lördag 30 april 2011

En brasa nära Dig



Gjorde ett tvådagars avbrott och körde igår upp till Fäviken för ett jobb och sedan ner idag igen. Jag hamnade lagom för att fira Valborg och slapp gå över ån efter vatten - brasa i Gillbo på allmänningen alldeles i närheten av där vi bor.

I morse vaknade jag till orrspel vid snöklädda Åreskutans baksida - det var varmt i solen, behagligt för bara kavaj. Nu ikväll hjälpte det inte ens med vinterjagckan och yllepullover - precis så brukar det visst alltid vara på Valborg.

lördag 23 april 2011

Nyskuren primör från landet - gräslöken



Fick några timmar i grönsakslandet och det är ganska skönt eftersom förvissningen är den att jag inte behöver ha bråttom med något. Byggde därför en sarg till "örtagården" som blev sned och som därför måste göras om i morgon, men vad gör väl det. Ska också passa på att rensa upp gammalt då med sekatören.

Några tuvor med gräslök stod vid sidan om och bara bad om att få komma i frukostomeletten i morgon. Vred av dem och skar upp dem för en stund sedan, doften är vår.

Känner att jorden inte hunnit reda sig riktigt än.

Eva Sjöstrand släppte bok om Rolf Sinnemark

Eva Sjöstrand vän och förftare

Eva Sjöstrand, en väldigt gammal vän (alltså vänskapen är gammal), har förmågan att hitta bra öppningsfraser i sina böcker, den där början som ögonblickligen fångar och lockar till merläsning. Det spelar ingen roll om det är ett teaterdrama, en körtext, barnbok, nostalgibok eller faktabok hon skriver.

Den "nysluppna" boken om formgivaren Rolf Sinnemark är inget undantag, lyssna bara: Du bor i ditt namn, säger färingarna...

Jag sög i mig boken direkt, det går att göra det med Evas språk, det flyter fram som en silverbäck, gör motstånd ibland, men mest rasar på.

Nu hör det till saken att jag själv gjorde något slags reportage i radio och i tidningar om Sinnemark precis när han etablerat sig på Gotland (tror jag att det var) så det finns ett slags grundintresse alltså och jag smågillar hans grejer. Det är också spännande att se bakom och under tid, hur saker och ting utvecklas och förblir.



Mest var det som roligast att träffa Eva och mingla tillsammans. För det var många år sedan jag fick ett brev av Eva (så länge sedan att man skrev brev - en tradition som Eva Sjöstrand fortfarande bär med sig) inför en tanke på en bok någon gång när jag bodde i London och kanske det var 1978. Där bjöds jag att så småningom komma på boksläppet och äta oliver. Hon har släppt många böcker sedan dess - vi har aldrig ätit oliver, inte ens på mina boksläpp och ej heller denna gång.

Ett litet stycke i Sinnemarksboken är signerat en annan vän, Jan Brunius, som jag också fick förmånen att mingla med på boksläppet på Söder - så djädra trevligt precis som om inga tidsglapp ens finns, och det gör det väl egentligen inte heller.

fredag 22 april 2011

Pallisadgrillaren och vegetationskarteraren Tommy Löfgren


Det här är Tommy Löfgren. Han är biolog och vegetationskarterare, men han är också pallisad och vertikalgrillare efter egen metod. Det fick vi erfara en magisk skärtorsdagsnatt dock om metoden inte praktiserades.
Tommy och jag har känt varandra i 52 år nu firade vi skärtorsdagskväll vid Dalälven och ist'ället för att grilla efter biologins alla nypåfunna regler invigde vi istället hans nya stekbord.




