onsdag 29 april 2020

Spräckt ved och krattad tomt



Långt från Covid-19 och i ömsom strålande sol och ömsom lätt snöfall ger vi oss i kast med efterlängtade uppgifter på torpet – att köra skärp till tippen, kratta ur fjorårets löv och gräs och så hugga veden från åtta granar, en jättebjörk och en stor sälg. 
Så långt har vi klarat av stora delar av björken och nästan all gran (högen på bilden). Vi har ved så vi klarar oss och fler träd ska fällas i höst för att få in sol och få fram utsikten.


Så unnar vi oss kaffe vid ladugårdsväggen och känner liksom att livet kommer tillbaka från karantänen i stadslägenheten. 

Här ute i skogen -  inte en käft, alldeles tyst, domherrar och sädesärlor visiterar vid resterna av vinterns fröbord, entitan också för den delen, gässen skrockar när de flyger över och tranorna trumpetar från närmaste täkt. 


Så är det och så får det bli. 
Eldar i köksspisen, äter klokt och…jaa...hoppsan nu är det natt igen. Ska bli skönt att läka ovana kroppen från dagens jobb.

tisdag 21 april 2020

Ren-bitoks med rödcurrygryta på bladgrönt och kaoniew


Jag gör nerslag i lite thailändskt då och nu. Tog mig före att rosta en hög med redan torkade chilisar. Fläkten på och korsdrag!

Lade i blöt kaoniew bara en timme innan tillagning. (för dig som alltid undrat över den alldeles speciella och långsamma tillagningen med blötläggning och ångkokning, följ med här för det finns faktiskt en alldeles utmärkt genväg!)

Så det perfekta draget, cross over. Renfärsbiffar eller snarare renbitoks, försiktigt kryddade för att inte förstöra den fina köttsmaken och så långsamt stekta.

Mortlade sex sprödrostade chilifrukter och rörde ner saften från en halv lime och några matskedar nampla till en ”nam prig poon” .(Uttalas nammprickbunn) Konsistensen ska vara lite smågrötig av chili. 
I den här röran ska sedan ”kladdriset” doppas efter att ha formats till små ”järpar” i handen, doppa och ät!


Skölj det ordentligt i flera omgångar. Häll över vatten så det precis täcker och i en mikrotålig bunke. Kör på högsta effekt i sju minuter. Ta ut och rör om. Känns riset torrt? Häll på lite mer vatten. Mikra igen i sex minuter – men kolla så att riset inte körs torrt – nu närmar det sig. Förmodligen finns en liten kärna kvar i riskornen – det ska det inte vara. Häll över lite mer vatten om det behövs och kör i fyra minuter till – nu ska det vara klart.


Under tiden lagade jag till en lagomhet röd curry på bladgrönt, färsk lök och massor av vitlök.
Gör så här; skär ordentligt med bladgrönt, färsk spenat, mangold i mängd. Hacka grovt en tre fyra färska lökar och tio vitlöksklyftor. Hetta upp en gryta med tre matskedar olja och bryn 50 gram röd currypasta. Rör i fyra msk cocosgrädde (översta stelnade vita i en nyöppnad cocosmjölksburk) och vält ner lök och vitlök. Rör hela tiden tills allt är omslutet av sås och curry. 

Häll i resten av cocosmjölken i kastrullen och låt koka upp under omröring, doften är förförisk och betydligt hetare än med grön currypasta, vassare men samtidigt mer aromatisk, lyfter smaken av det bladgröna. 
Vält ner det bladgröna hacket och lägg på ett lock och sätt ner värmen, låt puttra ett tag. Hade ett knippe grön sparris, skar i tvåcentimetersbitar och välte ner alldeles mot slutet i grytan. Smaka av för att se att det absolut inte är tuggmotstånd i vare sig mangoldens huvudnerv eller i lökbitarna. Salta med några matskedar nampla (fisksås).

Ja nu kommer det här inte någon direkt tillagningsordning, men jag hade redan mina renbitoks i ugnen på 65 graders varmhållning (nåja i den mån det går) när jag började med riset. Då var de förstekta på båda sidor till dess vätska började sippra ut på ovansidan (blod).


