lördag 30 januari 2021

Lite småkallt kan man säga men ack så skönt

 



Assar stortrivs, men kallt om tassarna


Hallå

I natt var det rejält kallt, men inne varmt och gott

Fastfrusen julbelysning

Egentligen inget problem med torrdass





Allt det där nedläggninghotade i en byggd som redan har så mycket nedlagt



När vi är här så pratas det minnen i grannskapet och av folk som är barnfödda i trakten. Minnen av butiker, av närhet, av samlingspunkter, minnen från livsmedelsaffären där det mesta handlades över disk och de senaste nyheterna om socknen förmedlades.

I höstas säkrades torpet med ny elcentral och nytt kablage, nya element och nya lamputtag - allt nytt. Därvidlag behövde vi en del ny armatur som står i paritet med torpets om inte ålder så i alla fall tid.

Frågade överallt, men ingen kunde ge tips om en bra lampaffär. Fick förslag på elgiganten i Bollnäs, men dit är det över en timmes körning och så några designshopar i Ljusdal som bara hade minimalt sortiment och inte alls av den typen lampor vi jagade. På bondeloppisar runt ikring har vi köpt på oss en del vackra lampkupor som säkert har snart hundra år på nacken, så vi behövde också armaturhållare till dessa.

Sedan var det en människa som fick ur sig: "Kolla med Möbeltjänst i Tallåsen".

Det var i julas som vi åkte dit, alldeles i mellandagarna. Ett jättelikt möbelvaruhus i en trakt som mest är känt för sina jordgubbar. Vi gick in!

Det glittrade och det sken och passande nog stod en stor tomte i och spelade julmusik vid entrén (mekanisk förstås). Här var det.

Och personal som var superkunnig och hjälpsam och gratis kaffe i en hörna där folk satt och slog av en prat.

Vi fick lampor av exakta mått och utseende och det som de inte hade hemma beställdes genast och så ringdes och messades det när varorna kommit.

Idag var vi där för att hämta ett par unika sänglampor som vi valt ut för de passade så bra med torparkänslan. Och vi pratade om att denna unika butik långt bort från allt men nära för många i alla fall fanns. "Men det är inte självklart och här slåss man mot nedläggning", var det någon som sa. "Väljer folk att åka till storvaruhusen istället så går de miste om sådana som oss". Alltså på samma sätt som folk gjorde valet när det gäller de nära livsmedelsbutikerna i byn, samlingspunkterna, skolor, etc.

Nej, det är inte ett stödköp vi gjort när vi handlat i stort sett all belysning på Möbeltjänst i Tallåsen utan för att de var så bra, hade exakt det vi behövde, hjälpte till och kom med adekvata förslag och för att det var nära i den mån man kan prata om nära i norra Hälsingland.

Jag sa att konkurrensen från nätköp är ju stor och IKEA körde hem hem bäddsoffa åt oss för femhundringen i våras.

-Vi tar ingenting för att köra hem en soffa, blev svaret

Ska jag då komma med ett bud? Jag gör det. Ni som är i närheten, akta den närhet som finns och gör som vana att handla där.

fredag 29 januari 2021

Äntligen, torsktungor i butiken



Det är skreitid. Vid mina många resor till Lofoten under skreikampanjer har jag  njutit middagar få förunnade. En är torsktungor och ungdomar tjänar extrapengar på att stycka ur när torsken landas på bryggorna i Svlovær och öarna runt ikring.

Torsktungor har rätt anrättade (högsta innertemp 42 grader) en konsistens som är en blandning av pilgrimsmussla och ostron och med ett frasigt yttre efter fritering. 

Igår var jag nere i centrum och där låg skivad skrej, romsäckar och torsktungor.

Tänkte mig först en skrejmølje som jag bjöds på ön Røst för en massa år sedan. Torsk i skivor som läggs i kokande vatten som precis får koka upp igen och sedan tas från elden i tio minuter innan de läggs på fat och överöses med salt hett vatten och serveras med kokta romsäckar, Lofotenpotatis och torsklever som sås - en hysteriskt god anrättning.

