lördag 31 oktober 2009
Skamligt mot Astrid Lindgrens minne
Man kan säga vad man vill om Astrid Lindgrens minnescentrum i Vimmerby. Det är lysande museipedagogik.
Utställningen är en ren och skär underbar hyllning till Astrid Lindgren där hennes storhet speglas ur ett berättarperspektiv - ett livsverk, ett unikt dokument.
Vi reste dit på vår väg från Skåne. Körde dessa ändlösa små höstvägar genom vackra Småland.
Tanken var att vi skulle hinna se utställningen och sedan smaka på Astrid Lindgrens värld i restaurangen.
När jag skrev min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" var det exakt det som var tanken - läsa om Astrid Lindgrens värld och sedan kunna smaka på den, vilket är ekvivalent med att smaka sig genom flera hundra år av svensk tradition och kosthållning.
Därför måste det kännas genant (eller inte alls beroende på vett) att inte servera en enda rätt som har med Astrid Lindgren att göra - snarare sådant hon själv föraktade; halvfabrikat, snabbmat, med billiga råvaror och till ett pris som ger största möjliga vinst.
-Jag frågade; Man hade förväntat sig lite småländska specialiteter här om någonstans.
"Nej, tyvärr", var det korta svaret från herren bakom köksdisken.
Industrilagad Västerbottenspaj, burkad gulasch, "statoilmackor" , Nej tyvärr sa vi och drömde om rökta Näskorvar, emils hackekorv, isterband, tabberasets sylta, körsbärssaft, småländska ostkakor av olika tillverkning.
Det är skamligt att inte ens på en plats som denna som är så nära kult man kan komma (Astrids födelsehem Näs) kan förstå sambanden till en fullständig upplevelse.
Nu åkte vi vidare mot Norrköping och tänkte: Vad som helst utom McDonalds och så blev det. Följden? Jo att vi fick oss ytterligare en tankeställare.
Alltså - Sverige i skvalpande ekonomiskt bakvatten
Nu förstår jag hur Balter känt sig - reflekterade inte så mycket över priserna i Danmark när vi var där - betalade med kort och...så kollade jag saldot igår - kommer ihåg när jag köpte en låda kolchostillverkade fiskdrag i Riga för 20 år sedan och hade inte så lite pengar utan fick betala med sedel och låta udda vara jämt.
Detta är vad som serverades - OBS mackorna är inte smørrebrød utan mer att likna med det färdigbredda folk handlar på Statoil eller Pessbyrån:
2 små flaskor söt juice
1 flaska ordinärt vatten
1 smörgås med industriskuren lax
1 smörgås med ett överstekt och därmed torrt kycklingsbröst i syntetcurrysås
1 smörgås med rostbiff
1 liten sallad
2 kaffe
= 634 SEK
fredag 30 oktober 2009
Måltidsresan - det kan nog bli något av det här!
Var i Halmstad i veckan och agerade inspiratör åt omsorgsfolk - människor som sliter för att våra äldre ska få en värdig kosthållning istället för den smakförnedring man ser på så många håll - på "Matresan" som är landsomfattande seminarier arrangerade av Sveriges Kommuner och Landsting.
Ska hemtjänsten hjälpa till med matlagning ges på många håll sju minuter i ekonomiskt utrymme till detta - statistiskt sett använder medelsvensson totalt 15 minuter av sin dygnstid åt matlagning så siffporna kanske inte är upprörande på så sätt, men åt helvete i alla fall.
Jag kommer att återkomma med mer om det här inom kort - bland annat genom en krönika som jag skrev för tidskriften "Äldre i centrum" och som är publicerad i oktobertidningen.
Mitt halvtimmeslånga inspirationsprat handla om smaken och minnet - att den som inte alls minns längre börjar minnas av smak - liksom skiner upp, som av smultron.
tisdag 27 oktober 2009
Introduktion till Louisiana
Alma och Lovisa, mitt inne i en av skulpturerna/installationerna/rummen på Louisiana.
Jag har släpat alla mina "ungar" till utställningar och konstmuseer. De stora barnen mindes till en början mina utflykter med en framkallad vämjelse, men har nog insett att jag givit dem ett stycke på vägen - nu är det dags för de små i familjen att få sina första introduktioner.
