Värmen och luftfuktigheten var så hög att om man öppnade en namsoda så blev innehållet ögonblickligen till issörja. Ett utmärkt alternativ, sprittsigt och törstsläckande.
Då stod en barman bakom disken och pressade lime i ett glas, hällde över lite sockerlag och sedan hällde han isflisigt sodavatten över. Så ställde han fram glaset till mig leende och bad mig prova.
Det blev som en chockerande käftsmäll i den subtropiska hettan av smak, syra, sötma och orientalism.
Manao, är det thailändska namnet för lime och det flytande heter nam och går igen i det mesta som till exempel i chiliblandningar med fisksås (nam pla) prik nampla. Eller som ovan, sodavatten, nam soda.
För den här lime/sockerlag/sodavattenblandningen blir namnet härligt poetiskt nam nammanao vilket ska utläsas som det första nam för helheten och det andra nam för saften från limen.
Gör basen till limedrickat så fort som limen reas i affären. Tycker fyra för tolv kronor är ett bra pris, ibland billigare.
Gör så här:
Lös en dl strösocker i en dl vatten genom att koka upp. Ställ i vatten att svalna.
Pressa 12 lime (jag har en vanlig elektrisk citrus rondell så det går fort.)
Blanda med sockerlagen och ställ i kylen för att bli riktigt kall.
Häll i en centimeter limeblandning i ett fyradecilitersglas och fyll upp med iskallt sodavatten (hemma har vi tre grader som kallast i kranen och en sodamaskin. (jag brukar ta en liten liten nypa salt i sodavattnet).
Hur väljer jag då bästa limen i affären. De allra flesta går på de grönaste med riktigt knottrigt skal. FEL! Mest saft finns i de släta, blanka lite gulgröna frukterna, tänk på det.
Så har jag sett märkvärdiga matlagare på TV hur de slösar med limen genom att skära den tvärs av och så pressa limen i näven. FEL! Hälften av saften blir kvar och det är rent slöseri.
För många år sedan beskrev jag exakt hur man kan göra för att få ut mest saft ur limefrukterna. Följ länken här. Och den som vill veta mer så finns allt jag skrivit om lime här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar