fredag 30 september 2011

Odd Nerdrum ett genialiskt fenomen på Edsvik

Tabberaset i Odd Nerdrums skepnad

Det är inte utan att man kan hysa en beundran för Odd Nerdrum. Hela sin karriär har han lyckats vända belackarnas beskheter till varumärkesstärkande element i sin marknadsföring. Den nyligen avgjorda domen för skattebrott är inte undantagen den genialiteten, samtidigt som man undrar "Vem bryr sig",

Jo det är nog en och annan som bryr sig, Nerdrum har tillskyndare, en hel hord av beundrare, en stor köpgrupp som lägger ner miljoner för att få en målning.

Jag träffade Odd Nerdrum första gången 1974 på Kunstnerenas Hus i Oslo. Jag kommer till och med ihåg vad det var för människor runt omkring, hur ölen smakade i munnen och hur vädret var.

Jag, Bjarte Ulfstein och Vibeke Vestby, en som jag glömt namnet på och målaren Jan Radlgruber satt på terassen, vi hade precis hämtat varsin halvliter och det var ett gnistrande solsken. Jag hade bott i Oslo knappt året och hade bara hört talas om den excentriska och smått besatta målaren Odd Nerdrum. Jag hade redan då en uppfattning om honom för jag tillhörde det andra gardet, de som upplevde sig själva utveckla den norska modernismen (jo så seriöst tog vi oss själva och det var kul)

Så hade vi nästan druckit ur och Nerdrum kom, redan på den tiden omgiven av sina beundrare, han gick alltid i grupp och enligt Skavlan på TV fredag kväll gör han så fortfarande, 37 år senare.

-Hallo Rembrandt, gastade Radlgruber. Nerdrum tvärvände och stirrade Jan i ögonen. "Din jävel", sa han och det var inget man kallade den vältränade och fenomenale tecknaren Radlgruber som reste sig och tryckte ner Nerdrum på stolen vid vårt bord vare sig han ville det eller ej. Samtalet var från början riktigt skrikigt och otrevligt. Sedan sa Odd plötsligt att han skulle bjuda på öl och vi blev sittande tills det mörknade och vi pratade konst på ett vettigt sätt. Vi pratade ursrpung och teknik, forskning och framförallt "varför".

Detta "varför" speglade den större frågeställningen om varför man skulle måla precis som de gamla mästarna från 1600 talet eller ännu äldre, "varför". Jag tror vi inte fick annat svar än att det var ett väl beprövat uttryckssätt, men jag tänkte att uttryckssätt ska vara allt annat än väl beprövade i slutänden. Rembrandts sätt att måla kan inte sägas vara väl beprövat annat än av hans generationskamrater och som möjligtvis en grund att stå på för framtida generationer, men att applicera allt i varje samtid är överflödigt!.

-Men jeg er enig med dej om en ting, og det er att det är nødvendig att vite nøyaktig hvordan det gjøres. Men att gjøre det en gang til er bare galt, slog vi fast till Nerdrum. (Man kan fråga sig vem som hade rätt och vilka som hade fel. Läste i tidningen att Nerdrum är god för flera 100 miljoner norska kronor, det är ingen av oss andra)

Nerdrum dröp så småningom av.

Vi sågs några gånger till på olika debatter och på utställningar, inte annars.

På en av utställningarna då, kunde jag konstatera att om man en sett ett litet urval Nerdrums så hade man sett allt. Den känslan har jag fortfarande.

Porträtt efter porträtt hänger där i stora salen på Edsvik - det blir liksom lite för mycket. Ingenting verkar ha hänt på 36 år. Dessutom ser det ut att vara illa målat. Det håller väl ingen med om annat än mycket kritiska granskare. Jag tillhör ju dem som tycker Salvador Dali var en synnerligen patetiskt dålig målare. Men kan jag säga så om Nerdrum vars främsta sida ska vara den gamla tekniken? Ja, det kan jag, simpla undermålningar i tempera för ljus och skugga och sedan ganska så schematiska laseringar över som effekt. Det är långt ifrån Reembrandts eller Vermeer idoga mejslande i färgen. Nerdrum blir som efterapande förenklingar och det är märkligt att det just är tekniken som fällde honom för skattebrott. I ett antal målningar (tydligen ett 30-tal) började färgen krypa för att lösas upp och rinna av duken. Jag pratade tidigare om det väl beprövade. Det finns väl inga måleritekniker som analyserats så mycket som de holländska 1600-talsmålarnas. Recepten på färg och teknik är kassakåpssäkert. Märkligt att den som säger sig förvalta arvet så kapitalt misslyckas med just tekniken. Hur som helst anklagas han för att ha tagit tillbaka de sönderrinnande målningar, målat om dem och levererat tillbaka till kunderna. Dettta tillhopa med att man hittade fem miljoner i ett bankfack utomlands riktade sökeljuset på Nerdrum och misstanke att han sålt målningarna på nytt. Det får vara hur det vill med den saken, men visst, det finns svagheter i bevisningen, hur man än vrider och vänder på det är inte konst vilken slags handelsvara som helst.