Har insett att det knappas går med lämpor och tjat och tillsägelser och begäran om fokus - de måste få vara med om att upptäcka själva. Louisiana är en utmärkt spelplats för ett äventyr - speciellt med en av de tre utställningarna som visas just nu - "The world is Yours" 24 samtidskonstnärer med installationer, byggnationer, videokonst och rum. Konst som man inte bara betraktar från utsidan utan träder in i, blir ett med och där mitt eget agerande, min egen förflyttning i rummet blir en del av konstverket/uttrycket.
Jag har tidigare känt mig ganska så uttråkad inför den slags uppvisning - men förvånades över hur utstälningen bet sig fast i mig och hur den fick mig att fundera många timmar efteråt, grep tag.
Rodjana frågade - blir du inte sugen? (Jag har inte målat sedan början av 90 talet) och jag svarade "Nej, absolut inte", utom när jag tittar på Asger Jornsamlingen (han ligger begravd på Grötlingbo kyrkogård på Gotland om ingen visste det) eller framförallt på målningarna av Per Kirkeby förstås - men inte av det spännande nya - alltså jag är så fullt ut nöjd som betraktare.
(Vad är det jag säger nu - har alltid ansett mig kunna göra så mycket bättre än det jag ser av alla samtidsuttryck eller ansett det vara överflödigt och löjligt ytligt.)
Hursomhelst - när Alma och Lovisa (August blev mest skraj för ljudliga skulpturer och mörka rum) fick upptäcka själva utan mina berättelser, bakgrunder och tips för hur de ska se så fångades de upp och upptäckte själva - det var fint att se.
Jag har släpat alla mina "ungar" till utställningar och konstmuseer. De stora barnen mindes till en början mina utflykter med en framkallad vämjelse, men har nog insett att jag givit dem ett stycke på vägen - nu är det dags för de små i familjen att få sina första introduktioner.
Har insett att det knappas går med lämpor och tjat och tillsägelser och begäran om fokus - de måste få vara med om att upptäcka själva. Louisiana är en utmärkt spelplats för ett äventyr - speciellt med en av de tre utställningarna som visas just nu - "The world is Yours" 24 samtidskonstnärer med installationer, byggnationer, videokonst och rum. Konst som man inte bara betraktar från utsidan utan träder in i, blir ett med och där mitt eget agerande, min egen förflyttning i rummet blir en del av konstverket/uttrycket.
Jag har tidigare känt mig ganska så uttråkad inför den slags uppvisning - men förvånades över hur utstälningen bet sig fast i mig och hur den fick mig att fundera många timmar efteråt, grep tag.
Rodjana frågade - blir du inte sugen? (Jag har inte målat sedan början av 90 talet) och jag svarade "Nej, absolut inte", utom när jag tittar på Asger Jornsamlingen (han ligger begravd på Grötlingbo kyrkogård på Gotland om ingen visste det) eller framförallt på målningarna av Per Kirkeby förstås - men inte av det spännande nya - alltså jag är så fullt ut nöjd som betraktare.
(Vad är det jag säger nu - har alltid ansett mig kunna göra så mycket bättre än det jag ser av alla samtidsuttryck eller ansett det vara överflödigt och löjligt ytligt.)
Hursomhelst - när Alma och Lovisa (August blev mest skraj för ljudliga skulpturer och mörka rum) fick upptäcka själva utan mina berättelser, bakgrunder och tips för hur de ska se så fångades de upp och upptäckte själva - det var fint att se.
Danmark över några timmar
Den som inte tycker det är ganska fantastiskt att köra över bron är nog inte riktigt funtad - hos några har vanan kanske infunnit sig, men för oss stackars stockholmare som åker över bron till Europa bara lite då och då är det fortfarande nyhetens behag.
MEN, vad har hänt med Danmark? Eller snarare - vi åkte till Humlebæk och Louisiana och tänkte oss en smørrebrødslunch där som så många gånger förr. Shit! Tunga torra mackor med industripreparerad lax, torrkokt currykyckling och ett bröd som behövt hjur mycket remoulade som helst till det torrsalta köttet - deet här är s¨å djävla långt ifrån dansk gemyt man kan komma - men personalen var trevlig!...och utställningen återkommer jag till.
måndag 26 oktober 2009
Smålandsraka utan händelser
Jag tror jag skrivit om det tidigare på bloggen - i alla fall har jag tänkt skriva det och tänker så varje gång vi åker ner till Skåne över Småländska höglandet - varför händer ingenting?
