onsdag 26 januari 2022

Hetta i middagen och kaoniew som bas

Rostar torkad chili i torr panna

Jag är inte så förtjust i maten som serveras på thairestauranger.  Anpassade i sälta, hetta, syra och de smaker som ska sticka ut och rulla runt i munnen. Ofta spetsat med monosodaglutamat som ger en metallisk känsla i munnen och rätterna är också utdrygade med råvaror som inte hör hemma i en thairätt (industriskurna "wok-grönsaker" mest innehållande en av världens mest besprutade grönt; paprika)

Köttsallad med lök, vitlök, fisksås, salladskål, skivad 
entrecote, fisksås, chili och palmsocker

Hemma äter vi bättre, trots att jag inte är någon "thaikock", så menar jag mig ändå veta en hel del och ha en ganska så fördjupad kunskap i ämnet.

Kycklingvingar bakade i ugn efter att ha marinerats några timmar

Jo jag tar genvägar också, som för några dagar sedan då jag körde "kladdriset" i micron istället för att ånga det efter alla konstens regler.

Somtam på morot och kålrot


Annars håller jag mig till den thailändska smakpaletten. Nam prigbun att doppa riset i


tisdag 25 januari 2022

En söndagsmorgon värd namnet med lockande doft från köket av våfflor


I mitt liv finns Kristina, hon är inte bara min närmaste vuxna utan också den i mitt liv som håller mig utanför katastrofer och förmår ge mig insikter. Sådana som jag förr bara låtit fladdra förbi.  Dessutom allt det där i gemenskap oss emellan med allt det innebär.

I söndags morse sov jag. det gjorde August också. Vi fick förmånen att vakna av den där karaktäristiska doften av nybakade frasvåfflor och nybryggt kaffe. Våfflorna toppade med vispad grädde och bär från Hälsingland.

En våffelsöndagsmorgon att minnas.

söndag 23 januari 2022

Kallt men skönt och vita hjortar i blickfånget

 


Det var kallt i vinden idag. Vi gick en skön runda med Assar, i svag motvind. Där uppe i skogsdungen låg de och tryckte, dovhjortarna. Kicki såg en liten rörelse, en präktig krona som rörde sig bakom snår av slån, gled fram. Så gick det snabbare, ett elegant hopp över stängslet mot hästarnas bete. Assar fick upp dem och blev naturligtvis som tokig i långa spårlinan och väckte som en galning trots att åkern buktade så att han egentligen inte såg.

Hornen tillhörde en stor vacker vit hjort ställde sig alldeles i kanten på åkern och tog sedan ett nytt seglande hopp över häststängslet. Det blev med ens stor rörelse bakom slånsnåret och ut studsar en hel flock hindar. I flykten om fyrfotahopp tog hindarna täten och långsamt satte den vita hjorten med den stora kronan iväg efter precis som att han ville vara säker på att alla var med. Kronan hade svagt utvecklade skovlar så man kan väl tro att hjorten var en 3-4 år kanske. 

Det finns en hel del vita hjortar här upp. Jag har sett dem förr och Assar känner inte sällan deras närvaro. Men det är alltså inte albinos utan en variation. De föds "i originalfärg" men blir sedan ljusare och ljusare med stigande ålder.

Nu ligger Assar här bredvid och snusar, sömnjagar under tyst gläfsande och ryckningar i benet. Ute efter den vita hjorten?

Idag var det Kicki som bokstavligen drog ut mig på en kvartmilsrunda. Alltså, promenera? Hur kul är det? 

Så känner jag varje gång, och bara att klä på sig allt för att inte frysa ihjäl är en prövning. Idag värt alltihop - drar jag mig till minnes alla promenader vi gjort så är det värt alltihop varje gång hon "tvingar" ut mig. Borde vara mer tacksam för det än jag visar - väl ute bjuder ju verkligheten på de mest fantastiska äventyr och upplevelser och det är en nåd att få uppleva det med henne!!!!

fredag 21 januari 2022

Att ta reda på allt

Har precis skrivit en matkrönika om Astrid Lindgren som kommer att publiceras frampå vårkanten. Jag var hemma hos Astrid och hon säger, "Jag har aldrig överflödat med maten".

Allt i betydelsen att ta vara på allt.