Currymarinerade urbenade kycklinglår och en liten wok på skaldjur signerade Rodjana, sedan en rent fantastisk jordgubbspaj med vaniljglass signerad Mona. I skymningen underhölls vi av rödhakens silvriga vattenfallssång, såg havsörn cirkla över oss, hägrar strecka förbi och plogar av grågås. Så ännu mer skymning ända till midnatt, utomhus! vid elden. Notera detta är norr om Dalälven och ska räknas till Norrland och det är snö kvar i skugga och vi sitter utomhus till midnatt, magiskt efter vintern. Vad säger man? Tack för ikväll, magiskt!


måndag 18 april 2011

Påsken på Hersby redan firad

Påsken är invigd genom "Påsk på Hersby" i helgen. I Rotsundastugan där den här "rackaren" hänger bakades sammantaget åtta rulltårtor som gick åt och så påskpysslades det ull och ägg

Äggmålartävlingen lockade barnen till varma framsidan av längan från Landsnora. Och det var med största möjliga koncentration som här Alma, gav sig på de urblåsta äggen (det var alltså av urblåsen som rulltårtorna bakades).

När man genomför en helg på Hersby går det åt massor av folk som tillsammans har det riktigt roligt mellan kaffevarven. Det är ofta äldre trotjänare som år efter år ställer upp och det är klart att alla dessa ska ha ett stort och hjärtligt tack för att de skämmer bort sig själva för Hembygdsföreningens räkning. Inte lika självklart är det att yngre förmågor släpper loss och ger av sig själva. Hanna Ström här ovanför är en av dem som gjorde det, utmärkt organisatör, idégivare av rang och tacksamt trevlig också - dagen till ära i påskmundering.

Bo Dahlner, egentligen kemist, men också tredje generationen handlare i Sollentuna med rötter i butiker från sekelskiftets Silverdal och förkrigstidens Helenelund. I helgen hade han all anledning att känna sig nöjd, en ny sändning varor anlände med sylter och honung, sockertoppar och påskägg av klassiskt snitt - affären börjar ta form och bakom disken fanns också Nina Gahm Lagerberg. Nästa temadag på Hersby är den 8 maj då Hersbys örtagård invigs och då är handelsboden öppen igen - passa på att fynda för det kan man verkligen göra. Och appropos Örtagård och invigning så är det ett verk av Anne-Berit Lavold som idag satt i 1700 talets stenhus och virkade snirkliga figurer av halm.

Martin Ström är också en av de här unga som är aktiva inom Hembygdsföreningen och som idag arrangerade äggmålartävlingen för barnen. Tack för det säger jag bara, Tack Martin - jag vet hur mycket jobb som ligger bakom.

Det här är teägg, så kallade, inte för att man äter dem till te utan för att de är marinerade i svart te och kryddade med kanel, salt, svart soja och stjärnanis - doftande granna marmorerade.

lördag 16 april 2011

Passion i Påsk i morgon på Hersby Hembygdsgård

Hembygdsgården ligger bara 450 meter söder om Sollentuna Centrum. De som kommer hit första gången blir aningen förvånad över att det finns kvar en sådan vacker oas mitt i ett Sollentuna i förvandling. Men, nej - tiden har inte stått still på Hersby - det är en hembygdsgård stadd i ständig förändring. Samtidigt försöker alla aktiva medlemmar att levandegöra samlingarna, husen, platsen för att söka förståelse av vår samtid genom det som hänt förr.

Ett exempel på det är i morgon söndag då vi firar Påsk på Hersby. Alla är välkomna. I det gamla stenhuset från 1700-talet samlas vi om vi vill i köket och där kan vi fåra vara med om hur påsken firades förr, levandegjort genom berättelser och föremål (Vi ser fram emot att se hur husfaders risade hustru och barn med påskriset för att påminna dem om Jesu lidande på korset).



Ett exempel på påsk i nutid på Hersby är äggmålartävlingen för barn. En jury bedömer snällt och ödmjukt och diplom och priser delas ut.

I Rotsundastugans kök serveras kaffe och kakor och i salen pysslas det inför påsken med "Ägg och Ull".

Så är vår affär öppen också - det fanns aldrig någon affär förr på Hersby Gård, men en hembygdsgård är ju ett "konglomerat" så affären är en del som visar hur en affär i Sollentuna såg ut förr - och för att levandegöra i nutid så är det självklart att man ska kunna handla där - inte sill och hårnålar, men väl toppsocker, honung, safter och sylter och bokmärken. Här kan man också köpa böcker som har med Sollentuna att göra, inte minst föreningens egen skriftserie där vissa utgåvor räknas som samlarobjekt.