Nu blev det torsktungor till förrätt. Rimmade först i tio minuter i någon matsked salt. Skar bort hinnor och pudrades rejält med vetemjöl så att de blev helt torra. Ner i het olja, sen är det bara att hålla koll på temperaturen, 42 grader och upp på papper att rinna av. Servera med en majo med hackad inlagd gurka.

onsdag 27 januari 2021

Bevisat att alkohol ger en ökad risk att drabbas av covid-19


Ungefär så rubricerar idag SvD en artikel med en intervju med Sven Andreasson, räknas som landets främsta alkoholforskare och är professor vid KI.

Det här är intressant, men ingenting man kan luta sig mot när det gäller avstängningen av landets krogar och stoppet på alkoholförsälning efter klockan 20.

Det handlar istället om hur immunförsvaret drastiskt försämras vid alkoholintag och försämringen blir större i förhållande till mängden alkohol som intas.

Ett forskningsresultat som lyfts fram för att ge stöd åt detta, är att bland alla alkoholrelaterade dödsfall globalt så är så mycket som 12 procent resultat av en infektion.

Vare sig de vill eller inte, erkänner eller inte, så är upp emot tio procent av alla svenskar beroende av alkohol i så hög grad att de inte kan hantera sina liv. Nu påpekar forskare att covid-19 får ett allvarligare och snabbare förlopp bland storkonsumenter (läs alkoholberoende) vilket alltså ökar risken för att dö.

Sven Andersson säger till SvD att ett nedsatt immunförsvaret triggar igång covidinfektionen och skapar en överreaktion och detta kan ge allvarliga problem för lungorna, levern och hjärtat.

Alkoholen tar därmed plats bland de övriga två riskfaktorerna som är ålder och underliggande sjukdomar.

Vem som dricker och är beroende av alkohol lyssnar nu på det här? Har inte folk försökt säga till "sin" alkoholist att "dricker du så här så dör du"? Jag skulle kunna drista mig till att säga "Ingen"! Alkoholen hos en beroende är så stark att uppmaningen som Sven Andreasson riktar i SvD att kraftigt minska drickandet (!) eller sluta helt en period, kommer att klinga ohörd. Möjligen kan det bland några svårt hypokondriska alkoholister medverka till en tankeställare...men sluta? Nej knappast! (För så är det att hypokondri är en åkomma förstärkt hos alkoholister).

Hur ska man då skydda alla dessa svenskar som häller i sig alkohol dagligen och stundligen och som absolut inte kan tänka sig att sluta dricka oavsett?

Först ska Socialstyrelsen uppdatera listan över riskfaktorer och sedan ta ställning. I Norge stängdes "Polet" (norska systembolaget där rødvin är rödvin och hvitvin är vitvin och 45 procentigt brännvin heter "45"). Något för oss i Sverige? 

En stängning är som att vifta framför ögonen på någon som är blind eller skrika sig hes till en stendöv. En alkoholist skaffar sig sitt förråd av alkohol oavsett om flasketiketterna inte är lockande, om systemet stänger helt eller om krogarna får fullständigt arbetsförbud och det här är ju alkoholister det handlar om inte gemene man eller de som hanterar att ta sig ett glas eller två. Det är alkoholisterna som kan drabbas svårt av covid-19, tänkbart svårare än andra, det är alkoholisterna som är infektionskänsliga och tar upp platser i sjukvården oavsett covid-19 eller annat. Men låt dessa svin dö då?

Fan heller, dessa tio procent av befolkningen är tillfrisknande en enorm resurs och tillgång för samhället och deras eventuella dödar skulle kosta avsevärt mer än att hjälpa till med tillfrisknandet som är möjligt (i fåtal fall är det för sent, i ett mindre antal bland de svårt patologiskt drickande är det hopplöst). Men det här är långsiktigt och inte mindre viktigt för det. Alkoholisten upptar sjuksängar oavsett pandemier eller andra farsoter, alkoholister kostar skjortan för samhället i vård och omsorgsutgifter. 

