är inte så mycket att göra åt, den ligger där ganska ytligt och ger ifrån sig jättemånga rostade toner i ett härligt svidande starkt spektrum av både bedövande och hetsiga oljor som bollar mot köttet i varje tugga.

Blanda allt, chilli, kött, glasnudlar (ljumma) med lök, svartkål, soja, lime och fisksås. alltså var inte försiktig, det ska vara mycket smak och notera - det är inte smaker hur som helst, det är inget spret i det här utan en helhet.

det här går att variera i det oändliga, i alla fall nästan. Laga den också med bläckfisk eller räkor. Massor av variationer och mer noggranna recept hittar du här.


tisdag 25 oktober 2022

Björnskitar överallt och det luktar surt i trakten

Från jägarföbundets björnspillningsinventering i år för Gävleborgs län

Vi håller ju till en del i det där trakterna, ganska ofta, länge och mycket.

Augusti för två år sedan gick jag ut för att slå en sjua (man kan nämligen göra så vid skogstorpet). Stod där i godan ro och hörde att något prasslade i de täta snåren alldeles intill. Så brakade det till och i mörkret, klockan var vid pass ett om natten, men utebelysningen tänd, såg jag bara ändan av en bjässe som tog till flykten och jag studsade i ett jättehopp in på verandan.

Tidiga om morgonen ringde en granne och sa med andan i halsen "jag vill bara att du ska veta att det är björn i byn". Jo tack, vi har redan råkats, svarade jag.

Benrangel och foster i formalin

 Det var med stora ögon jag varje morgon gick i korridoren i skolan och kollade in hyllorna som sträckte sig från golv till tak, kabinett av sådant som kittlade fantasin, uppstoppade rovfåglar, ödlor, en krympt skalle, mumiedelar. Längst upp bredvid ormar i sprit inlagda i stora glasburkar stod flera burkar med ofödda froster i olika utvecklingsstadier.


Frågade för en tid sedan var alla burkar och allt som stod på hyllorna tagit vägen. Jag vet att sådant på många håll kastats, begravts eller bränts. "Fråga vaktmästaren - jag tror allt finns kvar i något rum i källaren."


När jag studerade måleri i Norge hade vi gott om naturliga skelett i teckningssalarna. En skalle lånade jag hem för intensivstudier. Hon vilade i min bokhylla på Grefsen. Inristat i tinningen stod det hennes namn (!) och dödsdatum och att hon dränkt sig i Seine.


Just nu reportage om alla dessa kvarlevor och hur man etiskt ska kunna göra sig av med dem.

Också radion har tagit upp ämnet. Man talar om "mänskliga kvarlevor"

måndag 24 oktober 2022

Svirrande sidensvansar



Jag har ett gammalt och tätt förhållande till sidensvansar. Inte minst för det inträngande lätet, man liksom kan inte ta fel. När jag var vid pass sju, flög en bärberusad sidensvans in i fönstret hemma hos mormor och morfar i Skärblacka. Den dog direkt. Morfar plockade upp den och lämnade den per omgående till en konservator som stoppade upp den. Tror jag fyllde år och fick fågeln i present. Där den satt på sin gren var den så otroligt vacker med sina silkesfjädrar och färger. Den såg helt levande ut.

Jag vet inte exakt men det kanske var ungefär samtidigt som när jag flyttade hemifrån vid 17. Fågeln hade alltid suttit på min stringhylla högst upp och vakat över mig. Plötsligt var den borta, BORTA!!!

Morsan hade varit i rummet och tyckt sig se ett kryp på fågeln och som vanligt överhygienisk hämtat en soppåse och lagt i den älskade sidensvansen för omedelbar transport till soptunnan. Självklart förnekade hon detta i många år, men tillslut kröp det där med krypet fram, inte mindre förfärligt då som tidigare när det hände...för mig alltså, för fågeln, sidensvansen har ett alldeles särskilt utrymme hos mig.


Nyss var jag ute med Assar, på väg till hundgården och så skar det genom luften, det välbekanta svirrande och jag tittade upp och där i trädet, med en stor flock som flög runt, sidensvansar. Äntligen i år igen.

Så försvann de i ett samlat sidensvansmoln på jakt efter överjästa bär.



lördag 15 oktober 2022

Till slut är det bara det där viktiga kvar - det är då det blir uttryck


Nordens Ljus - den viktiga båten på Kungsholmen, konstsalongen, nu med Anders Karlsson, åk dit!

Jag och A tog bilen i duggregnet för det här kändes viktigt. En utställning så nerskuren att bara det där viktiga finns kvar, uttrycket, befriad från plotter och oväsentligheter, förenklat typ lägga till genom att ta bort. Det krävs ett så in i helvete stort mod att görat!!!!

