Primörer är inte alltid det där första som kommer upp ur jorden, det kan vara det sista också, sådant som fått en behövlig köldknäpp för att utveckla alla smaker. Tre av våra kålsorter i landet har just den benägenheten att utveckla så mycket mer smak efter första frostnatten.
Kruskål, svartkål och rysk grönkål.
"Hamlade" en korg igår från några utvalda plantor. Lade till några nyupptagna morötter och kokade små cirkelbetor.
Så här: Skär bort alla huvudnerver på kålen och hacka bladen grovt. Stek hårt en stund i stekpanna med lite smör. Koka därefter upp en buljongen (jag har alltid tagit till vara stjälkar och bortskurna bladnerver på kål och kokat till en reducerad grönkålsbuljong). Slanta moroten fint. Häll över stekt kål och morotsslantarna i kokande buljong och låt puttra (fint ord) tills helt mjukt. "Krydda" med lite svampsoja och smakförhöj med salt. Mixa slätt med en stavmixer.
Skala de kokta cirkelbetorna och halvera. Stek bacon (vårt är från Björks i Färila). Mixa igen tills soppan är skummig. Häll upp i skållrikar (Ordet finns i SAOB och först nämnt på 50-talet om skålliknande tallrikar utan bräm!) och lägg i bacon och cirkelbeta. Servera med tunnbakat kornbröd och västerbottenost.
Varsegod!