Jag kan inte nog sjunga blodpuddingens lov. I alla fall inte om jag får välja mellan industribakad (dit ingen lovsång når) och antingen min egen (inte bakad på år och dar tyvärr, recept i länken) och Björks i Färila (som jag ofta handlar och hyllar).
Om jag säger så här att om jag handlar en 30 centimeters lång blodpudding (säljs som tjocka stoppade korvar i svart fjälster med ø 10 cm så låter det skitmycket i mångas ögon. I mina ögon blott några frukosteringar.
Här hemma serverar vi alltid blodpuddingen med Björks bacon och så med lingon från hälsingeskogen, rårörda. Vill vi så skvättar vi över lite tjock grädde - det blir en frukost att hålla sig till, makalöst med rockenroll i varje tugga - har liksom allt!
Följ den här länken och läs allt jag skrivit om blodpudding.