För en tid sedan var vi på jakt efter småländska isterband när vi ändå körde över Småland och vi tog Internet till hjälp och försökte nå kontakt med underleverenatörer - men det gick inte, ingen ville leverera till oss utan rekommenderade OBS i Växjö eller nåt sånt.
Vi har ju bilat en del i Thailand och vart än man åker så är vägarna kantade av lokala producenter och entreprenörer som bjuder ut lokala produkter. Över Småland är det mer öde än att ratta bilen i Norrland. Det är mil efter mil utan en enda levandes själ än mindre vettigt mat eller råvaruutbud undantaget två ställen som säljer lösgodis efter känt manér.
När jag åt middag en kväll med jordbruksminister Eskil Erlandsson vars Småland det handlar om tog jag upp frågan och han kontrade med att detta faktiskt är en trafiksäkerhetsfråga - ingenting händer - folk somnar. Men väck entreprenörerna då, alla de som inte serverar taskig motorvägsmat på importerade taskiga råvaror i taskig motorvägsdesignad miljö. Vakna smålänningar - gör nåt NU!
söndag 25 oktober 2009
Paltbröd och fläsk blev skånskt lösen
Åkte på kombinerat höstlov och "besöka-föräldrar-resa" och jobbresa till Skåne idag.
Åtta timmar i bilen - sedan ett stort svenskt lösen - Paltbröd med fläsk och bechamelsås.
Ska tala på ett seminarium i veckan i Halmstad om äldremat - herrejösses, det är just sådan här mat som väcker minnen. Denna ton vi slagit an ska hållas veckan ut.
fredag 23 oktober 2009
Lagrad Hawarti, rågbröd och lammfärsbiff
Sitter på kvällskvisten med danskt rågbröd från Gateaux och med stekta lamfärsbiffar och superlagrad Hawarti från Percy's i Norrviken - lysande slut på dagen - fantastiskt slut på veckan.
torsdag 22 oktober 2009
Inte bara vass - en djäkel på äggkläckning också
Bild från www.fotoakuten.se
Visste Ni det? - årets vassaste kock är inte bara skicklig med kniven. Han, Tobias Persson, är också en djäkel på ägg.
Det var i Niklas mat ikväll som Tobias Persson, "nybakad" årets vassaste kock 2009, gästade programmet och dröm om min förvåning när han sa att han bara kläcker äggen ett i sänder och skirar gulan från vitan - inte illa!!! Med det är han jämställd med Mat-Tina som också har för vana att kläcka istället för att knäcka ägg.
Visste Ni det? - årets vassaste kock är inte bara skicklig med kniven. Han, Tobias Persson, är också en djäkel på ägg.
Det var i Niklas mat ikväll som Tobias Persson, "nybakad" årets vassaste kock 2009, gästade programmet och dröm om min förvåning när han sa att han bara kläcker äggen ett i sänder och skirar gulan från vitan - inte illa!!! Med det är han jämställd med Mat-Tina som också har för vana att kläcka istället för att knäcka ägg.
onsdag 21 oktober 2009
Bkasotvsodnrnig sknaar bydetslee
Det här är tankevärt - hittade det här när jag rensade datorn ikväll. Det cirkulerade runt för något år sedan men 'är inte mindre lustifikt för det. Så försöker jag hitta källan/utredningen men den tycks suddad från originalhänvisningen. Men läs och begrunda i alla fall:
"För nvärrandae cikrulraer på ntäet flöjande e-berv för spkråitnessrerdae: "Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet." Den som beömadr sig om att gröa vdirae efertfrosknngiar kan srpåa klälan: Richard Shillcock och Padraic Monaghan fårn uvniresitteet i Endibuhrg. Dreas sutdie "Running head: Sublexical units and the split fovea" pbluiecredas tgdiriae i år och inenhllåer sväål udnrebara ctiat ("att identifiera ett ord för lexikal bestämning eller benämning behöver inte nödvändigtvis kräva en full specificering av all information gällande bokstavspositionerna") som fntaaisgegande bgrepep ("förbryllningseffekten")."
"För nvärrandae cikrulraer på ntäet flöjande e-berv för spkråitnessrerdae: "Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet." Den som beömadr sig om att gröa vdirae efertfrosknngiar kan srpåa klälan: Richard Shillcock och Padraic Monaghan fårn uvniresitteet i Endibuhrg. Dreas sutdie "Running head: Sublexical units and the split fovea" pbluiecredas tgdiriae i år och inenhllåer sväål udnrebara ctiat ("att identifiera ett ord för lexikal bestämning eller benämning behöver inte nödvändigtvis kräva en full specificering av all information gällande bokstavspositionerna") som fntaaisgegande bgrepep ("förbryllningseffekten")."
måndag 19 oktober 2009
Nyklippt liten gosse
söndag 18 oktober 2009
Publishingpriset: Mattidningar vinnare vid sidan av oss
Förvånansvärt många matrelaterade trycksaker var vinnare under publishingprisgalan i fredags på Forresta då jag själv var inblandad i prisyran.
Mat & Vänner tog hem klassen "Facktidningar/Specialtidningar", "Smakens Magi" av Bengt-Göran Kronstam i klassen "Kokböcker" och "Aptit" i klassen "kundtidningar".
Väldigt roligt att vara med och vara deltagande vinnare i detta sällskap - kanske många förstår?
Mängder av fler mattidningar, böcker, trycksaker var som förstås nominerade, men utslagna på mållinjen.
torsdag 15 oktober 2009
Vi vann - Svenska Publishingpriset ÄNTLIGEN
The winning team för årsredovisningen av borstadsrättsföreningen Solhjulet fr.v Björn Bergqvist copy och form, Roland Lindblad faktainsamling, Anna Grönvall idé och copy, Tanja Järvinen idé och copy och Göran Lager - Tabberaset text.
Jo, jag var med för två år sedan då jag medverkade med en essä om dödsstraff i Svenska Turistföreningens årsbok som vann - men det är inte på långa vägar samma sak som i natt för nu har jag medverkat mer direkt och det känns dj-t skönt helt enkelt.
Länk till det som hyllades av juryn och renderade oss priset kommer vad det lider.
Här juryns motivering som vi suger i oss av:
"Personlig, avväpnande och respektlöst med ett direkt tilltal utan snusförnuftigheter i såväl design som i tryck"
-Detta måste firas, tänkte vi och drog oss iväg till Håkan Thors Proviant vilket visade sig vara ett bra mycket bättre val än att stanna över buffén på Forresta. Och vi firade med en alldeles utmärkt kalvbräss följt av rådjur med lättrökt spetskål - har nog aldrig förr ätit ett rådjur så mört och dessutom av steken. Desserten inviterade oss Håkan själv till - Savarin med plommon och romrussinglass.
Nu är vi hemma och smälter både chocken över att vinna, vi blev ju så hyllade redan för att bli nominerade, och den utmärkta firarmaten på Proviant - kommer att kännas skönt att vakna upp till fredagen.
Maltmjölstekt kalvbräss med rostad majs, raps och hallonsky
Svenskt rådjur med lättrökt spetskål, hasselnötspanerad kålrot och Sezcuanpepparsky
Jo, jag var med för två år sedan då jag medverkade med en essä om dödsstraff i Svenska Turistföreningens årsbok som vann - men det är inte på långa vägar samma sak som i natt för nu har jag medverkat mer direkt och det känns dj-t skönt helt enkelt.
Länk till det som hyllades av juryn och renderade oss priset kommer vad det lider.
Här juryns motivering som vi suger i oss av:
"Personlig, avväpnande och respektlöst med ett direkt tilltal utan snusförnuftigheter i såväl design som i tryck"
-Detta måste firas, tänkte vi och drog oss iväg till Håkan Thors Proviant vilket visade sig vara ett bra mycket bättre val än att stanna över buffén på Forresta. Och vi firade med en alldeles utmärkt kalvbräss följt av rådjur med lättrökt spetskål - har nog aldrig förr ätit ett rådjur så mört och dessutom av steken. Desserten inviterade oss Håkan själv till - Savarin med plommon och romrussinglass.
Nu är vi hemma och smälter både chocken över att vinna, vi blev ju så hyllade redan för att bli nominerade, och den utmärkta firarmaten på Proviant - kommer att kännas skönt att vakna upp till fredagen.
Maltmjölstekt kalvbräss med rostad majs, raps och hallonsky
Svenskt rådjur med lättrökt spetskål, hasselnötspanerad kålrot och Sezcuanpepparsky
onsdag 14 oktober 2009
Rådjur ska inte vara här!
