Det finns ett vattenhål i mitt liv som underhållit mig i varierande grad och om torsdagar ända sedan 1982 då jag i december "kallades ledamot" till en av världens äldsta konstnärssammanslutningar "Konstnärsklubben."
En klubb bestående uteslutande av män och med rötter i 1850 talet och som huserar i ett hus byggt av konstnärernas egna pengar på Stockholms kökkenmödding på Smålandsgatan 7.
I torsdags hade jag med en gäst, en av mina vänner jag haft förmånen att känna genom en ganska så stor del av livet. Klubben ger möjlighet att sitta både i enskildhet och prata, lyssna på föreläsning och dessutom dinéra, och för den som önskar, dricka några glas i baren.
Den som kommer ensam träffar likasinnade och har alltid någon där att känna igen.
I torsdags var det kålpudding - jo det är ofta husmanskost, nuförtiden. Under många år fanns ett avtal med KB i gatuplanet, att förse klubben med en ost och silltallrik följt av huvudrätt serverat från fat. Alltid jävligt bra och överraskande. Numera också bra, men mer begränsat då Klubben har en egen kock som lagar all mat i det lilla förberedelseköket bakom baren.
Inte sällan går det att gå ut och få påbackning till annars rejäla portioner.
Torsdagen i torsdags blev en trevlig kväll bortanför det mesta, en slags nödvändighet.