Varför inte, nu när det står klart att alkohol i stora mängder nedsätter immunförsvaret, satsa på tillfrisknande, möta alkoholister som är på nedgång tidigare. Det finns program och det finns metoder som i alla fall kan "rädda" fem, tio procent av de brännvinsgalna och bara det är en stor kostnadsbesparing för samhället. Inte  minst för att man då besparar  alla medberoendes lidande och vårdkostnader (se bilden ovan).

Siffran 10 procent aktiva alkoholister av landets befolkning ska vara statistiskt säker. Låt säga att varje alkoholist har fyra, fem personer (förmodligen fler) runt om sig som bryr sig, bekymrar sig, oroar sig och skyddar, fixar, ordnar så att hela deras egen tillvaro vänds upp och ner. I Sverige bor 10 miljoner människor lite drygt (2017 år statistik) Det betyder att det finns en miljon alkoholister... och fyra fem som bryr sig så pass att de företer liknande självskador och samhällsskador som den alkoholist de har hand om...vi är snart uppe i halva Sveriges befolkning som mår dåligt av alkohol och som kostar enorma belopp. Gör om och gör rätt.


tisdag 26 januari 2021

Kommunikatörerna i Sollentuna har misslyckats trots att de kan räknas med flera nollor

Sollentuna kommun har ett oändligt antal kommunikatörer. De är dess man möter först som ett slags filter mot ansvariga tjänstemän och framförallt visavi politiskt ansvariga när man ringer till kommunen.

Andra kommunikatörer sitter och formulerar budskap, skriver information, förmedlar handlingar till de som begär ut dem enligt offentlighetsprincipen men har tyvärr inte fattat något alls om just den principen som när jag begärde ut handlingar om den utredning som gjorts för Edsvik och kommunikatören frågade om mitt namn och vad jag skulle ha dessa handlingar till. (lagbrott som är graverande)

För några veckor sedan informerades på två A4 i vår hiss om kommunalhusets ombyggnad. Ungefär så här att "ombyggnaden kommer att pågå till 2020". Hallå den är i ett inledningsskede! Är det ingen som läser och faktakollar?

Utöver att de borde gå rättstavningskurser borde de också bli ivrigare att vilja vara korrekt informerade, våga ta egna initiativ och försöka se till att människor i kommunen fortsatt blir informerade. "Ett oinformerat folk är ett lätthanterligt folk" (Var det Marx, Lenin eller Engels som sa det?).

Tog en promenad i helgen till Edsviken och Tureberg och hamnade framför "Skansen". Bara några steg innan vi kom fram i halkan frågade mitt promenadsällskap; "Hur var det nu med det här huset"? Och några steg till kom vi fram till skylten och...

...den gav information som var fullständigt oläslig. Här skrev i alla fall CJL Almqvist en del om Sollentuna som den vackraste platsen "ever" och här drevs en privatskola med elevbostäder under 1800-talet och i slutet av det århundradet användes Skansen som flickpension av en "fröken Rappe" (fakta ur Göranssons Vårt Sollentuna 1931). Tvivlar dock på att detta ens skulle kunna utläsas om nu det gick att läsa informationen på skylten.

Så gick vi upp till Engelska parken från Idunvägen och på håll såg vi informationsskyltar. Jippi, nu skulle vi bli informerade och fräscha upp våra tidigare inlärda kunskaper om begravningsplatsenmen...

...icke sa nicke vilket framgår av bilderna. Dessutom skyltstolpar nedslagna mitt i fornminnen.