I veckan köpte jag ett stycke kött, färsk grisnacke. Den har räckt till två rejäla måltider för mig och August och sedan också tunt skivad till åtskilliga mackor - lite salt, lite majjo och så ost (skitgott).


Tryckkokte köttstycket i över en timme med stjärnanis, en chili, en gul lök. Lät kallna och skar sedan i munstora bitar som jag hårdstekte. Stekte sedan lök, chili och kålsallad i olja och dressade hett med lite ostronsås. Värmde Udonnudlar. Det blev fantastiskt.


Igår skar jag bitar av köttet som jag blandade i lök, vitlök och chili som fått steka på låg värme en halvtimme. Så i med franska vita bönor och buljongen från tryckkokaren som silats och reducerats. Förstärkt med några kvistar timjan. (se bilden)


Se där, en riktigt god måltid och inte överflödat utan tagit reda på allt.

onsdag 19 januari 2022

Covidstress - Bara Assar är cool.

                                                                                                     Foto: KE

 Visst är det stress. Kalla mig hypokondrisk, det är okej, men jag tror de flesta är hypokondriska idag, en hypokondri framkallad av den här jäkla pandemin. Att vakna varje morgon och känna efter "är det inte lite trötthet bakom ögonlocken, kanske liiite feber, tjock bakom näsan. Få se nu om jag sväljer, visst smärtar det lite."

Eller andra i familjen - hallå jag känner mig förkyld. "Testing, Testing, Testing" tjo där rök fyra gånger 68 kronor, första gången, andra gången och nu vet i helvete för vilken gång samtidigt som det går rykten om att dessa tester inte är att lita på. Jäkligt förvirrande och till slut så vet man inte riktigt på vilket ben man ska stå.


Så har det varit i snart två år och allt blev tidigt förstärkt av kön till de där sprutorna som man räknade ner tiden till. Allt medan kamrater insjuknade och en och annan lades i respirator och några dog. En jäkla stress alltså. Samtidigt som några i bekantskapskretsen visar sig så pantade att de vägrar vaccinera sig. I A,s skola är 20 lärare hemma och 122 elever. Nu blir det "testing" igen.


Står knappt ut med det här och känner feberångor ur kroppen, tar tempen...36.6; HELVETE!

Detta är terror som framkalla hypokondri hos de allra flesta. Ett tecken på ett fullständigt vacklande samhälle där folk krossas genom den skapade osäkerheten.

Tröstar oss med Assar som bara tar det lugnt. Världens ballaste hund!

Nu ska jag bli som han!

Udon-nudlar med långkokt gris och chilibuljong


Jag är lite förtjust i Udon-nudlar. Men det går i perioder. De har ju så mycket karaktär att man lätt kan tröttna. Men idag njöt jag och A dem. Mest då vi hade en karré i kylen att ta om hand. Lade hela köttstycken att marinera i en sås av soja, honung, chili, fisksås, buljong, korianderfrö och riven ingefära och vitlök.


Körde köttstycket helt i tryckkokare med en gul lök, fyra vitlöksklyftor, tre stjärnanis, pepparkorn. Efter en dryg timme efter första pyset (jo jag har en gammaldags tryckkokare som är skitbra) tryckutjämnade jag och tog upp köttet som då nästan föll isär. Reducerade buljongen till hälften och silade.

Stekte salladskål med lök och kryddade med ostronsås, Hettade upp nudlarna i kokande vatten (2 min exakt). Serverade med den heta buljongen, hett, gott, mättande.


Tycker du nudlar är sådär lagom spännande? Följ den här länken till allt jag skrivit om nudlar.

tisdag 18 januari 2022

Stångkorv eller "stånkkorv", hursomhelst ffg sedan 70-talet!


Jo jag kommer ihåg smaken och har kunnat framkalla den när som helst och det där tuggmotståndet, löken till och ett lösstekt ägg. Så blandar man ihop allt med stekt potatis, svartpeppar och röda inlagda betor.


Det blev ett sådant fint återseende idag när jag och August festade loss på stångkorvar tillredda efter alla konstens regler. Viktigt att föra smaken vidare till nästa generation och A är precis som jag själv vad smak anbelangar och njuter verkligen at det gamla bondekökets älskade rätter - mer än husmanskost.


