Early this morning, 6°C below, icecold wind and armourplate of ice on frontscreen impossible to penetrate
När vi fick garage till bilen med värmesladd och allt så hyllade jag detta som att jag skrapat min sista "djävla" vindruta.
Så blev det inte tydligen. Igår tänkte jag, utan att reflektera över de höga skyarna och tilltagande tydligheten i vinden att det skulle bli en ispansarnatt - jag ställde bilen utanför.
"Tomorrow, Dad, tomorrow we just have to park in our garage" - agree!
Påföljden att alla rutor var klädda i ett upp till centimetertjockt istäcka som satt så hårt att det helt enkelt inte gick att skrapa bort.
Ytterligare påföljd blev tio minuters försening på dagen vilket först drabbade August och dagistiden.
I kväll parkeras i garaget.
måndag 28 mars 2011
söndag 27 mars 2011
Inte bara gröt en söndag - supé på kyckling och räkstjärtar
Friterade räkstjärtar
Det är klart att man inte står sig hela dagen på congee.
Sålunda lagade Rodjana en liten gryta på färsk sparris, mjälla kycklinglår, salladskål, champinjoner och salta bönorsky. Serveras med ris och namprig bun.
I Thailand äter man som bekant inte förrätter, möjligen vissa rätter som lämpar sig att äta med starksprit. Vilket framgår om det tidigare bloggade om congee (se länk ovan) följer inte asiater våra fransk/ryska manér (härkomsten av våra manér förklarar jag en annan gång, men det är klart att jag inte påstår något jag inte har fog för).
August följer varje steg jag tar och är i sin pappigaste ålder. Stoppar därför också i sig räkstjärtarna i samma takt som sin far.
Därför kan jag inte säga att de små friterade kräftstjärtarna är en förrätt även om jag intuitivt skulle kunna påstå det. Nu serverades de på vårt bord i samma ögonblick och tillsammans med den lilla wokrätten, i akt och mening att inmundigas tillsammans och så fick det bli. Ofta fattar inte vi långnäsor hur smaker som vi av en vana eller tradition inte tror ska passa ihop och därför kategoriskt negligerar fullkomligt exploderar i munnen. Dessutom bidrar vissa rätter tillsammans med en olik textur vilket bara är att anse som en fördel i förekommande fall.
Krispigheten i panaden gav extra mot den lena kycklingen och att skaldjur, fisk och kyckling gifter sig väl är väl inte så mycket att orda om. Den läckraste tuppen kokas med fördel i fiskbuljong till exempel. Finnarna lagade förr en stapelföda, en slags pirog, de kallade för fisktupp, kalikukko med fyllning av hönskött och srömming. Våra stekta bullar på sill och riven söndagsstek (kvarblifvor) som vi kallar för sillbullar och serverar med korintsås är ju bara en höjdare. här är receptet förresten. Gotländska idbullar är ett annat exempel på fördelaktigt möte mellan fisk och kött. Nog om detta för det är ju ändå bara obestridliga faktum jag kommer dragandes med.
Wokade kycklinglår med svamp och sparris.
De friterade stjärtarna kan serveras med en sådan där sötsliskig mild chilisås om man vill, men jag upptäckte att smaken fördjupas med en gnutta (betydligt mindre än ett uns som är 27.3 gram) namprig bun. Så här gör Du en prig bun redovisas inom en parentes i inlägget.
Blev några stjärtar över och rätt friterade så håller de över kvällen och lite till utan att bli saggiga - sålunda njuter jag några så fort bilderna laddat upp till det här inlägget och i väntan på vila inför kommande arbetsvecka.
Det är klart att man inte står sig hela dagen på congee.
Sålunda lagade Rodjana en liten gryta på färsk sparris, mjälla kycklinglår, salladskål, champinjoner och salta bönorsky. Serveras med ris och namprig bun.
I Thailand äter man som bekant inte förrätter, möjligen vissa rätter som lämpar sig att äta med starksprit. Vilket framgår om det tidigare bloggade om congee (se länk ovan) följer inte asiater våra fransk/ryska manér (härkomsten av våra manér förklarar jag en annan gång, men det är klart att jag inte påstår något jag inte har fog för).
August följer varje steg jag tar och är i sin pappigaste ålder. Stoppar därför också i sig räkstjärtarna i samma takt som sin far.
Därför kan jag inte säga att de små friterade kräftstjärtarna är en förrätt även om jag intuitivt skulle kunna påstå det. Nu serverades de på vårt bord i samma ögonblick och tillsammans med den lilla wokrätten, i akt och mening att inmundigas tillsammans och så fick det bli. Ofta fattar inte vi långnäsor hur smaker som vi av en vana eller tradition inte tror ska passa ihop och därför kategoriskt negligerar fullkomligt exploderar i munnen. Dessutom bidrar vissa rätter tillsammans med en olik textur vilket bara är att anse som en fördel i förekommande fall.
Krispigheten i panaden gav extra mot den lena kycklingen och att skaldjur, fisk och kyckling gifter sig väl är väl inte så mycket att orda om. Den läckraste tuppen kokas med fördel i fiskbuljong till exempel. Finnarna lagade förr en stapelföda, en slags pirog, de kallade för fisktupp, kalikukko med fyllning av hönskött och srömming. Våra stekta bullar på sill och riven söndagsstek (kvarblifvor) som vi kallar för sillbullar och serverar med korintsås är ju bara en höjdare. här är receptet förresten. Gotländska idbullar är ett annat exempel på fördelaktigt möte mellan fisk och kött. Nog om detta för det är ju ändå bara obestridliga faktum jag kommer dragandes med.
Wokade kycklinglår med svamp och sparris.
De friterade stjärtarna kan serveras med en sådan där sötsliskig mild chilisås om man vill, men jag upptäckte att smaken fördjupas med en gnutta (betydligt mindre än ett uns som är 27.3 gram) namprig bun. Så här gör Du en prig bun redovisas inom en parentes i inlägget.
Blev några stjärtar över och rätt friterade så håller de över kvällen och lite till utan att bli saggiga - sålunda njuter jag några så fort bilderna laddat upp till det här inlägget och i väntan på vila inför kommande arbetsvecka.
Det artar sig på Hembygdsföreningen
I dessa digitala tider känns det inte bara lustigt utan också en smula tryggt att visa bilder ur böcker vid föreläsningar - här några av dem som bott på Hersby en gång i tiden
Fullt hus idag. Det artar sig. Sollentuna Hembygdsförening börjar bli känt igen efter att mest engagerat redan frälsta.
Idag var det temadag på Hembygdsgården. Ämnet var husens historia, "platsens ande" om man så vill, och det var en ständig ström av folk, glädjande nog barnfamiljer, som slank in för en fika med hembakade sockerkakor och med föredrag av Anders Boberg.
Hembygdsgården ligger på en plats där det varit liv och rörelse i tusen år, minst och förmodligen längre tillbaka - men sånt kan man ju inte mäta annat än att titta på gravfälten runt omkring som går tillbaka både till järn ålder och bronsålder - men lantbrukslivet som är mätbart som en ordnad gård går att mäta inte minst husen som smedjan (kommer från Edsbergsgodset) och stenhuset som bevisligen är byggt på 1700-talet och på plats.
Snyggt!
Men nu är det så glädjande att det inte bara är husen en föreläsning om husen handlar om för utan människor hade husen inte stått där och det mänskliga materialet präglar byggnader och liv - människan måste alltid stå central i hembygdsforskning och hembygdsdokumentation.
-Det där var en elak en, sa Anders Boberg om en av dem som bodde i Västra Hersby - huset som förvaltas av föreningen och som ligger närmast järnvägen. "Men hans son var en godmodig och trevlig typ", fortsatte han och gav porträtt och profil åt dem som verkat här före oss.
Fullt hus idag. Det artar sig. Sollentuna Hembygdsförening börjar bli känt igen efter att mest engagerat redan frälsta.
Idag var det temadag på Hembygdsgården. Ämnet var husens historia, "platsens ande" om man så vill, och det var en ständig ström av folk, glädjande nog barnfamiljer, som slank in för en fika med hembakade sockerkakor och med föredrag av Anders Boberg.
Hembygdsgården ligger på en plats där det varit liv och rörelse i tusen år, minst och förmodligen längre tillbaka - men sånt kan man ju inte mäta annat än att titta på gravfälten runt omkring som går tillbaka både till järn ålder och bronsålder - men lantbrukslivet som är mätbart som en ordnad gård går att mäta inte minst husen som smedjan (kommer från Edsbergsgodset) och stenhuset som bevisligen är byggt på 1700-talet och på plats.
Snyggt!
Men nu är det så glädjande att det inte bara är husen en föreläsning om husen handlar om för utan människor hade husen inte stått där och det mänskliga materialet präglar byggnader och liv - människan måste alltid stå central i hembygdsforskning och hembygdsdokumentation.
-Det där var en elak en, sa Anders Boberg om en av dem som bodde i Västra Hersby - huset som förvaltas av föreningen och som ligger närmast järnvägen. "Men hans son var en godmodig och trevlig typ", fortsatte han och gav porträtt och profil åt dem som verkat här före oss.
congee en vårsöndag - får en att stå sig hela dagen
Jag har skrivit om rissoppans (kaotom som inte går att äta med pinnar, men som finns recept på här) närmaste släkting congee förr, men varje gång vi verkligen kommer på att vi ska ha det på bordet då förstår vi att man borde äta det oftare.
I morse åt vi congee till frukost och den är med sin smakrikhet och kryddighet så mycket mat att man känner som att man står sig en hel dag. Jag tror jag skrev om congee en gång i samband med Vasaloppet och kommenterade med att det är just sådant man ska äta för att stå ut med så många mil på skidor. det eller paltbröd som är en slags eneergidryck på kaka.
Rodjana var inte alls förvånad över mina frukostvanor när vi träffades för ett drygt decennium sedan, bacon, ägg, fil och detta som mest ser ut att vara uppborstat från ett ladugårdsgolv; Müsli.
För många är det förbundet med någon slags moral att man inte äter sådan här mat, kanske med hårdstekt vitlökskyckling eller bitar av färskt sidfläsk, toill frukost. Men överallt utanför Europa, och det ska väl sägas vara den största delen av världen är det lika mycket kutym att äta sådant vi förknippar som smak av middag, till frukost.
Jag minns att jag i Kina åt en fantastisk god kycklingbuljong med små salta räkor och till det ett friterat vridet bröd till frukost. En soppa som serverades från ett soppkök på trottoaren i Peking. Eller skivor av kycklingbröst på ris och grönsaker med chili som frukost i Bangkok (=hemma hos oss titt som tätt).
tisdag 22 mars 2011
Det enkla är det sköna och goda, vardagsmat som Rodjana minns den från barndomen
Padpakgadkao
Det finns smaker som ligger så djupt begravda i vårt smakbibliotek att man blir berörd när de kommer åter. Så var det för mig idag när jag åt lunch på Edsbacka Wärdshus, en sejrygg som kokats och serverades med en krämig äggsås, eller snarare både krämig och med bitar av ägg i, dill, men inte för mycket och med handpillade räkor och potatis.
"Barnmat" sa vi jag en 52a och mitt lunchsällskap en 54a och med liknande smakbibliotek.
Hemma åt vi middag alldeles nyss och då var det Rodjana som fick sina smakminnen sinnet att darra en aning, enkelt, smakrikt, skönt.
Salta bönorna vi använder ser ut så här
Ingredienserna går att handla i vilken livsmedelsbutik som helst, undantaget de salta bönorna. För så här är det:
Hacka några vitlöksklyftor grovt.
Strimla en salladskål (kinakål) grovt.
Skiva några champinjoner (jodå det finns sådan liknande svamp i Thailand också).
Putsa lite minimajs och skär i bitar.
Skär färskt sidfläskt tunt.
Gurksoppan hör till
Hetta upp en stekpanna eller wok med olja, lägg i hackad vitlök (efter behag) sidfläsk och stekt tills det tar lite färg, Häll över grönsakerna och rör om. Tillsätt en tesked salta bönor, en nypa socker och en matsked ostronsås och rör om, servera hett och glöm inte soppan - Den där gurksoppan var på bordet idag igen.
Vad det här heter på Thai? Häng på här "Padpakgadkao"
Så här blir det, en Padpakgadkao
Det finns smaker som ligger så djupt begravda i vårt smakbibliotek att man blir berörd när de kommer åter. Så var det för mig idag när jag åt lunch på Edsbacka Wärdshus, en sejrygg som kokats och serverades med en krämig äggsås, eller snarare både krämig och med bitar av ägg i, dill, men inte för mycket och med handpillade räkor och potatis.
"Barnmat" sa vi jag en 52a och mitt lunchsällskap en 54a och med liknande smakbibliotek.
Hemma åt vi middag alldeles nyss och då var det Rodjana som fick sina smakminnen sinnet att darra en aning, enkelt, smakrikt, skönt.
Salta bönorna vi använder ser ut så här
Ingredienserna går att handla i vilken livsmedelsbutik som helst, undantaget de salta bönorna. För så här är det:
Hacka några vitlöksklyftor grovt.
Strimla en salladskål (kinakål) grovt.
Skiva några champinjoner (jodå det finns sådan liknande svamp i Thailand också).
Putsa lite minimajs och skär i bitar.
Skär färskt sidfläskt tunt.
Gurksoppan hör till
Hetta upp en stekpanna eller wok med olja, lägg i hackad vitlök (efter behag) sidfläsk och stekt tills det tar lite färg, Häll över grönsakerna och rör om. Tillsätt en tesked salta bönor, en nypa socker och en matsked ostronsås och rör om, servera hett och glöm inte soppan - Den där gurksoppan var på bordet idag igen.
Vad det här heter på Thai? Häng på här "Padpakgadkao"
Så här blir det, en Padpakgadkao
måndag 21 mars 2011
Jodå, Sollentuna Hembygdsförenings ordförande heter fortfarande Göran Lager
Så här ser jag Sollentuna och hembygden...
I kväll har det varit årsmöte i Sollentuna Hembygdsförening. Alla som har med föreningen att göra har hört talas om, eller varit med om, de stormiga årsmötena.
Jag förstår inte riktigt vad de pratar om. Kvällens årsmöte var över på någon halvtimme. Kanske styrelsen har arbetat det senaste året för att ena och få folk att dra åt samma håll och jo - några har i vredesmod avsagt sig allt arbete, eller gått för att de tröttnat.
Inte en fråga om ekonomin, inte ett enda klandel eller motförslag - det är ju till och med ovanligt i en frimärksklubb.
Utöver Göran Lager, det vill säga Tabberaset personifierad valdes Jan Norling in i styrelsen tillsammans med Eva Bysing för att ersätta vakanta platser efter avgående Vimar Krantz och Birgit Jansson.
...och så här kan man också se den
Nu har vi ett och annat att ta hand om. En vattenkvarn och sågverk, en vindmölla, en hembygdsgård och en herrgård.
Men, och där tror jag att vi måste bli tydliga, det handlar inte bara om förvaltning, det handlar om människor också och det är dessa som ä viktiga, människor, deras idéer och deras vardag.
Någon kom till mig appropos tidigare aktiviteter på hembygdsgården. "Är det verkligen något vi ska syssla med, att kärna smör" - det är just precis det som det är. Med smörkärning ligger vi i fullständig framkant vad gäller trenden att överge industrismöret och satsa på smör som hantverk för där handlar det om den goda smaken, ingenting annat.
Det ska bli roligt att ytterligare ett år och tillsammans med en välutrustad styrelse leda den här stora föreningen vidare.
I kväll har det varit årsmöte i Sollentuna Hembygdsförening. Alla som har med föreningen att göra har hört talas om, eller varit med om, de stormiga årsmötena.
Jag förstår inte riktigt vad de pratar om. Kvällens årsmöte var över på någon halvtimme. Kanske styrelsen har arbetat det senaste året för att ena och få folk att dra åt samma håll och jo - några har i vredesmod avsagt sig allt arbete, eller gått för att de tröttnat.
Inte en fråga om ekonomin, inte ett enda klandel eller motförslag - det är ju till och med ovanligt i en frimärksklubb.
Utöver Göran Lager, det vill säga Tabberaset personifierad valdes Jan Norling in i styrelsen tillsammans med Eva Bysing för att ersätta vakanta platser efter avgående Vimar Krantz och Birgit Jansson.
...och så här kan man också se den
Nu har vi ett och annat att ta hand om. En vattenkvarn och sågverk, en vindmölla, en hembygdsgård och en herrgård.
Men, och där tror jag att vi måste bli tydliga, det handlar inte bara om förvaltning, det handlar om människor också och det är dessa som ä viktiga, människor, deras idéer och deras vardag.
Någon kom till mig appropos tidigare aktiviteter på hembygdsgården. "Är det verkligen något vi ska syssla med, att kärna smör" - det är just precis det som det är. Med smörkärning ligger vi i fullständig framkant vad gäller trenden att överge industrismöret och satsa på smör som hantverk för där handlar det om den goda smaken, ingenting annat.
Det ska bli roligt att ytterligare ett år och tillsammans med en välutrustad styrelse leda den här stora föreningen vidare.
New age och jobcoaching på småföretagaremässa i Sollentuna
Kulturskolans blåsorkester spelade på småföretagardagen i Sollentuna Centrum, det mest givande på hela föreställningen.
Ofta blir de två olika centrumanläggningarna i Sollentuna scener för olika evenemang sponsrade av kommunen. Föreningsmässan där förenmingar får visa fram sig för offentligheten, olika slags företagsmässor allt i avsikt att samla, samtala, mötas och visas upp.
I helgen var det småföretagarnas tur i Sollentuna Centrum. Med småföretagare, hörde jag någonstans, att det är företag med färre än tre anställda.
Det var väl ett och annat som hamnat precis på gränsen, men de allra flesta var hobbyföretagare understödda med startaegetbidrag och andra stöd och några sådana företagare som hjälper andra att hitta just dessa stöd för var tredje "stånd" handlade just om det - jobcoaching, starta eget, och företagsstödjare.
Några vettiga småföretagare var på plats och de behövs, alla dessa kiropraktorer, massörer, naprapater för att lösa upp alla paniska muskler som spänns i myten över att bli egen företagare och förvalta en galen idé
Ytterligare vartannat eller vart tredje marknadsförde sig med terapi, kristallterapi och sålde små lustiga stenar som man tydligen ska lägga på olika platser för att uppnå något. (Filosofiska rummet på SR avhandlade nyligen, något jag bara halkade in i och lyssnande av en kort stund i bilen, om eventuella utomjordingar och deras möjliga inre själskonstruktion, "Allt emellan gråsten till högre") Rätt kul att folk inte ger upp utan tar till sig skiten så fullständigt för här flockades människor och höll stenar i händerna och blundade och inbillade sig kraften..."och den här stenen kan man använda mot migrän". Tänk om världen vore så enkel.
Egentligen undrar jag om det verkligen är värt pengarna att arrangera utrymme för denna fullkomliga idioti. New age kan väl knappast uppmuntras i ett försök att skapa ett framväxande klokt och modernt samhälle. Snarare vittnar det om hur andefattigt vi har det i vardagen.
Ofta blir de två olika centrumanläggningarna i Sollentuna scener för olika evenemang sponsrade av kommunen. Föreningsmässan där förenmingar får visa fram sig för offentligheten, olika slags företagsmässor allt i avsikt att samla, samtala, mötas och visas upp.
I helgen var det småföretagarnas tur i Sollentuna Centrum. Med småföretagare, hörde jag någonstans, att det är företag med färre än tre anställda.
Det var väl ett och annat som hamnat precis på gränsen, men de allra flesta var hobbyföretagare understödda med startaegetbidrag och andra stöd och några sådana företagare som hjälper andra att hitta just dessa stöd för var tredje "stånd" handlade just om det - jobcoaching, starta eget, och företagsstödjare.
Några vettiga småföretagare var på plats och de behövs, alla dessa kiropraktorer, massörer, naprapater för att lösa upp alla paniska muskler som spänns i myten över att bli egen företagare och förvalta en galen idé
Ytterligare vartannat eller vart tredje marknadsförde sig med terapi, kristallterapi och sålde små lustiga stenar som man tydligen ska lägga på olika platser för att uppnå något. (Filosofiska rummet på SR avhandlade nyligen, något jag bara halkade in i och lyssnande av en kort stund i bilen, om eventuella utomjordingar och deras möjliga inre själskonstruktion, "Allt emellan gråsten till högre") Rätt kul att folk inte ger upp utan tar till sig skiten så fullständigt för här flockades människor och höll stenar i händerna och blundade och inbillade sig kraften..."och den här stenen kan man använda mot migrän". Tänk om världen vore så enkel.
Egentligen undrar jag om det verkligen är värt pengarna att arrangera utrymme för denna fullkomliga idioti. New age kan väl knappast uppmuntras i ett försök att skapa ett framväxande klokt och modernt samhälle. Snarare vittnar det om hur andefattigt vi har det i vardagen.
söndag 20 mars 2011
Sorglig sorti för Bondens Mabod
Gårdagskvällens bortskämmning på bordet - så väldigt bra kombination och i tillägg med vännen Peter Holstads galanta pomeransmarmelad som vi förärades en burk av häromdagen - rent lysande smaker hemmavid.
