fredag 21 maj 2021

Vansinnigt förtjust i Yorkshirepudding, men äter det alltför sällan


Från idag räknat och bakåt är det 43 år sedan...

...alltså som jag åt Yorkshirepudding senast, men då väldigt ofta. Den serverades som ett ständigt tillbehör i RCAs matsal i London där jag gick masterprogrammet. (Helst till rostbiff, jo på den tiden serverades rejäla grejer)

Igår började jag tänka på den jäkla puddingen och minnas smaken och texturen. Så idag till överblivor av gårdagens 250 grams råbiff lagade jag Yorkshirepudding. Hur bra som helst, nästan obeskrivligt gott med "gravy" från grillningen av 185-gramsbiffen av möraste innanlår, mald två ggr på finaste skivan.

RECEPT:

det här behövs:

4 ägg

2dl tjockmjölk (sån där gammaldags förstärkt med en skvätt vispgrädde

200 g siktat kärnvetemjöl

salt

gör så är:

Häll en halv centimeter olja i en muffinform, alltså en sådan där med fördjupningar för pappersformarna.

Ställ i ugn i en timme på 190 grader.

Vispa äggen stenhårt (dvs ordentligt) häll i mjölken och vispa ännu värre och sikta så mjölet och vispa så armen domnar.

Häll smeten i en kanna med pip för att träffa rätt i formarna. Fyll upp jäms med kanten eller tills dess oljan når dit. Det fräser och hoppar så var försiktig.

Skjutsa in i ugnen och låt puddingarna sufflera i 20 till 25 minuter.

(Bäst som i England med en rostbiff på galler ovanför utan fettuppsamlare så att gravyn droppar ner över puddingarna.) Annars kan man servera till lätt halstrad lax med någon majonäsbaserad sås eller vilken sås som man tycker passar bäst. Det finurliga är att puddingarna suger upp och tar till sig och bara ger.)

Köttets lusta och när andan faller på. Det gjorde den igår!

Så plötsligt är det sommarvarmt ute och jag fick en gång lära mig att råbiff kanske inte är det lämpligaste under månader som saknar R (precis som för ostron). 

Men nu är det ju så att kylkedjorna förbättrats betydligt och det är ju inte fabriksmald köttfärs jag hämtar råvaran från utan "precisnyssmalt" innanlår från köttdisken till vår nära turkiska butik som vi är bortskämda med och som tidigare givit oss så bra entrecote (se bilden nedan, här är för övrigt länken till allt jag skrivit med ordet kött).


Alltså, inledde med ett par utmärkta kronärtskockor, hårt knutna och modell medium, rört smör och salt. Sedan råbiffen som jag brukar äta den på Pastis i Gamla Stan...

 ...och som jag förr brukade äta den i Paris på La Coupole på boulevard du Montparnasse som tämligen ung student.


En god middag en vanlig torsdag när alla andra söp ärtsoppa!

(Jämför förresten priserna från franska francen för 30 år sedan och SEK alldeles nyss)