Ett av de "förlorade verken"

Lite elakt, och det är klart man kan vara elak, kan man väl säga, efter att ha sett de rinnande målningarna, att det är betydligt mer levande än de övriga. En av dessa finns med som exempel på Edsvik. De liknar väldigt mycket i uttryck de målningar Edward Munch målade och sedan ställde ut i trädgården för väder och vind. "Jag ger mina målningar en "hestekur", sa han, och visst, den där patinan blev en stor del i uttrycket.

Ska man då gå och se utställningen?

Självfallet!

onsdag 28 september 2011

Smaklig vardag med röda betor och blommor i rad

Många tycker att de där smårödbetorna är mycket bättre. De tuggar man i sig och inbillar sig att de smakar mer. Det faller på sin egen orimlighet - jo, de första gallringsbetorna är fantastiska, inte i smak utan som den oöverträffade känsla det är att smaka en primör. MEN, det är först nu, på senhösten som alla slags rötter når sin fulla mognad i smak och sötma, det är då de hunnit ta till sig av vad jorden ger, hunnit utveckla hela registret. Det här är betor på halvkilot styck och mer!

Det är en ambition att få vardagen så smaklig som det går och inte ta några som helst genvägar med taskiga råvaror och smakförstärkare.

Så här års, faktiskt sedan juli, så kommer det absolut mest smakliga från den egna odlingen. Principen är att skörda dubbelt och spara hälften till vintern (förvällt, vacuumförpackat, fryst) och äta nyskördat direkt.

Lika bra att börja ta in blommor, ställa hastigt hopplockade blandningar lite här och var. Det är ju fördelen av att ha mångfald och mångahanda. Har man bara en rad med till exempel bondbönor, då blir man snålpetig och sparar, eller en rad med vita morötter, rödbetor, linser, bönan Signe, men har man massor spelar det liksom ingen roll, då slösar man och känner sig rik, det liksom gör inget om somt faller på hälleberget...om Ni förstår vad jag menar?

Nu börjar det sina, till och med blomstren ser hängiga ut. Mest är det krasse av olika sorter som gör ett sista ryck tillsammans med hysteriskt blommande squash och naturligtvis olika slags solrosor. Betor och andra rötter är slut hos mig - de på bilden fick jag av grannen som ryckte upp dem i jorden alldeles innan vi tillagade dem, bara kokta rätt av och så tillsammans med en nyslagen majonäs eller lite salt och brynt smör

måndag 26 september 2011

Stor höstföreställning på Hersby Hembygdsgård i Sollentuna. SVAMPGUIDE; TRÄKURS; KORVMINNE

"Carl Butler har ett recept på dillstuvade räkor, följ det till punkt och pricka, men byt ut räkorna mot mandelriska och lägg till lite extra dill", sa Birgitta Ländin om den svamp hon tyckte jag skulle ta till mig som årets nykomling i kunskapsbiblioteket (fjorårets var citronslemskivling). Den går inte att ta fel på, "bryt den och man får en kladdig saft över hela handen, doften har hummer eller krabba, och den är fantastiskt god"



Ja vad säger man, lysande väder, lite kristalligt i luften, förberedande vinterstickningar i stånden, lotterier, varmkorv från Biblos för tt hylla Sollentunas egen och förste korvgubben Ivan "Flosse" Flodin, en handelsbod som dängde nymalet mjöl från våra två kvarnar i Landsnora och Överby, kaffeservering i Silverdalsboden, chokladhjul som invigdes för första gången av Martin Ström och som blev en klar succé, tipspromenad så att huvudena fick tänka - förstapriset det naturligaste i världen ett ett års fritt medlemsskap i Sollentuna Hembygdsförening.

"Jag har haft en två och en halv minuters paus", sa Birgitta Ländin svampkonsulent som tog bordet bredvid chokladhjulet och fångade upp folk som kom med sina kassar med, om inte obskyrt så i alla fall tämligen okänt, innehåll.

Det var första gången vi serverade svamp på Hersby och se, det var en mycket god idé. Skogarna är just nu fyllda med innehåll för skafferierna och frysboxarna. Den fuktiga hösten och varma sommaren, och för den skulle också varma hösten, har gjort att det fullkomligt sprutar fram svamp just nu. På bordet låg centralt en gigantisk blomkålssvamp delikat för fritering eller hårdstekning. Här fanns också en hel del giftiga arter, ller snarare sådant vi förr ansåg ätligt men idag anses som livsfarligt. Pluggskivling är en sådan, en svamp man kan äta ett åpar tre gånger och må bra av, den är dessutom god sägs det. Men så plötsligt är kroppen mättad av denna typ och då dör man!!!!

En annan sådan är svartkremla (tror jag den heter, det finns ett 500 tal olika slags kremlor så det är inte lätt). Svampdiskussion i nära tre timmar - totallyckat.

När man hyvlar blir det spån, speciellt när det hålls kurs i husrenovering på Sollentuna Hembygdsförening!

Samtidigt med höstmarknaden, som Sollentuna Hembygdsförening samarrangerar med Sollentuna Slöjdgille, genomfördes en kurs i renovering av gamla trähus. Hembygdsföreningen har en hel hoper hus som, om det inte görs något nu direkt, riskerar att förfalla.

Den brädan visste var den tog. Dessutom upptäckte vi att mot väggen har det förr övats med luftgevär, förmodligen vid någon midsommarfest. Allt är alltså inte maskhål i de gamla husen

Så började man hugga in för att byta något stockvarv här och där. Se bara, 300 år av förfall, maskar, kryp, mögel, röta...trodde vi. Bara några centimeter in under ytan var virket kärnfriskt. Alltså blev det en kurs i dels själva etiken kring at renovera och också skickligheten i att föbättra och göra ilägg som passar. Här var bara tillåtet att ha yxa och kniv. Ledaren för kursen i två dagar (som också fortsätter nästa söndag) är Magnus Sjöholm, timmermansarkeolog med stora arbeten på bland annat Birka och Öland bakom sig. Talande var att se amatörerna hugga då det lät knatsch, knatsch, knatsch. När Magnus högg i lät det tjoff tjoff tjoff.

Magnus Sjöholm håller gruppmöte för att ta nästa steg i utbildningen.

Kan man säga att "så ska en slipsten dras", lyckade arrangemang och moderna människor som tar hand om gammal miljö. Vad besökarna inte vet är att allt överskott av alla inkomster på höstmarknaden går till precis detta , att göra den gamla miljön levande för moderna människor, att skapa möten och samtal, intresse och integration!

torsdag 22 september 2011

Troy Davies och vår egen mörka avrättningshistoria


Troy Davies sista ord var "JAG ÄR OSKYLDIG"

Det är många i vår egen historia som uttalat orden.

...och kvinnan skulle stenas. hopen ropade "Stena henne Stena henne". Jesus sa: "Den som är utan skuld kaste första stenen". Hopen lommade av och kvinnan frågade: "Herre varför skyddar Du mig" och Jesus svarade: "Gå nu och synda ej mer"

Just dessa rader är nya testamentets upprättelse av gamla testamentets tredje moseboks sharialag som Svea Rikes första lag 1734 är ett direkt avtryck från.

Fortfarande idag döms människor till döden för hopen anser sig vara utan skuld och är rädda för Guds allmänna straff över dem för att de inte utmätt ett eget jordiskt straff. Himlen skulle ramla över dem, undergången skulle bli nära.

Man kan faktiskt dra det så långt, att tolka det på detta vis.

I veckan som var blev jag intervjuad av lokaltidningen Mitt i. Klicka på första sidan och bläddra fram till helsidan där jag står på avrättningsplatsen mitt i skogen närmare Dig än Du tror! Jag blev intervjuad appropå dödsstraffet och appropå att jag för fem år sedan kom ut med en tegelsten om det svenska dödsstraffets historia och avrättningskonsten i skogen. Där ligger fortfarande skrottarna kvar efter samma process som i natt verkställdes mot Troy Davies. Öga för öga och tand för tand. Samma ondsinta ideologi, samma slags människor nu som då, bestialiskt tar sig dessa rätten att ta en annan människas liv.

Ett modernt land med moderna människor som kallar sig demokrater kastar skit på hela konstitutionen genom handlingar av detta slag. De äventyrar allt vad trygghet heter genom att undergräva rättssäkerheten och i grunden luta sig mot en lagtext ur bibeln formad och skriven under en helt annan tid i en helt annan värld fjärran från utveckling och framsteg. "Gå nu och synda ej mer"

Själva låter vi nu skogen ta tillbaka vår mörka tid med avrättningar för offentligheten, så glömmer vi effektivt vår egen historia. Det är hög tid att bevara dessa platser i vårt kollektiva minne genom att arkeologiskt undersöka de, och sedan kulturskydda dem!

Svampar, korvhyllning och stickade vantar - nu är hösten här! Höstmarknad på Hersby på Söndag!

Gå i skogen på lördag och hämta svampar Du är osäker på. På Hersby Hembygdsgård på söndag kan Du få reda på om det är giftsvampar eller ätliga. Birgitta Ländin kommer och hjälper oss. Hon är svampkonsulent och jag har själv gett mig katten på att lära mig mer om kremlor.

Det är lite lustigt att Sollentuna Hembygdsförening bestämmer när årstiderna infaller och gör det med att fira på Hersby. Höstfesten är ett "event" som med hela handen pekar ut riktningen mot vintern. Vi hade styrelsemöte i föreningen igår och redan börjar vi prata om julmarknaden - vi börjar bli som kommersiella handeln, snart har vi tomtar och julkulor i skylten.

Men boka in söndagen. Trampa runt i Hembygdsgården, fika med hembakat bröd och hylla Ivan Flodin genom att köpa en varmkorv. Ivan "Flosse" Flodin känner varenda Sollentunabo till. Han var kommunens förste korvgubbe och stod på trottoarläggningen framför Combibaren med sin låda. (är det några som har minnet av hans närvaro och arbete att förmedla, gör gärna det på kommentarsplats eller maila mig).

