Ljus för döda själar och människor att minnas

Vi fick en stund tillsammans i Turebergskyrkan för att tända ljus och minnas. August ledde ceremonien.

Livets sköra tråd, farsan somnade in i natt

Så glada, tillbaka i Tureberg, bara två år sedan. Idag är
båda borta. Återförenade?

Oops! Tänk, det hände ibland, inte så ofta vi barn såg på,
men här inför kameran när vi alla var så glada

Igår klockan 18 var vi samlade, jag, Lovisa, Alma och August tillsammans med faster Karin och Ditte. Vi stod vid farsans säng i hans rum. Farsgubben låg alldeles stilla, han andades tungt. Vi klappade på honom och han svarade oss. Han sa att det var fint att vi var där. Andningen var inte ansträngd, men orytmisk. Han hade inte ont och han var inte rädd, ingen tillstymelse till oron inför det okända han alltid känt. Där låg han spröd, gammal och mycket mycket trött. I flera veckor har slutet nalkats, långsamt. Som obändligt, ovänligt och utan nåd. Eller snarare med nåd.

Vi lämnade med ett farväl. Ditte som stått farsan närmast av alla satt kvar och höll hans hand. Så fina tillsammans.

Klockan 22:56 drog farsgubben tre djupa andetag till slutet. Nu är också han borta. Han som alltid funnits och som jag aldrig trodde skulle kunna dö.

(Mer om min levande far)

Ewy och Ingemar, nu är båda mina föräldrar borta.
Det gick fort, knappt ett år. Mamma dog i mars och pappa igår natt

Det var så fint, sista timmarna, att vi fick vara med.
Här är det Alma och Lovisa som småungar
tillsammans med Farsan när de bodde i Viken

I lille Augusts värld var farsan kung.
Han kröntes med kungakrona, liten men dock.

Jag kommer ihåg en dag, jag var tio och ett halvt
och farsan kom hem från Lisa Elmqvist
med en hel korg ostron. Första var svår,
andra gick lättare, sedan hade han
introducerat mig in i ostronets underbara värld

Bara jag själv kvar. Farsan Ingemar till vänster,
morfar Gustaf, mamma Ewy och jag själv i knät
till mormor Mia. Längst till höger pappas morfar
(som jag kallade farfar då farsan var
"oäkting") August Alexander

Snön yrde och hej vad det gick i helgens stora slädparti som lockade tusentals människor. Vilket möte!

Hej vad det går. En av hästägarna räknade till över 2000 besökare. Köerna till slädarna var långa och människorna förväntasfyllda, snön låg perfekt och varmkorven hade en strykande åtgång. Dessutom fanns alla aktiviteter öppna, den fantastiska utställningen med Laris Strunke på Edsvik och på slottet körde Benkt Kullgard guidade turer genom alla gemak under hela dagen.

 

Nere i den gamla köksträdgården, där äppelträden nu växer knotiga och glesa var dettornerspel med Nordic Knights —  sådana där människor som likt många naturfolk blivitett med hästen, hästen som förlängning av kroppen, men ändå en nästan livsfarlig uppvisning med skarpa vapen.

Nu har det aldrig bott riddare på Edsberg, däremot Rudbeckare och där en av dem, Gustaf Rudbeck i en anteckning i arkivet skriver om slädpartierna på slottet:

”Pappa C.G arrangerade slädpartier och selade hästarna framför Edsbergs vackraste slädar. Däribland fanns tre kappslädar och örnslädar som varit Karl XV:s och som framtill slutade med en skulpterad förgylld örn, röda kappsläden som påstods ha varit drottning Kristinas och landskapssläden som var gullackerad med landskap i brunt. Så var det parsläden, korgsläden och den lilla gröna släden som en ölänning drog. Jag minns att Holt och jag på ett sådant slädparti åkte i den och att vi den gången till vår stora belåtenhet välte fem gånger”.

Jan Norling, Sollentuna Hembygdsförening delar ut "lite mer om slädpartier"
Den går att läsa i digital blädderbar form HÄR!

Det här är exakt så som en modern hembygdsförening ska arbeta, tillsammans med andra och för att skapa mötesplatser mellan människor och göra gammalt till modernt. Tyvärr nedsölas denna folkrörelse av rasistiska, rädda, tillbakasträvare som hellre sitter och tror att ”svenskheten” sitter i gamla trasiga föremål och i träviket i gamla hus.

