Här möter jag hundratals kvinnoprofiler på Gotland och därutöver en rad märkliga män, lokala kulturpåvar och allrahelst en biskop som man blir riktigt förbannad på.
Dessa, alla kvinnor ur den övre medelklassen, uträttade stordåd med en viljestyrka och ambition som riktigt brinner över sidorna. Slås av det ogenerade fjäsket för kungligheter i akt och mening att få loss pengar för fattiglappar till barn som sida efter sida gör klasskillnaderna glasklara.
Bokens titel "Skönt att göra gott" speglar bildandet av Fruntimmersamfundet i Visby och sedan genom 200 år. Vid sidan om "att det är skönt att göra gott" med sträng skola för fattigjonens barn utvecklas Fruntimmerssamfundet till ledare för en textil utveckling på Gotland som är både imponerande och oerterhärmlig.
Okej, säger jag som i alla fall har ett hum om tio procent av alla namn som poppar upp på boksidorna och därför har ett liten extra förmån av att läsa. Har den ett läsvärde för andra funderar jag och konstaterar absolut! En av behållningarna är det stora arkivarbetet och alla historiska fakta med en tidsaxel som löper över händelseförlopp som är starkt igenkännliga.
Slår mig att jag i den tidsaxeln från dåtid gjorde pauser och refererade till andra historiska händelser på fastlandet och i världen.
En gigantisk research och ett enormt tålamodsprövande arbete som faller ut så himla väl. Även om forskningen är begränsad till en liten plats som Visby och ett sällskap som kanske inte intresserat så värst många utanför kretsen blir 200 års verksamhet en berättelse som fylls med respekt och lockelse. I nutid, och då menar jag från 60-talet och framåt (!) dyker det upp personer även ur mitt förflutna, människor förvisso sedan en tid tillbaka döda, men som påminnelser om möten och kontakter, samtal och skratt.
Det som en gång startades av högreståndskvinnor till fattiga barns fromma, växte till en betydande organisation för att rädda textilt hantverk undan glömska och därtill gav Eva Sjöstrand möjligheter att teckna 200 år av viktig kvinnohistoria