Rekommenderar också Rolf Kjellströms lilla kurs i konsten att gå med slagruta - få har känslan - har Du? kom och pröva.



Vi hade bokat in en utställning i höstens färger med Ulla Rosendahl. Sist vi hörde från henne var att hon satt om inte insnöad så i alla fall i feberförkylning 100 mil hemifrån och norrut. Förhoppningen när vi att hon ska hinna hem, tillfrisknande och kunna leverera i vår utställningslokal.

Själv passar jag och ungarna på att välja ut hösten och vinterns varma vantar och hemstickade ullsockor på höstmarknaden som lägligt nog Sollentuna Hembygdsförening samarrangerar med Sollentuna Slöjdgille - som för övrigt håller till i Hembygdsgårdens Västra Hersby. Det är en helt annan känsla att trä på sig hemstickat än bortstickat från industrin, dessutom sanslöst mycket hållbarare!

Väl mött!...är det inte så man säger?

tisdag 20 september 2011

Häktisk tisdag or President Obamas personal Tabasco bottle for sale

This is the tabascobottle I was given during my visit at Avery Island a few years ago. It's a minibottle with the Obama presidential seal on the label. Maybe a collectors item...I don't know?

Jag skriver bildtexterna idag på engelska så att engelskspråkiga sökmotorer kan träffa rätt, mest för att man kanske får ett bud på den lilla flaskan från en galen samlare. Man har ju hört om fantasibelopp på ebay. Nu är det bara så att jag också hört att man inte får "deala" med presidentgrejer på ebay, så det här är ett försök bakvägen.
Det är alltså en liten minitabascoflaska med presidentens sigill på etiketten. Den lilla flaskan är meningen att ackompanjera varje kuvert vid middagar i vita huset.

Annars konstaterar jag att vardagen ibland blir lite övermäktig. Bara konststycket att få upp ungar ur sängen som kvällen innan varit för nyfikna för att kunna somna är ett projekt.

Egen skrivtid och korrläsning av bok i två timmar. Påläsning och genomgång av föreläsningsmanus för framträdande på Rotaryklubben lokalt under lunchen. Undervisning mellan 13:30 och 16:30, Radiokurs för mediagymnasister. Hämtning av fiolbarn på musikskolan och tio minuter efter ett dagisbarn från dagis.

The President Obama presidential seal in closeup. I was told that this serie of special designed president Obama labels was produced in a very limited edition.

Hem och laga mat, ett hotchpotch av rester; en hackad gul lök fick smälta ihop med ett kvarts strimlad vitkålshuvud med tjock svart kinesisk soja och vatten. Tre förstekta kotletter av grisnacke skars i kuber tillsammans med kryddiga korvar från Håkans i Helenelund och en köttfärsröra från söndagen med paulinser. Kryddades med fettet från korvarna och röd tabasco. Riktigt god röra.

Inte kvällens hotchpotch utan söndagens lilla sallad på riven getost och det sista av nyplockade bönor, egna tomater och egen gurka som landet gav i år. Nu är det höst...men jo visst, satte sent stångbönor som nu virvlar sig uppåt och blommar så innihelvete och ger ringlande långa hängande bönor att plocka tills frosten tar död på dem, sånt är skoj och smakar så bra


Idol på TV med barnen och under tiden fortsatt korrekturläsning. Nu, så här dags, äntligen egen tid, bara med August som alltid ligger och vränger sig tills han somnar. Och jag fick tillfälle häromdagen att skriva om denna viktiga tid och till en människa som liksom jag själv relationsprocessat på sistone. Alltså om den tid som till slut är min egen då när huset sover och TV maskinen bara skvalar obegripligt som en slags ljudkuliss. "Natten är min egen" är en gripande nära bok av Marit Paulsen. Läs den!

måndag 19 september 2011

Pythagoras från 20-talet mal säd vid Landsnora vattenkvarn



Det där med vattenkraft lämnades redan under förra sekelskiftet då kvarnen i Landsnora monterade in en lokomobilmotor att driva kvarnhjulen, 1924 ersattes denna mot en effektiv tändkulemotor som när den startar tycks ha kapacitet att förflyta hela kvarnhuset ut i Edsviken om så skulle. När kvarnhjulen väl sätts igång räcker det med att ha den väldiga motorn gåendes på tomgång och då vibrerar ändå hela huset - det är en underbar manick.

Det är en Drott på 30 hästar som tillverkades av Pythagoras Verkstäder i Norrtälje och levererades 1924 till Landsnora under Edsberg. De väldiga kvarnstenarna i två par mäter 1.45 meter och rågmjölet som produceras är det allra bästa att göra rågsur på vilket kan skyllas generationers malande med stenar och därmed odlandet av en alldeles speciell bakteriekultur.

