Det är som en slags nutidsarkeologi, min jakt på
Isterband så som det kanske uppenbarade sig förr, frasigt skinn, lös, grov, kornig, syrligt, varm korvsmet inuti och med en svag rökton.
Idag blev jag glad på lunchen på Edsbacka Bistro. In kom nämligen ett perfekt isterband. Om jag säger att det inte riktigt går att skilja dagens Isterband från de mest perfekta jag ätit, se länken ovan, och det utsökta jag har i minnet och som serveras på
Gyllene Uttern (granne f.ö till vägkrogen
Galgbacken så är det en förklaring.
Isterbandet serveras md lite sky och presenteras enkelt med en rejäl klick grovkornig fransk torr senap. I en skål kommer stuvad småpotatis och en skål med hela milt inlagda rödbetor. Det räcker!
Vi har precis inlett arbetet på ett nytt jättebokprojekt som med sådana luncher som idag ter sig mycket underhållande snarare än belastande. Mer om projektet senare. I huvudet är allt redan klart, precis som för skulptören med skulpturen i stenen, det är bara att ta fram den.
Idag slog bekvämligheten sina avslappnande klor i oss och vi kokade upp färsk gnocci i saltvatten och öste vid serveringen den färdiga seafoodröran över tillsammans med nyriven parmesan och lite extra av vår mest exklusiva olivolja. Till dessert en fullkomligt mognad söt mango i bitar. Vad mer kan man begära?