Det finns lite olika uppgifter på vad namnet stångkorv kommer ifrån. Det minst trovärdiga är att man stånkade fram korven (vilket är det man gör). Det mer trovärdiga är att namnet "stång" kommer efter stången som man stånkar korv med. Det vill säga den stång som via en en kolv och hävarm pressar in korven i sprutan som sedan fyller fjälstret. Mest troligt är enligt SAOL att namnet kommer från den stång som koven hängdes på efter stoppningen för att torka.


När det gäller stångkorv är verkligen fjälster en adekvat benämning på korvskinn för det är fornnordiska och betyder gömsle. Och här pratar vi verkligen om att gömma bort sådant som man helst inte presenterar på en tallrik, i alla fall inte utan en viss vämjelse eller vad sägs om djurets senigaste bitar och om hjärta/lungslag. Sedan blandar man ut det hela till max med korngryn. En traditionell stångkorv har bara 22% köttinslag och det var en stor andel när den lagades under slutet av 1600-talet och vidare under 1700-talet då de allra flesta levde på grynmat allenast.


Närmaste släktingar till stångkorven estmerar både jag och A å det vildaste nämligen isterband och grynkorv.

Jag har skrivit massor om korvmat här på bloggen.


Står du alltid och lagar långkok? Nä knappast!

Det är klart att till övervägande del lagar vi mat från grunden här hemma, men av och till så kör vi lite snabbare puckar på spisen.

Idag till lunch - snabbmakaroner och Wurstmasters utmärkta isterband som jag slantade 15 spänn för två på  Hemköp i Väsby. Samtidigt fick jag ner två gånger två stångkorv, så de blir middag med stekt potatis...tror jag att det blir eller? vi får se.




måndag 17 januari 2022

Nystekt strömming med kaviar emellan och så ett smörsvängt potatismos

Alltså det går inte av för hackor en vanlig sketen måndag under oxveckorna.

Dubbelpanerade i svedjeråg från TeVe-kvarn och stekte måttligt.

Lingon från Hälsingeskogen, nyrörda med lite socker. 

Och så brynt smör


Samosas igår - strömming idag (måndag?)

När jag jobbade med Björn Frantzén och skrev hans första "kokbok" Frantzén/Lindeberg (Norstedts) Inledde vi ett samarbete med några fiskforskare för att se när exakt en fisk är bäst att äta och vilken innertemp fiskan ska ha vid tillagningen (plattfisk 38 grader, rundfisk 44)

Att helt nyfångad fisk skulle vara bäst kommenterades med "välkommen in i suddgummivärlden"! Vi diskuterade olika slaktmetoder och vi diskuterade tid för rigor mortis och när likstelheten släpper, matforskning på högsta nivå med andra ord.


Tänkte på det där kapitlet jag skrev idag när jag kilade ner till snabbköpet helt tom på middagsidéer. Två tråg med strömming (tot, ett kilo) låg i kyldisken för "Ät snart" där jag inte sällan botaniserar alldeles utmärkta ostar. Perfekt.

Det blir "pågränsenströmming" till middag idag, stekt med kaviar emellan och ett rikt potatismos till (rikt=späckat med smör och grädde) och så rårört till.

Igår blev det vegetariskt till middag. K och jag njöt Samosas fyllda med ärtor från vår egen täppa i Håvra, de där som växer sig tre meter höga och ger lika mycket smak, dessutom egen svartkål fint hackad. Currypulver och lite chili. Tolv minuter i ugn 225 grader. Frasigt värre.

Tomas Nordberg på Edsvik - Äntligen!

Våra vägar har korsats i över 40 år - det har utan undantag varit angenämt. Sedan länge ingår han också med verk i en liten samling konst jag står nära. För det var, inte förvånansvärt, just genom konsten vi en gång träffades och den första gången på Konstnärsklubben dit vi båda är kallade ledamöter.

Av och till har jag haft förmånen att umgås med Tomas och hans familj i mera privata sammanhang och det har alltid känts angeläget.

Det är så med en del av mina vänner att, till skillnad mot mig själv, det alltid finns ett sånt samtalsfokus. Medan jag kan fladdra från det ena till det andra styrt av en popcornhjärna styrs samtalet hos en del in på väsentligheterna. I mitt umgänge med Tomas har varit just så. Inte sällan handlar det om konstens förutsättningar, tanken bakom, utförandets problem och mätningen av det som uppnåtts. Svårbemästrade frågor och svindlande intressant. 

