torsdag 31 januari 2008

Geang Lieng, pepparsoppa, förkylningssoppa, hetsoppa thailändskt original

Ingedienser som naturmedicin, serveras överallt. På krogen serveras öl och whisky till. Hemma lagas den när man vill må bra. En smak som befinner sig så långt undan den svenska smaken man kan komma, En mycket god spis.

Geang Lieng, det kan ju stavas så men låter lite annorlunda än vad de svenska bokstäverna kan uttrycka. Den smakar också mycket annorlunda, så annorlunda att det svesnka språket knappast räcker till att beskriva - det är så mycket thai.
Tänk så här: 20 svartpepparkorn, en rejäl bit grachai,en dl torkade räkor, en rödlök, två gula lökar,10-12 hela thailändska torkade chili, två grova citrongräs, 1 tsk kapi (fermenterad räkpasta).
Lägg ingredienserna i en mixer, fyll på en liter vatten och kör tills allt finfördelats. Häll över i kastrull.
Vad är det nu som skymtar i bakgrunden? Jo, en snutt av en härligt stekt isterband. Den hör egentligen inte till soppan som får en att känna sig som mitt i det centrala Thailand.

Skär bitar av minimajs, pumpa, ostronskivling, kinakål, blomkål och salladslök.
Koka upp kryddblandningen och lägg i grönsakerna. Smaka av med fisksås och sötbasilika. Låt grönsakerna bli genomkokta men inte sladdriga (7 min). Ät som det är eller servera med ris vid sidan om.

tisdag 29 januari 2008

Premiäräta på Frantzén-Lindeberg


Fattig riddare med en gräddkokt gratinerad silverlök - jag vill ha den varje dag.

I eftermiddags var det några få utvalda journalister som fick äta på Frantzén-Lindeberg. Jag gissar att de nu sitter hemma och undrar vad det egentligen var som de fick vara med om - det gjorde nämligen jag sent igår natt. I fem timmar åt jag mig genom den stora menyn - det här är inte någon recension, jag är för insyltad för det (?) - jag bara berättar om det kanske bästa jag ätit någonsin i Sverige.
I sju år har jag fått följa Björn och Daniel, alltsedan de träffades i köket på Edsbacka krog och jag har fått vara med på den lååånga resan fram till att de hittade Mistrals lokaler i Gamla Stan, flyttade in och serverade mig 20 rätter på raken igår kväll.
Pilgrimsmussla

Det är små, intensiva smak och texturkombinationer, rasande uppnosiga överaskningar i munnen och i kombination med igenkännande, en pilgrimsmussla, en havskräfta, kanin, ett stycke fläsk med bönor, en fattig riddare, choklad, små dammsugare som petifour... - det är så raffinerat och det biter sig fast i minnet och det är humor emellanåt, lakritsluft som kommer smygande som en lätt bris från grannens bord, potatisglass.
Fläsk med bönor och bönorna har en alldeles speciell liten historia för jag gjorde ett radioinslag Meny SR P1 om ett bönemöte förra våren. Läs mer om bönan Signe och frantzén-lindeberg här.

söndag 27 januari 2008

En riktig soppa


Bara en variant på soppan från den 24 januari

Så dansades julen ut



Nä! Vi dansade inte. Och Nä! vi hade inget speciellt att äta.
Granen kastades ut idag.
Jag sa till Rodjana - "Ska det verkligen vara nödvändigt, den kostade nästan 300 och barrar inte ens.


"Barrar inte" svarade hon - "Det är för att jag dammsuger varje dag så inte August ska få barr i halsen. Du märker inte att den barrar".
Det är ändå lite av granrekord.
Någon annan som har granen kvar?

torsdag 24 januari 2008

Tom (jam wunzen), salmon, gong


Det är inte något problem det här med att utelämna kolhydraterna - men jag är ändå ganska trött på att välja.
Rodjana är synnerligen behjälplig (man kanske kan förstå varför).
Gjorde en klar soppa idag, bara lättare redd med en knapp matsked makampeak (tamarindpasta).
Koka upp en fiskbuljong med lök, citrongräs och limeblad, krydda med fisksås och syra buljongen med makampeak. Ha kuber av lax eller annan fisk reda tillsammans med skalade, rensade råa thairäkor, halverade körsbärstomater, vackert skuren salladslök och myntablad samt tre thailändska chilifrukter. När buljongen kokar så lägg i ett knippe glasnudlar (gjorda av mungbönor så de klarar kolhydratsvakten). Lägg sedan i rask tempo ner först fiskkuberna, sedan direkt räkorna och sist löken och de söta tomaterna och myntan.
Soppan har en chilistyrka som är betagande och en väldigt hög syra som bryter exakt mot sötman i tomaterna och den slanka löken. Dessutom är soppan väldigt matig med de rejäla bitarna av fisk och räkor. Pröva den.

