När något är sådär fruktansvärt långtråkigt försöker jag göra det hela till 1)meditation 2) tålamod eller 3) tanken på att det blir bra när det är över.
Ett papper som jävlas på staffliet, en tågresa som bara är skittråkig, hundra lökar som ska hackas eller köttbullar som ska trillas.
Någon sa att "tålamod" bara är konsten att vara otålig fast lite längre. Tanken på att det blir bra när det är över är bara en nåd att stilla bedja om och att över huvud ge råd om meditation till en med svår ADHD är ett skämt.
Konstigt att jag ändå fick trilla ihop över 140 köttbullar något sånär jämna. NEJ jag steker inte på stekpapper i ugnen, jag steker i omgångar i panna och jag har ett uns kanel i smeten och jag steker läken separat och mixar den med lite steksky innan jag blandar ner den i köttbullesmeten och så ytterst lite chili.
Det blir bra och nu är köttbullarna redan uppätna - de sista drog jag i en lefsa med majonäs och röda inlagda betor.
Ny smet snart - köttbullar bör man ständigt ha ätklara i kylen!
