
Hur många timmar har man inte vankat av och an på den här flygplatsen, Donmueang, och njutit av människor från alla världens hörn. Tätt, tätt stod flygplanen på rad, gamla DC10 or på sin tid, jumbosar, 737or, märkliga ryska maskiner topolev eller vad de nu heter. Fyra plan i minuten landade och lika många startade på två parallella banor.

Det ser så sorgligt ut, som en nedmonterad fabrik, som ett nöjesfält som stanat, Nu går en del flyg härifrån, inrikes förstås och några internationella linjer som inte får plats på den nya vackra.
Och i morse var hela Bangkok dränkt i smog – har aldrig sett staden så disig av avgaser, värre än någonsin, som om himlen förmörkats. På fyra tusen meters höjd tittade jag ner och bakåt, då syntes bara en grå massa av Bangkok.
Så har jag landat och flyttat in i en lägenhet jag hyr, en skrivarlya vid havet och med poolen några trappsteg ifrån.