tisdag 22 januari 2008

Quinoa (-3,8)

Det nya tänket, att fläska med kött och proteiner och fett, får mig till oanade experiment bara efter en vecka. Jag har notoriskt vägrat Quinoa som jag tyckt luktat frisksportsrestaurang lång väg. Tänk, det fanns en tid i mitt förflutna då jag drack rödvin på kvällarna och gick på frisksportsrestaurang till lunch. Motsägelsen såg jag inte då. Å andra sidan utspelade sig det här i Norge och frisksportsrestaurangen låg i Oslo och var vid sidan av Teatercafeen och Bloms det enda alternativet med vällagad inspirerande och smakfull mat. De övriga näringsställena hade allt övrigt att önska vad gällde detta. Året var 1973.
Quinoan skållades och kokades enligt anvisningarna med dubbelt så mycket vatten som frön, för det är ju ett slags mållafrö. Rejält med smör varvades i tillsammans med pressad vitlök och en liten dos tryffelolja (Äkta). Till slut körde jag ner nyriven Parmesan. Quinoan blev som en risotto och saltades och pepprades före servering. Gott ska jag erkänna. Den fick gå tillsammans med en hetsig kinakålssallad spetsad med sockerrörsvinäger och olivolja (sockerrörsvinägern är inte mer sockrad än annan vinäger!). En saftig röd bit importerad entrecôte till.
Ner 3,8 första veckan och bildtorsk!

söndag 20 januari 2008

Kycklinglever (-2.8)


Jag fortsätter ganska enträget - men det är mer enträget i butiken när jag handlar råvaror än hemma där kylskåpet och skafferiet är fullt av olika godsaker. Halkade inte dit på något onödigt sött eller glykemiskt tungt idag i alla fall och vågen, jag som aldrig tidigare vägt mig medvetet, talar sitt eget språk.

Det blev långsamt rostade rotsaker; morot, palsternacka, kålrot. Avokadoröra med peppar och lime, salt och olivolja, stekt kycklinglever och marinerade stekta kastanjechampinjoner (olja, fisksås, lime och mynta tillsammans med stekt gul lök)
Vi får se hur länge jag står ut.

"Vårbruk" med salvia och timjan

Björnbären som blev kvar - frystorkade på kvist.

Plötslig var alla moln borta och solen strålade. Lite kallt så att vattenpussarna fått isskorpa.
Vi gíck upp till trädgården för att se hur presenningarna tålt stormen - det hade de inte så det var väl tur att vi kom förbi och kunde linda in sommarens möbler och grillen och annan utrustning.
Började räkna på ett litet växthus, ett trekantigt. Tyvärr där min fina vita vinbär står och Linnés sibiriska nunneört och hans vita smultron - men de går ju att flytta.
Det känns som att de bara ligger där och väntar. Jag tror att jag aldrig förr känt en sådan längtan redan i januari.

Kardongen och kronärtskockan har vissnat ner över sig själv som för att liksom skydda sig under vintern med det enorma bladverket som spruckit upp och blivit alldeles iskristalligt
Lustigt att se folk på tomterna runt i kring höstgräva - i januari.
Själva plockade vi örter, salvia och jättefin timjan.
Ryska grönkålen är en gammal svensk kulturkål och går fortfarande att skörda.

lördag 19 januari 2008

Älskade norska fiskepudding


Ibland brukar jag hemfalla åt nostalgi. Jag tror ingen här i bloggspalterna slår mig när det gäller att ha ätit fisekekake och fiskepudding. Den sistnämda är nydelig att skiva tunt och lägga på smörgåsen med persilja, citron och majonäs. Den kan ångvärmas i skivor eller stekas i smör. Puddingen blir fantastisk vardagsmat skivad och lagd i form och överdragen med hård vispad grädde med äggula och en burk kvabbsorom och gratinerad i ugn.
Idag stekte vi dem skivade i smör efter att ha ätit en riktig räksmörgås som entré. Smaka på svamp, fiskepudding, majonäs och räkor - det är oslagbart i en tugga.