Lyckligt försörjd med lakrits av bästa märke (Haupt)

 


Mitt i oxveckorna, inga inkommande jobb, inga skickade fakturor, bara väntan på en skruttig kulturpension. Då skiter jag i pieteten och går och beställer hem lakritsbåtar, svenskjävlar, vinter och fucking fabulous. Två första är gamla bekantingar, sistnämnda nya munknullare och konstaterar att de heller inte går av för hackor. 

Nu är min lust och min längtan tillfreds. Skönt. (bara det att jag har två ungar hemma som är ohyggligt gastronomiskt bevandrade och vet att skilja agnarna från vetet så jag får låsa in min skatt och bjuda ett och ett när de så begär. Inte lakrits att muyla i sig bara njuta av!)

Umamimiddag


 Lite av stapelföda här hemma liksom ikväll. 

Söker jag på kladdris eller kao nieuw på min egen blogg kommer det upp en hel radda inlägg och om jag söker på kycklingvingar är det väl snarlikt.

Så, egentligen behöver jag inte orda så mycket mer än att säga kao nieuw, kycklingvingar,
somtam på kålrot och nam prig bun. Mat som det smäller i käften av.

Somtam på kålrot



söndag 24 januari 2021

Mina nya målningar

 Hade ett gallerimöte igår på söder. Jättetrevligt, men inte alls för egen räkning utan bara som av en händelse och inte alls för bilderna här nedan. Ärendet var för att titta på Anders Karlssons skitfina träsnitt på Grafiska Sällskapet på Hornsgatan.

Däremot så kom vi att tala om mitt måleri och att jag faktiskt gjort ett låååångt uppehåll utan ateljé och utan ambition och utan att riktigt ha lust.

Nu är det ju så här, för alla nytillkomna som tror att jag bara skriver böcker eller jobbar med journalistik, att min grundutbildning och där jag har flest universitetsår och examina är just inom bildkonst. Från alldeles i början av 70-talet var det först diverse mindre konstskolor sedan konstfack följt av en BA på SHKI i Oslo och så till slut Royal College of Art /dept of painting/ i London.

För ett ögonblick har jag en liten ateljé och jag har idéer att förvalta och en produktion om inte i högsta tempo så i alla fall ganska jämt. Inte så att jag inför varje tom yta vet vad jag ska göra utan snarare så att den nödvändiga utmaningen finns. Känner igen från tiden för över 30 år sedan och det är befruktande. Jobbar på emblematiskt med ett uttryck jag sökt länge och för att det är nödvändigt.

När så vi pratade om mina nya målningar på det där galleriet jag besökte i helgen så skulle jag till att visa dem i telefonen via den här bloggen för jag var övertygad att de fanns där, men så icke. De låg kvar och skvalpade i bildappen.

Så onödigt tänkte jag, för målningarna är ju inga hemligheter längre. Under trettio är har allt jag gjort varit hemligt, allt skrapande och krafsande, alla måla över och vara osäker, alla kritstreck och färglager, allt sådant har jag behållit för mig själv - alla försök och all vilsenhet genom över ett kvarts sekel. De här sista är inte hemliga, de är vad de är och kanske det ärligaste jag gjort. Så är det och så har det fått bli. 

Samtliga med måtten 260 x 210 mm, Akryl, wax, krita och olja.

(Jo det finns titlar på dem också)



























lördag 23 januari 2021

Fredag och då kan man njuta lite extra


Det blev ett gäng ostron, holländska är inte de bästa men de enda som butiken erbjöd och jag orkade inte åka vidare, sköra i skalet och osalta, ohaviga och fan ta mig om de inte var på gränsen till lekmogna också (Nya City Gross i Sollentuna).

Men krabban var välmatad och god.

Sen blev det Ks fantastiska prästostpaj med boveteskal. En vanlig fredag och nu lyser solen.

torsdag 21 januari 2021

Råbiff

 


Var ute och körde bil och fick plötsligt en sådan "craving" (varför skriver jag inte "sug" istället?) efter råbiff. Det är alltför länge sedan. Jag brukar snaska i mig ostron och råbiff om lördagar och om plats på etterfranska Pastis i Gamla stan. Stor njutning...om jag inte väljer deras ankconfit förstås med utmärkt pompa.

