tisdag 31 juli 2018

Rostad chili passar till allt, till och med pölsa




Nam prig pau betyder egentligen stekt chili, men innehåller också gul lök, vitlök och palmsocker.
Egentligen ska den tillagas på rostad torkad chili, men jag tycker den blir bättre i smaken med färsk, nyplockad. Ställde inte ut chiliplantorna i landet vilket väl hade gått med den här sommaren. Nu står de på balkongen i stället och levererar.


Gör så här:

1) Dra ur skaftet på sex, sju gröna medelstora chilifrukter och lägg på ett bleck med några matskedar olja tillsammans med två medelstora grovt skurna gula lökar och åtta vitlöksklyftor. Rosta stenhårt på högsta värme. Rör runt då och då. Det ska bli ganska så svart.

2) Lägg i mixer och riv över en dryg halvplatta (ni vet vad jag menar när ni köpt dem) palmsocker tillsammans med en rå chili i bitar. Häll över oljan från plåten och en matsked fisksås. Gör till en någorlunda slät massa och låt svalna.

3)Ät till Pla kapung (Fisk i burk) i det här fallet makrill i tomatsås och ris. Enklare blir det inte. Gör en till sats och frys in och sedan en till och frys in den också för nu har ni fått smak på röran (jättegod till brässade pakchoi också, äh passar till allt utom pölsa*

*när jag tänker efter vete fan om det inte funkar till pölsa också!

fredag 27 juli 2018

Återseendet - Återträffen



Vi har haft rätt mycket med varandra att göra genom åren. För en tid sedan blev han sjuk, en uppskattad och dyr vän. Bunden till sin lägenhet, det satte sig i benen, inte i huvudet och tack och lov inte märkbart mycket i talet. Tajmingen är kvar också, men det är fan nog problem med att inte kunna gå, att vara helt i händerna på andra, att vara försvagad i armar och händer.

Vi tog omvägen upp förbi när vi åkte till landet för snart en vecka sedan. Blev ett kärt återseende och mycket prat om vad som hänt sedan sist och dessförinnan också.
Sjukdomen kom plötsligt, som en örfil. Det är för jävligt. Får mitt problem med balansen att framstå som en skitsak.

Han viftade bort sina problem. Så är det med människor som hellre ser möjligheter.



På väggen i sovrummet hängde mina näckrosor från en av de mörka skogstjärnarna. I vardagsrummet, tillsammans med en Staffan Kihlgren,  en liten målning i guldram. Det är så sällan jag ser mina egna grejer i guldram så jag blir alldeles förvånad. Båda från tidigt 80-tal då jag bodde i staden där allt blir öde en lördag efter tre, hade egen målarateljé och jobbade i kollektiva verkstäder med emalj och grafik.
Snart bygger jag en ny egen ateljé på landet. Cirkeln sluts...tror jag.

Får ta fler turer upp och förbi på vägen till landet. Det var alldeles förbannat roligt att träffas.

onsdag 18 juli 2018

Sophantering med känsla



Vi var ju på Kreta under midsommarveckan när det var skitväder i Sverige "som vanligt", landade med solen, en sol som inte ger upp.
Efter att ha skrivit åtskilligt om svensk sophantering, om återvinning och om biogastillverkning passerade jag den här lilla fina återvinningsstationen en bit från stranden i Rethymnon. Se så rent och fint, ingen plast eller skräp vid sidan av de små återvinningslådorna. Så rent som man undrar om de inte bara är ditsatta för syns skull.

tisdag 17 juli 2018

Rikedom i frukostering och levnad


-->



Vi hade vår värmebölja när alla här hemma hade det kallt. Kreta 35+, pool och all inclusive (Kretansk husmanskost) 100 meter till medelhavet. En rent ut sagt fantastiskt lat vecka.

Sommarbalkongen mot gården är rent paradisisk i sommarhettan

Nu, lata dagar igen och vi tackar vår goda stjärna för balkongerna till lägenheten. En stor inglasad med morgonsol och svalt eftermiddagsläge, en öppen in mot kringbyggda gården. Den bjuder solläge från middag tills solen går ner. Här ligger balkongerna ganska tätt. Så här års befolkas de och man får morsa på grannarna både till höger och vänster och eftersom det är en ekande bakgård också ta del av både deras samtal och ibland också kärleksläten när balkongdörrar lämnats öppna för natten.

Vår inglasade stora balkong är som ett extrarum från april till oktober

Jag är så rustad att jag inte besväras av värmen. Minns vintern när jag gick ut med Assar på kvällsrunda (alltså Assar är vår hund) iklädd ylle och pälsfodrad jaktoverall i minus 17 och vind så snön yrde efter gatan.