Jo, fiskepudding. Jag hade sex år i Norge som student, sex av mina elva universitetsår. Då hade inte Norge så mycket mer än Teatercaféen, Grand Hotel, Bloms kunstnerrestaurant och Tostrupskellern och så "Studenten" på Karl Johan som serverade underbart halstrad valbiff varje onsdag.
Sändingarna med pengar kom varje månad. Pengar som snabbt gjordes av med på rödvin, studiematerial och restaurangbesök. En rensdyrssadel med ristede druer og viltsaus på Bloms dsvar något att dö för men kostade skjortan och tvingade mig till lutfisk, fiskekaker eller fiskepudding sista veckan var månad eller till bloklump eller raspeball på Kaffistova (ett enklare näringsställe med husmanskost). Åtskilliga äro alltså de fiskpuddingar som i en eller annan form slunkit ner, tillräckligt många för att göra mig nostalgisk alltså.
Idag serverade med stekta skogschampinjoner och lättkokt kinakål med brynt smör i akt och mening att fortsätta den kolhydratsnåla kosthållningen som inleddes igår men som fick sig en allvarlig moralisk törn i morse då jag hittade en oöppnad guldnougat i fickan, fan ta moralen - något som den svag tar till när han inte kan bestämma sig i vart och ett enskilt tillfälle.
/De där brunhuvade skogschampinjonerna är egentligen kastanjechampinjon Agaricus silvaticus och därmed "bäbisar" till portabella som är dess utväxta form./
/För övrigt skriver Aftonbladet om Anna Sjödins analys över småföretagare och skatten. Man får känslan av att: Sent ska syndaren vakna. Hon har inte desto mindre rätt för det./

fredag 18 januari 2008

GI bantning - med mycket fett


Det här är inte officiellt än.
Jag börjar så smått, att utesluta kolhydraterna för att kanske bli av med gubbprofilen, ivrigt påhejad av Rodjana som tog tag i vår egenodlade vintersquash "Blue Hubbard" som nu är allt annat än blå utan orangegul och helt mogen.
Så det blev vitlöks och persiljesmörstekt fläskkarré och matvetesallad med ljumma marmarabirlikoliver.
Pumpan rostades i ugn med kardemumma och salt, en skiva getost av billigt märke till och så olivolja från den lilla exklusiva olivgården i Italien som vi hämtar hem den från i femliterdunkar.
Morgonen började med ägg och ansjovis så med några få undantag har dagen gått i allt annat än kolhydraternas tecken. Fick nämligen tag i min favoritjuice som jag inte kan motstå, surkörsbär. Blandad med Willys iskalla Premiärsoda hasip/hasip (betyder fifty fifty på thai, alltså ha=5, ha-sip=50=hasip-hasip 50/50) är den en dröm.
Till i morgon hade jag tänkt ladda med ett berg av bacon...
...det känns som om ett kilo försvunnit!

torsdag 17 januari 2008

Chiliheta räkor


"Taffel-Lisa" skriver idag om chili i "DN på stan". Jag har tyvärr inte hunnit läsa än, men jag vet att hon varit hygglig att länka hit.
Artikeln ska handla om den "chili som flytt" - alltså om den chili som inte går att få tag i längre.
Jag tänkte, att det är konsumenterna som får skylla sig själva. Talade med en ansvarig i en grönsaksdisk och han sa att han inte kunde köpa hem en massa olika slags chili som en service för några få, de var för dyra för att ligga och bli gamla.
Kanske vi som skriver om mat tilldagligdags och faktiskt utgör en slags maktfaktor i konsten att påverka folk vad de ska handla och äta, kanske det är vi som inte tillräckligt förfäktat varan ens så att vi kan försörja oss själva.
Nu är det inget problem för oss - vi är glada om det finns små ettriga thaichili i thaibutiken (Thaifong). Då köper vi så det räcker någon vecka - all annan chili känns lite ointressant, i alla fall just nu.
Thaichili är också en av ingredienserna i gårdagens "Kung pad bai ma'grod".
Skiva stora räkor i bitar,
Strimla "bai ma'grod" (limeblad) som "nålar"
Stek hackad thaichili och vitlök i lite olja och tillsätt räkorna. Häll på ostronsås och lite socker tillsammans med svamsoja (Healthy boy).
Servera med ris och stekt ägg. Gör en Prig nam pla: 10 chili tunt skivade, 1 dl fisksås, saften från en halv lime.
Den flödar av väldoft, köpte den till Rodjana för en snar vecka sedan. Tre gigantiska knoppar som slog ut igår, tunga, fuktiga, söta av väldoft.