Jag har skrivit det förr, visst, gamla prylar, gamla klassiska maträtter, gamla hus —  svenskar har varit skitbra på att ta till sig genom historien, men att bidra till den har vi varit dåliga på (möjligtvis de blodklumpar man kokade under folkvandringstid och som sedan utvecklade sig till paltbröd, inte ens de svenska krusbären är svenska utan Ukrainska från 1500 talet). Hembygdsföreningen i Sollentuna har visat att den inte är någon forntidsförening. Vi breddar begreppet och ser till att moderna människor kan mötas och att människor utifrån inbjuds till igenkänning och deltagande. Vi har förstått att spinnrocken inte uppfanns av en folkdräktsprydd kulla i en fäbod i Svenska Dalarna utan kom till oss från länder där männen har mörk skäggbotten.

Anna Franzén Projektledare Edsvik

Benkt Kullgard, tidigare kulturnämndens ordförande,
nu guide på Edsbergs slott

Tack alla hästägare och alla som var med och hjälpte till under Vinterfesten i Edsbergsparken. Ett speciellt tack till Camilla Nylén och hennes Irländska Tinker, Falcon, till vardags terapihäst och till helgdags ”hushäst” på Hersby hembygdsgård. Camillas kontaktnät bland andra hästägare är imponerande och hon ”drog ett stort lass” när det kom till att organisera dagen.

Ett stort tack också till Anna Franzén som är Sollentuna Kommuns projektledare på Edsvik

Christina Frohm och Bengt Pernholm tillsammans med lilla Signe

Jan och Birgitta Norling. På Kuskbocken - Fredrik.

Laris Strunke på Edsvik

Laris Strunke tog sig före att handfast
illustrera sitt eget måleri genom att måla för publik

Det är många år sedan. Jag hade Laris som lärare i mina första stapplande steg mot staffliet. I över 40 år (då var Laris själv 40 och jag snart 20, det är lite märkligt för då, på den tiden var Laris dubbelt så gammal som jag själv - det är han inte längre) har jag burit med mig hans röst i hans ganska tuffa, men underfundiga pedagogik som byggde på att själv se och byggde på krav på insikt och utsikt. Han röst har återkommit till mig ständigt om envishet och fokus som krävs i kalligrafin och jag såg hans oändliga rad av block med det tunnaste papper med tusentals upprepningar av samma ansats, samma streck och samma uttryck (som ständigt förändrades så litet att det inte syntes förrän långt senare).

Den mannen ställde sig på utställningen på Edsvik och nu 80 år gammal hade han inte förändrat sitt uttryck och krav, sitt sätt att se och att berätta om det, hans senighet och blick för det som är viktigt, iögonfallande, så bestämd.

Hans målningar är upprepningar utan att vara seriella, de står solitärt, men är samma rum, utan samma rörelse, samma inre och yttre, eller som Strunke uttrycker det, "Porträtt av mig själv i ögonblicket jag målade dem"!

Jävlar va bra!

Vinterfest med slädar i snön i Edsbergsparken

Bläddrat upp Stefan Tapios fina halvsidesannons i Vi i Sollentuna inför Vinterfesten med slädparti i Edsbergsparken nästa söndag ett samarrangemang mellan Sollentuna Hembygdsförening och Sollentuna kommun. 

Varjehanda ur kyl och frys

Melba utan svan

Det låg och skramlade i kylen, en lammbog, gammal chili, lasagneplattor som säkert gått ut eller inte. Lök självklart i basutbudet, liksom olika rotsaker och kryddörter. Så tänkte jag på det här med Escoffier och coupe Melba uppkallad efter operasångerskan Nellie Melba och med glass, persika och hallonsås där glassen är formad som den svanen som förekommer i standardrollen i Lohengrin.
Så här om dagen blev det en lasagne på chiligrytan. Som i veckan när det blev en pytt serverad med inlagda rödbetor som i sig var överblivor från en vinterrödbetssallad med getost och inkokta med sirap i stället för socker.

Så lever vi i väntan på förstlingar!