Rågen använder jag gärna till att snabbsyra nyplockade primörer: En till två matskedar nymald råg från Landsnora blandas ut i två deciliter vatten. Blandningen plastas eller sätts under lock på varmt ställe (ovanför kylen) i ett dygn. Ansa vårlökar, diagonala nyplockade smågrukor i grova skivor, slanta tunt av morötter i olika färger, klyfta ung späd toppkål eller salladskål eller välj själv vad som ska syras. Knöka ner allt i den begynnande syrakulturen. Det gör inget att rågen sjunkit till botten bara kör i det gröna, låt stå tre dagar till, övertäckt. Ta upp och skölj grönsakerna. Mata därefter syrningen med mer råg och efter några matningar i veckan är jäskraften fanastisk och bara att använda i bakning av till exempel baguettes - då har man redan njutit av det nyttiga syrliga gröna som antingen kan slängas med i en wok eller som bäst ätas krispigt till varmlagad mat eller bara rätt och slätt doppad i en vitlöksmajjo.

torsdag 15 september 2011

Vardagens glädjeämnen hittar den som söker



Jag fick i förbifarten ett bra tips på en liten chark i Helenelund alldeles nära pendeltågsstationen. Nu så här efteråt förbannar jag mig lite för den här charken har funnit i huset i snart ett år. Bara funnits där utan att jag noterat. Huset är detsamma som en gång hyste Nisses Konditori och då vet alla äldre Sollentunabor exakt vilket hus det är.

Charken bär tillnamnet Håkan och Håkan är turk. Man skulle kunna tro att det då är en central halalchark, men det är det inte.

-Man får inte tag i bra halalslaktat kött och när det är bra är det bara "halal" till namnet, säger Håkan själv.



Så överraskar han mig fullständigt:

-Jag har kontakt med ett slakteri i södra Sverige som slaktar de djur jag själv väljer och då är det kor som fått några kalvar och som gått till slakt. Just nu väntar jag på en sådan sändning. Sedan hänger jag dem på ben i mitt eget kylutrymme för att möra och smakintensifiera. Av en del kött som inte behöver hängas gör jag egen korvsmet, ofta med ett köttinnehåll om 90 procent utan några som helst tillsatser bara egna utvalda kryddor och sedan sprutar vi smeten på en chark i Johanneshov.

Lysande!

Jag köpte korv för en vecka för två hundra spänn, aromatiska och fantastiska korvar, några med hetta och några milt köttiga, ändå perfekt i sälta och kryddning.

Snart ska vi testa de välhängda korna också, men först ett rejält korvurval till helgen.

-Du ska testa den här, det är en turkisk specialitet, Sucuk, som vi gör, Den kan ätas på många olika sätt, i grytor, urtagen i sitt skinn som stekt röra med lök eller urskrapad stekt i äggröra, fantastiskt gott. 110 kronor kilot.

Säg hej till orienten! Wow!

tisdag 13 september 2011

Hiram, Märit Huldt, i går kväll med egen meny på Teatergrillen

Efter mingel hur länge som helst och vämnliga möten med människor, serverades en "hirammeny på teatergrillen

Det blir en Hiramhöst i år, välbehövligt och lockande, en smula nostalgiskt men helt rätt. Hoppas nu vid Gud att hon får en ny generation läsare.

Jag skriver "nostalgiskt" för det är precis så det är för mig. Minnena av läsningen från det att jag fick min första kokbok, den blå till att jag fick träffa henne bara några dagar efter att hon fyllt 90. Den gången åkte jag hem till henne med fotografen och vännen Karl Melander. Vi hade blivit lovade högst en timme...om hon orkade och vi var där vid tiotiden om förmiddagen och pratade, och pratade och fann varandra stenhårt så nära i samtalen och historien att vi inte kom därifrån förrän det började skymma ute. Det blev ett av de där slags sanna mötena man sedan bär med sig resten av livet.

sELLERISOPA, en slät soppa på selleri och potatis spetsad md sherry, ägg och grädde

Vid den där tiden jag började läsa henne på allvar och följa henne i SvD öppnade också en inredningsbutik, Basic Design. Det var design i Märit Huldts anda tyckte jag och inte undra på det. Basic design leddes av hennes och Åke Huldts (rektorn på Konstfack) son, Johan Huldt, som tillsammans med kollegan Jan Dranger öppnade butiken.

ÄNGSTORPS RULLADER Oxrulader fyllda med ost, ansjovis och persilja

Jag köpte en soffa där och två rullbord av lackerade stålrör och plåt. Affären grävde hål i hela studielånet den terminen, men snyggt var det och soffan höll i nästan 15 år. För ett år sedan ringde jag upp Johan Holdt och frågade lite om att lackera om rullborden som går under namnet "Tech Trolley". Han frågade hur de såg ut och jag berättade om formen. Han replikerade och sa att det var den första modellen jag hade och att det i stort sett bara var jag och Nationalmuseum som hade dem kvar!