Blötte tre msk skorpmjöl i en dryg dl havregrädde, la så småningom till två ägg och lite mer havregrädde, vispade till en jämn smet och hällde över den finmalda renfärsen, gav 20 varv på svartpepparkvarnen och några teskedar salt, rörde till en smet formbar med kallvattenhänder.

Rullade färsen till små bullar och plattade ut till fem centimeters diameter. Höll igång två pannor samtidigt och medan dessa stekte plattade jag biffar av glatta livet och lade på sköljd tallrik. Det hela går på ett kick. Lade på bleck och in i ugnen för att stilla sig långsamt.

Ja sådär jag, varsågod
Tag en biff med fingrarna jämte en rejäl klick ris, doppa i chiliröran, mumsa i sig och ta några skedar bladgrön rödcurry till, en middag som heter duga!

måndag 20 april 2020

Kroppkaketradition


Det har blivit lite av tradition, att köpa Björks kroppkakor och ha som första middag uppe på torpet. Så ock denna helg som var. Fredag precis före stängning och inte en själ i butiken. Uppenbart en möjlighet alltså att inhandla Björks egengjorda kroppisar befriade från kryddpeppar och isterfläsk bara med den lenaste skinkan som kropp.

Vedklyvning på torpet





Det ligger långt upp i skogen, bortanför alla och bara för oss. Där är vi i fred och utan konkurrens. Här hostar vi så mycket vi vill, går på torrdass, sover i enkelstugans varma kök nära vedspisen (ombyggt förvisso till tvåvåningstorp efter andra världskriget, men ändå).

Alltså gör vi så trots förflyttningsvarningarna – att vi kör direkt upp till Hälsingeskogen för att bryta karantänen hemma och i stället karantäna i naturen.


Kom precis hem, något ledbruten efter vedklyvning i dagarna två. Som att coronaångesten tystnade ett ögonblick. Ersatt av träningsvärk. Visste ni att man får träningsvärk på utsidan av vaderna när man står och klyver några kubikmeter knotig jävla gnällbjörk?


Har åtta raka granar att ta hand om, ligger sågade i järnspiseformat, ska bara klyvas för torkning. Sen ska vi gå på de mastodontliknande björkkubbarna först med kilar och slägga och sedan i klyven på de mindre bitarna. Fem heldagars jobb kvar skulle jag kunna tänka mig.

Knallsol och ljus kväll, tranorna som skriker sig hesa över åkrarna och slår lovar i gruppering över oss.
Åkte därifrån tidigt i morse, men drar nog tillbaka över helgerna nu framöver.


onsdag 15 april 2020

Lindeberg - wow!!!


Vi hade ett ärende ute på Värmdö idag. Skönt att ta sig ur den självvalda kuvösen och sträcka på benen, se skärgårdslandskap och andas havsluft.

På hemvägen kommer vi osökt att tänka på Orminge och det slår oss att Daniel Lindeberg flyttat sin lilla bagarhytt till ett större ställe.

Vi svängde in för att titta och för att ta en kaffe och äta hans förträffliga bullar.

Det blev perfekt kaffe, otroligt goda bullar och ett pain au chocolat lika flakigt som de sötaste av drömmar. (Kunde inte motstå, köpte med ytterligare fyra hem till kvällskaffet)


MEN innan dess tog vi en varsin lunchmacka. Mackor som smällde i munnen och gav en stund av stillhet och eftertanke. Vad sysslar alla andra så kallade “mackerior” med? Skulle nog kunna drista mig att säga – jo för att de inte förstår bättre. ÅK DIT OCH PROVA ni blir inte besvikna!!!

Detta lilla nya stora Lindebergs bageri och konditori är värt en lång resa, för att travestera michelintermer. 
Orminge centrum – you cant’t miss it!

Glad också över att få slå av en prat med Daniel – det var länge sedan – och kunna gratulera honom till utbyggnaden. Så bra!