Och har Du inte blivit övertygad om en liten söndagsaktivitet med detta så lyssna och titta på ett inslag i Lokal TV så som det rullat på skärmarna hos Sollentunafolkens i en vecka. Ladda ner här.

Ett annat inslag i Lokal TVn som kom upp igår kväll är jag gäst hos en lokal TV profil Thomas Ardenfors och pratar påskmat - bland annat om hur man kokar det perfekta ägget.

fredag 15 april 2011

Så firas påsken i Sollentuna



Affären har fyllts på med specialvaror för påsken, förhoppningsvis också med den goda honungen från Edsviken om det finns något kvar efter långa vintern. Och så naturligtvis det bästa av olika slags stenmalda mjöl från våra två kvarnar I Överby och Landsnora.

På söndag har vi också äggmålartävling för alla barn, naturligtvis med priser och diplom och så kafé för de vuxna. I Stenhuset som är från 1700 talet och har stått där på hembygdsgården sedan dess berättas och visas påsken så som den firades förr. Ska vi gissa att vi får se husfar där risa familjen med påskriset för att de ska påminnas om Kristi Lidande? Nej, knappast, men bara att vara där och "supa in" atmosfären är värt besöket.

Gör det, kom till Hersby Hembygdsgård på söndag klockan 12 och stanna gärna till tre då vi stänger.

Påskaffischen ovan är signerad Stefan Tapio

torsdag 14 april 2011

Skaldjur av annan typ, typ!

Egentligen skulle vi ha det ännu enklare, stekt fläsk och ugnspannkaka. Nu blev det skaldjur, inte av typen igår, tyvärr. Å andra sidan hade det väl inte passat i Rodjanas vitlöks och skaldjursstinna pasta. Gott!

onsdag 13 april 2011

Levande till tallrik - bättre blir det knappast



I veckan som är diskuteras levande föda mer intensivt än någonsin - nej jag är inte för att äta delar från levande djur, det är oetiskt och bibringar inte gastronomin några vare sig överbryggningar eller fördjupningar - det är helt enkelt inte det som det handlar om här, i alla fall inte i Sverige, om man tar diskussionen för vad den är.

Vissa djur som används gastronomiskt måste också ha en "liggetid" för att mogna i smak och textur. Andra kan ätas helt nyslaktade och jag vet inte vad vissa har emot att man avlivar det man ska äta, bara minuterna innan man inmundigar det. Var i är skillnaden mot att avliva kollektivt på en fiskebåt till havs genom självdöd mot ett knivstick mellan ögonen på restaurang före servering.

Igår var jag på ett fullkomligt fantastiskt matäventyr på Frantzén Lindeberg i sällskap av sachimichefen och blygsamma smakoraklet Paj Jindadet. Njutning från första ammisen, en spröd, helt igenom perfekt macaron på körsbär med en vispad anklever, sedan fortsatte det med en vintermeny som dels förnyats under vägen och dels inarbetats under senaste veckorna till fullödighet i smak och textur. (på fredag byts den ut)



Det vi såg fram emot alldeles speciellt är det som annonserades i Sveriges Radios Nordegren P1 i förra veckan då det blev klart med specialtransport av levande havskräftor till f/l. Nu presenterades de vid bordet av restaurangchefen Jon Lacotte och med spelande antenner.( Jag vill minnas att jag blev serverad en fågel på liknande sett på Ceylon för 35-40 år sedan).

Bara minuter senare låg den där, en hackad kräftstjärt under en tunn hinna smältande grisfett, grapefrukt, rostad marconamandel och en emulsion på äppelkärnolja, mandelolja, äppelcidervinäger och lavendelhonung samt gräddigt äppelmos smaksatt med vanilj.

