Hade jag en önska att få
Gå i uppfyllelse.
Du skulle det vara att
stanna.
Ögonblicket fruset då
Som trädens grenar
Skulle så gärna vara kvar
Och lika som sist en gnutta
Bittert i ögonvrån
Svullna hinnor av ledsnad
Där står det torparhuset
Tomt och utan rörelse
Försvinner bakom min rygg
Trygghetens värme från
Veden som sprakar
Himlen som svartblå rymd
Utan tröst far vi iväg
Stan långt där borta
Oändlig är saknad
Känner huset som en
skyddande
Huv mot allt som stör
Väcker uttryck ur tystnad
Dricker brunn, kallt pumpat
Från urtidsdjurens tid
Stillar urångest som berör
Uttrycken tar sig, långt
Vidare än annars
Nu är det förbi
Men bara en stund från allt
Som landat nu
Tillbaka om liten tid
Men den tiden har ingen
Början, ej heller slut
Slutar nu och börjar sedan
Utan tröst far vi iväg
En början på
Vägen tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar