Dödsmöte i Vira

Så dyker han upp igen, den "gode" ärkebiskopen och kungens biktfader Samuel Troilius. Och han gör det som en spegelbild ur det förflutna vid dammsystemet på Vira Bruk där svärd smiddes att utvidga det svenska stormaktsriket och senare försörja Karl XII arméer med blankvapen.
Där stod han som ägare till bruket denne oinformerade, men karriäristiske skitstövelbiskopen i Västerås och senare skitstövelärkebiskopen Samuel.
Långt efter att trolldomsparagrafen lyfts ur den svenska lagboken (1734 års lagtext) och svenskarna lagt häsprocesserna bakom sig med nästan hundra år då inledde Troilius en egen häxprocess i Åhls socken i Dalarna 1757 och han gör det med bakgrund av sin egen religiöst grundade paniska skräck för satan, sin rädsla för kvinnor och oro för troll.
Han skulle sedan bli en av de högsta religiösa ledarna i landet, talman i prästeståndet, ärkebiskop och andlig ledare åt kungafamiljen.

Samtidigt bar han på den gamla uppfattningen från 2 Mos 21:23-25: "Sker skada, skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma." Han hetsade människor till rädsla för Guds vrede, den som skulle drabba oss kollektivt om inte den världsliga makten dödade dem som utifrån prästerskapets tolkningar av Bibeln hade förtjänat det.
1757 skuffades en försåndshandikappad yngling fram när Trolius som biskop i Västerås gjorde visitation i Åhls socken. Ynglingen skulle berätta vad han sett och förklarade att tolv kvinnor i socknen var häxor.
Troilius samlade kvinnorna och förde enskilda samtal med dem en efter en. De skulle be tillsammans med biskopen och han skulle då notera om deras ansikten var "mörka och stygga" under bönen vilket de inte var. Kvinnorna var vanliga bonnmoror vilket biskopen också konstaterade, men när han frågade om de tyckte att yngligen skulle straffas för att spritt ryktet om häxer sa de samfält att den dumme pojken inte skulle behöva lida för deras skull. DET var misstänkt och så rullade det hela igång.

Kvinnorna togs in för att fås att erkänna häxeri och i handlingarna står det hur:
"Handklåfwar hafwa blefwit på dem skrufwade så hårdt, att hud och kött blefweit derwid sårade, att blod runnit, att händer och armar swullnat upp till dubbel tjocklek" Kvinnorna kläddes också av nakna och hissades sedan upp på "så synnerligt sätt, att de ej kunnat stödja hwarken wid jorden, eller med kroppen mot nogon ting". Biskopen anklagade dem för att ha smädat Gud, imiterat nattvarder och för "ordens wrängande af Satan".
En av kvinnorna var gravid vid tortyren, en annan fick skador för resten av livet.
En kvinna, Chatarina Charlitta Taube De la Gardie, fick dem frikända till slut efter att ha påvisat att erkännande pressats fram genom tortyr och genom att avslöja att rättegångsprotokoll och förhörsprotokoll förfalskats.
Troilius gick naturligtvis fri och kunde senare bli både bergsman genom att köpa VIra bruk och också bli ärkebiskop.

Här var vi nu i helgen och åt de bästa räkmackorna man kan tänka sig på kaffestugan och så fick vi snegla in i de stora svärdssmedjorna där så mycket för ont skapats.

(Läs mer om döden i skogen, om avrättningar i Sverige, om galna präster som förfäktade dödsstraff med Bibeln i hand i min bok Döden i skogen)