Det är ju väldigt mycket smaker kan man tycka och olika i karaktär. Det fina i kråksången är att de tillsammans blir som ett komp åt solisten, ett lågmält sådant till och med och åt en solist som i sig själv är synnerligen tystlåten, men inte dessmindre varsamt framtonande. För så är det att en så nyslaktad havskräfta är en försiktig general, den smak vi är vana vid att omedelbart känna från de där "döingarna" vi köper i butik och så som vi lärt oss att havskräfta ska smaka - man förstår i ögonblicket meningen med att ha kräftan levande till köket. Plötsligt vinner man kräftans riktiga smak eller snarare dess densitet, struktur. Köttet går lent att pressa mot gommen mot tungan och då smälter det ner i munhålan och avger sin alldeles egen försiktiga kropp. Det är rent lysande!

Diskussionerna som varit har handlat om allt från om det är plågsamt för kräftorna att transporteras till om det gör ont. Nordegren i P1 gick så långt i direktsänd radio att han frågade en uppringd marinbiolog om till exempel ostron har ett själsliv och om de känner dödsångest väl inne i munnen. Lustigt i och för sig, men ett ostron är redan avlivat i de ögonblick det lossas från sitt skal. Eventuella sammandragningar eller ryckningar är muskulatur som drar ihop sig och har inget med det levande att göra.

"Jag dör hellre på en tvåstjärnig restaurang och solitärt som havskräfta än kollektiv självdöd ombord på en fiskebåt ute till havs." (Paj Jindadet)

"Gastronomi kan göra lite ont ibland" (Björn Frantzén)

Drygt tre timmar till bords och det tar tid att ta till sig fullständigt, som en grym operaföreställning man vaknar upp dagen efter och undrar vad som egentligen hände något man inte benar ut i hänförelse.

söndag 10 april 2011

Nu kör vi skit, kompost och planlägger odlingssäsongen

Fjorårets rovor som överlevt vintern, söta, saftiga, goda

Det ser rent ut sagt för djävligt ut. Stormar och 30 gradig minuskyla har satt spår, sprängt sönder och blåst omkull. Tidigare odlingsbäddar ska moduleras om och sedan vi fått radhus med uteplats så minskar vi kolonilottens och ökar odlingsytan.
Alltså bäddat för storjobb i trädgården.

Rabarberstånden är det liv i, snart dags för de första späda - lägger hink över ett av de många stånden för att få glasrabarber att serveras med vanilj

Idag flyttar jag en kompost, värdefull hästskit från en odlingsyta jag sagt upp beroende på idioter i grannskapet som inte förstår den kollektiva idén med kolonilottsodlande. Dessutom hundägare som envisas med att ha med prydnadshunden och dessutom låta den vara lös.

Dert första spirande, syran, underbart god att bara plocka när man kört kärror med skit, tugga på och känna krafterna liksom komma åter.

Nu sluter vi oss till vårt sammanhängande område och jag lämnar mitt 1700 tal till förmån för annat odlande, fritt fram alltså för tåliga moderna sorter som i alla fall ger avkastning lite över existensminiumum.

Sådde i höstas, vetet som odlats i svenska åkrar sedan 400-talet. Nu spirar det, ren fröodling med förhoppning att få så många ax till nästa säsong att det räcker till en bädd att kanske så småningom göra ett bröd av - bara sådär på skoj. Samtidigt var det en karl från Libanon, en av de goda grannarna som sa när han fick se mitt kubbvete att av exakt detta gjorde man en alldeles utmärkt bulgur. Historien kr´nyts ihop och mötena i odlingskretsarna blir på allvar

Grattis Alma - nio med tårta och kalas - GRATTIS!



Det var väl innan lunch som vi åkte in till Danderyd. Några minuter efter två kom hon ut, som en liten delfin. Det gick så snabbt att smärtlindring inte var att tänka på. Två hjältinnor framför mig, Rodjana och lilla Alma. Och nu är det nio år sedan redan.

Alltså, dags för kalas. Hemma först på kvällen den femte, den riktiga födelsedagen och med tårta från Edsberg, mäktig och chokladstinn.

Igår lördag md elva tjejer hemma på lunchmaskerad. Vi tog för en gångs skull en genväg och lät traditionellt födelsedagskaoniew vara och serverade kokt varm korv med bröd istället. Tårtan på festen struntade vi också i. Rodjana ställde sig istället och larmade ut nystekta plättar till ungarna som åt dem med drottningsylt och grädde.

