På pricken!

 Kristallklar analys av lärare. Så här ser det ut och som förälder står man maktlös med ledsna rester att sopa ihop, lappa och laga och försöka få det så bra som möjligt. SUCK!

https://www.dagensarena.se/opinion/en-skola-alla-passar-ingen/?fbclid=IwAR1KAjv9RBNNluTELO3jL1uT3coC8veMSdmEBCPkUC0BDywja3WF3X8wm8w

I grådis i Edsbergsparken

 Namnet "Edsvik" är inte bara historiskt utan också förknippat med en plats för odling av anden, ett kulturens vardagsrum. 

Gick i detta grådis om morgonen, ensam med Assar. Och något kulturellt vardagsrum är det inte längre - det är en illa skött park med sliriga gångvägar, gropar och lera, risiga buskage och erbarmliga träd. 

En lada som står renoverad för miljoner, men tom sedan ett mc-museum gav upp, en konstlada, också den ett mångmiljonprojekt där mammon fått flytta in med kommersiella avsikter, en kommunallada för kommunala utställningar som är covidstängd, en glassentreprenör som tagit sig före att slå sig ner i oxstallet, byggt om för hur mycket som helst och ska locka glass och matgäster i ensamt majestät, glass mot grand tristesse.

Kände samhörighet med de kacklande ankorna i råken vid breddavloppet till kommunens dagvatten eller vassvipporna mot stocksundsgattet. De andliga rummen krymper, man kvävs!

Mise en place för kvällen middag. Rakt igenom Thai

Idag blir det somtam på kålrot med vitlök, chili, palmsocker, fisksås, tomater, tamarind.

Varmt blir det ljummet med glasnudlar, seafood, fisksås, lime, dill, chili, charlottenlök, vitlök och lime.

Det blir bra så!

Kåldolmar med gräddsås och potatis

 

Vad gör man en sketen onsdag?

Kanske säter igång med kåldolmeprojekt, för det är det, ett projekt.

Hade 600 gram blandfärs, ägg och kryddor samt ett fint kålhuvud hemma jämte sirap och smör.

Så var det och så fick det bli, ett lyckat projekt så nu ligger de frysta portionsvis efter de vi åt till middag.

Piggar upp mig med isterband

Bara en bild och så länken till det som finns på bloggen  om isterband 

Odugligt folk!

 Idag försökte jag komma i kontakt med en riktig bibliotekarie i Sollentuna kommun för att prata böcker. Därför ringde jag biblioteket men hamnade automatiskt hos någon som kallade sig "kontaktcenter". Framförde  mitt ärende och människan i andra änden hade inte en aning om vad jag pratade. 

Varför kan jag inte få prata med en bibliotekarie? frågade jag.

Nä för vi har inte det systemet sa människan som det var synd om.

Okej, jag började prata om boken jag sökte, ganska abstrakt, "kontaktcentrum" fattade nada och när jag kom till författarens efternamn Caisou-Rousseau då sprack det fullständigt.

Ursäkta, sa jag och började bli elak: Har du över huvud taget ett eget lånekort. Det var efter att hon för sitt liv inte ens kunde förstå när jag bokstaverade...ni vet Cecar adam ivar och hon apade efter och skrev cecar adam ivar oj det var många förnamn...? Suck.

Sen avbröt hon sig för hon kom på att hon glömt informera mig om att om, alltså OM, den här boken av cecar adam ivar inte finns på huvudbiblioteket men någonstans i Stockholm så kan man inte få den på fjärrlån utan då måste man åka dit och hämta den själv, det är kommunens regler.

Nä men hejdå cecar adam ivar, jag står inte ut mer.

Gick ner till biblioteket som öppnats coronasäkert, med riktiga bibliotekarier och vi hittade boken jag sökte inne i stan och fjärrlån var självklart att erbjuda.

Jag frågade, när kommer boken?

Ungefär en vecka!

Va, skickar ni med Postnord?

Nej vi har eget system och har man otur tar det 14 dar. När behöver du boken?

Helst igår.

Beställde boken, men gick hem och källsökte på Riksarkivet och fick fram de fakta jag behöver för en kulturartikel jag skriver för en större tidning, men halva dagen gick i uppförsbacke.