onsdag 16 januari 2008

Bildstöld - igen



Det står klart och tydligt på min blogg att text och bild tillhör mig och att allt material på bloggen är skyddat av upphovsrättslag.
Likt förbannat är det folk som inte kan hålla fingrarna i styr.
Jag slår notoriskt ner på all bild eller textstöld. Spelar inte roll om det är trevligt folk eller otrevligt, om det hela begåtts av oförstånd eller ej, om bilden bara varit uppe tio minuter, en dag eller en månad. Mina ord och mina bilder är det som ska försörja mig och min familj. Den som ertappas kontaktas av den upphovsrättsjurist som jag samarbetar med vilket betyder att det blir mycket dyrare att stjäla ett stycke text eller en bild från mig än att förhandla om ett pris eller till och med fråga om bild och text kan få användas gratis.
Jag skriver det här för att i veckan har det hänt igen att en bild blivit stulen och använd, förvisso för att länka till min sida, men det är inte förmildrande så länge bilden publicerats utan mitt samtycke eller mot överenskommen ersättning.
Det är ett bild på Amanda Jenssen, idoltvåan, som jag intervjuade för Tidningen Lundaliv och som jag då passade på att ta några egna porträtt av där hon satt i lobbyn på "idolhotellet".
Porträttet hamnade sedan på en idolsajt och blev också upplagd på en bildsajt dvs det är två publiceringstillfällen av och samma bildtjuv. Självklart inleds omedelbart samtal om publiceringen med både ägaren till sajterna och den som aktivt har satt dit bilderna.
Det är oerhört viktigt att alla som yrkesmässigt arbetar med text och bild och låter en del "hyvelspån" ramla ner i bloggvärlden aktivt och bestämt bevakar sina upphovsrättsintressen.
Den som blivit utsatt för text eller bildstöld kan maila till mig så skickar jag över adressen till den jurist som för min talan och som specialicerat sig på dessa upphovsrättsbrott.)

tisdag 15 januari 2008

Rosor och sursöt sås


Första gången jag förstod att sursöt sås var något annat än den som serverades till de friterade fläskbitarna i kinarestaurangen på Storgatan var i en hamn i Thailand för över tio år sedan och under en pilotinspelning för TV med två Edsbackakockar.
På det mobila köket hettade de upp olja i en wok och när det var hoppande hett sänkte de ner en hel liten tonfisk som de lät fritera. Samtidigt förbereddes den sötsura såsen till med grönsaker, ananas och ketchup. Ingen har väl undgått thailändares fäbless för detta sistnämnda?
Igår kväll till middag serverades på vårt bord en syrlig soppa på syrad vitkål och med vitlöksolja, ankfett och frikadeller på fläskfärs. Samma fina färs "gick igen" i de sursötasåsiga grönsakerna, minimajs, tomat, lök etc.
Sökte hos mig själv och hittade ett recept på ett ställe där jag skriver om thailändskt som bantarmat och där en mycket försvenskad variant på "Pad preio wan" delges Er.
Och när jag kom hem välkomnades jag av Rodjana och barnen med en sor bukett röda rosor vid sängkanten i det nytapetserade sovrummet. En bra start på kvällen; Röda rosor och en sötsur sås!

måndag 14 januari 2008

Nätverk, radioverk, huvudvärk



Nätverken kring det här med Thailand fungerar. Det är väldigt roligt och det är bra - jag har länge förstått vikten av fungerande nätverk.
Som de allra flesta vet förekommer Tabberaset en del på Sverige Radio, numer främst i matmagasinet Meny i P1, men ibland också i andra program.
För att producera ett program krävs det en hel del utrustning och som frilans (har varit frilans sedan 1973, fy faen, det är länge) får man investera i sådant själv. När man är ute som jag är och reser för att arbeta så innebär det ett djädrans slitage på grejerna. Man utsätter känsliga digitala prylar för fukt, värme, kyla, stötar etc - det betyder att jag får lämna in prylarna titt som tätt för underhåll och det är inte billigt. Små verkstäder som förr hade kunskap att ta hand om prylarna, finns inte längre. Det ärl märkesverkstäderna som gäller och då blir det fantasibelopp att betala för underhåll och rengöring.
Sedan var det så här: Att jag hittade en hemsida som länkar till thailandsaktualiteter. Han som driver hemsidan heter Tony. Jag länkar till den sidan från Lagers tabberas.
Han skriver där att hans fru kommer från Pakchong i Nakhon Ratchasima och heter Bang-on.
Rodjana bodde under stor del av sin skoltid i Pakchong och min svärmor bor fortfarande kvar där.
Rodjana fick för sig att en av hennes skolkamrater var Bang-on - så nu fanns det andledning att vidga nätverket med en fråga: Känner Rodjana och Bang-on varandra?
Nej, det gjorde de inte, men under samtalet med Tony så berättade han att han driver en "radioverkstad".
Blixtsnabbt frågade jag: "Kan Du DAT, jag har en Sony som har sett sina bästa dagar, raspar, skräpar, är död på en kanal och vägrar öppna sig ibland".
-Oh, det var länge sedan jag hade en DAT inne, men kom in ska vi se vad jag kan göra.
Alltså, alternativet hade varit, och det var jag beredd på, att köpa en ny digital "chipsbandare" för dyra pengar.
Jag åkte till Tony som visade sig vara en fryntligt, trevlig männska', lugnet själv, omgiven av högar av inlämnad apparatur. Firman hans har flera anställda och där i varje hörn satt folk och lödde och mätte och sökte fel med datorer.
Tony tog hand om min älskade lilla bandare som servat mig i över tio år och som varit ett riktigt underbart konstredskap.
Han skruvade sönder den, lödde om, rensade ur, drog nya ledningar inne någonstans i hjärnan på maskinen och så satte han ihop den igen och nu ljuder den som ny och det till ett pris som förvisso var med nätverksrabatt, men ändå skulle varit mikro jämfört med märkesverkstaden.
Hans hemelektronikfirma finns här.
Nu ska jag åka dit med min gamla Lenkogrammofon som väntar att få spela flera hundra LP skivor och den tillhörande stärkaren av märket Rotel.
Ville bara skriva det precis när influensahuvudvärken släppt till följd av penicillinkuren och jag börjar bli på hugget igen.