CITRONPAJ Paj med citron toppad med maräng

Men nu var det vare sig nostalgin eller rullborden det skulle handla om. I kväll var det nämligen stor bokfest när Natur och Kultur släppte "Hirams bästa kokbok", sammanställd och med förord och receptgenomgång av Milena Bergquist. Alla var där! Inklusive Hirams familj och då naturligtvis Johan som jag ånyo konfronterade med "Tech Trolley" så nu ska det bli renovering av är det bestämt. Han sken upp när vi träffades, inte bara för att vi kom att prata om designen utan också för att han de facto haft "mig på tapeten" tidigare på dagen. Det var nämligen så att han tidigare idag gått genom en del papper som Hiram lämnat efter sig (hon gick bort i januari 2006) och där hittat ett brev till henne från mig som hon sparat.

Mitt eget ex av Hirams blåa den med tusenlappen

Läsningen hur blev det med den? Jag fick bara bläddra i ett blädderex (får boken med posten i veckan) men det korta jag fick se är bara så igenkännande med Hirams lite lustigt intima sätt att skriva och hennes fenomenala teckningar till. Nu är det bara att hoppas att en ny generation matmänniskor får samma upplevelse och känner samma lust och njutning som jag en gång gjorde. (Återkommer närmare när boken är min)

Hiramhöst?

Först kommer nu boken samtidigt släpps en massa designade köksgrejer och tyger att säljas på Åhléns och i december öppnar en utställning med Hirams bilder på Grafikens Hus så det blir till att åka till Mariefred i snögloppen!

TACK Inger Grimlund som bjöd mig till bokfesten och på middagen! Alltid lika häftigt trevligttrevligt

lördag 10 september 2011

De ständiga gränsöverskridande smakerna på Frantzén Lindeberg upplevs som normala

Röd mangold, vit mangold, gul mangold, purpurbönor, bockoli, vitbeta, polkabeta, bataviasallad, vaxbönor, palsternacka, fiskfjäll från havsbrax, Isört,romansallad, violer, squashblommor, kålrabbi, krasseblad, grön squash, färska hasselnötter, orange morot, svedjerova, vit morot, rödbeta, lila morot, gul morot, salladslök, majrova, gulbeta, kronärtsskocka, kryddtagetes,ostronskivling, rossosallad, rödlök, svartkål, spenat, hemkärnat smör, sv enskt havssalt, persilja, frillecesallad, asterixpotatis, fänkål, bondbönor, brytbönor, jordärtsskocksblomma, claytonia och isop.


Utan gränsöverskridningar - ingen utveckling, det är ju självklart. Det gäller för allt och speciellt ekvivalent för KONST.

I alldeles utmärkt sällskap var jag på Frantzén Lindeberg, för andra veckan i rad, i torsdags och tänk, på en vecka hade det hänt en hel del. Inte så att förändringen gjorde krogen till en helt annan, nej jag tänker på de små små detaljer som att tempestan, det vill säga den stora grönsaksserveringen bara på en vecka ytterligare mognat i smak och så kommer det att bli vartefter grönsakerna blir färdiga (fullmognade) i trädgården, en fördjupning och koncentration.

Ännu mer när betor och morötter fått ligga i stuka eller dolda i sand i jordkällare före servering, smak på ett annat sätt. Just nu, bönor och ärtor, bladen och örterna, blommorna och de andra smakgivarna, så prima som man kan önska sig. Nu är det kallare nätter och varmare dagar, allt i trädgården känner på sig att det måste bli fullbordat, det är i detta ögonblick som alla smaker spänner som allra bäst, den lilla, fortfarande blommande squashen, den knapriga gurkan. Vecka efter vecka gör skillnad i smak. Och den här serveringen är svindlande bra, en krona att visa upp av det allra bästa av råvaror från trädgårdarna i Malmköping och Askersund.

Kantarellglass

Så skriver jag om gränsöverskridandet för framsteg. Att våga gå den helt oprövade vägen. Googlar jag på kantarellglass så får jag nio allmänna svar - ingen har gjort kantarellglassen så som vi fick den serverad av Björn Frantzén i torsdags, helt lysande framställt med aprikoser, picklade kantareller, krossade kakaobönor och den rostade rapsoljan. Men hallå! Sensationellt bra i munnen och på pricken i säsong.

(Ska ut i morgon till mina karljohan och citronslemskivlingsmarker för att hämta hem och försöka gå där alldeles ensam utan barn, utan sällskap, bara med mig själv - men det kanske bara är en drömtanke - följer barenen med blir det ett äventyr snarare än kontemplatis övning, hursomhelst)

tisdag 6 september 2011

Krämeri av värsta sort, rent kränkande för kunden på ICA Maxi i Sollentuna



Jag brukar inleda matföreläsningar med några historier ur verkligheten. Om charkuteristen på ICA som tog färsk grissida för "helgskinka" eller hon som fick frågan om det möjligen fanns höns att få, gärna fryst, och som bara tittade storögt på mig och gapade. "Ja, kycklingmamma", förtydligade jag. "Usch va äckligt", sa hon och gick och kom inte tillbaka.

Så där kan jag fortsätta så länge publiken tycker det är skoj eller tills de med obehag inser att det är så det är generellt när man går i matladorna och handlar.

Med en dåres envishet och en ensamstående pappas försök till viss förenkling i vardagen åkte jag till en sådan matlada i söndags för att köpa en norsk laxsida.

