Körsbärsblom, falukorv och Rodjanas vackra brön

Kan inte undanhålla ännu mer av vår blommande vardagsrumskörsbär

Det blir en trött fredag med stapelfödan falukorv. Och så hade vi tänkt ha plättar som dessert, men nu är vi så mätta och dästa att vi tar dem till frukost istället.

Jag är såld på Falukorv, det är väl liiiite känt vid det här laget och lika lite känt är väl att jag skrev en bok om Falukorv som kom ut för åtta år sedan, men som är lika aktuell fortfarande.

Så fick jag höra en grej igår av "dietisten". Hon sa "det spelar ingen roll hur mycket GI du än äter, dricker Du vätska till maten så kör sockret i topp i alla fall, så drick före eller nån timme efter maten så klarar du dina intentioner bättre."
Jag har ju inget emot att det är så och rättar mig gärna i ledet, men ÄR det verkligen så?

Enkla, goda, varma, vardagsbrön

Rodjanas vackra brön (och som vanligt har jag frågat henne om jag får skriva så i rubrik och text och det fick jag!!!) kom till i en hast utan att jag egentligen inte märkte hur, bara doftade mig till. Så är det, med Labans dinkel, lite möllemald råg och linfrön.

Lammstek till lyst

Lammstek från innanlåret och med en tryffelkål

Vi hade den i kylen sedan tre dagar. Den låg där och bara väntade, men hela iden tog latmasken tag i oss och vi lagade något snabbare, något enklare.
Igår kväll, när jag kom från utflykten till Warhol på MM, doftade ända ner i trapphuset, lammstek och örter, tryffel och kål.Det är en bra kombination hela vägen.
Lam,msteken som råkade vara svensk fick gå aningen för länge, men det var bra kött, jag tror inte jag haft ett mörare lamminnanlår tidigare, smältvarning.
Rodjana lät den ligga i 150 grader - för varmt om jag för döma - och sedan dtekte den ända upp till 66 grader - jag vill ta den när den är exakt 62.
Vi silade bara skyn och kokade ner den något. Vitkålen var dyr, 36 drygt kilot, men så var det finaste spetskål i små huvuden (cirka 11 kronor styck). I bitar och hastigt förvällda i lite buljong med tryffel och en skvätt grädde blev det ett perfekt tillbehör.
Ett fat med finaste lammsteken, och ett fat med den godaste tryfferade spetskålen,

Lammet var bara ingnidet med rosmarin och östes med sin egen saft ofta.
Jag säger som Nisse Sundberg på klassiska gamla Hemse Hotel på Gotland brukade säga - "man ska inte tramsa med lammen", men å andra sidan sa han det om det mesta, laxen, ålen, grisen, iden. Han ville ha en enkel matlagning och det var en djädrans fröjd att stå bredvid honom i köket. Han är borta sedan många år, men jag tänker väldigt ofta på honom, det han sa och hans kunnande och hela tiden hade han en klurig blink i ögat.
Gott lamm blev det i alla fall idag och en liten bit har vi kvar till kallskuret i morgon, med äkta saltgurka och eget rågbröd.