I maj skrev jag om gaffelbocken som skrider fram bland odlade grönsaker och äter sig mätt med sina smaldjur och en get som förärade honom två kid. Nu är det en hel klan som springer runt, tama som hamstrar.
Gör inte jaktvårdarna från kommunen något snart kommer säkert folk agera själva på ett eller annat sätt. Det är jakt som gäller - rådjur ska inte vara där folk finns och där människor odlar.
Häromdagen gick jag burdust fram mot det lilla årskidet i backen. Hon makade sig bara långsamt undan. Med en bössa hade vi haft till frysen.!
Gör inte jaktvårdarna från kommunen något snart kommer säkert folk agera själva på ett eller annat sätt. Det är jakt som gäller - rådjur ska inte vara där folk finns och där människor odlar.
Häromdagen gick jag burdust fram mot det lilla årskidet i backen. Hon makade sig bara långsamt undan. Med en bössa hade vi haft till frysen.!
tisdag 13 oktober 2009
Mina kålor till julbordet
Rödstjälkig grönkål
I morse var det rätlinjig snö över mitt lilla kålland - kålorna mår bara bra av det - som om sötman och smakerna koncentreras och texturen blir tillkrispad.
Det här är två av kålsorterna jag odlar - häftigt angripna av små huslösa sniglar, men räddade medels fysisk bortplockning - nästa år hoppas jag på ett naturnära snigelmedel.
Palmkålen är rasande trevlig - min rödstjälkiga ryska grönkål är praktfull på julbordet - tänk er rosahylt gristryne fyllt med lilaröd grönkål - som en taskig polaroidbild - förresten Liva!!! läser Du det här så ring - jag har hittat min gamla polaroidkamera!
Palmkål
I morse var det rätlinjig snö över mitt lilla kålland - kålorna mår bara bra av det - som om sötman och smakerna koncentreras och texturen blir tillkrispad.
Det här är två av kålsorterna jag odlar - häftigt angripna av små huslösa sniglar, men räddade medels fysisk bortplockning - nästa år hoppas jag på ett naturnära snigelmedel.
Palmkålen är rasande trevlig - min rödstjälkiga ryska grönkål är praktfull på julbordet - tänk er rosahylt gristryne fyllt med lilaröd grönkål - som en taskig polaroidbild - förresten Liva!!! läser Du det här så ring - jag har hittat min gamla polaroidkamera!
Palmkål
måndag 12 oktober 2009
Äppelfestival alla dar i veckan
Det är lite poesi över namnen som ligger i vårt stora svarta stålfat - Signe TIlisch, Åkerö, Gravensteiner, Lobo och Katja.
Finns det någon människa som kan motstå doften av svenska äpplen där de ligger i travar i butiken?
Tydligen!
Idag kostade blandade svenska äpplen, som de ovan uppräknade tio kronor kilot (10:-/kg). Det var tomt framför de goda äpplena, bara vi som plockade och doftade.
På ryggsidan av svenskäppelhyllan var det däremot kö - där såldes holländska och polska äpplen under något slags samlingsnamn som slutar på "delikat". Pris? Fem kronor kilot!
Ett praktfullt Signe Tillisch placerade sig i en såsskål från Gefle benämnd "Solbritt"
Blodpuddingen på Fina Gatan
Vi åt lunch idag - sonen Gaston och jag - på Edsbacka Bistro. Det som bjöds var hemlagad blodpudding - lite av en personlig favorit. Till var det rårörda lingon, äppelskivor och lättrökt stekt fläsk.
Det är gott helt enkelt...kanske det skulle varit en litren skvätt grädde över, inte för att det ska misstolkas som dessert eller vara i samma klass som simpla pannkakor utan för att just grädde ännu mer lyfter kryddigheterna i denna fantastiska lilla pudding.
Läs mitt eget recept på hemlagad blodpudding här och här
lördag 10 oktober 2009
Divino (bästa italienska) - inte alls illa!
Mussla
Jag gillar de där djupa smakerna i den italienska lätta maten, problemet är att det inte alltid blir så lyckat - lätt och ganska enkel mat blir ofta till ssstorvulna gester utan smakupplevelse och koncentration. Divino i går kväll lyckades över mina förväntningarn och redan i första presentationen, Capesante in padella med tartufata och hemlagade maccheroni - och som tryffelidiot blir i alla fall jag salig över kombinationen samtidigt som det i Divinos tappning var vågat saltigt.
