Det blir nog inte så, en kokbok efter de gamla premisserna med upplevelse, recept,och "så här gör man". Det blir något helt annat och det kanske kommer att irritera en del och slå in som en magsugare hos andra som förstår bättre.
För att få den där enskildheten sitter vi ibland i ömsom ett hus från 1800-talet och ömsom i en stuga från 1700-talet.
Det känns bra, det är som på landet men i stort sett mitt i trafiken.
Vi pratade om orre, tjäder, järpe, morkulla och andra vilda delikatesser och att det idag upplevs som något extremt som inte moderna människor äter. Då kommer Heine in, han är norrlänning. Han berättar att tjäder, ren, älg, järpe var stapelföda i hans hem. Orren var väl OK, sa han, men de andra är bättre. Orren har en sådan enormt vild smak och köttet är nästan alldeles svart. Ripa är gott, slog han fast!
Sedan skrev vi om något helt annat och det känns så gediget och spännande. Skrivdagar blir det ett skönt ältande av ord, ett kramande, värderande, formulerande, faktakollande, bollande ibland med säkert surrealistiska resultat i vissas ögon. Det här är great fun!
