När jag var barn, okej då tonåring, kunde man fortfarande köpa sill ur tunna i affären - fet saltad islandssill till inläggningar och som steksill. Handlaren stor där med en stor metallpincett i ena handen och ett vaxat papper i den andra och fiskade upp sillarna som han sedan slog in i pappret konstfullt utan att skväötta eller spilla en droppe utanför tunnan. Hemma vattnades sillarna ur och filéades, toppades i mjöl, sedan uppvispat ägg och så ströbröd och stektes gyllene.
Står det stekt salt sill på lunchmenyerna idag stövlar jag raskt in för att få en av mina absoluta favoriter oavsett om kvällen slutar med ett oändligt drickande av sodavatten.
Slog mig idag när jag stod i snabbköpet att, fasiken så gott. Nu finns de ju urvattnade och klara, tyvärr mindre feta, men duger ändå.
Så fick det bli nu när vi ser höstens antågande, för det är höstlig spis, nyupptagen potatis, lök som fått puttra i 40 minuter i smör och sedan retts av med gräddmjölk och så de läckra panerade sillarna.
