lördag 9 mars 2019

Nattvandring XXX




Redan utanför porten. Vinden ligger på söderifrån. Det är milt och det blåser inte längre. Cigarettdoften. Tidigt ute i kväll. Där står en klunga eller snarare tre personer, utanför dörren till den närmaste puben. Ser hafsiga ut. Alla har en tänd cigarett, hår som rufs, mörka ringar under ögonen. 

Kommer närmare, den ena människan ler åt Assar, håller honom ganska styvt i kopplet, vill hälsa, men jag bara inte orkar. Det står en air av sur dryckenskap kring de stackars ensamma. Förvisso i klunga om tre, men det lyser en slags ensamhet kring dem. Det är både gårdagsvin och nyssdrucketvin i luften och alldeles för mycket. Varje sug på cigaretten får kropparna att liksom vagga till, balansen håller inte, men är ännu mjukbalanserad från fötternas tåspetsar till hälarna och tillbaka. De säger något när de ler, huden i ansiktena är alldeles död, liksom slocknad.


Bortanför dem i friskare vind drar jag några rejäla andetag genom näsan för att vädra bort egna minnen om hur det en gång var och hur normalt det var att stå med ensamhetsgloria utanför och röka – det var så livet var.

Går en runda genom villakvarteren, behöver inte bekymra mig, känns kemiskt fritt och tankerakt och i mörkret i kanten vid en trädgård reflekterar gatlampans sken en grupp snödroppar, något ginstliknande (?) lyser rosa med knoppar på ett plank, det har börjat duggregna, asfalten blir blöt och sådär stadsvackert reflekterande.

Viker av som i en kortrunda, vill hem och laga sen ugnspannkaka med rårörda lingon och baconcrisp.
Tar vägen förbi den närmsta lokala puben igen. De tre med död ansiktshud sitter där inne nu, inne i värmen, det är fotboll på flera TV-skärmar, bordsdukarna är rutiga och det står mer vin på bordet. Kvinnan med de mörka ringarna under ögonen tar stora klunkar ur glaset, mer hinner jag inte se.


Längre bort, ner mot stationen, ligger en man i fosterställning i ett snölik efter fasaden, ett snölik som mest nu är en grushög. Han ligger i mörkret och ovanför honom står en man med samma balans som rökarna. 
”Nej nej nej”, säger mannen i snöliket. ”Du ska fan…jag är så jävla trött på dig, att du alltid…jag kommer fan inte att släpa på dig hela vägen hem, jag har fått nog nu, jag finns inte längre för dig, du gör samma jävla grej om och om igen, jag är så jävla trött, fan res på dig.”
Mannen i snöliket gör ett fruktlöst försök. Mannen som vaggar tar tag i honom för att ändå hjälpa till. Hör hur han är nära gråten. ”Faan, det här går inte längre, jag orkar inte, jag vill inte". Snöliket säger ”Nej, ge inte upp, jag klarar mig inte utan dig.”


Vänder hemåt, det är bara 50 meter till garageingången. Gör så, går in genom garaget och kan ta hissen direkt upp. Innanför garagedörren släpper jag Assar. Han är så lycklig, skakar på sig och springer fritt, två rundor, tre rundor och kastar sig mot mig och sätter sig prompt vid fötterna. Får godis. Pratar med honom. Säger att jag är så glad och att han är så duktig. Har en helt annan känsla för vad som är ett normalt liv idag än då, räddades från att bli snölik för 26 år sedan, viktigt att bli påmind.

Assar, en musikalisk pärlfiskarhund


Korvfestival i dagarna tre.

Jag och Christer Svantesson

Alltså, trängsel, glada miner, goda dofter. Här kom korvälskare ur alla läger, campingfolket, raggarfolket, finfolket och square-dance-människorna. Och det bjöds smakprover efter kategori, varmkorv, ölkorv och texaskryddat.

Det är klart att det är kul det här att vandra runt med A och stöta på människor som man undrat var de tagit vägen. Så tar man en korvbit med något tillbehör ihop, pratar en stund och går vidare för att man kanske inte är så hemskt mycket bekanta, men ändå tagit tid att dela med sig lite.

Sedan alla de där bekantingarna som jag inte sett på länge. Varit ifrån mathantverk och ord om mat för att ägna mig åt annat i något år eller två – då tappar man kontakten. Roligt att springa på Lotta Bonthelius som var på väg ut men det blev ändå långprat, Uffe Elfving som sitter i Korvakademien och nu drack pucko ihop med A. Och se där, en av eldsjälarna Christina Möller fullt upptagen att se till att allt fungerar på mässan, speciellt som elen tagit slut i stora utställningshallen med påföljd att ingen av utställarna kunde steka, koka, fritera eller på annat sätt tillaga sina korvar. Det fick bli som Christer Svantesson sa: ”En kall korv är också en varmkorv”. Christer dyker förresten upp i min kommande bok ”Gladys del Pilar” och det vet han om. Den kommer ut om några veckor.
Så kom Ella Nilsson med en nyhet: ”Jag skickade brev till dig i veckan”. Brev? ”Ja, att du blivit medlem igen”.
Visst ja, Matmaffian, kul, tack, ser fram mot det, har redan betalat min medlemsavgift. Återinträdde bland alla dessa duktiga matskribenter igen efter många års uppehåll.

Grynkorv 1

Nu ut igen på utställningsgolvet med smakprover (ni som tänker göra ett besök i morgon eller på söndag – ta med en bekväm gaffel så slipper ni plastgafflar och tandpetare. Vad är en bekväm gaffel? Jo en sådan som lätt kan stoppas i fickan och som man där inte gör sig illa på).

”Har du smakat lammkorven där borta, så gooood!”
A är alldeles utmärkt att ha med sig, dels för hans egenintresse för mat och smak och dels för att han kryper fram lätt och smidigt och berättar om det som behöver smakas på. ”En rökt ost där borta, hur bra som helst”. Jag gillar inte rökta ostar, försökte jag. ”Den här bara smälter i munnen och lämnar efter sig bara en lätt smak av koleld!”

Hittar ett företag som säljer korvattiraljer. Med det menar jag grejer som kan behövas när man gör korv, korvspruta och fjälster till exempel. Har varit på jakt efter fjälster till veganska korvar och veganskt bindemedel som inte bara är majsmjöl eller annan stärkelse. Nu har jag hittat det jämte rakfjälster och en uppsjö andra korvskinn. (Jag är alltså nu med korvspruta)

Ta tid på er den här korvmässan, två tre timmar är lagom för att valsa runt och slå av faktaprat med kunnigt folk och inte minst ha gaffeln i beredskap för att smaka av pratet. Tänk att direkt kunna kolla om försäljarens svada om den utsökta egna produkten håller, vilken förmån.

Grynkorv 2
Saknade jag nått? Absolut!!! Jag saknade experimentella och traditionella små charkbodar som gör egen högst lokal korv. Fler av dessa till nästa år. Som nu är det inga korvar som direkt sticker ut, inte möjligt att göra vid större produktion. Och så går jag och A ner i ett hörn till Grynkorvens vänner. Skaraborgare som sitter där med kokt grynkorv dessutom helt fantastisk i smak och konsistens, oj så glada vi blev av rejäla smakprov. Fick väckt tanken på två andra favoriter av hantverkskaraktär, isterband och hackekorv. Jo det fanns en producent av isterband som vi kunde hitta när vi frågade oss fram, men det var ingen studs i syran som kändes tillsatt. Ett isterband ska vara natursyrat annars är det ingen idé. Natursyrat rejält och kanske lättrökt.

Så köpte vi med oss en rejäl korv hem, en chokladkorv från Stockholms chokladfabrik med mandlar, russin, nötter och en ljus choklad behandlad så att den smakade Guldnougat, vilken hit!
Frågade A i bilen när vi körde ut ur stan: Bästa korven?
”Grynkorven”
A – det finns hopp!