Egentligen förstod jag redan vid entrén att "här kunde vankas överraskningar" - dels av vad jag hört från andra och dels av de små profitirollerna som serverades fyllda med mascarponekräm späckad med tryffel - krämigt, läckert och vansinnigt upphetsande - slog med hästlängder de bittesmå pumpernickelbröden med anklever och syltat päron som också serverades som tilltugg.
Ippoglosso serverades sammanhållen av en silkestunn lardo och den lite söta topinambur i orzo perlato och några korn caviale iotaliano vilket i svensk klartext utläses hälleflundra i lardo på pärlgryn och jordärtsskock och itailensk kaviar. Mjuk fin fisksmak lyft att det lilla lardofettet och med en "tjongande" husmanskostkänsla i skocka och pärlgryn.
Anka
Jag började vid det här laget förstå att Divino sysslar med ambitioner. Det här är två herrar som gärna vill imponera på guidens inspektorer och tror jag - hoppas väldigt mycket.
Förra året gavs krogen två bestick i guiden och utsågs till sveriges bästa italienska restaurang av White Guide. Nicola Perelli och hans köksmästare sedan många år, Johan Ringkrans vill nog gärna drömma om en stjärna - jag vill mena att de fortfarande är utanför, men det gör ju ett besök där ännu mer aktuellt! Att gå på en krog på väg uppåt är alltid rolig smakunderhållning.
Ankbröst är svårt - Anatra med fegato och crema di nocciole och fichi var njutbar, ankbrösten kunde varit fetare för att få mer smak, den friterade levern kanske var onödig - vad är det för fel på vanligt halstrad (?) och hasselnötter - OK men med så många som är allergiska kunde de vara specellt som de här serverades som några krossade bitar och inte tillförde mycket - fikon, javisst.
Choklad
Chokladtallriken då, som dessert? Riktigt njutbar eftersom jag är notorisk älskare av stjärnanis och den fanns med här och kunde definieras bland lite för många andra smaker.
Kort sagt - gillande - och det berodde inte bara på sällskapet som var rasande trevligt - en man, som jag ska berätta mer om senare och bara avslöja att han är mer populär i Italien än Berlusconi. Gjorde jobb på honom för en av Sveriges hemligaste och mest exklusiva tidningar.
Jag gillar de där djupa smakerna i den italienska lätta maten, problemet är att det inte alltid blir så lyckat - lätt och ganska enkel mat blir ofta till ssstorvulna gester utan smakupplevelse och koncentration. Divino i går kväll lyckades över mina förväntningarn och redan i första presentationen, Capesante in padella med tartufata och hemlagade maccheroni - och som tryffelidiot blir i alla fall jag salig över kombinationen samtidigt som det i Divinos tappning var vågat saltigt.
Egentligen förstod jag redan vid entrén att "här kunde vankas överraskningar" - dels av vad jag hört från andra och dels av de små profitirollerna som serverades fyllda med mascarponekräm späckad med tryffel - krämigt, läckert och vansinnigt upphetsande - slog med hästlängder de bittesmå pumpernickelbröden med anklever och syltat päron som också serverades som tilltugg.
Ippoglosso serverades sammanhållen av en silkestunn lardo och den lite söta topinambur i orzo perlato och några korn caviale iotaliano vilket i svensk klartext utläses hälleflundra i lardo på pärlgryn och jordärtsskock och itailensk kaviar. Mjuk fin fisksmak lyft att det lilla lardofettet och med en "tjongande" husmanskostkänsla i skocka och pärlgryn.
Anka
Jag började vid det här laget förstå att Divino sysslar med ambitioner. Det här är två herrar som gärna vill imponera på guidens inspektorer och tror jag - hoppas väldigt mycket.
Förra året gavs krogen två bestick i guiden och utsågs till sveriges bästa italienska restaurang av White Guide. Nicola Perelli och hans köksmästare sedan många år, Johan Ringkrans vill nog gärna drömma om en stjärna - jag vill mena att de fortfarande är utanför, men det gör ju ett besök där ännu mer aktuellt! Att gå på en krog på väg uppåt är alltid rolig smakunderhållning.
Ankbröst är svårt - Anatra med fegato och crema di nocciole och fichi var njutbar, ankbrösten kunde varit fetare för att få mer smak, den friterade levern kanske var onödig - vad är det för fel på vanligt halstrad (?) och hasselnötter - OK men med så många som är allergiska kunde de vara specellt som de här serverades som några krossade bitar och inte tillförde mycket - fikon, javisst.