Nu smörjer jag mig gärna med cocosolja och lägger mig i solstolen med en bok och en stor kanna vatten med lime och is. Bottnade ju med sol på Kreta för tre veckor sedan och mitt läge med ett virus på balansnerven har gjort att jag ordinerats vila och tar det på allvar. Från ambulansfärd till DS och världens bästa sjukvård till i dag är skillnaden himmelsvid. Visst har det varit fyllegång i tre veckor, men gången rätas ut och idag är det bara när jag blir ordentligt trött som man kan märka att något felas, eller när jag ska titta åt ett håll och gå åt ett annat.

Nyskördade grejer från den lilla odlingslotten

K hjälper! Denna underbara människa som jag lever med ser till att jag har det bra, att jag vilar och att jag äter sådant som kan hjälpa. Bärfrukostering på öppna balkongen till exempel, vackert, gott och förmodligen också närande i kombination med nybryggd franskrost.
Nu har gången blivit så pass rak att vi kan göra dagsutflykter. Och det gör vi i väntan på att styra kosan till vårt nya sommarviste i Hälsingland. Nu får vi förstås innerligt hoppas på att de italienska vattenbombarflygen lyckas släcka vid Ängra som bara är tre mil norröver från vårt nya lilla paradis.

och så här blev det tillagat. Pröva det, varma rädisor med brynt smör!

Det här med sommarhus i odlingszon fem kommer att vara mig behjälplig att sätta fokus på annat än odling nästa säsong. Allt har sin tid. Men än så länge släpar jag hem det min lilla halva kolonilott bidrar med. Efter höstgrävningen där är det slut, nästan.

torsdag 12 juli 2018

En påver lunch

Det blev en lunch även idag!

Odlingens magi, om mitt arv från morfar och en ny bok.

Bönorna tar sig fint, Sådda i början av juni. Favorit att pickla eller bara frysa in för vintern.
Serverar annars nykokta med små krasseblad, krasseblommor (pepprigheten),
ringblomma, gurkört. Blir vackert.

 Det ligger så djupt det här med trädgård. I min kommande bok (skickas till tryck från förlaget idag) ”Utanför Normen” berättar jag i ett kapitel om min morfar Gustaf Hallendorff. Han var bruksträdgårdsmästare och jag älskade att vara i landet med honom, i växthusen, i rabatterna. Förstått långt senare att han delade särligheter med mig, det är det jag skriver om. Dessutom, och det står inte i boken, menar jag att lust, handens rörelser, gester och till en viss del kunskap finns nedärvd. Jag trivs fortfarande bäst med nävarna i jorden.

Grönkålen nyper jag av lite då och då, strimlar och kokar lätt eller masserar med olivolja och citron
och lite himalayasalt för att rosta hårt i ugnen till krönkålschips
Allt har en ände, även så, nedärvt eller ej, brukandet av jorden.
Nästa sommar styr vi kosan till vårt torp i Hälsingland, odlingszon 5-6. Det stället kommer vi bara att använda som vårt otium. (möjligtvis några stånd potatis, kanske någon kål.)
Odling är förbundet med så mycket närvaro, så mycket fokus, så stora stycken av tid. Jag har inte den tiden längre.

Prydnadspumpor som är det mest tacksamma att odla, men det ger förstås inget att äta.

Svartkålen är min absoluta favorit. helst lätt stekt i smör, några sekunder på
varje sida och avslut med citron och salt
Gjorde ett försök förra året att ”slippa”, eller snarare att bryta odlingsberoendet. Sommaren då förflöt med lite balkongodling. Det var smärtfritt och bekymmerslöst. Sedan kom det där erbjudandet att odla på en liten plätt och jag fångades. Fortfarande ganska bekymmerslöst, speciellt nu när jag fått börja skörda.

Det är precis i den här storleken, 10-12 centimeter, inte större som courgettes ska skördas.
Klyvas, doppas i olivolja och grillas, lite salt på. En mat för gudar.
Fröodlar rosenskäror. Tänker strö på torpet, helt vilt och se om det funkar, det är det enda. Gråärtor mot södervägg också (fan nu är jag där igen) har ett kuvert med fina utsädesärtor.
Nej, nu är det nog, nu njuter vi av skörden.

En lite blandning (gryta) på nyskördat. Hackad gul lök, hackad vitlök, mangold, svartkål, grönkål. Alla bladgrönsaker skärs i strimlor och steks i olivolja ganska hastigt. Kikkomansoja, en skvätt före omrörning och servering. Det räcker, men några valnötter på är gott.

Vill du ha en biljett till boksläppet i augusti så mejla mig på lager(alfakrull)tabberaset(punkt)se