Nu finns det ingen anledning alls att handla något som helst i Sollentuna Centrum - Bondens Matbod sjunger sin svanesång idag och lastar ut alla kvarvarande ostar, korvar och mejeriprodukter.
Jag har sett det i veckan, hur magert det blev i hyllorna och när vår stapelvara "Falukorven" inte längre fanns i lager förstod vi att något ohanterligt var i antågande.
Passade på att handla en del ostar igår och som vi tycker om och det alspånsrökta sidfläsket, men det kändes på något sätt som att det redan var förbi.
Försökte nå Kenneth Karlsson idag - kort svarade han bara att "vi får prata sen, jag håller på att lasta".
Något har hänt i verksamheten och det har hänt fort.
Tyvärr så försvann nu det där lilla extra från den här stadsdelen - från ett centrum där det möjligen bara återstår en liten anledning att återvända till - jag tar nämligen dagligen en eftermiddagskaffe på Espresso House som tar det här med kaffe på allvar, inte generellt, men just här!.
Väntar nu bara på ett besked från Kenneth om det är ett problem för hela företaget så att även Hötorget och Siggesta Gård slår igen eller om det bara är den obildade hopen i Sollentuna man inte lyckats locka till det som är kärlek till sig själv.
Nu finns det ingen anledning alls att handla något som helst i Sollentuna Centrum - Bondens Matbod sjunger sin svanesång idag och lastar ut alla kvarvarande ostar, korvar och mejeriprodukter.
Jag har sett det i veckan, hur magert det blev i hyllorna och när vår stapelvara "Falukorven" inte längre fanns i lager förstod vi att något ohanterligt var i antågande.
Passade på att handla en del ostar igår och som vi tycker om och det alspånsrökta sidfläsket, men det kändes på något sätt som att det redan var förbi.
Försökte nå Kenneth Karlsson idag - kort svarade han bara att "vi får prata sen, jag håller på att lasta".
Något har hänt i verksamheten och det har hänt fort.
Tyvärr så försvann nu det där lilla extra från den här stadsdelen - från ett centrum där det möjligen bara återstår en liten anledning att återvända till - jag tar nämligen dagligen en eftermiddagskaffe på Espresso House som tar det här med kaffe på allvar, inte generellt, men just här!.
Väntar nu bara på ett besked från Kenneth om det är ett problem för hela företaget så att även Hötorget och Siggesta Gård slår igen eller om det bara är den obildade hopen i Sollentuna man inte lyckats locka till det som är kärlek till sig själv.
24 timmar av tystnad
Man blir handikappad utan TV.
I vårt radhusområde stängdes för 24 timmar sedan all TV och all annan komunikation ner - för dem som lagt alla ägg i samma korg och beslutat ha både dator och telefon hos samma leverantör.
Grannen ringde på dörren - händelser av det här slaget främjar grannkontakter och det är väl trevligt - han hade anmält och tyckte även att jag skulle anmäla vilket jag gjorde.
Ni vet, hänvisningar, röststyrning, trycka etta, tvåa, trea - fjong: "Nu är växeln stängd"! Hallå, det är Jonas på nattjouren, suck, vilket sjukhus? Aha Comhem, "Hej jag vill felanmäla", -Vi tar inga privata kunder nu Du får komma tillbaka när växeln öppnar - "Men Hallå, det är en hel stor samfällighet det handlar om" Åhhh, jaha f'låt kan jag få Ert postnummer tack: "192 77" och Adressen ..." -Nej tyvärr Ni är inget Comhemhus". Hallå igen, vi har tre hål i väggen och hela samfälligheten fyra fem gårdar kringbundna av radhus egnahem har Comhem" -Jaha jag ser det nu ja och ni har fel när upstodfeletoch har du någon aning om varför.
Lite senare ringde jag igen, Nä de hade inte tagit emot ngn felanmälan från det här området. SUCK!
Äntligen efter flera vändor - nu är allt i ordning - 24 timmar av tystnad är över.
I vårt radhusområde stängdes för 24 timmar sedan all TV och all annan komunikation ner - för dem som lagt alla ägg i samma korg och beslutat ha både dator och telefon hos samma leverantör.
Grannen ringde på dörren - händelser av det här slaget främjar grannkontakter och det är väl trevligt - han hade anmält och tyckte även att jag skulle anmäla vilket jag gjorde.
Ni vet, hänvisningar, röststyrning, trycka etta, tvåa, trea - fjong: "Nu är växeln stängd"! Hallå, det är Jonas på nattjouren, suck, vilket sjukhus? Aha Comhem, "Hej jag vill felanmäla", -Vi tar inga privata kunder nu Du får komma tillbaka när växeln öppnar - "Men Hallå, det är en hel stor samfällighet det handlar om" Åhhh, jaha f'låt kan jag få Ert postnummer tack: "192 77" och Adressen ..." -Nej tyvärr Ni är inget Comhemhus". Hallå igen, vi har tre hål i väggen och hela samfälligheten fyra fem gårdar kringbundna av radhus egnahem har Comhem" -Jaha jag ser det nu ja och ni har fel när upstodfeletoch har du någon aning om varför.
Lite senare ringde jag igen, Nä de hade inte tagit emot ngn felanmälan från det här området. SUCK!
Äntligen efter flera vändor - nu är allt i ordning - 24 timmar av tystnad är över.
lördag 19 mars 2011
So simple - varför vifta så förbannat när det inte behövs.
Gurkbuljong, helt enkelt
Återkommande brukar jag i förbifarten nämna det där med att en soppa ska med vid en måltid - alltid och ibland bara för att fukta riset med. Ofta blir måltiden liksom centrerad kring den där soppan, till den och riset.
Vi hade helt enkelt inte lust, tid eller ork med idéer. En färsk fläsksida fanns och så en del andra vardagliga ingredienser.
Fläsket skars i två centimeters remsor och skars sedan åter på kvadraten och stektes långsamt långsamt med vitlök, vitpeppar, sal och en gnutta socker.
Samtidigt kokade riset i riskokaren.
En grön slanggurka blir en huvudingrediens i soppan som snarare är en buljong eller ens det. En tunn fiskbuljong med grön slanggurka som fått koka med och hackad torkad rättika (finns burkade i asienaffären). Rikligt med vitpeppar - faktiskt så att smaken av vitpeppar tränger genom i buljongen.
Gurkan och rättikan får koka upp, en lite skvätt fisksås tillsätts för sältan och någon korianderrot för smaken. Småkoka bara en kort stund tills gurkan får den där läckra genomskinliga koncistensen, då är soppan klar att serveras bredvid fläsket och riset.
Allt sammans binds ihop av en "nam prig bon", lite rostad och mald chili, limejuice, fisksås att droppa över riset eller att doppa köttet i..
Återkommande brukar jag i förbifarten nämna det där med att en soppa ska med vid en måltid - alltid och ibland bara för att fukta riset med. Ofta blir måltiden liksom centrerad kring den där soppan, till den och riset.
Vi hade helt enkelt inte lust, tid eller ork med idéer. En färsk fläsksida fanns och så en del andra vardagliga ingredienser.
Fläsket skars i två centimeters remsor och skars sedan åter på kvadraten och stektes långsamt långsamt med vitlök, vitpeppar, sal och en gnutta socker.
