fredag 3 januari 2020

Bortanför är bättre




Hade jag en önska att få
Gå i uppfyllelse.
Du skulle det vara att stanna.

Ögonblicket fruset då
Som trädens grenar
Skulle så gärna vara kvar

Och lika som sist en gnutta
Bittert i ögonvrån
Svullna hinnor av ledsnad

Där står det torparhuset
Tomt och utan rörelse
Försvinner bakom min rygg

Trygghetens värme från
Veden som sprakar
Himlen som svartblå rymd



Utan tröst far vi iväg
Stan långt där borta
Oändlig är saknad

Känner huset som en skyddande
Huv mot allt som stör
Väcker uttryck ur tystnad

Dricker brunn, kallt pumpat
Från urtidsdjurens tid
Stillar urångest som berör

Uttrycken tar sig, långt
Vidare än annars
Nu är det förbi

Men bara en stund från allt
Som landat nu
Tillbaka om liten tid

Men den tiden har ingen
Början, ej heller slut
Slutar nu och börjar sedan

Utan tröst far vi iväg
En början på
Vägen tillbaka