Det finns ett
ställe i Sollentuna som är lite olikt och som ställer sig och lagar mat efter
önskemål.
Så har jag i min
vänkrets en man som naglar sig fast vid de där riktigt gamla smakerna, späckade
med lagrat, saltat, marinerat, fementerat – det som studsar i munnen och som
skapar bilder, minnen och inre äventyr.
Det syns inte
utanpå. Han är förklädd. Ingen kan drömma om att han frivilligt
estmerar sådant
andra grinar illa åt.
Vi har det där
gemensamt och kan bara vi tänker på sillbullar med korintsås bli alldeles
lyriska och utan vidare känna andelen sills påverkan att lyfta köttet i den
fluffiga och ändå välstekta lilla biffen, njuta av korinternas lilla beska och
såsens saltiga simmighet.
Vi kan i
sinnevärlden och som diskussion väga för och nackdelar vid stekning av
saltsill, värdera panadens förmåga att ta upp och behålla tillräckligt med fett
att balansera sältan, sötheten i löken i såsen som inte får bli för
överhängande prekär, men som också måste ha en syra för att balansera sältan i
fisken. Ve och tvi vale om allt inte är korrekt, det ska det vara, till och med
när vi tänker oss rätten framför oss.
Det där stället då?
Jo det ligger i det Tors Backe som hyst äldreboende och vars restaurang nu har
tagits över av folk som är lyhörda och gärna provar. Det är inte alltid
tiopoängare, men ambitionen finns där och lyhördheten och viljan och
njutningen.
Åt en sillalunch
värd namnet idag som inleddes med dessa härliga sillbullar som vunnit ett uns
på att kanske ha en större del fisk iblandat.
Tänker osökt på min
vän, i salig åminnelse, Nisse Sundberg på Hemse Hotell på Gotland när jag i något
radioprogram bad honom berätta hur man tillagar idbullar (Gotl. Specialitet).
-Jo, sa Nisse. Man
tar en id och en ko…!!!
Sen då, jo sedan
fortsatte lunchen med en stekt sill med löksås och den var i smak helt perfekt.
Lagom urvattnad, bra panad och en väldigt god sås där sötman från löken inte
alls tagit över. Personligen föredrar jag dock en lite, lite hårdare stekt yta
för ytterligare perfektion.
Har också ätit
kroppkakor här. Lunchkrogen har en egen leverantör på Öland som förvisso levererar godtagbara, för att inte säga väldigt bra kroppkakor men där har jag ju en
kroppkakemästare hemmavid som gör kroppkakor som får en att svindla i
gommen. Lena, exakt i sälta och i karaktär, precisa i textur och med ett rent
magisk smakdjup där ingen allehanda stör med sin ettrighet och där fläsket är
mildkokt skinka. Dessa serveras endast med skirt smör, inget annat, det bara
förstör.
Men hörrni, vad
heter det där stället då?