Av hänsyn till barnen som var med på kalaset får korvätandet och firandet representeras av en enda bild på August.

Svartrökarnas Chark och Deli under prövning



Så gör vi när vi hittar något nytt. Vi såg en skylt en gång vid Glädjens trafikplats om ett "rökeri" långt bak ära och redlighet (det vill säga åt helsike långt ute i spenaten). Så kom Peter Holstad och underströk att den där Svartrökarbutiken skulle visst vara väldigt mycket värd ett besök. Då kör vi! Så sätter vi under lupp.

Första besöket igår med August och Lovisa i släptåg - hemma var nioårskalas så det var skönt att "fly fältet" ett ögonblick. Det är genom Stockholms närmaste trakter av öppna landskap som vi far, genom vårt Rotebro, upp i Bollstanäs och i riktning mot byn som Gud kom ihåg, Gudby - Där, som ett litet industribygge bland andra entreprenörer i kolandskapet, ligger butiken. Fullt med folk och kö vilket ger tillfälle att botanisera med blicken.

Som vanligt med de där varorna som kostat en förmögenhet i olika statliga och kommunala åtgärder/satsningar för att producera. Det är dessa liknanade man brukar hitta under rubriken "Svenskt Mathantverk" och vilka man oftast (men det finns förstås få undantag) kan konstatera inte alls smakar ett uns bättre än dussinproducerat, men som kanske har fått en familj i sysselsättning en tid. Gemensamt för dessa varor är skyhöga priser för att liksom motivera den påklistrade exklusiviteten oftast bara som en etikett på burken som utlovar så mycket mer än innehållet kan hålla i smak och upplevelse.

Säger jag att detta är Conny så är det väl Johan eller tvärtom, närmare än så kom jag inte Svartrökarna vid vårt hastiga eftermiddagsbesök igår - men efter ett litet smaktest så håller båda vad de lovar och turerna ut på landet kommer att bli fler

Bakom disken står två charkuterister som tillsammans och var för sig utgör Svartrökarna. Det är mot dem som fokus ska riktas. Här har vi engagemanget och kunskapen verkar det som, men är självfallet svårt att säga bara efter ett kort samtal och titt. Eftersom vi var där en lördag före stängning var inte köttdisken direkt uppbullad precis.

Så här vill vi ha det, fett och med smak av alspån och ene

Vi hittade rökt sidfläsk som var bättre än det vi smakat förr och vi handlade syrliga isterband och några andra "närstoppade" korvar. Så bad vi om utkik efter rett griskött - för det var anledningen till att vi reste ut på landet. I de butiker vi dittills varit låg revbensspjäll från grisar som drabbats av bantningshysteri eller som fettsugits. Självfallet försökte vi på Coop och ICA att undra över fenomenet, men fick bara till svar från ansvariga att "det är det här vi får och det är det här folk vill ha".

Nästa vecka ska Svartrökarna få in gris och då ska vi höras av för Då ska det läggas undan till oss.

Nu när Bondens Matbod gått in i hemlighetens mörker efter konkurs så behövde vi verkligen hitta nytt, Svartrökarna verkar lovande.

lördag 9 april 2011

Rå räka med rättika och chili



Vi har ätit dem i lite annan form tidigare. Rodjana serverade dem idag som en liten shot före middag. Enkelt, okonstlat, saltigt, hett och med den lena smaken av det råa skaldjuren.

Gör själv

Det här behöver Du:
Råa tigerräkor 2 per servering
blekselleri ett litet knippe
kikkomansoja en tsk
rivet limeskal (ett litet riv)
rättika en skiva av en kronas storlek

namchim som man tillreder av salta bönor av bra kvalitet, chili, charlottenlök, vitlök, socker, limesaft, fisksås och lite kokt vatten - allt mixas.

