...alltså som jag åt Yorkshirepudding senast, men då väldigt ofta. Den serverades som ett ständigt tillbehör i RCAs matsal i London där jag gick masterprogrammet. (Helst till rostbiff, jo på den tiden serverades rejäla grejer)
Igår började jag tänka på den jäkla puddingen och minnas smaken och texturen. Så idag till överblivor av gårdagens 250 grams råbiff lagade jag Yorkshirepudding. Hur bra som helst, nästan obeskrivligt gott med "gravy" från grillningen av 185-gramsbiffen av möraste innanlår, mald två ggr på finaste skivan.
RECEPT:
det här behövs:
4 ägg
2dl tjockmjölk (sån där gammaldags förstärkt med en skvätt vispgrädde
200 g siktat kärnvetemjöl
salt
gör så är:
Häll en halv centimeter olja i en muffinform, alltså en sådan där med fördjupningar för pappersformarna.
Ställ i ugn i en timme på 190 grader.
Vispa äggen stenhårt (dvs ordentligt) häll i mjölken och vispa ännu värre och sikta så mjölet och vispa så armen domnar.
Häll smeten i en kanna med pip för att träffa rätt i formarna. Fyll upp jäms med kanten eller tills dess oljan når dit. Det fräser och hoppar så var försiktig.
Skjutsa in i ugnen och låt puddingarna sufflera i 20 till 25 minuter.
(Bäst som i England med en rostbiff på galler ovanför utan fettuppsamlare så att gravyn droppar ner över puddingarna.) Annars kan man servera till lätt halstrad lax med någon majonäsbaserad sås eller vilken sås som man tycker passar bäst. Det finurliga är att puddingarna suger upp och tar till sig och bara ger.)