Ska jag berätta något annat eller kanske spara det till nästa bloggtillfälle. Jag har i alla fall fått en släkting jag inte visste om på MyHeritage, hmm väldigt nära. Så nära att jag behövde konsultera MyHeritage konsultsupporter som sitter i Tel Aviv för att försöka förstå varifrån den här mycket nära släktingen kommer  - och duktiga Alexandra på MyHeritage fick mig att förstå vissa kopplingar under en timmes prat. Spännande värre det här, duger väl som sliffhanger?

Bästa törstsläckaren

 

För 25 år sedan satt jag i Thailand på en bar och försökte hitta alternativ till alla spritdrinkar folket runt omkring mig hinkade i sig och blev konstiga i hôvvet.

Värmen och luftfuktigheten var så hög att om man öppnade en namsoda så blev innehållet ögonblickligen till issörja. Ett utmärkt alternativ, sprittsigt och törstsläckande.

Då stod en barman bakom disken och pressade lime i ett glas, hällde över lite sockerlag och sedan hällde han isflisigt sodavatten över. Så ställde han fram glaset till mig leende och bad mig prova.

Det blev som en chockerande käftsmäll i den subtropiska hettan av smak, syra, sötma och orientalism. 

Manao, är det thailändska namnet för lime och det flytande heter nam och går igen i det mesta som till exempel i chiliblandningar med fisksås (nam pla) prik nampla. Eller som ovan, sodavatten, nam soda.

För den här lime/sockerlag/sodavattenblandningen blir namnet härligt poetiskt nam nammanao vilket ska utläsas som det första nam för helheten och det andra nam för saften från limen.

Gör basen till limedrickat så fort som limen reas i affären. Tycker fyra för tolv kronor är ett bra pris, ibland billigare.

Gör så här:

Lös en dl strösocker i en dl vatten genom att koka upp. Ställ i vatten att svalna.

Pressa 12 lime (jag har en vanlig elektrisk citrus rondell så det går fort.) 

Blanda med sockerlagen och ställ i kylen för att bli riktigt kall.

Häll i en centimeter limeblandning i ett fyradecilitersglas och fyll upp med iskallt sodavatten (hemma har vi tre grader som kallast i kranen och en sodamaskin. (jag brukar ta en liten liten nypa salt i sodavattnet).

Hur väljer jag då  bästa limen i affären. De allra flesta går på de grönaste med riktigt knottrigt skal. FEL! Mest saft finns i de släta, blanka lite gulgröna frukterna, tänk på det.

Så har jag sett märkvärdiga matlagare på TV hur de slösar med limen genom att skära den tvärs av och så pressa limen i näven. FEL! Hälften av saften blir kvar och det är rent slöseri. 

För många år sedan beskrev jag exakt hur man kan göra för att få ut mest saft ur limefrukterna. Följ länken här. Och den som vill veta mer så finns allt jag skrivit om lime här.

Satte som mål en månad - nu har det gått 29 år

Jag har delat det här på Fb. Men nu vill återkoppla till saken så här dagen efter och tacka för alla fina kommentarer och ryggdunkningar och hejarop. Främst för de tre rosorna jag fick kvällen innan från min bästa kritiker och största kärlek.

Sist jag firade nyktra år (för det är verkligen något att fira, ingenting är självklart när det ankommer besatthet och begär efter brännvin) så ställde jag en fråga om det är någon därute som vill ha det jag har av nykterhet och liv och att då inte tveka att messa mig, ingenting är så bedrövligt att det inte går att bli bra.

Gör det!

Men det är ju så alldeles förbannat gott, fläskpannkaka med rårörda lingon

 Idag blir det något annat som är förbannat gott och det är isterband med stuvad potatis och inlagda röda betor. 

Ett alldeles speciellt minne med fläskpannkaka finns här.

Jag upptäcker att jag ältat denna läckerhet i flera omgångar. Läs om alla goda recept här.

Fläskpannkakan på bilden var med alldeles utmärkt rimmat bogfläsk från City Gross, prima gårdsägg och riktigt fet gammaldags mjölk - ja men då blir det ju extra gott. Bäst av allt om man lagar den på 11 dl mjölk för då räcker det även till morgondagen, lite uppvärmd och med smör och ost. Det är en liten sensation då på morgonkvisten att ta en tugga full av njutning och så det där lite salta stinget av en fläskbit inbakad. Jisses så små saker som kan vara till förmån för en god frukost.

Älgskav, gräddsås och klyftig potatis

Det finns dagar då middagen bara en halvtimme innan servering fortfarande är ett oskrivet blad och huvudet tomt som en papperspåse.

Tur då med ett paket älgskav (jäkla överpris egentligen, nästan 50 spänn) i kylen jämte några mått grädde och några potatisar av fast märke.

Klyftade potatisen, olivolja och salt på och sedan skjuts in i ugnen 200 grader 40 minuter.

Tio minuter innan potatisen är klar hettas en gjutjärnsstekpanna glödhet. Snabbt i med en rejäl klick små och sen ner med den frysta biten älgkött. Vänd vartefter det stektinar och rafsa ito skivorna. Sådär ja, när allt fått lite färg hälls några deciliter grädde över och så salt efter smak (tycker om att våga salta rejält) vrid ordentligt med svartpeppar över (men gör svarpeppar något för smaken? Inte ett jävla dugg om man nu inte vill att det ska smaka svartpeppar).

Aj aj, det ska vara rårörda lingon till. Körde några handfulla frysta i en skål i mikron med lite strösocker 2 minuter på högsta. Ta ut och rör om.

Jo men så blev det en middag i alla fall.

Räksallad, snö och kor på bete.

Kulturåkern ett litet stycke bort från torpet

Räksallad, enkelt efter 33 mils hemfärd om kvällen

Kor på ensilagebete i Tallåsen, ulliga i vinterdräkt

Lutfisk från Skärhamn en vanlig sketen måndag i februari

Den där delikatessen som förvandlats flera gånger innan den hamnar på tallriken. Så fick det bli idag. Lutfisk till middag. Så länge det är kallt, så länge det är snö och så länge isen ligger och kanske efter och före också passar det med denna magvänliga anrättning. Idag med ribbefett, lite bacon från Björks i Färila och så en bechamel och kokt potatis.

de där mänscherna i Skärhamn vet hur en långa ska dras. Spänstig, aromatisk, flakig och med det där lilla extra kvar av badet i kalk och soda.

Vattnade ur ytterst lite och la i ugnsfast form som först saltats, ja alltså saltet läggs i botten på blecket och sedan fisken med skinnsidan nedåt över saltet. Folietäcks och körs i ugn 40 minuter i 200°.

Nu sitter vi här ordentligt mätta och försörjda. Helt ljuvlig spis.

Läs om flera lutfiskäventyr här

Kakfén - jo, ett kondis och bageri i Färila med landets bästa semlor.

Visst, det trixas med semlan och alla försöker överträffa varandra med semmelidéer.  Fullkomligt onödigt. Bästa semlan finns i Färila några mil norr om Ljusdal och hos Kakfén.

Läcker bulle med tydlig smak av kardemumma, en fyllning av riktig hemgjord mandelmassa, bittermandel och rostat mandelhack och så en styv söt grädde.

Så till det fina i kråksången, här serveras nämligen semlan som hetvägg om man så vill flytande i en tallrik med varm mjölk, exakt så som vi åt den hemma som barn, bara under fastan och bara på tisdagar. När vi sedan flyttade till Stockholm förbluffades vi av att det fanns semlor på konditorierna även om lördagar och det stack i vår östgötska traditionella blick.

Jag älskar semlan när den är välfylld i en kardemummasoäckad vetebulle med mandelmassa som har karaktär, lite grov och bitter och samtidigt riktigt söt så att sötman räcker till hela tuggan av bullen, så som på Kakfén och mjölken som ytterligare sötas av lätt smältande mandelmassa...det är så jäkla gott.

Kan återknyta till det jag skrev nyligen om Möbeltjänst och om de ständiga nedläggningshoten. Ett ställe som Kakfén måste underhållas om det inte ska försvinna och utarma bygden.