måndag 7 januari 2019

Anklår, kycklinglår. Lår helt enkelt!




Min absoluta favorit på bordet, confiterat anklår. Latmasken i mig gör att jag emellanåt springer ner till Picard och köper frysta färdigconfiterade lår och ankfettsfriterade pommes frites. Innan jag kör låren i ugnen lägger jag över några matskedar ankfett jag alltid har i kylen (inte minst för att steka blodpuddingen från Björks i Färila).


Appropås detta så ankfettet som bli över från anklåren + lite extra, eller ganska mycket extra för att vara sanningsenlig, passar jag på att confitera en hög med urbenade kycklinglår. 20 minuter på varje sida x 2 =80 minuter långsamt.
Nu står A i köket och förfinar en ratatouille* efter alla konstens regler och kokar en sås värd namnet. Snart middag.



*en av hans första stora bioupplevelser var just Ratatouille när han bara var några år gammal