Jag har inte smakat starkt på idag 12 224 dagar eller 33 år fem månader och 21 dagar. "Smakat starkt", så sa man förr om folk som var nykterister. "Han har inte smakat starkt på länge eller "han smakar inte starkt" (eller hon också för den skull).
Jag har alltså inte tagit några sinnesförvillande droger alls sedan den dagen i februari. Det har gjort mig gott, det har fått mig att överleva. Egentligen inget märkvärdigt men den som läser och vill ha det jag har idag kan gärna slå mig en signal eller messa så kan jag berätta.
För fyra år sedan tog jag ett snapsglas, flera snapsglas ur hyllan. ställde upp dem för ett stilleben. Det blev flera. Hade fått tillklippta bitar i järnplåt efter beställning hos plåtslagaren i Färila. Så började jag måla av dem, dessa snapsglas som blivit så nyttjade i så många år att jag inte såg ens en återvändo bara ett mörkt svart hål, en avgrund. Litervis med brännvin hade passerat dem till mig. Lögn säger några som var med mig den tiden. Du drack brännvin ur grogglas utan virke, ren sprit!
Jag fick ett förhållande till stillebenen jag målade, fyra fem stycken under lång tid och med eftertanke. Jag målade en del av mig själv, en del av mina erfarenheter, min smärta, min ångest. Jag gjorde upp med mig själv i ett slags terapeutisk bearbetning. Den här lilla målningen var inte med på utställningen i höstas. Tog bara med en och den blev såld omedelbart.
Kallar dem för Graal, förstås för helighetens skull. Bägaren som ingen har hittat, bägaren från sista måltiden. Genom att måla av min egen graal tappade den i betydelse en smula.
