Hon var mångfalden representerad. Så ömt förvaltad, hård på ytan med mycket smak och med ett lösare mildare inre samtidigt som strukturen fanns där, något trådigt, lite segt och med en tydligt uttydd fisksmak.
Hon och han, fiskekaken og fiskepuddingen har fått sällskapa med mig genom alla dessa år och i mängder av varianter, tåligare än fiskfilé kan man balla sig rätt ordentligt med råvaran.
Bäst naturligtvis att göra henne och honom helt själv. Henne med potatis och potatismjöl, vitfiskfilé (kummel, torsk, vitling) och grädde.
Honom med bröd, ägg och grädde vid sidan om fiskfilén. Eller den thailändska varianten av fiskpudding som ångkokas (Haa mog, recept HÄR!) Den thailändska varianten av fiskekakor heter Tod nam pla och är saltiga, sega, heta och aromatiska. (Recept HÄR!)
Finns också i fiskkonservhyllan (kolla datum, smaken och doften är förödande om den blivit för gammal) från Norge.
Väl bakad och stekt går båda att använda på många olika sätt, puddingen skivad med majonäs på smörgås. Fiskekakan kall med lite skarpsås eller remoulade. Uppstekt med citron, uppträdda på spett i bitar med en sås på chilli, lök, grön currypasta, kokosgrädde, fisksås och små auberginer (geang kieow wan). Bara den egna fantasin är begränsande.
Här om dagen stekte jag färdiga fiskekakor i smör och med salt och lite lime som tillsattes vid slutet av stekningen. I med rikligt med grädde och fiskekakorna får kokas färdigt tills grädden tjocknar. Servera i djup skål och toppa med ishavsrom
