Det är en ren och skär lycka, det här med en
gasdriven 70 cm Muurikka. Speciellt som man uppnår en väldigt bra hetta och att
man kan stå utomhus och rosta chili. Hemma i köket i en järnpanna måste
luftrenaren sättas på högsta och för mig som har någon slags
chiliöverkänslighet renderar rostningen i en serie våldsamma nysningar.
Här ute i vinden, på landet vid torpet och med den höga himlen
över oss och de blånande bergen som utsikt är det en alldeles utmärkt
sysselsättning att göra grunden till en namprig pau eller en nam prig bun.
Det ser inte mycket ut för världen med de
fåtalet chilifrukterna i den jättelika muurikkan, men jag lovar, det kommer att
räcka hela sommaren.
Åkte in till närmaste stad idag och försökte
hitta en thailivsmedelaffär. Jag hittade två. En som verkar funnits där länge och en
i ett skomakeri där en hel thailändsk familj höll på att etablera butiken och
som bäst plockade fram grejer och prissatte.
Går det att handla, frågade jag på bruten
thailändska och fick en hel hop ord tillbaka som jag tolkade till att ”visst,
det går bra, man betalar till skomakarens kassa”.
En flaska ljus pojkesoja, en flaska fisksås, en
påse med torkad chili och en påse frysta räkor och så några paket äggnudlar.
(Tänker bara muurikkamiddagar nu, men i morgon ska det bli regn så det blir mat
på järnspisen.)
Jo nam prig bun – det yttersta av chilihetta: Ta
rostad mortlad chilli och rör ut i fisksås och lite limejuice till en
trögflytande smet, en nam prig bun.
Och nam prig pau en chili med sötma, utmärkt
till ris med makrill (i burk) Receptet här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar