Det finns ett ställe som heter Björks. En charkuterifirma
som ligger i Färila, nästgårds till vårt nya sommarviste, tack och lov.
Här görs landets bästa falukorv. Hade den varit något saltar
(som inte passar våra moderna smaklökar) och lite grövre (som inte passar våra
känsliga receptorer i munhålan, ni vet knutiga sendrag och sånt) så är den nog
ändå till smaken, kötthalten och den intensivare rökningen i jämnhöjd med den
falukorv som Anders Olsson kom dragandes med på sin kärra till torget i Falun.
En förfinad tysk korv som redan då länge varit populär och billig mat i
koppargruvans skugga, den koppargruva som var förutsättningen för
stormaktstiden.
Djurskrottarna var många när hudarna användes till tvinnade rep
till 200 gruvhål för att frakta ner manskap och frakta upp kopparmalm.
Skrottarna blev till korv som sedan alltså mättade en hels tad. Där uppe i Falun
kallades korven för tysk. När den transporterades ner till Stockholm från Falun
för att säljas på Hötorget, ja då blev den kallad Falukorv.
Köttberget var stort i Falun. Av 200 oxar fick man till 125
meter ”rep” till gruvan.
I alla fall, Björks i Färila, det kommer att bli en tillgång
för oss somrarna genom och även vintertid har vi förstått. Underbart rökt
fläsk, fantastik hemkokt sylta, en forbondekorv som man skulle kunna vandra
till Hälsingland från Stockholm för att komma över, hemlagade kroppkakor, olika
styckningsdetaljer av vilt, färskt, styckat och/eller rökt, en varmkorv som
gör en tårögd och likaså en leverpastej som smakar det den lovar. Ett 80-tal
olika produkter hittar vi i det egna sortimentet. Jag är nog villig att pröva
allt utom kassler.
Så är det och så får det bli.
OCH NEJ! JAG HAR INTE FÅTT FÖRDELAR ELLER TAGIT BETALT FÖR ATT SKRIVA DET HÄR