Choklad
Chokladtallriken då, som dessert? Riktigt njutbar eftersom jag är notorisk älskare av stjärnanis och den fanns med här och kunde definieras bland lite för många andra smaker.
Kort sagt - gillande - och det berodde inte bara på sällskapet som var rasande trevligt - en man, som jag ska berätta mer om senare och bara avslöja att han är mer populär i Italien än Berlusconi. Gjorde jobb på honom för en av Sveriges hemligaste och mest exklusiva tidningar.
Lutfisk, Leif Mannerström på Operakällaren
Igår var det dags igen.
I flera decennier har svenska matjournalister samlats under Sven-Gunnar Svenssons taktpinne på Operakällaren för att avnjuta säsongens första lutfisksmåltid - jag vet inte hur många år jag själv varit med, men det är åtskilliga - en mötesplats genom generationer av "matskrivare" och ett utmärkt tillfälle att stämma av matjournalistiken med varandra.
Varje år varieras ämnet för dagen. Här har varit allt från statsmän till biskopar, landshövdingar till stjärnkrögare alla med det gemensamt att de serverar lutfisk som festmåltid utan konkurrens.
Igår var det Leif Mannerström som kom med en mycket klassisk lutfiskmeny - inget trams, inga konstigheter, bara en helt fantastiskt kokt lutfisk med klassiska tillbehör.
Roligt också att han serverar den exakt så som jag själv föredrar den - alltså inte med det saltrökta tråkigt torra baconet utan med utsökt rimmat stekt fläsk i bitar. Det är så den serveras i Norge och vi svenskar har misstolkat deras "ribbe" och "ribbefett" för att vara svensktråkigt bacon. Ärtor, bechamel, kryddpeppar, svartpeppar, skirt smör ska till.
Jag kan inte hålla denna måltid för annan än att det är den bästa lutfisk jag någonsin ätit - i alla fall på långa. Jag minns en lutfiskmiddag fövisso på Engebretsen i Oslo 1974 några andra på Gamle Rådhus, men dessa lagade på torsk som är mer lamellig, fastare och lite sötare. (godare)
Å andra sidan - när Leif Mannerström sätter an tonen för hur det ska smaka så blir det ofta bäst om det är fisk.
Som en elegant förrätt serverades en mannerströmsk skaldjurscoctail efter klassiskt 60 tal och det håller, och kommer att hålla, långt in i det 21a århundradet, lita på det!
Operakällaren har alltid varit bra på att servera suffléer till stora hoper av människor vilket i sig är en stor konst - här kom det pösigt höga hjortronsuffleer till dessert. Allt alltså som att smaka på en bit av himlen - eller som man säger om lutfisk: Gudomlig spis.
söndag 4 oktober 2009
Genialiskt på Frantzén Lindeberg
Havskräftor
Nu får vi väl se - det har varit guidevarning i Stockholm och tidigare har det varit inspektörer "utan varning" som ätit sig runt på Stockholm utvalda krogar.
I februari är det dags igen för det där spännande - en stjärna - ingen stjärna - två eller tom tre stjärnor - behålla eller inte behålla?
I veckan som var åt jag på Frantzén Lindeberg och bättre har det nog aldrig varit. Fantastiska kreationer späckade med smak och beräknande sköna kombinationer.
När man vaknar upp om morgonen tar det en stund att samla tankarna för att förstå vad man varit med om kvällen innan på F/L.
Inledningsvis efter smakbitarna kom första riktiga rätten som fick oss gemensamt att utbrista: Mästarklass - en rå skandinavisk havskräfta på en vårrulle - en mirakulöst läcker "sushi". Innan dess betor - så vardagligt och så läckert, helt perfekt. Och så en piggvar med en äggröra till som studsade av gubbröra. Det är raffinerat och underbart och helt genialiskt.2*?
Inspirerande sällskap och jobbprat ihop med inensiv smaknärvaro genom nio perfekta rätter, Peder Lamm.
Nu får vi väl se - det har varit guidevarning i Stockholm och tidigare har det varit inspektörer "utan varning" som ätit sig runt på Stockholm utvalda krogar.
I februari är det dags igen för det där spännande - en stjärna - ingen stjärna - två eller tom tre stjärnor - behålla eller inte behålla?
I veckan som var åt jag på Frantzén Lindeberg och bättre har det nog aldrig varit. Fantastiska kreationer späckade med smak och beräknande sköna kombinationer.
När man vaknar upp om morgonen tar det en stund att samla tankarna för att förstå vad man varit med om kvällen innan på F/L.
Inledningsvis efter smakbitarna kom första riktiga rätten som fick oss gemensamt att utbrista: Mästarklass - en rå skandinavisk havskräfta på en vårrulle - en mirakulöst läcker "sushi". Innan dess betor - så vardagligt och så läckert, helt perfekt. Och så en piggvar med en äggröra till som studsade av gubbröra. Det är raffinerat och underbart och helt genialiskt.2*?
Inspirerande sällskap och jobbprat ihop med inensiv smaknärvaro genom nio perfekta rätter, Peder Lamm.
lördag 3 oktober 2009
Överlevde och mer därtill
Det känns bra nu efter några dagars bloggbortavaro.
Rodjana blev sjuk i mitten av veckan.
Bilden till höger är på hennes nya kostvana!
En ganska vanlig, men inte mindre allvarlig tarmsjukdom. Den sänkte henne så till den milda grad att hon lades i dropp under ett helt dygn.
Det hjälpte - nu återstår en veckas diet och sedan lite försiktigare mathållning i fortsättningen också för den delen - vi är inte kända för att sätta i oss skräpmat, snarare tvärtom - nu slopar vi skiten helt.
Ikväll sitter vi tillsammans igen.
Och vi tittar på Dabrowski. Kul, men helt utan den värme som Holmqvist lyckades genomsyra programmen med... Inte blir det bättre av att Stina sänker i stort sett alla hon har intervjuat - inte klädsamt.
Att Rodjana är på bättringsvägen känns på doften - från köket alltså.
Om än hon inte får äta dem själv så ligger det en hög med nybakta thailändska samosas på bordet.
Själv tog jag några timmar i landet. Frosten har berövat all gestalt - inte bara astrarnas. Bönor, gurkor, squash - frostsprängt. Rödbetorna var det något kvar av att ta upp - detål de första frostnätterna. Vitbetor skördade jag en stor hink av och jag tror aldrig de varit så exeptionellt bra. Cirkelbetan står igen till senare tillsammans med en del brockoli och kålrot. Haverrot och svartrot får också stå kvar jämte några rader purjo och så all palmkål och grönkål.
Så fort det blir uppehåll ska jag täcka resterna av skockorna och så ska jag täcka julpotatisen. Grävningen gör jag efter vart och är snart klar. Då är plötsligt cirkeln sluten - återstår kalkning och så gödning i vår.
Rodjana blev sjuk i mitten av veckan.
Bilden till höger är på hennes nya kostvana!
En ganska vanlig, men inte mindre allvarlig tarmsjukdom. Den sänkte henne så till den milda grad att hon lades i dropp under ett helt dygn.
Det hjälpte - nu återstår en veckas diet och sedan lite försiktigare mathållning i fortsättningen också för den delen - vi är inte kända för att sätta i oss skräpmat, snarare tvärtom - nu slopar vi skiten helt.
Ikväll sitter vi tillsammans igen.
Och vi tittar på Dabrowski. Kul, men helt utan den värme som Holmqvist lyckades genomsyra programmen med... Inte blir det bättre av att Stina sänker i stort sett alla hon har intervjuat - inte klädsamt.
Att Rodjana är på bättringsvägen känns på doften - från köket alltså.
Om än hon inte får äta dem själv så ligger det en hög med nybakta thailändska samosas på bordet.
Själv tog jag några timmar i landet. Frosten har berövat all gestalt - inte bara astrarnas. Bönor, gurkor, squash - frostsprängt. Rödbetorna var det något kvar av att ta upp - detål de första frostnätterna. Vitbetor skördade jag en stor hink av och jag tror aldrig de varit så exeptionellt bra. Cirkelbetan står igen till senare tillsammans med en del brockoli och kålrot. Haverrot och svartrot får också stå kvar jämte några rader purjo och så all palmkål och grönkål.
Så fort det blir uppehåll ska jag täcka resterna av skockorna och så ska jag täcka julpotatisen. Grävningen gör jag efter vart och är snart klar. Då är plötsligt cirkeln sluten - återstår kalkning och så gödning i vår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)