Plötsligt får vi, helt oförberedda och bara två dagar innan vernissagen, förstå att Tomas Nordberg ställer ut på Edsvik som är min hemmaplan, bara kort väg från där jag bor.

En så pass lång livsrymd som över 40 år inbegriper en hel del kunskap om varandras uttryck. 

På Edsvik dyker de alla upp, igenkänningarna. Nu i storformat. Jag har alltid känt den där konstladan som kommunen distribuerar som en trådsmal och smått klaustrofobisk salong föga ägnad till konst.. Nu med en smått genialisk hängning (GJ Enocson) en salong med luft och översikt. Här får till och med hans "Bröte" som blivit ett litet signum, plats. Nu med i de närmaste "stickor" jämfört med den "Bröte" han tog med sig till Gotland en gång när jag hade förmånen att få bjuda in honom till Mejeriet i Alskog där jag några somrar drev sommargalleri i sällskap med Tomas Stöfling och Eila Burvall. Då var bröten i "fyrtumsformat" och jättelik och förpassades så småningom och i ett samarbete med konstmuseets intendent Jan Brunius, in till Visby och placerades på gården framför museet. Fan så kul vi hade!

Nu har vi blivit pensionärer! Men inte fan ger vi upp. Det där med ytan, kaoset, djupet, skriften ställer fortfarande upp motstånd och måste bemästras. Medan en del vänner lägger ner allt när de blir pensionärer så fortsätter vi kämpa mot konstens vresig demoner. Medan andra pensionärer åker på tulpanresor i buss till Holland eller med Hurtigrutten till pensionärspris så sitter vi kvar med våra färglådor.

Det här förstår ni, är en av de finaste utställningarna jag fått se på Edsvik. Åk dit! Basta!

Öppet under helgerna till den 6 mars och njutning från första till sista steget.


fredag 14 januari 2022

Nu for hon hem igen.

Älskade ungen Lovisa kom hem till jul två gånger? Först en måndag för att jobba i Stockholm tisdag och onsdag veckan före jul. Plötsligt kallade NY och hon drog dit på lördagen för att jobba söndag tre timmar!!!. Måndag morgon hämtade jag henne på Arlanda igen och så firade vi en gemensam och efterlängtad jul ihop.

Igår var det dags igen för henne att flyga tillbaka till NY och lägenheten i Brooklyn "som jag knappt hunnit få iordning och som jag längtar efter att få boa in mig i".

Följde hennes resa på Flightradar24. SAS tog en märklig omväg, ner över Göteborg, söder om Norge, över Fyn och sedan över Skottland och ut över Atlanten. Förmodligen för den motvind som råder över Nordnorge och Svenska fjällen.

Ringde henne när hon stod och väntade på väskorna i NY.

Kära underbara unge, så stolt över din vuxenhet, barnslighet, lekfullhet och självständighet.

Måndag börjar hennes vardag igen - flyger till LA för ett jobb och sedan fortsätter det, flyg varannan dag och jobb i stort sett varje dag, och hon verkar älska varje stund.

När kommer du hem?

"I maj om inte förr. Måste förnya mitt visum"

Längtar.

Markus Aujalay skärpning. Dissar sillbullar med korintsås på bästa sändningstid.



Som en småunge om lever eller annan inälvsmat, som en bortskämd sprätt. Nä men det håller inte. Förmodligen har den här i övrigt fantastiske matlagaren och programledaren någon gång i livet fått sillbullar inte värda namnet. Men samtidigt, när en så respekterad kock dissar stjärnan i svensk husmanskost på bästa sändningstid är det lite ansvarsöst för att inte säga naivt.

När vi för några år sedan hade vårt fredagsbord hos Christer Lingström på Edsbacka bistro föreslog jag, efter åtskilliga fredagssittningar, att det skulle passa att bli serverade just sillbullar med korintsås.

"Vill du att jag ska gå i konkurs", svarade Christer. Jag tjatade och mejlade till och med ett bra recept (som jag själv tagit fram).

Plötsligt inför en fredagslunch rings vi upp för att försäkra att vi skulle komma.

Vi möttes av doften av Sillbullar med den sötsyrliga karaktäristiska korintsåsen. Såååå fantastiskt! Såååå jäla gott.

Senare kröps det till korset, väl på menyn stod sillbullar kvar länge och såldes i parti till längtande gäster.

torsdag 13 januari 2022

Oxveckor? Baka bröd!


Är så lyckligt lottad att på vägen till torpet kör vi till TeVe-kvarn med stenmalen  svedjeråg och lokalt odlat vete, riktigt kulturspannmål.

Bröden vi bakar av det blir övermåttan saftigt och fyllt av smak.

Senast ett svedjerågsbröd med större mängd råg än vete. Hur gott som helst!


onsdag 12 januari 2022

Coeur de filé? Nä, men smakerna sitter där

De där smakerna som man känner så väl, det smältande vitlökssmöret, det möra köttet och så det där motståndet i tuggan av den råstekta, feta, potatisen.

Äsch, vanlig vardag och skuret marinerat sidfläsk i frysen att snabbtina, stora potatisar i skafferiet, egenodlad vitlök. Perfekt.

Körde det upptinade fläsket snabbt i en stekpanna samtidigt som väldigt tunnskuren potatis fick råsteka i woken. På med vitlökssmöret vid uppläggningen. Potatis underst och köttet överst. Härligt.

En av de trognaste matgästerna är Assar. Alltid sugen, alltid hungrig. Kommer ut i köket redan när jag börjar skära kött eller egentligen så fort han hör att jag tar fram skärbrädan (det kaaaaan ju ramla ner en bit).

Sen sitter han där med sina cockerspanielögon och ber. Skäller inte, men ser bedjande ut. Alldeles för mycket chili i marinaden men om jag "suger av köttet" (hoppsan) så vet Assar att han får ett litet stycke och blir nöjd.

måndag 10 januari 2022

Kålpudding, frikadell och köttbullar

Det är lika bra att smida mens järnet är varmt. I morse var det glödhett och i kylen låg två kilo blandfärs som måst tas om hand.

Det blev en kålpudding av guds nåde. Lovisa som är hemma från NY hade några önskemål, ett av dem var kålpudding med rårörda lingon och en fet sås. Sagt och gjort, avåts med njutning till kvälls. 

Frikadeller

Jag vet själv hur mycket jag kunde längta efter svensk husmanskost åren jag bodde i UK och under mina långa resor hit och dit. Idag har man ju förmånen att gå på IKEA om längtan blir för stark. "Men det är inte samma sak".

Av färsen blev det också ett 50-tal köttbullar och nästan 150 frikadeller. Nu ligger de lösfrysta att ta upp och tina till morgnarnas köttbullemackor med hemgjord rödbetssallad och frikadellerna till härliga nudelsoppor.


Kärt återseende och en vacker koppling


 Lovisa var den andra i familjen som mötte upp med Assar när han kom nersölad som ynklig valp efter biltransport från Vimmerby i sliskigt väder. Hon tryckte den lilla nerskitade valpen mot sig i famnen och där tror jag det uppstod en koppling. Att K var först är idag inget att ta miste på, Assar och hon är som ler och långhalm. Jag tror jag är på tredje plats.

Lovisa är hemma i Sverige "på julsemester". Assar och hon hade inte setts på ett halvår. Galet sött möte och massor med närhet. "Min bäbis".

I övermorgon försvinner hon igen för jobbet i USA och världen, flyger och far med lägenheten i Brookline NY som utgångspunkt.

Älskade och min käresta vackra Assarsyster.

söndag 9 januari 2022

Riktigt kallt vinterljus med frostrosor på fönstret till frukost



När jag var barn stod det skidor på önskelistan till jul och vi fick skidor, det var liksom stående med vintergrejer i julklapp, kälkar, skridskor, skidor. Pulkor var inte uppfunna då utom de där riktiga pulkorna i Sapmí.

Så hasade vi runt i julklappsskidor i Vrinnerviskogen eller åkte i livsfarliga Körsbärsbacken från skogsberget ovanför oss.

Sen blev det slaskvinter resten av min uppväxt i Stockholm och har så varit med vissa undantag.

Men vintrarna finns där och har funnits hela tiden bara ett dussintal mil upp i landet och vidare norröver. De där barndomsvintrarna framkallade igen.

Vaknade och tittade ut. Solen stod som brandbelysning över grantopparna och från ett annat fönster lät sängen bada i samma ljus. 24 minusgrader tecknade frostrosor på de gamla rinnglasen till sovrumsfönstret.

Gick ner och tände i vedspisen, ger en så goddoftande värme och sprakar så i vintertystnaden.

Snart stekte vi bacon och några ägg, standardfrukost när vi är här och det är vi ofta.