Samtidigt kokade riset i riskokaren.
En grön slanggurka blir en huvudingrediens i soppan som snarare är en buljong eller ens det. En tunn fiskbuljong med grön slanggurka som fått koka med och hackad torkad rättika (finns burkade i asienaffären). Rikligt med vitpeppar - faktiskt så att smaken av vitpeppar tränger genom i buljongen.
Gurkan och rättikan får koka upp, en lite skvätt fisksås tillsätts för sältan och någon korianderrot för smaken. Småkoka bara en kort stund tills gurkan får den där läckra genomskinliga koncistensen, då är soppan klar att serveras bredvid fläsket och riset.
Allt sammans binds ihop av en "nam prig bon", lite rostad och mald chili, limejuice, fisksås att droppa över riset eller att doppa köttet i..
fredag 18 mars 2011
Carolas, allas och om mina kattor
Expressen kör en kioskvältare idag - "Runar sköt min katt" - Carola bekänner, men tiger sedan som en mussla. "Inga fler kommentarer"! Man kan bara gissa sig till hur det hänt - öppet för spekulationer alltså och frågor:
Sköt Runar katten för att vara taskig mot Carola, för att utöva makt, för att straffa henne?
Sköt Runar katten för att den var sjuk, för att skona den, för att kanske avsluta ett liv som inte längre var värt att leva.
Sköt han kattstackarn för att den stört honom när han tänkte - eller?
Kanske katten sket i Runars säng för det gjorde vår katt en gång och ja, jo jag höll på att göra en Runar, ta ut faenskapet till åkern och skjuta den - en präktig, personlig blå congo - fl'åt ska vara Perser. Nu löste det sig att katten blev bortadopterad till en familj pa' När som var fiskare och kunde föda Casals (han hette så uppkallad efter mästercellisten Pablo Casals död 1973) med toskbåddar som är en gotländsk specialitet och för övrigt djäädrigt god mat, kokta torskhuvuden fyllda med bland annat torsklever och för att den som läser och undrar inte ska behöva sväva i okunskap hittas receptet här.
Vad jag vill säga är att det väl inte är en sådan förbannad synd att skjuta en katt. Jag sköt inte Casals (även om det var nära), men jag har skjutit massor av andra katter - inte för att det är roligt utan för att en förbannade massa sommargotlänningar lämnade katter efter sig som blev förvildade. En katt sätter lätt i sig över tio småfåglar. Man förstår egentligen inte varför man ska ha katt över huvud taget.
Sådär, nu blev jag väl ännu mer hatad i vissa läger, men det skjuter jag i. Heja Runar!
Och det här är ett tillägg skrivet dagen efter - det verkar som Carolas namn ska upp i neon igen och tillvilket pris som helst. Nu ska hon konkurrera i Let's dance också slår Expressen fast,
söndag 13 mars 2011
Majskycklingconfit, fläsk och nudlar
Hemma hos oss går smakerna ofta in i varandra, rimmat fläsk, ättiksugnsstekt potatis, nudlar och confiterad majskyckling. Både var för sig och tillsammans lyckliga smaker, tillhopa blir det mat i en hel helg.
Tyvärr finns det inte så feta kycklingar i det här landet att man kan låta deras eget fett smälta ner så pass att köttet kan kokas i detta - varför undrar man, varför ska inte vi vara förunnat de magiska kycklingarna som går att få tag i utanför landets gränser. Varför har inte vi rätt till både smakrik och biologisk mångfald.
Gjorde det bästa av situationen och fick tag på en alldeles utmärkt majskyckling från Per Olof Ingmarsson på Bjäre och förstärkte med ankfett som vi alltid har hemma och tillräckligt av. Fettet verkade ha spjälkat muskelfibrerna, kycklingen blev en dröm i smak och mörhet. Den serverades med lite av fettet som sås och ugnsbakade potatisklyftor ingnidna med salt och ättika Perfekt!
Till detta kokades en buljong på skrovet som av tradition i Thailand dricks till måltiden. Rester av hela kycklingkoket inklusive buljong som blev över och tillsammans med fläsk som låg rimmat och skräpade i kylen blev söndagsmiddagen förstärkt med gulaste äggnudlar och hetaste chilli, ättika och lite socker. En söndagsmiddag som nyss är aväten - en Kwaytiao, ljuvligt het, aromatisk, djup och närande god.
lördag 12 mars 2011
Min dotter Alma och Eric Saade
Min älskling Alma och hennes älskling Eric Saade
Det här är det enda jag någonsin skriver om schlager, närmare än så här kommer jag inte - tycker det är skitmusik helt enkelt och utan några som helst kvaliteter, men eftersom det är min dotter Almas favorit som vann så gör jag det här undantaget och ska man säga något så var det i alla fall drag i låten - lyssnade nämligen på den ett stycke när jag förstått att han vunnit. Är fullt upptagen annars att följa verkligheten i tragikens och katastrofens Japan
Det här är det enda jag någonsin skriver om schlager, närmare än så här kommer jag inte - tycker det är skitmusik helt enkelt och utan några som helst kvaliteter, men eftersom det är min dotter Almas favorit som vann så gör jag det här undantaget och ska man säga något så var det i alla fall drag i låten - lyssnade nämligen på den ett stycke när jag förstått att han vunnit. Är fullt upptagen annars att följa verkligheten i tragikens och katastrofens Japan
fredag 11 mars 2011
Hörde ni Meny i torsdags - semmelaction på Tensta Konsthall och om stjärnor i Guide Michelin
Richard Hallén, här vid utnämnandet av Christian Sjödin som Wedholmsstipendiat
Det finns en chans till att lyssna live på radion och det är på lördag eftermiddag, annars går Menys senaste program att ladda ner här
I veckans program träffar jag Michelinguidens svenska rådgivare Richard Hallén, berättar guidens historia och försöker dra fram en liten hint om hur stjärnorna ska fördelas detta år i Sverige och Skandinavien - det går naturligtvis inte, denne gentlemans läppar äro förseglade och han är ständigt beredd på att bli lurad för ett avslöjande, så som han själv säger i inslaget när jag försöker: "Den gubben gick inte!".
Ytterligare ett inslag som jag signerat är en semmelaction på Tensta konsthall - för normallyssnaren med en hög abstraktionsnivå.
Det är konstnären Mako Ishizuka som arrangerade en artaction i samband med öppnandet av utställningen "Gifts of Intimacy" och som gick ut på att var och en som besökte utställningen tog med sig en egen semla, köpt eller hembakad. Dessa semlor noterades och numrerades. Därefter vidtog en utlottning så att man fick en annans semla tillbaka.
Mako och Rodjana vid rubricerade semmelaction på Tensta Konsthall
DÄR uppstod ett möte mellan människor och samtal började, kommunikation, rörelse, styrt av själva aktionen att ge för att få ta emot, exakt så som curatorn William Easton skriver i sin sammanfattande och smått lysande lilla bok som vidhäftar utställningen att intimitet är inget som man får gratis, intimitet kräver växelkraft. För att få behålla eller över huvud få intimitet måste man ge av sig själv och efter denna process är man en helt annan människa än före. Låter det komplext? Knappast - det kan inte åskådliggöras bättre än genom Makos lilla eminenta och leende semmelklubb - lyssna på hennes egna funderingar om det här med semlor i Meny Sveriges Radio P1.
