Det växer över ända, man får krypa och leta mördarsniglar och ogräs. Men jag lever efter devisen, var någonstans i naturen ligger jorden i dagen?. Försöker hela tiden så in marktäckare, som här rödaste krassen, den som Linnés dotter kom inspringande till sin far om och sa att den svävade och brann. Den röda färgen har en våglängd i skymningsljus som bryter och får det att se ut som det gnistrar om den.
Jag jagade ogräset och strödde gångarna med volmad halm idag. Så var det det där sista som skulle göras efter att jag krupit under majsen och dragit våldsamt rotad mjölktistel - en liten bädd på vid pass 2x2 meter som var meningen skulle hysa blå morötter, men som inte tog sig alls. Spade fram och välta jord och ogräset över ända, bara att kratta ihop, täcka tills om en eller två veckor och så med japansk kål - en ohyggligt välsmakande kål, Pakchoy, som vi skördar ung och gör kimchi på - som ska ha kortdagar för att växa.
Det var det där sista för den riktiga semestern, PANG - så satte sig musklerna på tvärs i ryggen, det gör så djävla ont att man vill kräkas eller svimma. Tre djävla spadtag för mycket!
Fick en riklig pepparrot av Peter Klingsell också idag som skulle djuptgrävas ner i utkanten av kryddträdgården - jag stod på alla fyra med lillaspaden och mullade ner den i grolådan istället tills ryggen läkt.
Thailändsk Aom moo - en aromatisk soppa med chili och dill
Varm bad - kallt omslag och så smärtspray - det ska nog greja sig. Och fint som snus blev det i trädgården. När vi återvänder är det dags att skörda bondbönor och börja äta rosenstörbönor och vaxbönor, rycka löken opch ta upp det första koket av den äkta allmogepotatisen. Då är det också tid att skörda den första svällande kålen, stuva några blad av den ryska röda grönkålen. Det går snabbt nu när det snart är augusti.
I kväll åt vi enkel thailändsk arbetarmat, kaoniew och aom och lille August ligger på en barnsäng på golvet i köket och bara är så söt...my son!...två månader redan.
August Linnaèus Lyon, svårt att lyfta honom från golvet med den rygen jag skaffat mig idag, men det går väl med lite ryggträning och vila.
söndag 29 juli 2007
Hästskit gav gigasockerärt
Det är lite lustigt. Aldrig förr har jag fått något så gigantiska sockerärter som i år. Tidigare år högst normala storlekar, nu över 15 cm.
Har väl med växthuseffekten att göra, läste om att odlingszonerna är på väg att förändras. Eller så är det bara ett intensivt trädgårdsarbete.
Man skulle kunna tro att de stora sockerärtorna är träiga och oätlig - men icke, de är de godaste som jag ätit.
lördag 28 juli 2007
Gooh! for Gooh!
Skulle köpa halm på gamla lantmännen i Arninge idag. Hela familjen i bilen och vi var hungriga så det blev en paus på Gooh!, Cattenaccis koncept med mikrad mat.
Lite okunnig personal, alldeles för ung för att bära en sådan butik helt ensam, men hon gjorde så gott hon kunde och sprang mellan bakeoff och drivein och torkade bord och tog hand om gäster och kunder.
Maten prövade jag när idén var ny och jag återsmakade kalopsen idag, Rodjana tog en fiskgryta och ungarna Operakällarens köttbullar med potatismos och gräddsås.
Det är lite anonymt i smakerna, lite för lite sälta och okryddat.
Nu har vi ju varit ute en del i sommar på smabbmatsstället och i den konkurrensen befinner sig Gooh skyhögt över i kvalitet.
Hemma på kontoret sätter mikron igång vid elvatiden och en misstänkt unken doft går genom korridorerna av ”maträtter” som inköpts på ica i plasttråg. Jag fattar inte att denna slags mat ens kan ses som ett alternativ, det både luktar och förmodligen smakar vidrigt. Lika illa är det med mikrade rester folk tar med sig från gårdagsmiddagen. Jämfört med det där är Gooh! hög gastronomi.
Och så här i efterhand kan jag nog säga att visst – vi åt och det var gott.
Jag skrev om Gooh! i den numer bantade och alltmer anonyma tidningen Restaurangvärlden för något år sedan och berättade hur konceptet uppstod:
-Jag jobbade tvåstjärnigt i Frankrike och där fanns tio mikrovågsugnar i köket. Jag pratade med Stefano Catenacci.
Tillsammans med Lantmännen startade han Gooh!, en kedja måltidsbutiker med mikrad mat, mikrad i alla led!
I ett och ett halvt år satt han i en liten skrubb på Operakällaren med sitt smakexperiment och en mikrovågsanläggning.
Storebror Alessandro, VD för Nobis, realiserade en dröm om god mat till alla och till ett hyfsat pris.
Lantmännen, hade fortsatt utveckla tankekonceptet med AXA. Från Gryn till hälsosam mat.
Alla tre möttes, Alessandro och Stefano Catenacci och Håkan Lundstedt VD för Lantmännen AXA. Det blev Gooh! med hjälp av ny teknologi från Chalmers.
Uppfinnaren Joel Hammer hade tagit fram en apparat som på ett enkelt sätt och med mikrovågor kunde tillaga mat i slutna förpackningar i stor skala.
Råvarorna läggs i trågen helt råa, något förbereds traditionellt som vissa såser, rotsaker och potatis som inte har samma tillagningstid som kött, men längre än fisk. Sedan försluts förpackningarna med mikrofilm med backventil. Luften släpps ur förpackningen när maten tillagas och kan inte komma in igen.
-Stefano har jobbet att lösa tillagning och smak. Han ensam svarar också för val av rätter. Hade han inte lyckats skulle han knappast satt Operakällarens signum på produkten.
Maten tillagas i Almnäs utan för Södertälje i det gamla militärstorköket på nedlagda Ing 1. Här jobbar elva anställda och på menyn finns 25 rätter hittills kompletterade med en rad desserter, sallader, bröd och olika drycker.
-Det finns GI-märkta rätter och vår nyckelhålsmat är i majoritet. Vi har också Operakällarens klassiker på menyn.