Nu slank jag in på Percys i Norrviken i akt och mening att få finmalen råbiff av bog (!). Bog? Ja absolut, har tidigare alltid förfäktat innanlår men finmalet och då med ett ganska så kladdigt resultat. Bogen är fetare och har en betydligt större bredd i smak. Klassiska tillbehör: Hackad gul lök, hackade inlagda rödbetor, kapris och en sked Dijonsenap, salt och svartpeppar samt äggula.

Erbjöd barnen att också njuta råbiffen till middag, men ack, de hade redan bespetsat sig på gårdagens Lasagne,

Så satt vi där med vår middag och njöt tillsammans. Jäklar i nåda så bra.

tisdag 19 januari 2021

Laab på riktigt

 


Alldeles nyss lagade Jennie Walldén "laab" på kycklingfärs i TV4. Det är väl bra att sådan här mat får spridning, det liksom utökar vår smakpalett ordentligt. Stapelföda i stora delar av Thailand.

Men nu är det ju så att sådana här "främmande" rätter alltid anpassas och ges en egen tolkning när de presenteras i TV...eller skulle väl säga anpassas. Laab är i original saltig som Östersjön och het som solen med en umami som skriker.

När väl alla ingredienser är samlade i högar på bordet så ska den tillagas ungefär som en risotto, ständig omröring, hållas vid värme och genomgående fuktighet och en balans mellan syra och sälta vilket betyder frisksås och lime kompletterad med torkade, rostade och mortlade eller hela thaichili. (Som på bilden)

Det bästa är att laab kan lagas av både fläskfärs, kycklingfärs, kycklinglever, fisk och oxfärs och smakar då följdaktligen olika beroende på man vad man väljer. Plötsligt blir jag oerhört sugen på kycklingleverlaab..mmm!

Följ den här länken för att läsa mer om hur laab lagas på höns och den här länken för att läsa allt jag skrivit om laab, och det är inte lite. I den fullständiga länken finns en hel del recept på den här smakrika rätten som jag hämtat direkt från utmarkerna i Thailand. 

lördag 16 januari 2021

Nam prik pau - bästa tillbehöret...tycker jag alltså!


 



Den har en chilistyrka, en sötma och en syrlighet - nästan lite fruktig som marmelad. Varje gång jag gör en sats så använder jag den dagligen till det mesta (inte sjömansbiff precis) annars håller den flera veckor i kylen.

Jag gör den här på mitt eget sätt. Alla ingredienser finns i butikerna för thailändska eller asiatiska varor.


Du behöver: tio spanska chilis, röda eller gröna, tre fyra torkade och rostade thaichili (heta om cirka 3-5 cm), palmsocker 80 g, två rågade msk tamarindpasta, en och en halv gul lök, 8 vitlöksklyftor. Några msk fisksås. "Smaklös" olja.

Gör så här: "Rensa" de spanska genom att skära dem längs med och skrapa ur hinnor och frön (spara dessa i en hög), klyfta löken i rejäla bitar och låt vitlöksklyftorna vara oskalade. Jag grillar först allt i grillpanna och lägger sedan allt på ett bleck med några matskedar olja och skjuter in i ugnen på 250 grader. Allt ska rostas ordentligt och bli mjukt och få färg. Vid "halvtid", halvera på högen med frö och chilirens, släng in på rostblecket, kasta resten. 

Våga rosta tills det fått ordentlig med färg. Rör runt ibland. Låt svalna något . Tryck ut de rostade vitlöksklyftorna och lägg sedan allt i mixer. Skiva palmsockret fint och lägg i mixern tillsammans med tamarindpastan. Häll över fisksås och kör sedan till en mastig puré. Blir det klumpigt så mixa i mer olja.

Jättegott till ris och kyckling och nästan allt annat också.