Det finns en chans till att lyssna live på radion och det är på lördag eftermiddag, annars går Menys senaste program att ladda ner här
I veckans program träffar jag Michelinguidens svenska rådgivare Richard Hallén, berättar guidens historia och försöker dra fram en liten hint om hur stjärnorna ska fördelas detta år i Sverige och Skandinavien - det går naturligtvis inte, denne gentlemans läppar äro förseglade och han är ständigt beredd på att bli lurad för ett avslöjande, så som han själv säger i inslaget när jag försöker: "Den gubben gick inte!".
Ytterligare ett inslag som jag signerat är en semmelaction på Tensta konsthall - för normallyssnaren med en hög abstraktionsnivå.
Det är konstnären Mako Ishizuka som arrangerade en artaction i samband med öppnandet av utställningen "Gifts of Intimacy" och som gick ut på att var och en som besökte utställningen tog med sig en egen semla, köpt eller hembakad. Dessa semlor noterades och numrerades. Därefter vidtog en utlottning så att man fick en annans semla tillbaka.
Mako och Rodjana vid rubricerade semmelaction på Tensta Konsthall
DÄR uppstod ett möte mellan människor och samtal började, kommunikation, rörelse, styrt av själva aktionen att ge för att få ta emot, exakt så som curatorn William Easton skriver i sin sammanfattande och smått lysande lilla bok som vidhäftar utställningen att intimitet är inget som man får gratis, intimitet kräver växelkraft. För att få behålla eller över huvud få intimitet måste man ge av sig själv och efter denna process är man en helt annan människa än före. Låter det komplext? Knappast - det kan inte åskådliggöras bättre än genom Makos lilla eminenta och leende semmelklubb - lyssna på hennes egna funderingar om det här med semlor i Meny Sveriges Radio P1.
onsdag 9 mars 2011
Christian Sjödin får Wedholms minnesstipendium
Cristian Sjödin
Idag fick Christian Sjödin legendariske Bengt Wedholms minnesstipendium när det traditionsenligt delades ut på Wedholms Fisk idag. Han är den åttonde i raden som fått stipendiet.
Jag har ett alldeles speciellt förhållande till några utvalda kockkonstnärer, Christian är en av dem. Jag har nämligen lyckats locka honom till att laga sillbullar med korintsås.
Bengt Wedholm
Den som nu dristats sig till att klicka på länken ovan har inte bara fått mitt eget recept på sillbullarna så som jag tycker att de ska tillagas utan också förstått att Christian Sjödin har varit knuten till både Edsbacka Krog och Edsbacka Bistro och detta i över tio år.
Mellanmål!
Han är fortfarande närstående Christer Lingström i sitt engagemang kring Den Gyldene Freden och där Christer är anlitad som konsult och Christian idag är köksverksam. Stipendiet delas ut till en kock som arbetar i gubben Wedholms anda och det gör verkligen en kille som lagar sillbullar och inte detta blott allena.
Idag på eftermiddagen firade ett tillskyndat litet "vimmelsällskap" stipendiet med Christian och åt ett "mellanmål" tillsammans bestående av ostron (naturligtvis) laxtartar, västkustsallad, härliga romkorn och smörgås (kanapé) med potatis och matjes. För dem som det behagade även champagne eller vin.
Sven Gunnar Svensson är en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium, god vän med föremålet under många år och för övrigt också en av dem som "bär ansvaret" för att vi har haft en sådan otroligt sanslös utveckling bland svenska matlagare och ett så grundmurat stort matintresse.
Och Erik Lallerstedt här till höger och som stod Wedholm nära berättade anekdoter och varje gång dyker det upp nya om denne nestor i svensk matlagningskonst.
Själv fick jag förmånen att träffa Bengt Wedholm vid ett flertal tillfällen, sista gången tror jag var i Lyon under ett Bocuse d'Or. De första gångerna var på Östergök för mycket länge sedan och den tiden framkallades igen vid borden idag genom konstnären LG Lundberg som hade sin ateljé alldeles bredvid Östergök och på den tiden dagligen umgicks med Wedholm. Längst upp, på sjätte våningen i det huset hade Olle Bærtling sin ateljé och han var också knuten till umgänget. Bengt Wedholm var en stor konstnamlare och samilngen Bærtling på krogen är inte bara värdefull utan konstnärligt ohyggligt spännande för det är bilder som aldrig cirkulerat i det allmänna utan som bytts "man to man". Samma sak med LG Lundbergs "wedholmbilder" (han har bland annat gjort bilden till stipendiet) och idag gjorde Lennart Aschenbrenner Barens väggar.
Richard Hallén också en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium. För övrigt också en av rådgivarna bakom Guide Michelin i Sverige och av den anledningen intervjuad av mig i Sveriges Radios Meny i P1 - inslaget sänds i morgon torsdag någon gång mellan 10 och 11
Märks det att jag gillar sådana här tillställningar?
Idag fick Christian Sjödin legendariske Bengt Wedholms minnesstipendium när det traditionsenligt delades ut på Wedholms Fisk idag. Han är den åttonde i raden som fått stipendiet.
Jag har ett alldeles speciellt förhållande till några utvalda kockkonstnärer, Christian är en av dem. Jag har nämligen lyckats locka honom till att laga sillbullar med korintsås.
Bengt Wedholm
Den som nu dristats sig till att klicka på länken ovan har inte bara fått mitt eget recept på sillbullarna så som jag tycker att de ska tillagas utan också förstått att Christian Sjödin har varit knuten till både Edsbacka Krog och Edsbacka Bistro och detta i över tio år.
Mellanmål!
Han är fortfarande närstående Christer Lingström i sitt engagemang kring Den Gyldene Freden och där Christer är anlitad som konsult och Christian idag är köksverksam. Stipendiet delas ut till en kock som arbetar i gubben Wedholms anda och det gör verkligen en kille som lagar sillbullar och inte detta blott allena.
Idag på eftermiddagen firade ett tillskyndat litet "vimmelsällskap" stipendiet med Christian och åt ett "mellanmål" tillsammans bestående av ostron (naturligtvis) laxtartar, västkustsallad, härliga romkorn och smörgås (kanapé) med potatis och matjes. För dem som det behagade även champagne eller vin.
Sven Gunnar Svensson är en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium, god vän med föremålet under många år och för övrigt också en av dem som "bär ansvaret" för att vi har haft en sådan otroligt sanslös utveckling bland svenska matlagare och ett så grundmurat stort matintresse.
Och Erik Lallerstedt här till höger och som stod Wedholm nära berättade anekdoter och varje gång dyker det upp nya om denne nestor i svensk matlagningskonst.
Själv fick jag förmånen att träffa Bengt Wedholm vid ett flertal tillfällen, sista gången tror jag var i Lyon under ett Bocuse d'Or. De första gångerna var på Östergök för mycket länge sedan och den tiden framkallades igen vid borden idag genom konstnären LG Lundberg som hade sin ateljé alldeles bredvid Östergök och på den tiden dagligen umgicks med Wedholm. Längst upp, på sjätte våningen i det huset hade Olle Bærtling sin ateljé och han var också knuten till umgänget. Bengt Wedholm var en stor konstnamlare och samilngen Bærtling på krogen är inte bara värdefull utan konstnärligt ohyggligt spännande för det är bilder som aldrig cirkulerat i det allmänna utan som bytts "man to man". Samma sak med LG Lundbergs "wedholmbilder" (han har bland annat gjort bilden till stipendiet) och idag gjorde Lennart Aschenbrenner Barens väggar.
Richard Hallén också en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium. För övrigt också en av rådgivarna bakom Guide Michelin i Sverige och av den anledningen intervjuad av mig i Sveriges Radios Meny i P1 - inslaget sänds i morgon torsdag någon gång mellan 10 och 11
Märks det att jag gillar sådana här tillställningar?
tisdag 8 mars 2011
Hetvägg, semla, kväsdeig
"Rest" brukar bli "aska" i korsord. Här är det tomma numrerade fat efter en semmelaction i Tensta Konsthall i helgen
Nä, mycket har den kallats, men inte kväsdeig! Inte ens i Småland. Det är semmeltisdagen idag, fettisdagen ni vet - den som föregår askonsdagen som i sin tur går över i skär torsdag och lång fredag (måndagen heter blå måndagen) - det här som leder fram till påsk och som utgör starten på fastan.
Mer om semmelmoral och tradition läser vi bäst här.
Notera den läckra chokladsemlan i mitten - klar produktutveckling !
Och - den som vill veta ytterligare om semlans historia och dessutom vill ha en glimt om hur semlan kan bli en konstnärlig handling lyssnar med fördel på Meny i P1 på torsdag där det ryktas om att ämnet tas upp efter en semmelaction på Tensta Konsthall. Gör det!
Far och son på semmelkalas
Nä, mycket har den kallats, men inte kväsdeig! Inte ens i Småland. Det är semmeltisdagen idag, fettisdagen ni vet - den som föregår askonsdagen som i sin tur går över i skär torsdag och lång fredag (måndagen heter blå måndagen) - det här som leder fram till påsk och som utgör starten på fastan.
Mer om semmelmoral och tradition läser vi bäst här.
Notera den läckra chokladsemlan i mitten - klar produktutveckling !
Och - den som vill veta ytterligare om semlans historia och dessutom vill ha en glimt om hur semlan kan bli en konstnärlig handling lyssnar med fördel på Meny i P1 på torsdag där det ryktas om att ämnet tas upp efter en semmelaction på Tensta Konsthall. Gör det!
Far och son på semmelkalas
måndag 7 mars 2011
Frantzén Lindeberg från noll till allt - idag Sveriges Bästa Krog
Brigad och servis på Frantzén Lindeberg i ögonblicket efter att man blivit utsedd till Sveriges Bästa Krog
Det kändes som en föraning, låg i luften. Jag var där förra veckan och åt, det var magnifikt, i sällskapet av två betydelsfulla damer kunde jag inte börja stortjuta över bombardemanget från en samlad gaffel blodduva även om det var djävligt nära - kärleken från köket mäts i sinnenas alla rörelser vid bordet.
Som alla säkert förstått har jag på en bitte lilten kant varit involverad i Frantzén Lindeberg och fått ha de stora nöjet att följa krogen från skissartade idéer på ett papper, lösa tungor i ett restaurangkök, pladder i telefonen om finansiärer och lokaler, motgångar när det inte går att bygga in ventilation i tänkta lokaler, allt så berättat att man såg krogen inom sig långt innan den fanns i verkligheten - ett luftslott. Så när den kom till blev den inte alls som tanken var utan bättre, intimare, känsligare.
Läs mer om allt detta på min frantzén-lindeberglänk
Stort grattis idag när vi på Grand och årets White Guide Gala, alldeles för några timmar sedan kunde skrika ur oss att f/l blivit Sveriges bästa restaurang.
Nu väntar vi på...törs man säga det eller är det ett dåligt omen...Guide Michelin som kommer med sin skandinaviska ranking den 16 dennes.
Lyssna föresten på Meny i P1 på torsdag. Då intervjuar jag Richard Hallén, rådgivare åt guiden sedan många år. Intressanta infallsvinklar om de svenska köken och kanske också en hint om en tredje stjärna (?)
Ni som lyssnade i torsdags kunde höra ett inslag jag gjorde från Fäviken Magasin och med en kort intervju med Magnus Nilsson. Fäviken drog hem "Årets matupplevelse". Det är klart man tagit för vana att ta rygg på vinnarna!!
Det kändes som en föraning, låg i luften. Jag var där förra veckan och åt, det var magnifikt, i sällskapet av två betydelsfulla damer kunde jag inte börja stortjuta över bombardemanget från en samlad gaffel blodduva även om det var djävligt nära - kärleken från köket mäts i sinnenas alla rörelser vid bordet.
Som alla säkert förstått har jag på en bitte lilten kant varit involverad i Frantzén Lindeberg och fått ha de stora nöjet att följa krogen från skissartade idéer på ett papper, lösa tungor i ett restaurangkök, pladder i telefonen om finansiärer och lokaler, motgångar när det inte går att bygga in ventilation i tänkta lokaler, allt så berättat att man såg krogen inom sig långt innan den fanns i verkligheten - ett luftslott. Så när den kom till blev den inte alls som tanken var utan bättre, intimare, känsligare.
Läs mer om allt detta på min frantzén-lindeberglänk
Stort grattis idag när vi på Grand och årets White Guide Gala, alldeles för några timmar sedan kunde skrika ur oss att f/l blivit Sveriges bästa restaurang.
Nu väntar vi på...törs man säga det eller är det ett dåligt omen...Guide Michelin som kommer med sin skandinaviska ranking den 16 dennes.
Lyssna föresten på Meny i P1 på torsdag. Då intervjuar jag Richard Hallén, rådgivare åt guiden sedan många år. Intressanta infallsvinklar om de svenska köken och kanske också en hint om en tredje stjärna (?)
Ni som lyssnade i torsdags kunde höra ett inslag jag gjorde från Fäviken Magasin och med en kort intervju med Magnus Nilsson. Fäviken drog hem "Årets matupplevelse". Det är klart man tagit för vana att ta rygg på vinnarna!!
Hemkärnat smör på Hersby i helgen
Hemkärnat smör, tunnbröd och en skål med kärnmjölk med små smörviggsrester kvar
Sollentuna hembygdsförening, där jag av en händelse är ordförande och därför skriver om i bloggen, firade smörkärnardag på Hembygdsgården i Hersby under söndagen - vi brukar göra så ibland och då passa på att berätta om hur man gjorde smör förr.
Nu kan ju det där med "förr" kännas lite mossbelupet och något man ägnar sig åt för att inte vilja se nuet eller omvärlden så som den är. Förvisso kan det vara så i hembygdsföreningar, att man hellre enbart ser till det förgångna och gör det utan att koppla det samman med nutiden och det är naturligtvis helt förgängligt att göra så för vad nytta kan man då ha av en hembygdsförening?
Smöret är ett utmärkt exempel för vem är inte trött på industrivärldens dussinsmör utan karaktär och som mest duger som fett av stekning av sill. Smör är liksom mycket annat ett hantverk och det visade vi på Hersby idag. Föreningens tidigare ordförande och nuvarande "smörgeneral" tog sig för att ägna helgen åt att göra hemlagat, lent, saltat, skönt smör som smakade smör och inte fett kylskåp.