söndag 13 januari 2008

Thaimat snart svensk husmanskost

Från v längst upp: Pad pak ngua, Pad graaprao, längs ner:Geng Keuw Whan, Geang Phaneang
Vi lever i ett kaos - fortfarande, trots att den glade målaren, Janne, blev färdig i fredags. Herregud det tar en halv livstid att komma ordning. Och allt får en ny ordning. Ingenting blir som förr. Ska verkligen målningarna upp på samma plats? Ska vi slänga stolarna och skrivbordet i ek som har en sådan historia, men som är så sanslöst fult - stod en gång på albanska ambassaden och har blivit fläckat och repigt och är av tråkig riktigt 60 talskontorsmodell (till salu för den som vill hämta det).
Nu är köket riggat sånär som på fläkten som ska upp ikväll. det blir vackert med den rosa blomtapeten och de pistagegröna luckorna - 60- talet kunde vara vackert också, som här med komplementfärgerna ställda mot varann.
Det som förut såg ut som ett sovupplag, med massor av sängar och kläder och strykbräda och tvättkorgar och som vi kallade "vårt sovrum" har fått en vackert randig tapet och ska få speglar på en del dörrar så småningom när vi förstått att det gör rummet större snarare än är snuskigt sexigt. Det är utrensat och när vi sov där i natt kändes det som att sova japanskt på något sätt. Luftigt och lätt.
För första gången på länge beställde vi hem thailändsk mat. Det var i fredags och från ett ställe som Rodjana hjälp till med menyerna.
Självklart blev det massor av mat i lådorna, betydligt mer än vad vi trodde och till ett betydligt bättre pris än vi kunde hoppats på, Tackar. och det var gott. Och nu ska ingen som lagar den där maten ta illa upp, men det är då fasiken vad opersonlig thaimat blir när den tillagas som take-away. Utslätat tråkig, nästan pliktskyldigt grått. Och för att få ihop en kombination av pris och innehåll räknat mot vinst så släpps det ner oönskade utfyllnader i grytorna. Paprika och bambuskott.
Jag sa redan vid invigningen: Ge fan i att ha i saker som inte hör hemma i det thailändska köket eller som inte passar - men där bedrar snålheten visheten som på så många andra ställen som lagar thaimat åt svenskar som inte haft annan kontakt med köket än i Phukets svenska turistkvarter. Så börjar en slags nedmontering och det är tråkigt. Rodjana var självklart också emot det när hon satte menyerna.
Ändå är Thai Wok House inte de värsta syndarna på det området. De lagar god mat om än identitetslös, men gör det i ett litet villaområde med en begränsad kundkrets på Snickarbacken i Helenelund.
Vi hade hela familjen hemma med de stora barnens respektive Emilia och Kalle och, ja, jo, Rodjana var där med sina magiska fingrar och piffade till rätterna innan de kom på bordet.
-Du kunde tagit bort 'papprickan', sa jag.
-Den fanns överallt, sa hon.
-Synd, sa jag!

torsdag 10 januari 2008

Nattanudlar och bistrokött

Lovely Lovisa en vanlig vardag på lunch på alltid välkomnande Edsbacka Bistro.

