Min absoluta
favorit på bordet, confiterat anklår. Latmasken i mig gör att jag emellanåt springer
ner till Picard och köper frysta färdigconfiterade lår och ankfettsfriterade
pommes frites. Innan jag kör låren i ugnen lägger jag över några matskedar
ankfett jag alltid har i kylen (inte minst för att steka blodpuddingen från
Björks i Färila).
Appropås detta så
ankfettet som bli över från anklåren + lite extra, eller ganska mycket extra
för att vara sanningsenlig, passar jag på att confitera en hög med urbenade kycklinglår.
20 minuter på varje sida x 2 =80 minuter långsamt.
Nu står A i köket
och förfinar en ratatouille* efter alla konstens regler och kokar en sås värd
namnet. Snart middag.
*en av hans första stora bioupplevelser var just Ratatouille när han bara var några år gammal
