söndag 30 oktober 2011

Renoverad tredelad 50-talslampa (?) lyser bra och doftar bakelit



Den brukar bli alldeles kexig och fnasig, bakeliten. Den här är som ny och doften när den blir varm är hela min barndom i ett paket.

Vi kom över lampan för några år sedan, gratis. Den fick stå i vardagsrummet bredvid en läsfåtölj precis så som den är ritad för. Sedan började den konstra sig, blinka, glappa och så var det till slut bara en lampa som fungerade. Det är då man för länge sedan skulle dragit om alla elkablar i den. Men så kom flytten emellan. Lampan blev stående. Idag satte jag skruvmejseln i alla dessa småskruvar som håller i, täpper till och håller ifrån, allt för att nå upp till den S-märkningslapp av klisterpapper som fortfarande sitter kvar på en av skärmarmarna.



Under den svarvade foten sitter en tung gjutjärnsplatta. På den står det "Made in Sweden" och så bokstäverna N överst och under AF följt av T3.



"Sockerbitar" och "Krympslang" fick ersätta över 40 år gammal isoleringstejp, de gamla ruttna kablarna ersattes med nya moderna och säkra.

Jag inbillar mig att dessa skärmar är original?

Så här ser det ganska förskräckligt ut med de nya snålenergilamporna monterade i de gamla tryckknappshållarna, men allt igenom det elektriska är det nu helt nytt och snållamporna syns inte när skärmarna satts på. Okey då, det är inte riktigt samma varma ljus som med 60-wattare, men det får man väl ta.



Färdigt, fungerar och är djädrigt snyggt, hmmm få se nu, måste möblera om för att den ska hitta sin plats.


Om det nu är någon som vet mer om den här lampan, tillverkningsår, vad signaturerna under på järnplattan står för så tveka inte att kommentera eller höra av Er!!!!

Senhöstens trädgård när normaltiden ätit upp ljuset

Envis viol tar ny tid i gammalt ljus

Vi tog oss upp med en säck löv att lägga över komposten som sjunkit betydligt på en vecka, det är full fart där inne och det doftar höst på riktigt, mulnande mylla.

August började omedelbart att gräva där han tyckte jag missat de rakaste linjer.



Sparrisen har gulnat, det mesta är visset, det är över.



Förra året, tidigare än nu sådde Kubbvete, utsäde från ett enda ax. I år räcker utsädet till en hel odlingsbädd och redan har vetet kommit sig, stretande mot första frosten, mörkret och annars blöta vädret.



Jo, det finns en del att skörda, Björnbär, alltid sist, söta, becksvarta, smälter i mun så här års och August är först fram att hämta dem.