Gör så här:
Rensa räkorna och ta ur tarmkanalen, skär i bitar.
Skär rättikan brunoise
Plocka rättikan i några små fina blad per portion
Bottna ett snapsglas eller liknande med något blad blekselleri, fyll upp med räkkött blandat med rättika och limerasp. Häll över lite kikkomansoja och lite namchimsås, toppa med några gröna strimlor blekselleri.

fredag 8 april 2011

Med August på herrlunch



Så fick det bli, tandläkaren mitt på dagen och ända fram till lunchtid. August och jag åkte iväg till Edsbacka Wärdshus och åt en alldeles utmärkt smörstekt sej med blomkålspuré och skaldjursskum. Barnmeny - neehej tack. Det fanns inte en smula kvar när August fått äta i tur och ordning 1) Potatispurén 2) blomkålspurén blandad med skaldjurssåsen 3) de gröna bönorna som August bestämt hävdade var sojabönor. 4) den läckra fiskbiten som var ett rejält stycke. För just det har han kvar, att äta som ungar gör, enskilt och avskärmat, var smak för sig utom förstås när det serveras läckra grytor eller härliga röror.



Hemma, senare på kvällen blev det ett långkokt och ugnsstekt revbensspjäll (kokat nästan två timmar försiktigt sedan svalnat och lagt i press över natten för att sedan brynas i het ugn). potatismos och hemlagade grönsaksbiffar till en kompis till Alma som var på besök och som är vegetarian.

torsdag 7 april 2011

Att dö levande - en ynnest för en räka, allrahelst på Frantzén Lindeberg

Havskräftan så som den serverats en gång på f/l

Jo, det är nog så att gastronomi på riktigt gör en smula ont. Lyssnade därför med spänning på ett inslag i Nordegren i P1 på Sveriges Radio och det blev en lätt skrattretande lyssning inte bara för Nordegrens, som vanligt yra mössa som alltid landar där han vill, utan för en marinbiolog som samtidigt gör sitt yttersta för att tycka synd om fiskar, skaldjur, ja till och med ostron - hajar Ni! Nordegren frågar om ostronets själsliv och om möjligt att hon/han har dödsångest där i munnen på amateuren.

Så kommer marinbiologen som i sin egen skepnad naturligtvis helst vill se fiskar och skaldjur orörda i naturen - det vill ju de flesta naturmuppar, ändock äter de! Och det hela är appropos att restaurang Frantzén/Lindebergfått in en sändning levande havskräftor att slaktas precis före ätögonblicket vilket naturligtvis har sina fördelar för kvaliteten och därmed också smaken.

Men lyssna själv på inslaget, gå till vänsterspalten och klicka på länken: Rått i munnen och notera att Björn Frantzén får det lysande sista ordet som han griper tag i själv över huvudet på alla andra medverkande, spik i kistan, over and out!

Så ser de ut i verkligheten dessa molusker med självsliv och dödsångest

Påminner mig så en historia från gotland om fiskaren som varje morgon, och så hade gjort i 50 år, rodde ut och vittjade sina bottengarn. Som alla andra morgnar tog han sina flundror upp till en rensbänk en bit från land och flådde de sprittande härligt färska fiskarna. Just denna morgon kom en stockholmsdam i badtofflor och morgonrock fram till honom efter hennes morgonsimning:
"Jöreinte ont på fiskarna när du gör så där"? frågade hon.
Fiskarbunden tittade på spöket från Stockholm och svarade:
"Nehaj du, di är vane!"

söndag 3 april 2011

Morgonlåt i skogsbrynet - och tankar om generellt hundförbud i stadsplanerat område

Rodjana på morgonpromenad i björkdungen

Skulle varit ute tidigare slår det oss. Dimma över åkrarna och en lös hund med hundägaren 20 meter efter som om de inte begriper, låtsas inte förstå. Det är generellt kopplingstvång i Sollentuna enligt lokala ordningsstadgan och dessutom så här tiden mellan första mars och 20 augusti stadgat enligt lag att hundar ska "Hindras från att löpa lösa i marker där det finns vilt" vilket av Naturvårdsverket tolkas som att alla hundar ska hållas i koppel!

Varför ska man ha hund över huvud taget när man inte använder den i brukssyfte, jakt, vakt, sök. För inget av detta behövs hund i stan eller förorten. Man undrar vad man har hundar till där?