Det är så förbannat rörigt alltihop hemma. Köket är inte klart än, ett sovrum blev färdigt idag och där har vi börjat flytta in så smått, det blir putsat och skinande rent - och allt "skräp" ska kastas.
Nu på morgonen, tidigt, kommer målarmästare Janne tillbaka och ska göra färdigt köket. Direkt efteråt sätter han igång med sovrum två. Vi har en del att plocka innan dess.
Influensan är på väg att ge sig, men alla i familjen är så trötta, så infernaliskt trötta - mat, det har ju inte riktigt varit att tänka på i några avancerade banor som jag bloggat om.
Igår gav jag och min åttaåring upp färdiglagatpaketen i vardagsrumsmikron och käkade på Edsbacka Bistro istället - en sen lunch. Lovisa beställde en varm rostbiff på vaxbönor och med en potatisgratäng till - jag tog en entrecôte som kanske kunde haft lite mer grillsmak. Annars som vanligt gott och perfekt.
"Visan" är supersmakare och tyckte att köttet smakade aningens lever - det finns ju "alltid på bistron". Ingen annan skulle ha märkt det.
Det är så trevligt att gå med sina småungar på krogen en helt vanlig uschlig vardagslunch och prata mat och äta och berätta för varandra om smakerna tillsammans.
Lovisas rostbiff, jo det är klart att den gick åt!

När jag skriver det här skulle jag precis ha landat i Bangkok enligt ursprungliga planer. Jag skulle suttit fönsterplats och nyss ha ätit frukost med varmt bröd och gott kaffe. Risfälten nedanför skulle avlöa varandra oändligt och vara morgondisiga och heta. Och ungefär nu skulle jag väl sitta i en taxi på väg in till hotellet och jag skulle som vanligt på inandning säga: "Wow - Bangkok"
Nu blir det så om några veckor istället och med tanke på hur mycket som skulle fixas här hemma är det bra att jag är här och inte där.


Rodjanas nattanudlar alldeles nyss på tunna kinesiska vermiceller torkade räkor i en fiskbuljong kokt med tunna skivor av ingefära och med en matsked rent fint hemkokt ankfett (gav smak åt hela nudelsoppan trots att den kokakts i fisksod.

Sent omsider säger Rodjana - Äh Du kan väl springa ner och köpa en somtam och lite soppa.
Var vi än är i Thailand brukar sena kvällar sluta så - att jag springer ner och köper hem lite mat. Ofta kommer jag med någon soppa med dill och svamp, syrligt, het och underbart läskande, någon grillad fisk, nam prig pau, somtam med massor av pla ra eller po kem. Så sitter vi i sängen och äter och skrattar.

-Det är för varmt, svarade jag. Eller jag menar, det är för kallt och ingenting är öppet, det är bara parkerade bilar där, om dom inte är stulna förstås. Och pizzerian stängde för jättelänge sedan och det är svart i alla fönster, det regnar och är två plus.

onsdag 9 januari 2008

Lystet blad för sinnet - blecksmak och längtan dit

Det är ett kapitel för sig, när ingredienserna i mat lägger sig farligt nära en annan slags njutning som otyglad omedvetet kan övergå i dödssynder. Samma gränsland som mellan naurmedel och dopning inom idrotten.
Det började så oskyldigt med Jens som läst om en slags vårrulle där vårrulledegen bytts ut mot ett blad.
Det är klart att det finns olika slags omslag och ätbara paket i Thailand. Gott är t.ex kladdris stuvad med kokos, socker och späckad med svarta bönor, "toudamm" och grillad i en bambustav. (ser att jag var på "torra gatan" för ett år sedan drygt).
Ris, socker, nötter och andra hopkok serveras som en slags godis eller dessert invirade i kokosnötsblad.
En vårulle, är en vårulle, är en vårulle, alltid inslagen i rispapper eller vårrullsdeg!. Sedan har vi avdelningen "i löv, blad och i annat inslagen tillagad eller rå mat" Till dessa höra bland utöver redan nämnda, de som går under samlingsnamnet: "Miang" och som är små smakretare eller naturgodis, inslaget i ett ätbart blad som Lisa sitter och väntar på efter att ha beställt.
Bladet är friskt i smaken och lite pepprigt gott med en klar ton av zink. Det är nog den där blecksmaken som klingar tydligast i minnet.
Bladet heter alltså "cha plu" på thai och har engagerat taffels insändare efter Jens blogginlägg och efterlysning.
Jag vill mena att Lisa är den som är närmast "lösningen" avseende Jens "problem" med de lövrullade vårrullarna.
Det är lite mer än ett år sedan nu och jag bläddrade tillbaka i bloggen till december 2006 och fick en sådan längtan, speciellt som jag var inbokad på ett flyg i morgon, men av olika anledningar fick flytta resan till i början av febr. De här är en annan längtan, de starkt smakande och framförallt doftande torkade bläckfiskarna som kan grillas och då liksom blåser upp sig en aning och blir osannolikt goda beroende på hur man är lagd som människa förstås. Det finns ju svenskar som inte tål doft och smak av böckling ens, eller lutfisk, eller lundsfisk.

