Engelskt upp och ner

Vallad, blåsig, härlig ugnspannkaka

Jag tillhör ju dem som gillar engelsk husmanskost - blev präglad till den under studieåren i London
Rostbiff - inget larv, ingen allmän styckdel som fått det namnet utan biten som sitter i närheten av svansen och som täcks av en rejäl fettkappa gulblänkande fett, alltså den riktiga rostbiffen är god mat helt enkelt, speciellt serverad med en Yokshirepudding där fettkappefettet fått droppa ner i puddingen under som sväller och bubblat.

Genvägen idag blev alldeles utmärkt entrecote (inköpt på samma ställe som "bästa entrecoten någonsin") som sveddes lite bara i glödhet panna innan den transcherades i skivor och en ugnspannkaka värd namnet.

Vår kötthandlare går från tydlighet till ytterligare klarhet och han är inte ens svensk (OBS satir!)

Så här blir pannkakan lite över den vanliga:

Vispa 3 dl vetemjöl slätt i 4 dl gammaldags mjölk från Åsens mejeri.
Låt stå tills inga fler bubblor stiger mot ytan. Vispa i fyra del grädde och därefter fem medelstora ägg. Låt stå att svälla i 25 minuter. Vispa ibland rejält. Salta.
Varmluftsugnen ska nu vara 225 grader och långpannan ska stå där uti.
Släng in 50 g smör så att det hoppar och fräser och blir riktigt brynt, men inte bränt.
Ta ut - glöm inte grytlapp - och häl över smeten efter några ytterligare rejäla ballongvisptag.
Kör i 25 minuter i mitten av ugnen eller tills puddingen fått en vallad, vågig, brun yta. Ta ut och låt vila tio minuter innan pannkakan skärs upp i inte alltför groteska bitar. Servera med köttet.