Talltitan håller mig närgånget sällskap

Torrdass - say no more! Nu var det bara 22-. Krispig torr kyla och kristallklart så man nästan nådde himlen. Allt frostigt och snö på alla träd. Korsar skidspåret och ser ut över ett böljande landskap med utsikt.

Älskar det här.

...vedspisstekt!



 

lördag 1 januari 2022

God fortsättning på er


Igår kväll var jag i stort sett surrad vid vedspisen. 

Som grädde på moset denna förunderliga kväll så föll ögonen på rullrånsjärnet vi loppade till oss i somras. Raskt satte sig K att röra ihop en rullrånsdeg. (anm. vi har aldrig tidigare sysslat med rullrån vare sig som dg eller färdig kaka)





Redan i receptet varnades för brända fingertoppar då den glödheta färdiggräddade kakan raskt ska slängas upp på bänken och rullas samman till ett rör. Och visst, trots smedsnävar så blev fingertopparna om inte brända så i alla fall känsliga, men vad gör man inte för konsten och för att vara ffg så blev rånen över förväntan alldeles utmärkta. Och med tanke på att det här var ursprung långt från teflon och elektricitet så stod vi där ganska överväldigade inför det positiva resultatet.

Nu ska jag banne mig se till att rostrensa våffeljärnet vi hittade i en gammal raserad vedspis ute i boden och se till att få det dugligt att använda i vår Skoglund & Olsson som nu börjat göra tjänst på riktigt.

För länge sedan kom jag över en stor restaurangpanna av gjutjärn, omöjlig att hantera på elspisen hemma i lägenheten. Nu gör den daglig tjänst vid spisen här på landet. Och tänk, överallt där vi går på auktioner och loppisar så säljs olika fantastiska gjutjärnsgrytor till inga priser alls.



I morse blev det en sen frukostering. Hamnade i läsning av julböcker och kunde inte sluta förrän vid halv fyra i morse. Alltså en Frunch som dukades upp tillsammans med utmärkt kaffe. Stilla i storköket, vedspisen sprakar, minus sex grader ute och lite snöfall, sol som spricker genom. Bacon från Björks!

Fyllde på med fågelmat och genast hade vi körsbärsträdet fyllt av domherrar, talltitor, blåmesar och kjøttmeisar (talgjoxe på norska). Satte upp ett gammalt äpple och lite brödskalkar också och hoppades på hackspetten...kommer väl i morgon för nu skymmer det raskt.

Efter en vecka av latmansgöra, dvs läsning, skrivning och sovning så börjar morgondagen med mätning, rensning och tobakskoll (?)

1) Mätning? Ska mäta upp två hus för renovering och se vad som behövs till tidig vår att bli snygga och fina och varma och gemytliga.

2) Rensning? Jo det är en hel del som behöver rensas ut för att över huvud kunna mäta.

3) Tobakskoll? Tobaken har nu hängt på tork i den gamla ladan i över tre månader. Dags att kolla fukten och se om det är malbart till snus att fermentera. Hänger väl tobaksblad där som ska räcka till sex, sju kilo färdigt snus. Tar lite tid att skotta väg fram till ladan och få undan massor av snö för att kunna få upp dörren, sen så.

Supén igår, chockerande och märklig och alldeles fantastiskt god: En gratinerad hummer var  följt av kyckling i het grön curry med årets mangold och svamp från skogen. Som dessert i ett glas varvad sockerrostad mjuk julpepparkaka i smulor, chokladmousse, vispgrädde, kolasås och frusna blåbär och lingon. Desserten signerad K.

Någon frågade om hummern igår:

Grovahacka champinjoner och stek i smör, pudra över lite vetemjöl och häll på grädde till en gratängsås. Ta ur humrarna, ta bort strängen, ta ur klorna och skär allt grovt. Vält ner hummerköttet i stuvning, men för fan...koka inte!!! Smaka av med salt och lite tryffelolja. Skeda ner i de halverade hummerskalen och täck med rikligt med ost (igår använde vi cheddar). Kör under grillelementet 250 grader i några minuter tills osten smält och fått färg, Jäkligt gott helt enkelt och så ba at man borde äta det här till vardags lite då och då - kolla nu när alla överblivna nyårshumrar säljs ut i veckan, bra att bunkra i frysen och ta fram när man får hummersug.