Mer om Cha plu så; Rodjana använder bladen i en gryta med små havssniglar eller vattensniglar "geng hoy kong" som det är ett "dj-a pillgöra att äta för man måste sitta där med en liten virknål och peta ur de "rädda stackarna". Grytan kryddas med denna "piper sarmentosum", men mest användes bladen råa och det är väl där man felaktigt tror att de är som betelblad, bara för att de äts råa och döljer en liten hemlighet. Cha plu kallas för falska betelblad ibland.
Jag kan tänka mig blecksmaken ihop med sötman från det torkade och sockerspunna fläsket. Eller som jag äter på gatan, "miang" fyllda med torkade räkor, hackade jordnötter, rå tärnad lime med skal, rå hackad lök och så rostade sötsmakande strimlor av kokosnötskött, allt kryddat med rå ettrig thaichili. Så doppas dessa "miang" i en sirapsliknande söt sås som tillreds genom att palmsocker får smälta i lite ljummet vatten och sedan kokas ner i en stekpanna tills det så smått börjat karamellisera igen och är som varm, lös, sirap.
Betelblad är något annat och har inte med mat att göra utan med andra förlustelser, det är ganska vidrigt. Första gången jag tuggade Betel var i i Inden och Sri Lanka under slutet av 60 talet och början av 70 talet och senast i London (Förvisso länge sedan 1978, men fortfarande i minne), efter en bio i indisk/pakistanska kvarteren så stod betelförsäljarna i grupper och sålde betelblad, rosa kalk, betelnöt, tobaksblad och rostad kokos att lindas ihop och tugga.
Äldre generationen på landsbygden i Thailand förfaller åt röda leenden och det har ingenting med god smak att göra och kom nu inte och säg att det "ska jag säga som är den mest inbitne snusaren världen känner" för det är lika långt mellan betel och mitt snus som mellan belackaren och saningen!

måndag 7 januari 2008

Sjukt läge - nytt kök!

Kunde vara en målning av Göran Lager från 1977, visst är det bra! "Spacklad köksvägg 1"

Det är lite av ödets nyck. I morgon vid tvåtiden går en knarr från Thaiairways International från ARN till BKK.
Jag skulle åkt med den - hade tre jobb på gång och skulle sitta och skriva på kvällarna i ett luftkonditionerat rum äta gott, tänka, vila.
Så för en vecka sedan bröt lilla familjehelvetet ut. Ont i halsen, feber, utmattning, snor, hosta. Alla fick vi det - värst för Lille August och mig...Ni vet det där med hur det är med män som blir förkylda - det stämmer - jag får dödsångest. Jag rår inte för det, men så är det.
Tänkte att "det går väl över", men det gjorde det inte.
Tack vare en trogen och serviceminded "biljettör" med egen liten låda i Lund så kunde jag med jättekort varsel, alltså dagen innan, fixa så att biljetten går att "skjuta" på tills vi blivit friska. Han är thailandsspecialist - (skicka mig ett mail om Ni ska resa dit så grejar det sig med kontakten!)

Ödets nyck var det ja! Inte kan jag lämna Rodjana med tre ungar och feber och ont i halsen och snöblask.
Och i morse dessutom kom målaren och rev ner vårt kök och började slipa och måla av h-e. I morgon ska han ta ett av sovrummen och i övermorgon nästa sovrum. Tills dess måste rummen vara utplockade helt. Tur att jag stannat hemma.
Så fick vi reda på att om vi skulle kakla hela vägen upp och ersätta det gamla originalkaklet från 67 så fick vi ta dit saneringsföretag och det blev dyrt, kaklet är nämligen uppspacklat med asbets. Det var då vi tänkte äh, vi målar luckorna, behåller beslagen och har köket såsom det en gång var när det byggdes. Fläkten ska dock upp.

Lägger in tvåan också. "Spacklad köksvägg II", ursnyggt.

I vardagsrummet står en mikro mitt i all bråte - det är fasiken vad man skaffar prylar vi som vill leva "sammatha och vipassana" (enkelt och i meditation) Mest plats tar Rodjanas samlade orkideer från alla fönster som nu plockats ur...alla stolar av olika sorter, byttor, pannor, skålar etc som brukar stå framme.
Den här var minst förfärlig vilket understryker de faktum att det finns gradskillnader även i helvetet

Jo, i vardagsrummet står en mikro utburen från köket. I den har vi lagat färdigmat idag. Till lunch något som sades vara japansk sötmarinerad biff med ris och till middag färdig lasagne från Coop. Och då undrar vi, finns det verkligen folk som lever på det här? Det är ju rent förfärligt. Jag har skrivit om det förut när dessa matpackar under plast går igång i kontorskorridoren och odören av kött och lax sprider sig så jag måste gå ut. I morgon när jag skulle landat i Bangkok så har vi köket tillbaka, nyrenoverat och snyggt.
Förfärlig mat....alltså, typ äcklig.

lördag 5 januari 2008

Godkända nudlar på tabberasets spis


Det är inte så kul. Vi har lidit av en kollektivförkylning hela familjen. Värst är det för August 7 mån som fick en koll hos doktorn igår och Bricanyl för luftrören. Sedan är det ju fruktansvärt för en karl som tabberaset själv att bli förkyld. Därav bloggstopp någon dag.
Räckte i alla fall till för ett tre och en halv timmes långt och innehållsrikt samtal med en god vän på Edsbackas Bistro igår kväll. En perfekt fläsklägg med ett lika perfekt rotmos.

