Divino (bästa italienska) - inte alls illa!

Mussla

Jag gillar de där djupa smakerna i den italienska lätta maten, problemet är att det inte alltid blir så lyckat - lätt och ganska enkel mat blir ofta till ssstorvulna gester utan smakupplevelse och koncentration. Divino i går kväll lyckades över mina förväntningarn och redan i första presentationen, Capesante in padella med tartufata och hemlagade maccheroni - och som tryffelidiot blir i alla fall jag salig över kombinationen samtidigt som det i Divinos tappning var vågat saltigt.
Egentligen förstod jag redan vid entrén att "här kunde vankas överraskningar" - dels av vad jag hört från andra och dels av de små profitirollerna som serverades fyllda med mascarponekräm späckad med tryffel - krämigt, läckert och vansinnigt upphetsande - slog med hästlängder de bittesmå pumpernickelbröden med anklever och syltat päron som också serverades som tilltugg.
Ippoglosso serverades sammanhållen av en silkestunn lardo och den lite söta topinambur i orzo perlato och några korn caviale iotaliano vilket i svensk klartext utläses hälleflundra i lardo på pärlgryn och jordärtsskock och itailensk kaviar. Mjuk fin fisksmak lyft att det lilla lardofettet och med en "tjongande" husmanskostkänsla i skocka och pärlgryn.

Anka

Jag började vid det här laget förstå att Divino sysslar med ambitioner. Det här är två herrar som gärna vill imponera på guidens inspektorer och tror jag - hoppas väldigt mycket.
Förra året gavs krogen två bestick i guiden och utsågs till sveriges bästa italienska restaurang av White Guide. Nicola Perelli och hans köksmästare sedan många år, Johan Ringkrans vill nog gärna drömma om en stjärna - jag vill mena att de fortfarande är utanför, men det gör ju ett besök där ännu mer aktuellt! Att gå på en krog på väg uppåt är alltid rolig smakunderhållning.
Ankbröst är svårt - Anatra med fegato och crema di nocciole och fichi var njutbar, ankbrösten kunde varit fetare för att få mer smak, den friterade levern kanske var onödig - vad är det för fel på vanligt halstrad (?) och hasselnötter - OK men med så många som är allergiska kunde de vara specellt som de här serverades som några krossade bitar och inte tillförde mycket - fikon, javisst.

Choklad

Chokladtallriken då, som dessert? Riktigt njutbar eftersom jag är notorisk älskare av stjärnanis och den fanns med här och kunde definieras bland lite för många andra smaker.
Kort sagt - gillande - och det berodde inte bara på sällskapet som var rasande trevligt - en man, som jag ska berätta mer om senare och bara avslöja att han är mer populär i Italien än Berlusconi. Gjorde jobb på honom för en av Sveriges hemligaste och mest exklusiva tidningar.