Efter hela Edsån är det fullskitet efter hundar. Det är svårt att ta sig fram helt enkelt.

Nu var det inte det vi var ute efter, trodde vi skulle se fler gäss den här morgonen, eller kanske tofsvipor. Ringduva var det enda, hackspett på håll, inga sångare, sex grader i luften - fortfarande vårvinter. Rådjuren var skrämda av den lösdrivande hunden, synd!

Men det är skönt ute. Man liksom får en bra start på söndagen. Nästa helg går vi ut vid fyra - i gryningsljuset - upp mot gamle Almquists Antuna Gård - jo det var Carl Jonas Love Almquists pappa som var herre på den gården som den stod där i slutet av 1700 och början på 1800-talet.

1854 sänktes vattennivån i Norrviken för att man skulle få mer odlingsmark. Då rätades Edsån ut som en spikrak kanal, handgrävd. Nu finns tankarna på att låta den hitta tillbaka till sin tidigare form.

lördag 2 april 2011

Farfarsfika med Freija

Barn och barnbarn om vartannat. Dök på Freija och hennes "lattemamma" häromdagen i Espressohouse. Plötligt knallade hon bort från mamma och hennes väninna och satte sig i mitt knä. Så mycket har vi inte träffats att det är den naturligaste sak i världen för en ettåring - men tydligen är blod tjockare än vatten. Sånt är kul för en farfar!

Nu ger vi upp indiern på Rotsunda

Dety ser ju inte ens gott ut på bild

Jag tittade på underhållande mästerkocken i efterhand på TV4play. Det avgjordes i en utslagningstävling om vem som gjorde den bästa curryn på kyckling. Och jag blev omedelbart sugen på den där rika blommiga och heta currysmaken.

Nästan genast efter programmet tog jag ytterrocken och tänkte bege mig att köpa en fet majskyckling och nödvändiga kryddor. På vägen ändrade jag mig och körde ner mot Rotsunda Torg där det ligger en Indisk restaurang som vi dissat tidigare, men som ändå borde kunna göra en curry värd namnet - handlade kyckling och lamm och bad om lite extra smak och hetta. Det tog gott och väl 20 minuter och ett underhållande samtal med en lindrigt nykter gäst från Bollnäs som gjorde stor affär av att han skulle ner till Phuket och spela rock för han var bra på det och så skulle han själv låta sig underhållas av de leende thailändska flickorna.

Alla människor bygger luftslott - det är bara alkoholister som flyttar in i dem!

Okey Naanbröd, men det väger knappast upp en misslyckad middag i övrigt.

Vi fick vår mat och tog med hem. Det var inte bra, eller , det smakade ingenting och medföljande sallad var ett skämt med skuren paprika, tomat och isberg dränkt i en skakade köpedressing utblandad med gurkmeja.

Så synd, men när jag själv i efterhand läser om vårt förra besök var det föga överraskande.

Våren för dörren, lärkor i skyn och rådjur i busken



När vi flyttade till nya huset var det alldeles snöigt, sedan snöade det bara mer och mer, vi kunde bara gå där det fanns plogade vägar om ens då vi hade ner mot 30 minus nästan dagligen i december och januari.

Idag var första dagen vi gick bortanför tomtgränsen och ut bort till Edsån, den gamla vikinga vattenvägen som nu snart ska restaureras och som är skyddat lekvatten för aspen. Nu har vi också kunnat notera minst två ställen där bävern försöker dämma upp.

August och farsan hans på första vårpromenaden ut mot åkrarna

Från Antuna har man byggt en bro så att man nu kan ta sig ut över åkermarkerna där vi idag såg både rådjur, lärkor och grågäss.

Snön ligger kvar i skuggan, men gissa om det smäklter och det var världens fart på Edsån mot Edssjön. Vidare forsar vattnet in i Oxundasjön och ut i Mälaren.

En ny väg med bro över Edsån till Antuna

Vi sa med en mun; Vad fint vi bor!

Ska gå upp i gryningen någon dag och bara lyssna på morgonlåten. I morse skrek hackspetten till utanför fönstret så att vi vaknade.


Han har det bra han August som blir buren när han helst vill.