Jag prövade i samband med den artikeln Stefanos egen favorit, blåmusslor, som visar sig ha en mild och balanserad skaldjurssmak med en skön smörighet utan att vara fet.
Thailand ligger inte långt borta i smak med kokos och citrongräs. Hans förkärlek för det asiatiska avspeglar sig i flera rätter. Torsken med Garam Masala är ett ytterligare exempel och fläsket med den röda curryn är alldeles förträffligt, men kunde vara ännu lite hetare. Kalopsen smakar som när man var barn med rikligt av kryddpeppar och lagerblad och en annan klassisker, kalv i dillsås, har en fin balans mellan syra och sötma och ett kött som smälter i munnen.
-Operakällarens varumärke är viktigt och företaget ska hålla premiumkvalitet. Vi ska ge högsta möjliga kvalitet inte bara i det vi serverar utan också på det sätt vi är, säger Jonas Regnér marknadsansvarig på Gooh!.
Nu är vi hemma igen och förbereder middagen. Det blir kaoniew med marinerat torkat kött och prig bun nam pla,
torsdag 26 juli 2007
Tabberaset på Kulturhuset
Tabberaset själv i bondbönslandet iklädd de trivsamma arbetsbyxorna jag köpte i Chiang Mai, "gang geng maahôm".
Kocken Rune Kalf-Hansen har bjudit in Tabberaset att hålla en live-mat-show den 21 augusti på takterassen på kulturhuset.
Prat om mat, grill, matlagning och en helsvensk (nåja) råvara.
Som gäst får jag nämligen utse en egen råvara som sedan en del av matlagningen ska kretsa kring.
Vad sägs om en "thailändsk" ljummen sallad på bondbönor och grillad bläckfisk spesad med fisksås, lime, citrongräs och chili med strimlad mynta.
Eller varför inte en "svensk" bonbönsvälling som kryddats med brödkryddor och bränts av med pernod, skummats till ett skum och serveras som en liten cappuccinoshot.
Emil i Lönneberga åt allt - utom bondbönsvälling.
Mina egna älskade små bondbönsbarn som blir årets skörd så småningom - dessa bönor härstammar från en plats påp gotland där de odlats sedan 1800 talet. Jag får alltså smaka på 1700 talets bonböna så som den smakade på Linnés tid.
Grillarna är varma så vi kör med riktigt syrade isterband från Småland - sådana som Emils mamma hos Emil i Lönneberga hängde i visthusboden för att mogna. Samtidigt visar vi hur vi gör på arbetsbänken. Stoppar med maskin, stoppar med spritspåse eller gör som när man stoppar thailändska sai grog, stoppar för hand.
Blomstren för sorg och död - så sa man förr och det var ogärna bildat folk åt bondbönor ivrigt påhejade att inte göra det av prästen. De kallades också för turska bönor, alltså turkiska, dvs utländska bönor och var något främmande trots att de odlats i Sverige så länge folk kan minnas.
Appropås sai grog (och nu tänker jag högt) så gör vi nog sådana också - ska se till att förbereda en korvsmet som är så fullsmäckad med thaismak och syrad att värmen stiger några grader och vi förvandlar Kulturhusets tak till lilla Isaan - Sai grog kan läggas på grillen direkt och sedan kan vi servera dem till publiken precis som man får korven från grillen på marknaden under solen - i en plastpåse med en pinne som ätverktyg, en klyfta nyskuren vitkål, fint skuren gurka, färsk vitlöksklyfta, syltat ingefära och ett par hela chilifrukter.
Sai grog som de grillas i Thailand på marknaden, den här från trakterna kring Baen Saeng
Isterbanden blir ju magnifika grillade, men det visste inte Emil som fick sina stekta. Att det ska vara stuvad potatis till med rikligt med persilja ska ingen behöva tvivla om och så röda betor som är inlagda eller som några smålänningar säger - att isterband ska ätas med lingon. Isterbandens fetma måste alltså styras upp med en syra som balanserar.
Håll utkik för vidare information före den 21 augusti på Kulturhusets hemsida som inom kort även kommer att prydas av bilder - Passa på att förköpa biljett - thaimat av den här kalibern drar folk!
Kocken Rune Kalf-Hansen har bjudit in Tabberaset att hålla en live-mat-show den 21 augusti på takterassen på kulturhuset.
Prat om mat, grill, matlagning och en helsvensk (nåja) råvara.
Som gäst får jag nämligen utse en egen råvara som sedan en del av matlagningen ska kretsa kring.
Vad sägs om en "thailändsk" ljummen sallad på bondbönor och grillad bläckfisk spesad med fisksås, lime, citrongräs och chili med strimlad mynta.
Eller varför inte en "svensk" bonbönsvälling som kryddats med brödkryddor och bränts av med pernod, skummats till ett skum och serveras som en liten cappuccinoshot.
Emil i Lönneberga åt allt - utom bondbönsvälling.
Mina egna älskade små bondbönsbarn som blir årets skörd så småningom - dessa bönor härstammar från en plats påp gotland där de odlats sedan 1800 talet. Jag får alltså smaka på 1700 talets bonböna så som den smakade på Linnés tid.
Grillarna är varma så vi kör med riktigt syrade isterband från Småland - sådana som Emils mamma hos Emil i Lönneberga hängde i visthusboden för att mogna. Samtidigt visar vi hur vi gör på arbetsbänken. Stoppar med maskin, stoppar med spritspåse eller gör som när man stoppar thailändska sai grog, stoppar för hand.
Blomstren för sorg och död - så sa man förr och det var ogärna bildat folk åt bondbönor ivrigt påhejade att inte göra det av prästen. De kallades också för turska bönor, alltså turkiska, dvs utländska bönor och var något främmande trots att de odlats i Sverige så länge folk kan minnas.
Appropås sai grog (och nu tänker jag högt) så gör vi nog sådana också - ska se till att förbereda en korvsmet som är så fullsmäckad med thaismak och syrad att värmen stiger några grader och vi förvandlar Kulturhusets tak till lilla Isaan - Sai grog kan läggas på grillen direkt och sedan kan vi servera dem till publiken precis som man får korven från grillen på marknaden under solen - i en plastpåse med en pinne som ätverktyg, en klyfta nyskuren vitkål, fint skuren gurka, färsk vitlöksklyfta, syltat ingefära och ett par hela chilifrukter.
