lördag 1 mars 2008

Vilken Anka?



På andra sidan gatan där vi parkerat bilen. Hade vi inte varit irriterande mätta av något som inte smakade någonting hade vi försökt oss på den där ankan eller kycklingen...Kålrot?

Vägen till, och från (!) Jensens Bøfhus



Jag tror det var Alma som triggade igång oss. Hon hade varit på Jensens Bøfhus och ätit för någon vecka sedan. Så läste jag rubben till Lisas recension av Noma som inte gjorde mig klokare eftersom jag läst vad Zwampen skrev för några veckor sedan.
Finns det två Noma? Eller "vem ska man tropå, tropå..."
I alla fulla fall så for vi iväg till detta snabbmatskötthus där köttet passerar under värmeelement och blir grillat (eller har de ändrat på konceptet?).
Hårt kött och minimal fettrand, den de slog sig för bröstet för i menytexten, soggig potatis som inte alls var nystekt (råstekt), pommes som var kall och biff som var ljummen. Den var i alla fall klädsam röd, MEN - och det var märkligt - helt utan smak!
Såserna kändes torftiga syntetiska och bearnaisen var på tok för syrlig, dessutom kom den ut stekhet vilket den naturligtvis inte ska vara.



Istället för att ta en glassdessert efter ungarnas tjat så drog vi hem liksom i protest och körde en banansplit med hemkokt chokladsås.
Sist jag åt en familjemiddag var med svärfar i Thailand och barnens kusiner och alla mina svägerskor.



Vi var elva personer kring bordet och alla drack och åt vad de ville och alla tog in desserter efter sukiyakin och drack ännu mer och det var skitroligt och världens service och de flesta av oss hade i tillägg till allt det finskurna av kött och lever och fisk och skaldjur till buljongen beställt in knaperstekt anka med ett skinn som man kan dö för.



För allt detta betalade jag straxt över 3000 THB =600 SEK.
Dagens nota med en pytteliten starköl till Rodjana, vatten och Cola till mig och barnen slutade på 571 SEK.
-Passar det inte - åk tillbaka till Thailand då!
-Ja tack!

"Min" krog får högsta betyg


Alltså, när man går in i ett projekt så gör man det på slak lina. Man vet aldrig hur det ska sluta. Det är erfarenhetskänslan som får avgöra.
"Där satt den" kanske man skulle kunna säga. Högsta betyg överallt.
Att jag överhuvud engagerade mig var inte bara vänskapen till Björn och Daniel utan det faktum att smaken hela vägen satts i centrum.
Snart är de dags igen. Vill äta mig genom den stora 20 rätters premiärmenyn en gång till.
Pratade med Björn före helgen och det lutar åt några små smarta förändringar i menyn snart.
Men vet Ni vad som varit roligast?
Jag hade i min hand att bjuda in journalister till att premiärsmaka. De som exklusivt skulle få smak för Frantzén Lindeberg före alla andra och där valde jag de kunnigaste helt enkelt och även dem jag har en personlig relation till i form av största respekt, journalister som förstår smaksammanhangen.
Avunden blev stor i lägret då bara ett mycket litet antal fick förmånen. Gratisätande vimmelmatskribenter och självutnämnda smakpåvar lämnades utanför - det får jag väl fan för senare då branschen är liten och trång, men det står jag ut med.

Annorlunda kladdris och grannens korv

Grannen Jimis små smaksprängda mästerverk

Vi ha fördelen av att bo grannar med malaykinesiska matälskare, familjen Jimi Chit-Nan Phang. De vänligaste av folk i trakten och smakmästare som överraskar oss med hemlagade specialiteter.
Häromdagen en ankleverkorv och en sockerkorv (kun chiang) som var späckad inte bara med det ljuvligaste fett utan ock av smaker som riktigt bollade runt i sinnet.

Rodjana gjorde ett kladdris som det görs av kinesiska familjer hemma i Thailand, med torkade räkor och ingefära och en massa annat som jag ska återkomma till.
Hemlagade ingefärsspäckade kycklingköttsvårrullar till, nyfriterade är de härliga