Det är just sådan bilder från Anders Karlsson som jag upplever som en stor källa till inspiration och problemlösningar för jag vet när man står där framför duken, pannån, pappret vilken strid det är trots lust, trots erfarenheter, trots rutin, en jäla kamp för att få saker på plats och att våga, att våga ta bort, måla över, göra om, förenkla och så finna det ögonblick när det inte går längre, när målningen snackar tillbaka så pustfull att den inte orkar längre. "Tar några steg tillbaka, vänder mig om hastigt och tittar kritiskt, shit, är det jag som gjort det där." En slags förvåningens belöning. Allt det där bär Karlssons målningar spåren av, på ytan, i berättelsen och ända ut i rummet.

Så stod vi där och kom att minnas en massa saker, alla våra lärare, alla människor och målningar kring oss. Fan det är 50 år sen och dom alla är borta sedan ganska länge. 

Bra dag med ett sådant möte. Tack Anders Karlsson.

fredag 14 oktober 2022

Ny sous vide när den gamla tog slut (den styrs via en app)

Mens politiken i Sverige håller på att gå över styr och folkhemstanken dödas av en fyrklöver som säger att de håller ihop men skillnaderna är milsvida så packar jag upp min nya sous vide nu när den gamla tagit slut.

Det är en sådan där hightecmodell som kan styras via en app i telefonen. Märkligt nu har jag fyra sådana appar i telefonen. Fyra som var otänkbara bara för fem år sedan och egentligen, handen på hjärtat, vem behöver styra fläkten i badrummet via en app i telefonen. Vår dolda kamera i torpet kan jag förstå där jag i realtid kan titta vilka som rör sig ute och inne. En tredje app styr utebelysningen på torpet. Okej bra när man kommer upp och det är becksvart, tänder utebelysningen från bilen. Och så nu den fjärde appen till vår nya sous vide där jag kan ställa in start, grader, tid. Kanske något att ha. Samtidigt tror jag inte på sådan högt automatiserad tillagning. Min gamla sous vide kajkade ur på displayen som började leva sitt eget liv. Inte bra när man har dyrköpt råvara i vacpåsen (bläckfisk som ska gå 48 timmar i 72 grader och det istället blir 23 grader i en timme).

Nu ser jag fram mot grislägg, kalvstek, brosmelysing och torsk.

torsdag 13 oktober 2022

Längsta inslaget om Paltbröd - ingen plats för snuttifiering!!!


 Jag tror jag har lite av rekord - Ett 17 minuter långt inslag om Paltbröd i Sveriges Radios matprogram Meny i P1. Det är många år sedan nu, men att få igenom ett 17 minuter långt inslag om en sådan outsider som Paltbröd är en bragd som inte bara ska tillskrivas mig utan också programmets redaktör Sven Ekberg.

Detta i en tid av snuttifieringar där det ansågs att lyssnaren bara stod ut med prat i tre minuter. Idag känns det som ännu kortare.


Summan av kardemumman gick det hela ut på att Paltbröd är en utrotningshotad råvara. Typ, när jag intervjuade en av producenterna "Nä men paltbröd det gör vi mest för alla "pangsjonärer", när dom har dött så slutar vi".

Så här flera decennier senare så sitter vi med facit i hand, det finns rester kvar, produktionen har fortsatt. I min affär finns den fryst - tidigare kunde man köpa färskbakad i bröddisken, men inte längre.


OCH den serveras på restaurang - den allra bästa lagar Robert Pettersson på Ljusdals Hembygdsgård där paltbröd med stekt rimmat fläsk från Björks serveras med jämna mellanrum och då från tunnpalt.


I förrgår åt jag och A Palbröd med stekt fläsk och "becha" spetsad med fläskflott.  Tunnpalt från Mjälloms - alldeles utmärkt och fullknökad med energi. 

Till alla långspringare: Skit i energidrycker och pasta - är en rejäl portion paltbröd kvällen före ett lopp!

Här är allt jag skrivit om denna delikatess och bläddra gärna bland inslagen för där finns också mitt recept på hembakat paltbröd.

måndag 10 oktober 2022

Bullens med pulvermos efter fantastisk middag i lördags där viktiga ord blandades med goda delikatesser


Hemma hos oss äter vi, vilket kanske framgår, aldrig skräpmat. Men igår fick det bli så efter önskemål som lydde "Varför har vi aldrig pulvermos hemma?".

Det fick bli undantaget som bekräftar regeln. Efter att ha varit bortbjudna i helgen på en middag som låg så nära våra hjärtan man kan komma, torkad fasanbröst, lättrökta gåsbröst, krispig sallad med Rybsolja och små fantastiska rotsaksbakelser. Allt detta i tillägg till fantastisk miljö och lika fantastiska människor med stort värdskap och där ord får sjunka in och allt som sägs känns betydelsefullt.

Så, till middag igår fick det bli efter önskemål.  Bullens pilsnerkorv, bara ljummad och potatismos från pulver, senap och ketchup.

Vi fortsätter vår skräpmatsvecka, från igår, men uppgraderat ikväll med hamburgare på kött från närbelägna Bögs gård, hemgjort röra av vår egen råstekta brockoli, palmkål och vitlök. Köttet mellan nybakt bröd på levande surdeg och stenmalt vete från TeVe-kvarn i Järvsö.

Ikväll körrep med Stockholm Concort inför Sacred Concert den 19 november. Känns ganska bra det här!