Sai grog som de grillas i Thailand på marknaden, den här från trakterna kring Baen Saeng
Isterbanden blir ju magnifika grillade, men det visste inte Emil som fick sina stekta. Att det ska vara stuvad potatis till med rikligt med persilja ska ingen behöva tvivla om och så röda betor som är inlagda eller som några smålänningar säger - att isterband ska ätas med lingon. Isterbandens fetma måste alltså styras upp med en syra som balanserar.
Håll utkik för vidare information före den 21 augusti på Kulturhusets hemsida som inom kort även kommer att prydas av bilder - Passa på att förköpa biljett - thaimat av den här kalibern drar folk!
Linne om brännvin i Meny NU!
"Alkohol koagulerar och lopnar alla vätskor i människans kropp utom urinet och gör alla fibrer och trådar i kroppen hårdare och mere spröde samt bevarar alla diurs delar som i henne inlägges, ifrån forottnelse.
Ett rent brännvin är alltså ett starkt förgift för människans kropp ty det koagulerar vätskorna eller gjöre dem sega och alla köttrådar styfva och skiöra i kroppen, förorsakar förstoppning i alla människans inälfvor."
Han var en stark motståndare till detta 1700 talets överintag av brännvin. Märkligt hur aktuell hans tankegång känns fortfarande idag i det 21a århundradet.
Lyssna på Meny NU eller senare inatt på reprisen. Repris också på lördag eftermiddag.
Eller - Ladda ner programmet här
onsdag 25 juli 2007
Himmel eller Helvete - ny trolldomsprocess i Norge
Det är blod på den här yxan, människoblod. Just den här bödelsyxan har släckt mänskligt liv, slitit sönder halspulsådern och luftstrupen, halskotpelaren på fler än en människa. Tvingat sig genom nacken med kraft, avrättat. Viskande i örat på den som skulle dö satt en präst på knä och läste Fader Vår.
Jag skrev häromdagen om försöket att skapa en ny häxprocess nära hundra år efter den förra. Hur den tossige ärkebiskopen och hovets andlige rådgivare 1757 genom tortyr skadar ett antal bondkvinnor i Åhls socken för att de "blir mörka i ansiktet när de ber böner till Gud".
Nu har det hänt igen, svidande anklagelser om trolldom och denna gång är det en lika tossig "Guds tjänare" och "Kyrkans man" som står bakom galenskapen. Det är den norske pastorn Jan Hanvold som anklagar den norska Prinsessan Märtha Louise för att vara en representant från Helvetet och han gör det i en egen TV show.
-Hon kommer att hamna i helvetet för sina trollkonster, säger Pastorn, allt enligt tidningen Expressen.
Kyrkans män har i lång tid mer ägnat kraft åt hatet än åt kärleken och de har dunkat bibeln i människors huvuden och hotat med Satan tills de krökt rygg och om inte - torterat dem och avrättat dem, läsande Fader Vår.
Läs mer om hur kyrkan och prästerna i århundraden kämpade för att få behålla dödsstraffet i Sverige i min bok "Döden i skogen".
Jag skrev häromdagen om försöket att skapa en ny häxprocess nära hundra år efter den förra. Hur den tossige ärkebiskopen och hovets andlige rådgivare 1757 genom tortyr skadar ett antal bondkvinnor i Åhls socken för att de "blir mörka i ansiktet när de ber böner till Gud".
Nu har det hänt igen, svidande anklagelser om trolldom och denna gång är det en lika tossig "Guds tjänare" och "Kyrkans man" som står bakom galenskapen. Det är den norske pastorn Jan Hanvold som anklagar den norska Prinsessan Märtha Louise för att vara en representant från Helvetet och han gör det i en egen TV show.
-Hon kommer att hamna i helvetet för sina trollkonster, säger Pastorn, allt enligt tidningen Expressen.
Kyrkans män har i lång tid mer ägnat kraft åt hatet än åt kärleken och de har dunkat bibeln i människors huvuden och hotat med Satan tills de krökt rygg och om inte - torterat dem och avrättat dem, läsande Fader Vår.
Läs mer om hur kyrkan och prästerna i århundraden kämpade för att få behålla dödsstraffet i Sverige i min bok "Döden i skogen".
Roat tillstånd och vackra bröst
Svensk matjournalistik har en nestor i Inger Grimlund, en av de driftiga bakom starten av tidningen Gourmet och dess chefredaktör under många år.
Hon bloggar av och till och senast med en berättelse om ett möte på krogen, blickar, stigande blodtryck, roat tillstånd och vackra bröst. Läs den här!
Po Pia Thot - vårrullar step by step
Här ett step by step på vårrullar för nybörjare.
Det är inte så lätt.
Jag har sett kockar och matjournalister misslyckas totalt på matlagningskurser där vi gjort vårrullar. Egentligen skulle det här vara ett av inträdesprovet på konsthögskolorna, tycker jag.
Men försök göra efter beskrivningen så blir det nog bra.
Våra mellangamla flickor 5 och 7 är ena hejare på vårrullar!
-------------------
Gör fyllningen. Fläskfärs,shitakesvamp, salladslök, böngroddar, strimlade bambuskott, omelett, oystersås, vitpeppar och en nypa salt.
Stek omeletten. Strimla svampen och blanda med färsen, Stek i olja utan att det tar färg. Fyll på med övriga ingredienser efter vart till fläskfärsen är genomkokt utan att vara torr. Krydda och smaka av, låt svalna.
Bred ut vårrulledegen
Lägg på en sked färsblandning i enda hörnet av vårrulleplattan
Vik ihop och rulla upp till hälften av diagonalen, tämmeligen hårt.
Vik över rullen från båda kanterna och rulla ihop tills bara en flik återstår.
"Klistra" igen vårrullen med lite uppvispat ägg.
Stapla upp vårrullarna och låt dem ligga till sig lite, fritera sedan i het friteringsolja. Så pass het att en ätpinne nedstucken i oljan ger ifrån sig en jämn ström av bubblor. Fritera tills gyllene, lägg upp på papper för att rinna av.
tisdag 24 juli 2007
Kina i Sverige
Regn, blåst, allmänt taskig sommar - i alla fall i Stockholmsområdet. Och familjen bara kräver att vi ska göra något som inte har med odlingarna att göra.
Den här sidan är behjälplig - idag med 195 olika evenemangstips. Det var där vi hittade kinautställningen i Sigtuna - ett lyckat utflyktsmål, men inte helt som vi väntat oss.
Egentligen skulle en utställningskommissarie kunnat göra en hel del mycket mer.
Nu mötte oss en entusiasm förvisso, men utan närhet, intimitet, dofter, smaker.
Sigtunahöjdens konferensanläggning har tagit intitativet till "mötet" Sverige - Kina i ett samarrangemang mellan China Foundation for Development of Social and Culture Exchange i kinesiska Yuhang, Sigtuna kommun och Kinesiska Institutet.
Det kändes lite tomt. I små konferensrum efter korridoren hade de flyttat in, sidenmålare, kalligrafer, glasmålare, drakbyggare och silhuettklippare. Konst på väggen mitt emot. Tomt, stilla och med en avlägsen musik. Ingen doft annat än från de små skålarna med olika exklusiva teer i terummet och kanske lite från det parfymerade tuschet hos kalligrafmästaren Yan Ruimin..Den kinesiska maten som serveras är ett skämt - fattar man inte att maten, smaken, doften är den kulturbärande stomme som är en förutsättning i ett möte, speciellt som rubriken på samarbetet är just "Möte". Det kinesiska tecknet för möte har tryckts upp på knappar som besökarna ska bära på sig om de har lust.
Här serverades en kycklingwok och en vegetarisk dito, båda med nudlar och paprika (månne detta väldiga land i öst till slut börjat signeras texmex).
Dimsum serverades också och nog har vi ätit många kilo dimsum på många platser i världen, men aldrig som det här - dessa var friterade degknyten med fläsk, åtta bitar, serverade med japansk soja och thailändsk sötsur chilisås (!), sedan var det inget mer. Herregud vilken arrangörsmiss.
Utanför fanns tre trädgårdar, men det var inte heller så märkvärdigt, inte alls med den rikedom och skönhet som karaktäriserar en klassisk kiunesisk trädgård.
Ändå stannade vi i nästan tre timmar och vi fick kontakt med både kalligrafen som visade sig vara mästare åt Johan Björkstén som bor i Peking sedan många år som jag fick fördelen av att umgås med när jag själv var i Peking. En sidenförsäljerska har en bror i Thailand så hon pratade lite, lite thai och en sidenmålares gallerist berättade att det nu var helt inne med klassiska motiv och klassiskt måleri - långt ifrån kulturrevolutionens glada karpar som fiskades i mängd med stora röda nät av muskulösa leende fiskare.
-Det är skönt, sa han.
måndag 23 juli 2007
Rabarbersaft som njutningsdrink
Allt är klart, en hel hink med rabarbersaft och då är det egna ståndet kvar (kan man skriva så?)
Rodjana kom precis med en nykomponerad rabarbersaftdrink.
Mät upp en fjärdedels glas med rabarbersaft (sötad med 4.5 dl socker per liter avrunnen saft). Pressa ner en halv lime och en nypa salt. Fyll på med krossad is och kallt sodavatten.
En rasande törstsläckare!
Dödsmöte i Vira
Så dyker han upp igen, den "gode" ärkebiskopen och kungens biktfader Samuel Troilius. Och han gör det som en spegelbild ur det förflutna vid dammsystemet på Vira Bruk där svärd smiddes att utvidga det svenska stormaktsriket och senare försörja Karl XII arméer med blankvapen.
Där stod han som ägare till bruket denne oinformerade, men karriäristiske skitstövelbiskopen i Västerås och senare skitstövelärkebiskopen Samuel.
Långt efter att trolldomsparagrafen lyfts ur den svenska lagboken (1734 års lagtext) och svenskarna lagt häsprocesserna bakom sig med nästan hundra år då inledde Troilius en egen häxprocess i Åhls socken i Dalarna 1757 och han gör det med bakgrund av sin egen religiöst grundade paniska skräck för satan, sin rädsla för kvinnor och oro för troll.
Han skulle sedan bli en av de högsta religiösa ledarna i landet, talman i prästeståndet, ärkebiskop och andlig ledare åt kungafamiljen.
Samtidigt bar han på den gamla uppfattningen från 2 Mos 21:23-25: "Sker skada, skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma." Han hetsade människor till rädsla för Guds vrede, den som skulle drabba oss kollektivt om inte den världsliga makten dödade dem som utifrån prästerskapets tolkningar av Bibeln hade förtjänat det.
1757 skuffades en försåndshandikappad yngling fram när Trolius som biskop i Västerås gjorde visitation i Åhls socken. Ynglingen skulle berätta vad han sett och förklarade att tolv kvinnor i socknen var häxor.
Troilius samlade kvinnorna och förde enskilda samtal med dem en efter en. De skulle be tillsammans med biskopen och han skulle då notera om deras ansikten var "mörka och stygga" under bönen vilket de inte var. Kvinnorna var vanliga bonnmoror vilket biskopen också konstaterade, men när han frågade om de tyckte att yngligen skulle straffas för att spritt ryktet om häxer sa de samfält att den dumme pojken inte skulle behöva lida för deras skull. DET var misstänkt och så rullade det hela igång.
Kvinnorna togs in för att fås att erkänna häxeri och i handlingarna står det hur:
"Handklåfwar hafwa blefwit på dem skrufwade så hårdt, att hud och kött blefweit derwid sårade, att blod runnit, att händer och armar swullnat upp till dubbel tjocklek" Kvinnorna kläddes också av nakna och hissades sedan upp på "så synnerligt sätt, att de ej kunnat stödja hwarken wid jorden, eller med kroppen mot nogon ting". Biskopen anklagade dem för att ha smädat Gud, imiterat nattvarder och för "ordens wrängande af Satan".
En av kvinnorna var gravid vid tortyren, en annan fick skador för resten av livet.
En kvinna, Chatarina Charlitta Taube De la Gardie, fick dem frikända till slut efter att ha påvisat att erkännande pressats fram genom tortyr och genom att avslöja att rättegångsprotokoll och förhörsprotokoll förfalskats.
Troilius gick naturligtvis fri och kunde senare bli både bergsman genom att köpa VIra bruk och också bli ärkebiskop.
Här var vi nu i helgen och åt de bästa räkmackorna man kan tänka sig på kaffestugan och så fick vi snegla in i de stora svärdssmedjorna där så mycket för ont skapats.
(Läs mer om döden i skogen, om avrättningar i Sverige, om galna präster som förfäktade dödsstraff med Bibeln i hand i min bok Döden i skogen)
Fulaste blomman
Jag vet inte vad den heter eller ens vad den fyller för funktion i floran, men ful är den. Har länge tänkt jag skulle gräva bort den, men den blir lite småfin på bild flankerad av rosa malva.
Plötsligt saknar jag bolltistel i min perennrabatt. Den skulle jag få plats med om jag tog bort den här gula, den som några grannar till mig kalla för perenn aster.
Är det någon som vet vad denna blomma heter?
söndag 22 juli 2007
Luft
Genom en thaicommunity fick jag en länk till blocket.
Luft på flaska från Thailand.
Ni som aldrig varit där - gör ett inköp!
Klicka här!
Luft på flaska från Thailand.
Ni som aldrig varit där - gör ett inköp!
Klicka här!
lördag 21 juli 2007
Fiskpinnar - rent djävulskt
Nej, det var inte ens roligt, ändå skrattade vi och så frågade vi oss: Är det det här folk äter?
Efter en helt fantastisk dag på stranden i Österskär utanför Åkersberga åkte vi till Vira Bruk och åt räksmörgås och bilade sedan hem för att plocka vita vinbär och smultron till saft och sylt.
Det var då, för några timmar sedan som vi stannade vid Konsum för att handla lite snabb middagsmat.
Jsg har aldrig gjort det förr, handlat fiskpinnar, men gjorde det idag - vet egentligen inte varför. Hade potatis och vita betor hemma från igår om kunde stekas på. Köpte Coops eget varumärke för lite mer än 25 spänn. Det var dyrt förstod jag långt senare, dyrt för det smakade långt ifrån fisk, mest kex av panaden som verkar vara spetsad med syntetisk smakgivare modell matlagningssoda. Innehållet skulle vid närmare granskning av förteckningen vara hackad torskfilé - jo jag tackar! Mest liknade det styv fiskpudding och som sagt smakade ingenting.
Jag lovade mina barn att aldrig mer utsätta dem för hastigt påkomna experiment av den här typen. Har bara et ord över för dagens middag: Fyr fan!
fredag 20 juli 2007
Ett mail om Döden i skogen
Illustration till ett mord i Stockholm som slutade med att mördaren avrättades. Träsnittet är hämtat från omslaget från ett skillingtryck.
Det verkar vara en läsande sommar i regnet. Och när vädret är trist kan man ju välja en allvarlig bok. Får jag rekommendera "Döden i skogen".
En och annan har läst den och några har tagit det trevliga initiativet att höra av sig via mail. Sådant uppskattas naturligtvis.
Det här är en bödelskälla bredvid grundet till en koja i skogen - här förberedde sig bödeln och hans drängar innan delinkventen fördes fram till schavotten. Källan ligger invid Danderyds Skeppslags gamla avrättsplats, dold i skogen, gömd och glömd.
Idag kom ett mail från Elisabet Rydell-Janson i Åre. Jag mailade tillbaka, tackade för kontakten och frågade om jag fick "bloggpublicera" hennes mail och det gick för sig.
Hennes barn kallar henne för "morbidturist" och jag kan passa på läcka om att jag medarbetat med en essä i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen. Ämne - Döden i skogen!
"Steks färjas läges avrättsplats" i Järfälla. Från den här stenen lästes domarna upp och från den byggdes inför var avrättning en träställning med lejdare och skyddsstaket. Efter avrättningen dumpades kroppen och huvudet ner i en grävd grop i kärret, en grop som bödelsdrängarna sedan förseglade med stenar och där ligger de än, de huvudlösa, ovigda till döden.
Hej,
Om jag fattat det rätt är det här mailadressen till Göran Lager. I så fall vill jag tacka dig för en utomordentligt intressant och välskriven bok, Döden i skogen.
Jag bor i Åre och har nyss kommit hem från semester i skärgården. I tisdags letade vi upp avrättningsplatsen i Järfälla, med hjälp av din beskrivning var det inte svårt. Jag blev oerhört tagen av vad jag såg och hela känslan platsen gav. Hade inte väntat mig att så mycket skulle finnas kvar att se och förnimma, trodde det skulle vara mer övervuxet efter 200 år.
Det slog mig också, precis som du skriver, att folk går förbi där utan en tanke på vad som skett eller de som ligger där, ett äldre par plockade bär bara meter från platsen när vi var där.
Anledningen att jag är så intresserad av sådana här saker (mina barn kallar mig morbidturist) är bland annat att jag själv forskat och skrivit om ett fall här i Jämtland, som du faktiskt har med i listan i slutet av boken. Det är det så kallade Sjugdendramat i Ströms kommun 1812-1813, där två samer avrättades och steglades - en tredje dog i fängelset i Östersund innan avrättningen. De skulle ha mördat ett nybyggarpar och orsakat deras tre barn att svälta ihjäl men enligt min mening var de helt oskyldiga. När jag började titta närmare på fallet och hur det kan ha inträffat (det var ju the crime of the century i de här delarna) kom jag in mycket på avrättningar och tillämpningen av dödsstraffet i Sverige. Bland annat vill jag få fram hur de här tre lappmännen hade det under nästan ett år på landsfängelset i Östersund, de som aldrig tidigare varit borta från fjällvidderna, aldrig varit i klammeri med rättvisan och inte ens talade svenska; hur det kom sig att en av dem ska ha erkänt. Jag har skrivit en del artiklar om fallet.
Din bok var/är i alla fall rena guldgruvan för mig. Jag ville bara berätta det.
Vänliga hälsningar
Elisabet Rydell-Janson
Ta bussen till döden. Station Galgbacken ligger i Järfälla och utanför avrättningsplatsen och alla de döda reflekterar ingen längre om ondskan som härskade och förmörkade ljuset.
Det verkar vara en läsande sommar i regnet. Och när vädret är trist kan man ju välja en allvarlig bok. Får jag rekommendera "Döden i skogen".
En och annan har läst den och några har tagit det trevliga initiativet att höra av sig via mail. Sådant uppskattas naturligtvis.
Det här är en bödelskälla bredvid grundet till en koja i skogen - här förberedde sig bödeln och hans drängar innan delinkventen fördes fram till schavotten. Källan ligger invid Danderyds Skeppslags gamla avrättsplats, dold i skogen, gömd och glömd.
Idag kom ett mail från Elisabet Rydell-Janson i Åre. Jag mailade tillbaka, tackade för kontakten och frågade om jag fick "bloggpublicera" hennes mail och det gick för sig.
Hennes barn kallar henne för "morbidturist" och jag kan passa på läcka om att jag medarbetat med en essä i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen. Ämne - Döden i skogen!
"Steks färjas läges avrättsplats" i Järfälla. Från den här stenen lästes domarna upp och från den byggdes inför var avrättning en träställning med lejdare och skyddsstaket. Efter avrättningen dumpades kroppen och huvudet ner i en grävd grop i kärret, en grop som bödelsdrängarna sedan förseglade med stenar och där ligger de än, de huvudlösa, ovigda till döden.
Hej,
Om jag fattat det rätt är det här mailadressen till Göran Lager. I så fall vill jag tacka dig för en utomordentligt intressant och välskriven bok, Döden i skogen.
Jag bor i Åre och har nyss kommit hem från semester i skärgården. I tisdags letade vi upp avrättningsplatsen i Järfälla, med hjälp av din beskrivning var det inte svårt. Jag blev oerhört tagen av vad jag såg och hela känslan platsen gav. Hade inte väntat mig att så mycket skulle finnas kvar att se och förnimma, trodde det skulle vara mer övervuxet efter 200 år.
Det slog mig också, precis som du skriver, att folk går förbi där utan en tanke på vad som skett eller de som ligger där, ett äldre par plockade bär bara meter från platsen när vi var där.
Anledningen att jag är så intresserad av sådana här saker (mina barn kallar mig morbidturist) är bland annat att jag själv forskat och skrivit om ett fall här i Jämtland, som du faktiskt har med i listan i slutet av boken. Det är det så kallade Sjugdendramat i Ströms kommun 1812-1813, där två samer avrättades och steglades - en tredje dog i fängelset i Östersund innan avrättningen. De skulle ha mördat ett nybyggarpar och orsakat deras tre barn att svälta ihjäl men enligt min mening var de helt oskyldiga. När jag började titta närmare på fallet och hur det kan ha inträffat (det var ju the crime of the century i de här delarna) kom jag in mycket på avrättningar och tillämpningen av dödsstraffet i Sverige. Bland annat vill jag få fram hur de här tre lappmännen hade det under nästan ett år på landsfängelset i Östersund, de som aldrig tidigare varit borta från fjällvidderna, aldrig varit i klammeri med rättvisan och inte ens talade svenska; hur det kom sig att en av dem ska ha erkänt. Jag har skrivit en del artiklar om fallet.
Din bok var/är i alla fall rena guldgruvan för mig. Jag ville bara berätta det.
Vänliga hälsningar
Elisabet Rydell-Janson
Ta bussen till döden. Station Galgbacken ligger i Järfälla och utanför avrättningsplatsen och alla de döda reflekterar ingen längre om ondskan som härskade och förmörkade ljuset.
torsdag 19 juli 2007
Temynta i Meny
Temynta
Han finns med på 100 lappen tillsammans med tebusken, Carl von Linné.
I torsdagens Meny i P1 berättar jag om hur han gör sig till talesman för merkantilismen och är övertygad om att Sverige skulle kunna bli självförsörjande av te.
Hur det gick med den saken det vet vi. Att han senare hittade ett "tealternativ" i "temyntan" och var nöjd med det framgår av hans anteckningar i samband med den västgötska resan.
Jag fortsätter alltså den uppmärksammade serien "Diné med Linné" med ett nytt inslag idag. Reprisen går på lördag 16:03, men kan laddas ner när som helst här.
Inspirerad av dagens egenproducerade program gick vi åstad till Rappnes på Ulriksdal och köpte oss en temynta vilken saknats i vår 1700 tals kålgård, en sådan står nu bredvid en likaledes nyinköpt isop i örtagården.
Han finns med på 100 lappen tillsammans med tebusken, Carl von Linné.
I torsdagens Meny i P1 berättar jag om hur han gör sig till talesman för merkantilismen och är övertygad om att Sverige skulle kunna bli självförsörjande av te.
Hur det gick med den saken det vet vi. Att han senare hittade ett "tealternativ" i "temyntan" och var nöjd med det framgår av hans anteckningar i samband med den västgötska resan.
Jag fortsätter alltså den uppmärksammade serien "Diné med Linné" med ett nytt inslag idag. Reprisen går på lördag 16:03, men kan laddas ner när som helst här.
Inspirerad av dagens egenproducerade program gick vi åstad till Rappnes på Ulriksdal och köpte oss en temynta vilken saknats i vår 1700 tals kålgård, en sådan står nu bredvid en likaledes nyinköpt isop i örtagården.
Emmy som Leila K
I "Döden i skogen" skriver jag om "stackars Emmy". En prostituerad som ung vandrade ner från Attmar och Galtström i Sundsvallstrakten till Stockholm. Historien är så sorglig hur hon omedelbart hamnar i ett utanförskap och nedmonteras av fängelsestraff och män som utnyttjade henne.
Peter Klingsell, research för boken, bläddrade i en fängelseprästs dagboksanteckningar från 1800 talet. Det var då han hittade Emmy. I en dagbok, inte alls från hennes egen tid, hade hon skrivit med vacker handstil i smyg om att hon inte står ut med fängelset. Förmodligen hade hon tagit sig in till prästen olovandes eller skapat en relation till svartrocken. Några sidor längre fram och vid ett annat tillfälle skriver hon ner alla sina drygt 80 älskare (kunder) alla, eller de flesta ur Stockholms överklass, herrar med middagar och cigarr och fruar som snopet väntade hemma medan de prasslade i kjolstyget på Emmy.
Hon skulle varit glömt, borta för alltid, om det inte varit för dessa rader i prästens bok. Utifrån dem har vi kunnat berätta hennes historia och väcka henne till liv igen, givit henne aktningen tillbaka, respekten.
Så långt började vi leta efter en bild på Emmy. Hennes liv varade i 1800 talets slut - det borde finnas ett fängelsefotografi.
Vi blev fästa vid Emmy, hennes historia och vi ville ge henne upprättelse för att hon misshandlades, för att hennes baby hon födde i fängelset rycktes från henne bara någon dag gammal och dog ytterligare någon dag senare - kärleksbarn, älsklingsbarn, sorgebarn. Vi kallade henne "Stackars Emmy.Vi ville be om förlåtelse för ingen annan gjorde det någonsin.
I en låda med osorterade bilder i ett arkiv. Där låg fotot på Emmy klädd i den vackra rocken och den älskade muffen som återkommer i uppteckningarna av tillhörigheter var gång hon häktas för tjyveri.
Emmy håller på att bli en ikon 150 år efter sin död, den vackra kvinnan med det sorgliga draget över munnen och de blanka stora ögonen och med den älskade muffen. Petter kallar henne för 1800 talets Leila K.
Läs vidare om Emmy som dog blott 32 år och några månader gammal, i boken som kom i höstas och som lättast handlas här!
onsdag 18 juli 2007
Thaimiddag
Heta räkor i grön curry
Det var på tiden igen efter så mycket av svenskhet och utsvävningar. Vi fick bjuda hem på riktig thaimat igen med kaoniew (kladdris), hårt stekt kycklinglever, laab (följ länken till recept på laab på både fläsk, kycklingkött och kycklinglever) på oxkött (förstärkt lite experimentellt med egenodlad dill vid sidan av vår starka mynta)...
Kaoniew, skogsriset som är så kolhydratrikt att det klibbar och gör en väldigt sömnig - ett ris för den som jobbar tungt i värmen. Läs mer om riset och maten från Isaan här.
...räkor i grön curry och marinerad torkad högrev som sedan friteras hårt före servering. Självklart också nam prig bun (1 del torkad rostad krossad chilli, 1 del fisksås, 1 del lime) till - älskar att doppa risklumparna i det, man liksom känner att man ätit då.
Solens kött, torkat efter att det marinerats med bland annat fisksås och frön av koriander.
För att ingen ska missförstå som är bevandrad i thaigastronomi så serverades inte räkorna som i en gryta, en Gaeng Keowaan, utan den gröna curryn användes att steka räkorna i för att få smaken och styrkan.
Laab med mynta och dill och chili, en oslagbar kombination tillsammans med kaoniew
Middagen räckte i en och en halv timme, ständigt pratande med Janne och Gittan och barnen. Hett och trevligt.
Det var på tiden igen efter så mycket av svenskhet och utsvävningar. Vi fick bjuda hem på riktig thaimat igen med kaoniew (kladdris), hårt stekt kycklinglever, laab (följ länken till recept på laab på både fläsk, kycklingkött och kycklinglever) på oxkött (förstärkt lite experimentellt med egenodlad dill vid sidan av vår starka mynta)...
Kaoniew, skogsriset som är så kolhydratrikt att det klibbar och gör en väldigt sömnig - ett ris för den som jobbar tungt i värmen. Läs mer om riset och maten från Isaan här.
...räkor i grön curry och marinerad torkad högrev som sedan friteras hårt före servering. Självklart också nam prig bun (1 del torkad rostad krossad chilli, 1 del fisksås, 1 del lime) till - älskar att doppa risklumparna i det, man liksom känner att man ätit då.
Solens kött, torkat efter att det marinerats med bland annat fisksås och frön av koriander.
För att ingen ska missförstå som är bevandrad i thaigastronomi så serverades inte räkorna som i en gryta, en Gaeng Keowaan, utan den gröna curryn användes att steka räkorna i för att få smaken och styrkan.
Laab med mynta och dill och chili, en oslagbar kombination tillsammans med kaoniew
Middagen räckte i en och en halv timme, ständigt pratande med Janne och Gittan och barnen. Hett och trevligt.
tisdag 17 juli 2007
Rabarbersaft
Jag har väntad sedan i maj. Då som jag lade en tunna upp och ner över rabarberståndet för att få de där glasartade första skotten till en paj och till en kräm för morgonfilen - det är sådan vårsmak över det.
Nu är det redan höstkänslor.
Tidigare än vanligt är rabarbern saftmogen. Idag när jag kom till trädgården hade grannen "farbror Emil" lagt ett helt stånd avbladat i det glaserade keramikfatet. Det räckte precis till en hink. Han är över 90 och före detta kapten i den gamla ärorika rumänska armén.
Min mynta har spridit sig in till honom och mina jordärskockor skymmer solen.
Jag frågade om jag skulle rensa ur - han svarade bara, det växer och det ska växa, var glad för det du, regn och sol och bra jord, det ska växa. Så ler han med hela ansiktet och lyfter upp sin gamla cykel från diket där han parkerar för att inte vara ivägen och så drar han hem med lök på pakethållaren.
Receptet på den saft jag började göra ikväll finns HÄR!
Det är ett djäkla pyssel med allt skärande - men det lönar sig, på samma sätt som jag nu sitter och njuter ett stort glas isad röd vinbärssaft - den bästa jag gjort.
Det gamla klassiska rabarbersaftsreceptet finns naturligtvis med i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas".
Så fick jag det äntligen gjort, det där jag snappade upp vid ett besök förra året på Linnés Råsshult. Halm på gångstigarna i kålgården. En köksträdgård från 1700 talet ska enligt den modellen vara uppdelad i odlingssängar om två alnar med en halv alns gång emellan. Och där lades det halm. Håller ogräset borta, är väl dränerat, torrt på ytan vid regn och kraftigt jordförbättrande när säsongen är över och grumset som är kvar vänds ner i odlingsbäddarna. Nu är det gjort och det blev vackert, luktar gott och barnen promenerade fram och tillbaka dels för att det var nytt och dels för att det var mjukt och skönt och lite sviktande.
