Fisksoppa - rätt och slätt, men inte en slät soppa, äh ni vet vad jag menar!

-->

Fisksoppa som är god. Lagat den två gånger den här veckan och oändligt många gånger före det!

Det här behövs - tror inte jag glömt något:

Ett nät musslor

½ kilo lubbfilé skuren i bitar.

250 g lax skuren i bitar

räkor med skal

två pkt saffran (1 gram totalt)

1 stor gul lök

6 klyftor vitlök
1 medelstort (?) stånd fänkål (eller en halv dl Pernod)

en burk hela tomater – inget billigt tjafs utan på riktigt.

10 centimeter fint skuren purjo

Massor med smör

2 dl grädde

35% fet creme fraiche

knippe dill.

Börja med allt. Ha två stora kastruller i beredskap jämte en chinoise.

Skär en halv lök i bitar. Skär den andra biten fint. Rensa vitlöken och hacka fint, häll saffran i en skål och lös upp i en cl renat eller vodka. Rensa räkorna och för guds skull spara skalerenset. Skrapa musslorna och dra bort skägget, släng de som inte stänger sig eller är skadade. Skär fiskarna i 2.5 cm fyrkanter. Fransa purjon och skär dillen fint och rör ihop med creme fraichen, öppna tomatburken.

Sådär ja. Hetta upp en kastrull och släng i en stor bit smör och fräs grovhackad lök med hälften av vitlöken. Vält i musslorna och ruska kastrullen under lock. Vänta en minut och rör sedan runt med träslev. När musslorna öppnat sig är det klart, Ställ åt sidan och låt svalna något.

Hetta upp en stekpanna med lite smör och stek räkskalen hårt. Häll på en mask cognac och tänd på, späd med lite vatten och låt sjuda ett tag. Häll av i chinoise och spara buljongen någon smakrik deciliter eller två.

Svetta resten av vitlök och fint hackad lök samt fint skuren fänkål, i smör i en stor kastrull. Häll över tomaterna och låt koka upp. Krossa tomaterna efter vart med en slev och låt sjuda.

Plocka musslorna men spara tre i sitt skal till varje tallrik. Sila ifrån den goda buljongen rätt ner i tomatröran på spisen och genom en chinoise. Häll även i räkbuljongen och saffranet.

Lägg upp rikligt med räkor och tre musslor på varje tallrik och ställ fram.

Vält ner fisken i den sjudande tomat/buljong grytan. Låt koka upp. Häll i grädden och rör försiktigt, lägg i de rensade musslorna och när det kokar upp igen så lägg på ett lock och ställ fram på bordet jämte en skål med dillcremefraichen.

Vänta högst tio minuter och sleva sedan soppan över räkor och musslorna i skal. Servera ett surdegsbröd till, njut.

Förkylt men räddas av ostron

Dessa dagar jag varit krank har jag inledningsvis ätit ostron. Förvånad? Njaä det är en slags livföda. Vi brukar dra upp ett par som förrätt vardagar och inte heller sällan köpa hem en låda om tolv att dela på K och jag.

Tror det är sältan som drar mig till ostronen, sältan och sötman, havet och närheten till det ursprungliga och då precis i gränslandet mellan liv och överlevnad. Jo jag är sådan när jag är förkyld, läst för mycket historia om armod och ond bråd död till följd av enkla infektioner som rasar vidare till hjärtmuskelinflammationer, lungödem, lunginflammation och/eller blodförgiftning. När förkylningen rullar in med ångest och smärta inneboende är jag nära och långt ifrån själva livet – tänk att det skulle sluta så här.

Då äter jag ostron med det tröstande, lenande, kalla, salta och samtidigt söta.

Inbillar mig också att det är ett slags botemedel, starkt livsuppehållande och samtidigt ett effektivt ångestdämp. Ett inte bara bokstavligt afrodisiakum utan ett upphetsande äventyr för självaste själen.

Samtidigt gör ostronen ett ”tillsammans". Så fantastiskt att äta dessa skaldjurens skaldjur vid ett bord för två som hemma med äl”skade K en tisdag eller torsdag eller någon av alla andra dagar i veckan.

Nu lossnar allt i luftrör och sinne. Inbillar mig att det är sista dagen av ömklighet och kommer med största sannolikhet att fira detta med K och ett gäng ostron av storlek fyra. (Skulle det inte vara sista dagen blir det ostron även på fredag och in i helgen)

PS, för den som är ny och själva öppnandet är ett hinder. Kolla här på Tomas Drejing. DS

PS2 Och här en liten resa med tabberaset om Ostron härsan och tvärsan DS2

Malin Lager

Malin Lager heter hon. Vi är inte släkt men brukar stöta på varandra ibland på nätet när vi söker ”Lager”. 

Jag har sett hennes bilder många gånger förr. Och jag har frapperats över hennes teknik och uttryck som är helt fantastiskt.

Nu ställer hon ut på Upplands Väsby Konsthall, en institution som strävar vidare och ibland överraskar ordentligt.

Åk dit och bli förförd av hennes ”sydda” bilder.

Här som dubbelporträtt.