"Får alla gå med" - ständiga proposen från lille August redan när vi kör in på parkeringsrutan utanför, och självklart. Så tågade vi längst in i magen på butiken bara för att finna en rammelbuljong av räk och kräftburkar blandat med vakuumförbackade laxbitar till överpris i hyllan. Längst ner var ett galler för att varorna inte skulle trilla ur. De varor som låg lutade mot det halvdecimeter höga gallret låg i värmen, en burk hade nog läckt för det var massor av ohygieniskt kladd, sånt kladd som dragit till sig annan skit så det blivit intorkat smutsigt. Skit som tycktes ha negligerats i veckor. Intryckt bland räkburkar och vakuumförpackad lax var ett knöligt öppnat storpack med köttfärs (den vara ICA MAxi blivit så berömd för).



Längs med hyllorna där detta utspelade sig gick en ur ICA Maxis personal fram och tillbaka för att fylla på med varor. Jag ursäktade mig och frågade om hon möjligtvis sett hur skitigt det var i hyllan och varför hon inte fixat oredan bland varorna som rådde.

Jag fick en axelryckning till svar.

"Och Du köttfärsen då ska den verkligen ligga här i fiskhyllan och läcka?", förstärkte jag.

"Det är väl inte jag som lagt dit den", fick jag som svar. Tjena mittbena och mors för alltid. Vad är det för fel på folk, vad är det för fel på arbetsledningen i matladan? Å andra sidan, det finns ingen kvalitet att försvara, ingen kvalitet att utbilda sig för att förstå, att brinna för, att vara stolt över.

Vi åkte till konsumladan i närheten istället, där är fördelen den att det aldrig finns personal ute i hallen så man behöver inte irritera sig på idiotiska svar, därmed inte sagt att kvaliteten på varorna är det minsta lilla bättre.

I nästa vecka eller om det var om två veckor ska jag hålla en halvtimmes anförande om "Mat till livs och livsmedel till döds" i en Rotarygrupp, Tack ICA Maxi i Sollentuna för att jag nu kan förnya mina idiothistorier från matladorna.

söndag 4 september 2011

Signes Bönor Avsnitt 4

Visst är de vackra mina små signebönor, nästan som pygméägg och smäckfyllda med smak

Jag band upp Signe i veckan som var. Det blev för tätt för dem att ligga ner mot marken och in bland vaxbönorna som bokstavligt talat håller på att ta slut och kompostera sig själva verkar det som. Tror i ärlighetens namn att jag ändå sådde dem för tätt i våras. Å andra sidan har både brytbönor, skärbönor, vaxbönor och andra bönor givit rekordskörd så jag är nöjd. Återstår nu en hel mur av störbönor som precis börjat blomma och ge små tunna stänglar till bönskidor. Det tycks inte spela någon roll hur högt jag bygger stöden, dessa störbönor blir aldrig nöjda och jag anar hur bönhistorien med Jack en gång blev till. August satte en böna som han hittade i bilen och vid en extra tillsatt stör. Varje dag ville han till trädgården för att mäta sin egen böna. Nu är den "högt upp i himlen".

Signe har svällande stora härliga bönskidor som nu ska få gulna och bli så att det skramlar där inne. Fortfarande är bönorna rätt mjuka. Jag öppnar några ibland bara för att smaka och de har en mjöligt skön textur med en lätt metallsmak bottnad i en gräddighet, nästan som kola.



Som trädgårdsodlare är det inte bara gräva, rensa, vattna, planera, sätta och så. Det är rätt mycket väntan också. Först väntade jag på Signe sedan det stora bönemötet jag programledde 2007 som inslag i Meny i Sveriges Radios P1. Så fick jag till slut och äntligen ett litet antal bönor av Lena Nygårds att sätta till årets odlingssäsong. Dessa som nu har massor av bönor som lär vara skördemogna om några veckor kommer jag att vårda ömt under vintern för det är utsäde till våren. Först vid den här tiden nästa år kan jag koka Signes bönor och njuta av smaken.

Odling är magi - som livet ungefär!

lördag 3 september 2011

Egenodlad majs och hamburgare med svamp - höstlördag vid bordet



Det var då ett ständigt tjat om höst, det är bara i början på en ny årstid, det kommer att ta lång tid innan vintern sätter in. Kanske jag sörjer den flyktande sommaren och förtränger den inledande höstens njutning, den höga luften, det växlande vädret, de mjuktonade färgerna, den blixtrande solen. Så ja, nu tog jag det där steget tillbaka till nuet.

Majsen som den såg ut för några veckor sedan




Just idag har vi skördat en del majs. Jag och August tog med gråärter och historiska bondbönor med anor från samma växtplats sedan 1800-talet. Skillnaden är smaken och konsistensen (säkert också näringsmässigt). Det är egentligen från fröodlingen till nästa år, men lite kan man ju nalla för den goda smakens skull.

Trädgården för en vecka sedan, inte alls så höstlig, men något urskördad och fallerad jämfört med i juli


Det fick bli majs också, nyskördad från den egna lilla majsodlingen, söta kolvar som socker - så där att det inte behövs vare sig smör eller salt för att pigga upp smaken som på de industriodlade trista.

Majskoket

Hamburgare på riktig köttfärs (och då så klart frågar vän av ordning vad det kan vara för slags och det är köttfärs från välhöngt högrev, fet, nymalen och mogen)



En riktig hamburgersallad har en mild syra, som här från den utmärkta sockerrörsvinägern lättad med mängder av olivolja. En sallad på lätt kokta skinnade bondbönor, gråärter, halverad och helstekt karamelliserad potatislök, skivad rå rödlök.

En LCHF-burgare med fett oxkött och med en gräddig stuvning på karl-johan, kantareller och citronslemskivling, sallad med bondbönor, gråärter, karamelliserad potatislök, rå rödlök, sockerrörsvinäger och olivolja från en lite privat olivlund i Italien.




fredag 2 september 2011

Första karl-johan i sällskap av August

En liten del av den hårt knutna och mjälla skörden.

I förrgår var det, hämtade tidigt på dagis för att infria ett löfte från morgonen, skogen och svamp förs sedan flightspotting på Arlanda och fika.

Han gillar det där med skogen min fyraåring och travar på riktigt bra, men när skogen blir mörk och det är åska som mullrar långt borta, så tycker han att det är lite läskigt och vill helst hålla handen när vi promenerar över stock och sten.

Dessutom är han bra på svamp (kanske man kan använda fyråriga söner som tryffelhundar?).

Det blev rejält med citrongul slemskivling, gul kantarell och karl-johan, sedan blev det MD 81, 737,757, Dash, saab 2000, focker 100, airbus 300 och en cola med bulle inköpt i flygplanet som blivit hotel.

Frantzén Lindeberg med höstmeny, lutar sig stort åt trädgårdarna och det naturliga.

Satio Tempestas, en accelererande smakresa

Hösten är som en enda stor skördefest, rådjuren har precis blivit av med sin brunstiga smak och blivit mildare, texturen är fantastisk och man frågar sig hur sjutton man så exakt väljer ut ett viltkött.

Trädgårdarna flödar över och det sätter spår i menyn, som att den annars så fiskmatiga satio tempestas nu kommer utan fisk och så smakrik och fullödig av vegetabilier, kompromisslöst tillagade, att man inte ens saknar den. Förr lades allt i en rustik hög och dressades med de rostade havsabborrefjällen, det var smakligt redan då. Nu läggs tempestan ut som en sträng med vetet med de lätta eteriskt förfinade smakerna först och sedan i ett smakligt stegrande tempo mot sista tuggan, raffinerat och genialiskt.

Morotsmarängen med vispad anklever skapar en rasande stark spänning inför fortsättningen

Blodplättar med halstrad anklever

Hmmm, vad är det? Tomatvatten!

Ständigt detta tomatvatten, jag har fått fördelen att umgås med Björn och Daniel i snart femton år. Redan då i början stod det där tomatvattnet centralt som ingrediens i såväl desserter, entréer som huvudnummer. Jag vet hur fascinerade de själva var över den rika smaken efter att ha krossade tomater och låtit dem rinna av över natten. Umami frikopplad, helt enkelt. Så dök den upp igår kväll som en liten tunn soppa med senapskorn och svensk krabba - det kan inte bli bättre. Nu komponerad av 40 olika sorters tomater från trädgårdsmästaren Jan Andersson på krogens trädgård i Malmköping (han odlar ett hundratal olika sorter, gärna av gammal rustik typ där man självfallet mer bryr sig om smak än avkastning).

Havskräftan med surklöverrova

Chefssommellieren Niklas Löfgren tillagar rådjuren vid bordet med gaslåga och kol från japansk ek

Under första året, tror jag det var, serverades det mig en av favoriterna som lustifikation, "Idas sommaräng" och som tillhör det där rätterna man kommer att ha med sig all tid. Igår fick jag en till och det var serveringen på rådjur. Hör upp alla jägare - det är så här det ska se ut, det är så här det ska vara. Serveringen påminner väldigt om Ida:s (även om det bara är jag som drar parallellen) med rådjuret hastigt eldat vid bordet med gaslåga och kol av japansk ek. Garni är sådant rådjuren själv äter, vad vore det om inte självklart, små kantareller, svartkål, essenser från skogen och ängen som sniglar och blåbär. Lysande!

Ett fantastiskt utvalt rådjur

Blodplättarna som är en hyllning till den trestjärniga i Vonnas och George Blanc, kom i en ny skepnad, mindre men med en starkare viltblodsmak och nu med dess bästa kamrat, halstrad anklever.

Fortfarande, en stor smakupplevelse och starkt förbättrad sedan sist, är den levande havskräftan. Idag kommer den med surklöverrova som får kräftans eget och flyktiga söta ATP att ännu mer spela. Det här är nog en av de bästa skaldjursserveringarna...ever.

Sällskapet för kvällen och som gjorde samtalet om maten blev väsentligt var svensk matjournalistiks nestor tillika ivrare i föreningen Inger Grimlund.