Överallt jagar krogar värda namnet sitt eget smör och efter en tids jagande har man hamnat tillbaka till det egna köket där man ställt sig att experimentera med egen smörkärning. Att sedan också kärnmjölken som blir som rest vid tillverkningen kan användas till både bakning, mörning av kött, pensling av olika råvaror, nerkokning och som desserter (panakottan blir alldeles speciell med kärnmjölk, något som den annars inte alls är).
Börja det egna experimenterande med en liter 40 procentig grädde och två matskedar gräddfil. Kör blandningen på absolut lägsta hastighet i cirka 45 minuter. Redan efter en halvtimme börjar små fettpärlor fastna på den stora ballongvispen till assistenten. Sker det tidigare så körs smöret för fort, minska hastigheten. Snart skiljer sig smöret helt från kärnmjölken som börjar blaska och plaska.
Kör man snabbt upp till vispgrädde och sedan till smör blir smöret grovt, svampigt och fult, långsamt blir det lent, mjukt och vackert!
Börja nu att pressa ur all kärnmjölk ur smöret, använt spatlar och tryck ut genom att älta smörklumpen. Passa på att salta med minst ett och ett halvt till två kryddmått salt (jag tar lite mer). Se där ett smör värt namnet.
Sollentuna hembygdsförening, där jag av en händelse är ordförande och därför skriver om i bloggen, firade smörkärnardag på Hembygdsgården i Hersby under söndagen - vi brukar göra så ibland och då passa på att berätta om hur man gjorde smör förr.
Nu kan ju det där med "förr" kännas lite mossbelupet och något man ägnar sig åt för att inte vilja se nuet eller omvärlden så som den är. Förvisso kan det vara så i hembygdsföreningar, att man hellre enbart ser till det förgångna och gör det utan att koppla det samman med nutiden och det är naturligtvis helt förgängligt att göra så för vad nytta kan man då ha av en hembygdsförening?
Smöret är ett utmärkt exempel för vem är inte trött på industrivärldens dussinsmör utan karaktär och som mest duger som fett av stekning av sill. Smör är liksom mycket annat ett hantverk och det visade vi på Hersby idag. Föreningens tidigare ordförande och nuvarande "smörgeneral" tog sig för att ägna helgen åt att göra hemlagat, lent, saltat, skönt smör som smakade smör och inte fett kylskåp.
Överallt jagar krogar värda namnet sitt eget smör och efter en tids jagande har man hamnat tillbaka till det egna köket där man ställt sig att experimentera med egen smörkärning. Att sedan också kärnmjölken som blir som rest vid tillverkningen kan användas till både bakning, mörning av kött, pensling av olika råvaror, nerkokning och som desserter (panakottan blir alldeles speciell med kärnmjölk, något som den annars inte alls är).
Börja det egna experimenterande med en liter 40 procentig grädde och två matskedar gräddfil. Kör blandningen på absolut lägsta hastighet i cirka 45 minuter. Redan efter en halvtimme börjar små fettpärlor fastna på den stora ballongvispen till assistenten. Sker det tidigare så körs smöret för fort, minska hastigheten. Snart skiljer sig smöret helt från kärnmjölken som börjar blaska och plaska.
Kör man snabbt upp till vispgrädde och sedan till smör blir smöret grovt, svampigt och fult, långsamt blir det lent, mjukt och vackert!
Börja nu att pressa ur all kärnmjölk ur smöret, använt spatlar och tryck ut genom att älta smörklumpen. Passa på att salta med minst ett och ett halvt till två kryddmått salt (jag tar lite mer). Se där ett smör värt namnet.
lördag 5 mars 2011
Prästgården brann i natt.
Se hur de ståtliga kakelugnarna hänger sig kvar vid skorstensnocken. Samtidigt som det är något djupt tragiskt med bränder är det också något sällsamt vackert över dem, både slickande lågor och de brända skelett som står kvar.
Den gamla Prästgården i Sollentuna användes inte längre som prästgård utan för uthyrning och till barn och ungdomsverksamhet. Vill minnas att jag var där på ett party där en gång i tiden med en ungdomskör.
Kyrkoherden i Sollentuna bor istället i ett betydligt äldre hus är Prästgården som var byggd 1918. Klockargården byggdes redan 1820 och var en gång i tiden fattigstuga och sedan sockenstuga.
I morse mellan klockan fem och klockan sex fattade plötsligt det gamla trähuset eld och brann ner till grunden. När vi åkte hem efter en utflykt idag hade det brunnit i nästan tolv timmar. Vi var förbi och fortfarande kunde man se lågor ur den brända grunden och känna värmen från stenhögen som fanns kvar.
Huset låg inte långt från där vi bor. I morse klockan kvart i sex vaknade vi och tänkte kanske att dagen redan var här och att det var dags för morgonkaffe. Vi borde hört, men det gjorde vi inte utan beslutade oss för att somna om.
På senare tid har vi upplevt en del bränder i vår närhet, bland annat grannhuset. Ser om vårt eget brandskydd.
fredag 4 mars 2011
Så tar Du bort alkoholsmak i munnen eller "Nykter på kinesiska"
Ett hett tips som jag fick i ett svarsmail från Kina idag. Har ju fått en av mina böcker utgivna i Folkrepubliken och har en del korrespondens med förlaget. Idag förstärkt med följande tips:
"Det har konstaterats att grapefrukt, doppad i socker och så som den brukas ätas till kött, har en alkoholeliminerande effekt. Efter att ha ätit grapefrukt med socker kan inte alkoholhalten mätas"
Vad min bok handlar om?
Jo den heter Dopingjägaren och handlar om en av världsdopingens frontgestalter Arne Ljungqvist.
Ser du suddigt på krogen - dags för kinesisk tillnyktring = en filéad grape med socker
Tipset om alkohol är automatiskt genererat från tillhopa 163 olika tips från det kinesiska e-postföretaget 163gratis mail.
"Det har konstaterats att grapefrukt, doppad i socker och så som den brukas ätas till kött, har en alkoholeliminerande effekt. Efter att ha ätit grapefrukt med socker kan inte alkoholhalten mätas"
Vad min bok handlar om?
Jo den heter Dopingjägaren och handlar om en av världsdopingens frontgestalter Arne Ljungqvist.
Ser du suddigt på krogen - dags för kinesisk tillnyktring = en filéad grape med socker
Tipset om alkohol är automatiskt genererat från tillhopa 163 olika tips från det kinesiska e-postföretaget 163gratis mail.
torsdag 3 mars 2011
Fäviken i radions Meny
Efter en tids uppehåll är jag tillbaka med inslag i Sveriges Radios matprogram Meny i P1. Idag sändes ett inslag jag gjorde i Fäviken för en tid sedan och jag framkallade själv alla de goda minnena i ett ögonblick genom att lyssna, förvisso på mig själv, men ändock.
Lyssna direkt genom att klicka här eller ladda ner och lyssna när du vill här Fävikeninslaget och den lilla intervjun med Magnus Nilsson går igång en halvtimme in i programmet ungefär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)