Lite självskryt i mellandagarna

 

Det är väl allom bekant att jag skriver om mat i Fokus. En gång i veckan dimper det ner en liten rapport om vilka artiklar som är mest lästa. Jag är ju mest intresserad den veckan varje månad som jag själv medarbetar och "jagge" om jag inte är bland de åtta mest lästa i stort sett varje gång vilket får mig att bli  lite reslig gång efter annan - det är så roligt att mina ord uppskattas!

(Kanske dags att teckna en prenumeration på tidningen - vassa pennor i övrigt och orädda reportage utan snuttifiering!)

Så idag kom en sammanfattning över mest lästa artiklarna under året. Jag hamnade på en sjundeplats med ett uppslag om restaurangen på Östra Station. 

Kul det här!

Annandagjulfrukost och alla andra äventyr med julmaten och hur den skapar ro och tillförsikt

Överst t.v Håkan Juholts lingonsill från hans bok Silldiplomati, 

t.h Rågbröd med kallrökt ren från Marja Ek på Renprodukter, Neders t.v 

mejramspäckad och len leverpastej signerad Christina Frohm, t.h Kristinas

väldigt små smakbomber till julköttbullar på lite köperödbetsröra, längst upp

rn skiva av vår hemlagrade edamer, köpte förra julen och har vårdat i 

kyllådan i kylskået sedan dess, en knallgod ost. 

När jag bodde med familjen, alltså originalfamiljen med morsan, farsan och två syskon var det bästa med matjulen antingen sent om julnatten, låångt efter julbordet som oftast åt som en lång lunch, alltså kanske halv ett på natten så alla andra låg dästa och sov efter julklappar och alkohol och Norén. Då var det en lycka att med bara en lampa tänd i köket hämta en tallrik och tyst öppna kylskåpsdörren och ta för sig av kylskåpskall hemkokt kalvsylta, av flottigt feta revbensspjäll, av skinkskivor och grovkornig senap, av kallnad rödkål och stela bruna bönor. Där i tystnad sitta ner och njuta av stillheten, granens ljus och doft från vardagsrummet, paketpapper i en stor påse, fläckar på duken från jullunchen, slattar i glasen som doftade brännvin. En utspilld vinfläck på damasten.

Då, i ensamheten var det lugnet självt som kom över mig, utan förväntningar, utan längtan efter The Tempest, bortanför relationer och gunst och att vara tillags. Njuta av skinkan med stingslig senap, rödkål och bruna bönor i en och samma tugga, Girigt bli flottig om läpparna av de griljerade revbensspjällen kanske kylskåpsnapperade med kallnad gräddskysås. Mumsa och njuta och höra ingenting, alldeles tyst och njutningsfullt - det var julen för mig, drömmen när allt stillnat och allt så gott som var över, detta hemska.

Idag om morgonen, som igår när hela världen och vi firade jul stilla i enskildhet, men tillsammans, var det stilla och och 20 minusgrader utanför fönstren. Köksspisen tänd som ger en alldeles ju(v)lig värme. Dukade upp till frukosten av rester från det sparsamma vi ätit till juls på juldagen. En så balanserad och god frukost, med lågmält samtal om ditt och datt. Sedan horisontalläge med julklappsböcker, skavfötters i soffan i biblioteket. Försjunker i Morgon og Kveld av Fosse på nynorsk -  med så mycket poesi att det fullkomligt rinner över sidorna och som en hyllning till långsamhetens lov. Återkommer till den.