Besök hos Axfoundation på Torsåker, en nödvändig labinstitution för framtidens mat

 

Otrolig eftermiddag på Axfoundation på gamla Torsåkers gård i arrangemang med kära Matmaffian. Från stampad jordgolv i ladan till en experimentverkstad med laboratoriekök för provlagning och tester av att ta tillvara sådant vi ratat i över hundra år. Eller vad sägs om braxen, bifångsten som kastas tillbaka eller som annars får ruttna på land. Gamla sorter som gråärter, lupiner, bönor odlas i egna landen.

Verksamheten på Torsåker drivs utan krav på vinster och endast med fokus på utveckling och forskning kring framtidens mat. 

Med oss hem fick vi en påse färs av baljväxter som befriande nog inte alls benämndes vegetarisk köttfärs.

Eftersom den tinad på väg hem lagade jag den omedelbart, fräste i kallpressad rypsolja från Åhmans lantbruk. Svarade inte riktgt och nästan vägrade bli brynt för ökad smak. Välte ner i stekgryta med  egenodlad potatislök som fått småputtra i 40 minuter och tomater utan skinn, chili, salt och lite soja samt buljong och vatten - alltså en köttfärssås utan köttfärs, fatta? 

Resultatet kan sammanfattas "Över förväntan" eller "Äntligen ett alternativ" eller "Faktiskt jättegott och med en behaglig tuggstruktur" Långt mycket bättre än de där mystiska vegetariska alternativen baserat på soja eller svamp.

En enkel men så smakrik liten soppa till lunch

 

August matäventyr går från klarhet till perfektion - han är så smaksäker (utöver exakt gehör i musiken).

Skördade precis brockoli som vädret tycks utmana så pass att de börjar blomma innan de knutits hårt, i alla fall en hel del och det verkar som att de har bråttom att yngla av sig.

August kokade en kort buljong och så lätt kokt brockoli och så dumplings med anka. Perfekt i ruskvädret.

Dungen sysselsätter mig än, dungen, ladan, landskapet, vädret och tiden. Här är de första skisserna

 Det hände sig för fyra år sedan exakt - det vet jag för jag blev påmind av Facebook idag, att jag gick ut i landskapet och på långt håll såg den där gröna dungen nästan som i horisonten av det stora mogna spannmålsfältet. Hade kritor och ett litet block och blev kvar med skiftet i ljus, bara som snabb anteckning. Jag som aldrig gillat landskap. Det här blev början till fyra års långsamt arbete med just det jag inte gillar, olika slags landskap. De som vill följer mig på Instagrams goranlagerart. Där speglar jag en rad avtryck av landskap. För mig är det den lilla världen som jag tampas med bara för att se om det är möjligt. Så enkelt är det samtidigt som det är en jävla fight och vittnar om min egen tålmodighet trots bokstavskombinationer, en slags övning i långsamhet som kan vara aktuellt för vem som helst att titta på, ta in och kanske uppleva.

Tjusigaste svampen, under en gran alldeles nära oss

 

Riktiga fläskkotletter

Sällan nu att man hittar riktigt styckade fläskkotletter, tyvärr. I förrgår dock ett undantag, styckat med fett och svål kvar och rejält tilltagna för 98 kronor kilot.

När jag var barn kom fläskkotletterna exakt sådär med så mycket fettburen smak medan morsan ojade sig över oss som tog en bit fett och en bit kött i samma tugga. "Ät inte fettet" ryade hon, men vi åt och njöt allrahelst farsan. Och så såsen som blir av stekfettet, alldeles underbar bara tillsätta lite soja och massor av grädde.

Vi grillade härligheterna och stekte långsamt färdigt i panna på vedspis till en innertemp av 68 grader. Sååå gott och gammeldags!

Hittade en recension som jag missat. "Döden i skogen" - alltid aktuell

Jämte en hel hög sökare söker även jag efter antikvariska volymer av min bok Döden i skogen som kom ut 2006. Det är sällan de dyker upp om ens.

Idag sökte jag och när man hyvlar blir det spån. Hittade inte boken till salu, men däremot en recension jag aldrig tidigare sett. Skriven 2019 alltså 13 år efter utgivningen.

Läs den här

Och läs gärna mer om det jag skrivit på bloggen om den jävla döden här

Både i minnet och i nuet - stekt salt sill med löksås!

När jag var barn, okej då tonåring, kunde man fortfarande köpa sill ur tunna i affären - fet saltad islandssill till inläggningar och som steksill. Handlaren stor där med en stor metallpincett i ena handen och ett vaxat papper i den andra och fiskade upp sillarna som han sedan slog in i pappret konstfullt utan att skväötta eller spilla en droppe utanför tunnan. Hemma vattnades sillarna ur och filéades, toppades i mjöl, sedan uppvispat ägg och så ströbröd och stektes gyllene.

Står det stekt salt sill på lunchmenyerna idag stövlar jag raskt in för att få en av mina absoluta favoriter oavsett om kvällen slutar med ett oändligt drickande av sodavatten.

Slog mig idag när jag stod i snabbköpet att, fasiken så gott. Nu finns de ju urvattnade och klara, tyvärr mindre feta, men duger ändå.

Så fick det bli nu när vi ser höstens antågande, för det är höstlig spis, nyupptagen potatis, lök som fått puttra i 40 minuter i smör och sedan retts av med gräddmjölk och så de läckra panerade sillarna.

Torskrygg på Forsså i Forsa

Det är så kul när händelser griper in vartefter. Vi gjorde av en anledning en dagsutflykt sådär som man gör ibland om sommaren när vädret är gråskaligt. Den gick till Forsa som ligger i Hudiksvalls kommun. En socken så rik på historia och kultur att det svämmar över allt från järnålder till nyöppnade matstället 

Forsså Herrgård. Där fick vi en alldeles utmärkt torskrygg med färskpotatis och en smörsås värd namnet, inklusive måltidsdryck och kaffe för 115 kronor och i en miljö få förunnade att möta och med en personal som förmedlade hemkänsla. Vid det stora matsalsbordet satt turligt nog ett par som vi slog oss i lag med och där kvinnan visade sig vara guide i trakten och som vi lockade till att berätta. Hon kunde allt om socknens utveckling från flottning av timmer genom Dellensjöarna, handgrävda kanalen och det tidiga pappersbruket. Dessutom expert på järnhanteringen i socknen. 

Hit kommer vi att återvända!