Idag gjorde Lovisa en sallad på syrligt äpple, olika salladsblad, bulgarisk fårost, klikärter och morötter dränkt i den ljufveligaste av olivoljor, den vi får direktimporterad från en liten olivlund i Italien, Matilde och Francesco.
Samtidigt tog jag lammbogen och körde i tryckkokaren en dryg halvtimme med vitlök, lök, dillstjälkar morot och palsternacka. Tog upp, benade ur, skar i grova "tuggbitar", kokade ner resten till knappast något återstod. Precis som man gör alltså. Fint hackad lök och en hackad kapsel vitlök i traktörpannan, lite siktat mjöl och så i med buljongen. Grädde och ättikssprit, nävar med hackad dill, stäm av såsröran med salt. Välte i köttet och körde runt lite så att allt blev hett - det räckte, den som inte gillar det här kan gå hem, eller som Ewa (särbo) sa: Mamma! det är precis det här som mamma lagade.

Nu ligger den där och suger, suger till sig i svalnande. I morgon, lite uppvärmd, exakt så ska den göras och sedan ätas. Man äter liksom lite av sin egen historia.
Var uppe hos farsan idag appropos. Han skulle behöva ett shot av minnesframkallande smaker. Ska tänka på det, kanske hjälper honom att komma tillbaka lite. Just nu är det bväldigt mycket sömn...äta lite och sedan sova, på sitt 92a och sina första månader i livet. Det liksom möts igen.

Var förresten hos Andreas Behrens på ICA Metro i Täby idag. Han levererade en utmärkt högrev. Nu får den ligga till sig lite utan plast och vila inför tillagningen. Vad jag ska göra med den vet jag inte...än. Melerad, åldrig, smakrik och amerikansk...NEJ, däg nu inte att jag är miljöbov bara för att jag låter en högrev bli transporterad över halva jorden till mitt kök. jag är väldigt mycket miljötillvänd så länge det passar mina syften, (kritisera mig gärna för det) opch att råvaran håller måttet. Får jag tag på en svenskproducerad högrev så är det självklart OK. Åk gärna till Täby Centrum och gör honom ett besök vid en av storstockholms bästa köttdiskar.

Brödsuccé för andra året i rad

Ytterligare en brödhelg läggs till handlingarna. Den andra. Helt olik den första, men ändå gemensam nämnare: "Brödet som mättar så bra för att det är bakat med kärlek" (fritt efter Astrid Lindgren i Mio min Mio)

Stilla jäser brödet på kyrkans altare under lördagen och besökarna går in i tystnaden för retreat, upphämtning, eftertanke, meditation.
Senare på kvällen tändes ugnen i Rotsundastugan upp på Hersby hembygdsgård. Ugnen borde användas mer, det säger jag efter varje gång den bakats i.

De som kan känna sig stoltas efter helgen är Margaretha och Erik Göransson. De degade ihop under många timmar på söndagen. Exklusivt gott mjuktunnbröd på råg från Hembygdsföreningens egna kvarnar, Landsnora och Överby. Spetsat med fänkål och kummin och brett med gårdens eget och alldeles nyss kärnade smör. Smörgubbe som alltid Heine Henriksson som också trakterar dragspel i Hersby spelmän. När smöret kärnats klart bars bröd ner till Turebergskyrkan för att användas symboliskt i nattvarden under mässan. Heine Henriksson spelade med Hersby Spelmän och mässan dansades av Sollentuna Folkdansgille. En fullsatt kyrka och en brödmässa som till och med blev ännu mer lyssnad till än föregående års.

Det här är ett samarbete mellan huvudarrangörerna Sollentuna Hembygdsförening, Svenska Kyrkan i Sollentuna/Turebergskyrkan och Hersby Spelmän och Sollentuna Folkdansgille.

I ögonblicket är jag på väg till kommunen för att finjustera i planeringen för nästa stora hembygdsarrangemang - ett slädkalas på Norrvikens is med massor av hästekipage och med uppvisning av tournerspel, eldkasar, mat, och musik. Läs mer lite senare, men boka redan nu in söndagen den 17dennes.

Gryningen med himlafenomen

Körde lång natt mot gryning. 

Soluppgången var magnifik när jag loggade ut.