Neonsaft av röda vinbär
Underbart att sitta i brännande solen igår och plocka röda vinbär.
Vi var sent ute för vi ville inte ha gelé utan saft, pektinet går ju ur bären vartefter de mognar. Och så är det så bekvämt att plocka saftbär för det är inte så mycket repa och rensa. Fåglarna hade hunnit med att ta en hel del märkte jag, men fick i alla fall ihop till två och en halv liter avrunnen saft inkl eftersaften.
Det blir en nästan onaturligt röd saft - nästan som rosa neon och med en beska som är törstsläckande.
Nu har vi några buskar till att skörda, bland annat en med vita vinbär, och då kokar vi bären i en bottenskyla vatten, låter självrinna av och fryser in i plastbackar utan socker.
När väl det finns saft hemma så går det åt med virvel och vi kan ha en balja i kylen tills den tar slut.
Eftersom saften går åt fort så skippar vi allt som har med konserverande effekter att göra och minskar sockret så pass att röda vinbärssaften blir en utmärkt måltidsdryck.
Gör så här för utmärkt saft på röda vinbär
Lägg de väl mogna bären orepade i en kastrull och häll över 1/2 till 1 dl vatten. Koka upp och låt koka i tio minuter. Krossa under tiden bären mot kastrullens botten och kanter. Ös upp i silduk och låt självrinna av några timmar. Koka upp ytterligare någon dl vatten och gör eftersaft på skrottarna i silduken. Låt koka minst tio minuter under lite omröring. Häll upp och låt självrinna någon timme så det blandar sig med grundsaften.
Mär upp saft och koka upp. Tillsätt 3 1/2 - 4 dl socker per liter avrunnen saft i omgångar. När sockret löst sig låt kastrullen stå några minuter så att allt skum flockar sig på ytan och kan skummas bort. Häll på flaska och ställ i kyl. Späd med vatten vid servering och isbitar naturligtvis.
Vuxet hamburgerkalas i partytält
-Tycker Du det är barnsligt med hamburgare, frågade Gittan.
-Å aldrig i helvete heller!"
Samtidigt vändes det på stekbordet, blandfärsen pös ur sig lite härligt fett, de vändes över och fick svarta grillränder och den där extra smaken.
Inget trams med en massa hemlagade konstiga röror utan hamburgerdressing från tub. Åländsk senap i förpackning som mer liknande trälim (underlig blir känslan), inlagd gurka, sallad, ketchup, rödlök. Och alla åt och njöt när Janne fyllde år. En högst vuxen och mogen karl och hamburgare i upprest partytält och barbord i trädgården, 25 grader varmt och småbarnen spelade fotboll på grusplanen bredvid. Kaffe och hasselnötstårta med färska hallon och rödaste nyplockade vinbär.
Tack för igår!
Föräten på mumsmums
Var är alla entreprenörer vid sidan om smågodisförsäljarna?
Vi åkte förbi säljare som sålde för lösgodis för 39 kronor kilot, men vi hittade ingen som sålde lokalt producerade varor. Tänk att åka genom hela Småland på motorvägen (hur många gör inte det av presumtiva kunder?) utan att se ett enda erbjudande om isterband.
I Strömsnäsbruk åkte vi av till "Herrgårdstoppen" för där hade Anki och Pytte varit och tittat på när fabriken spottade ut "äkta" kokosbollar, eller gräddbullar som man säger efter gränsen till Skåne. Och äkta gräddbullar har inget rån i botten utan är gräddbulle helt och hållet.
Jag tillhör ju dem som gärna trycker in en nygjord Augusta Jansson i ansiktet. Herrgårdstoppen ligger inte långt efter och vi köpte tre lådor! Tänkt, tre lådor och missade att plåta.
Istället fångades jag, om än suddigt, av barndomens små oblat-T-fat fyllda med tomtebrus. Dessa kunde man liksom lägga i gommen och låta oblaten smälta tills det torra syrliga, kittlande tomtebruset löste ut som en smattrande liten bomb i munnen.
Jag trodde det skulle bli samma upplevelse igen sisådär 45 år senare - men det blev det naturligtvis inte. Obladen var inte spröd utan seg, tomtebruset snarare sött än syrligt och lade sig som en karamellklump istället för att "lösas ut".
Men stanna gärna i Strömsnäsbruk, sväng av i tid vid den tredimensionella älgen några mil före Markaryd. Och strunta i lösgodiset även om det lockar och koncentrera Er på kokosbollarna direkt från fabriksbandet bakom kassan. Avsmakningsbollar finns i mängd.
Vi åkte förbi säljare som sålde för lösgodis för 39 kronor kilot, men vi hittade ingen som sålde lokalt producerade varor. Tänk att åka genom hela Småland på motorvägen (hur många gör inte det av presumtiva kunder?) utan att se ett enda erbjudande om isterband.
I Strömsnäsbruk åkte vi av till "Herrgårdstoppen" för där hade Anki och Pytte varit och tittat på när fabriken spottade ut "äkta" kokosbollar, eller gräddbullar som man säger efter gränsen till Skåne. Och äkta gräddbullar har inget rån i botten utan är gräddbulle helt och hållet.
Jag tillhör ju dem som gärna trycker in en nygjord Augusta Jansson i ansiktet. Herrgårdstoppen ligger inte långt efter och vi köpte tre lådor! Tänkt, tre lådor och missade att plåta.
Istället fångades jag, om än suddigt, av barndomens små oblat-T-fat fyllda med tomtebrus. Dessa kunde man liksom lägga i gommen och låta oblaten smälta tills det torra syrliga, kittlande tomtebruset löste ut som en smattrande liten bomb i munnen.
Jag trodde det skulle bli samma upplevelse igen sisådär 45 år senare - men det blev det naturligtvis inte. Obladen var inte spröd utan seg, tomtebruset snarare sött än syrligt och lade sig som en karamellklump istället för att "lösas ut".
Men stanna gärna i Strömsnäsbruk, sväng av i tid vid den tredimensionella älgen några mil före Markaryd. Och strunta i lösgodiset även om det lockar och koncentrera Er på kokosbollarna direkt från fabriksbandet bakom kassan. Avsmakningsbollar finns i mängd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)