tisdag 17 februari 2009
Håll käft och var lönsam
Överallt vakas det, övervakas.
Håll käft, jobba, var solidarisk, gnäll inte, prata inte och PLATS!
Jag har några nära bekanta som har så kallade fasta anställningar, alltså är inordnade i olika slags system som skyddas av regelverk och betalas med en sudd varje månad efter avdrag för diverse kostnader.
På vägen till den där avlöningen så kränks de dagligen med åthutningar, tillrättavisanden och ifrågasättande av den egna kompetensen. Någon gång emellanåt kommer kränkningen i ett enda stort crescendo som kallas utvecklingssamtal. Där förmedlas de tankar en överordnad har och där förväntas mina bekanta att eventuellt få ett litet utrymme för att ventliera vad de känner.
Ständigt förändras hierarkierna på deras jobb, nya ledningar skapar nya intentioner, nya underchefer har nya förväntningar och ny arbetsordningar. Hur i hela friden ska man kunna vara kreativ då utan att inordna sig i orgeln som en annan orgelpipa och bli en anonym genomförare av någon annans idé. Plötsligt tas redskapen bort och vederbörande pressas undan från allt vad eget tänk och ansvar heter och detta av en människa som inte en når upp till fotknölarna på närmsta underarbetare vad gäller erfarenhet, kunskap och bildning.
Jag förstår idag varför jag tidigt tog steget ut i den ibland ganska grymma frilansvärlden. Vad som helst, men inte detta inferno som skapas på arbetsplatser som var meningen vara kreativa. Fyfan - det är väl inte rart att landet ser ut som det gör, ingen får ju komma fram i bisamhällena.
Timjan i Tysteberg
Christer Lingström hade sina lyckliga barndomsår i Tystberga som ligger i närheten av Nyköping.
Därifrån har han hämtat fler än en råvara om det nu inte bara är så att just "Tystberga" ligger väldigt bra i mun; "Tystbergaost", Tystbergaviolrot", "Tystbergatimjan".
-Roten till violen är smakgivare i den här desserten och det är min far som plockade violrot när jag var barn och som då inspirerat mig.
Så berättade hr Lingström när jag åt deras 25 årsjubileumsmeny för en tid sedan och när han drog in tystbergapappans violrot i desserten så stod Fredrik Pettersson bredvid och gjorde stora ögon.
-Men det är ju ett extrakt vi använder?, kommenterade han fövånad över Christers utläggning.
-Jo, extrakt från pappas tystbergaviolrot, slog Christer fast.
-Happ.
I fredags gick vi som vanligt till Bistron för att luncha vid vårt centralt placerade runda bord. Jag valde tystbergakorven som timjansspäckats och den var väl sådär ganska ordinär som restaurangkorv med eget namn betraktad - men det var gott utan att sticka ut.
Snart är det fredag igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)