Ikväll blev det sådant vi har hemma. Rodjana låg för ankar med August och bad mig göra nudelsoppan på "sienhainudlar". Det är stora genomskinliga flak som nudelar och ska brytas innan de läggs i buljongen och kokas. Då rullar de ihop sig i små tuber och de bjuder ett läckert halkigt motstånd i munnen.

Först kokade jag en urläcker kycklingfond på skrov ur frysen (vi sparar alltid skroven när vi filéar ur). TIllsatte lite Healthy boy sojasås och en rejäl skvätt sockerrörsvinäger. "Plastade ur" de förpackningshysteriska crabsticksen och lade i den kokande buljongen tillsammans med räkor. Så var det klart, serverade med torkad mortlad rostad chili, hett och godkänt från Rodjana och det var nästan huvudsaken.

torsdag 3 januari 2008

Vandaler


Var uppe på uppställningsplatsen där min stulna bil är intagen för besiktning. Det var med viss spänning som jag närmade mig min gamla Sierra, man vet ju inte vad som kan ha försvunnit.
Bilen är ju som en slags dagligt bokmärke. Boken om Galtströms Bruk, fanns den kvar som Peter skulle ha, skivorna, Pergolesi som var det sista jag fick av en kompis innan han dog, Monteverdi, Miles Davies. Jodå - biltjuvar är väl inte intresserad av sådan musik, inte heller av en faktabok om Galtströms bruk. Men verktygslådan med allt innehåll var borta och ett kamerastativ - det finaste och stadigaste, det rangliga låg där sönder, en ytterrock var också borta, men regnrocken fanns kvar och ungarnas drake från Kalas Puffar och boken om hur man mekar med en Ford Sierra. Stora ficklampan var snodd liksom ett tiotal cdskivor med rockmusik, en barnbilstol väck, men babysittern fanns kvar, den justa handsmidda yxan var borta.
Och hela rattstången var avklädd och sladdar spretade åt alla håll, en sidoruta därbak var knäckt och handbromsen sladdrig och bruten.
Nä - den här bilen har jag nog kört för sista gången. Försäkringsbolaget kommer säkert att lösa in bilen och då får man börja om jakten på en bil som tickar och går och startar jämt och är tillräckligt stor för hela familjen med barnvagn.
Vad säger man - Djävlar!

onsdag 2 januari 2008

Likvattenmarinering ilsket subjekt i Malmö

Magnus Linton i Sydsvenskan kanske har missuppfattat det jag sa i ett inslag för SRs samhällsmagasin Studio Ett när ommärkningshysterin var som värst.
Jag tog upp det där "motiverade värsta" i kötthanteringen, framtvingad av EUs slakt och poängsättningsregler av kött, att allt kött inte bara ska ha minsta fettansättning utan också snabbast tillväxt, varför det svenska köttet slaktas i förtid idag innan djuret är moget. För bara ett femtiotal år sedan skulle detta kött ansetts som fullkomlig oätligt. Kött som efter slakt skärs ner i styckdetaljer, plastas in i vacuum och sedan får ligga där och avsöndra sitt eget sekret av proteiner och enzymer, som i sin tur sammantaget bildar det som jag så fyndigt kallar "likvatten". Så gratulera svenska folket Ni får det kött Ni förtjänar, "likvattenmarinerad biff".
Den vätskan som avsöndras och blandas med blod - har ni luktat i ett sådant paket -har den kemiska sammansättningen gemensam med vätskorna som ansamlas under ett sommarlik.
Magnus Linton uppehåller sig vid att jag kallar slaktköttet för "Lik" och inte "Kadaver". Han ddrar slutsatsen att jag med "Lik" filosofiskt, menar att avlivandet skulle vara vara mord medan kadaver skulle upplevas som något ätbart, vilket jag finner svårt att förstå då kadaver är självdött eller rest från veterinäravlivat sjukt djur.
Det finns ingen mänsklighet i "lik" specifikt, varför jag kan använda benämningen på djur och nu är det inte liket i sig själv, det avdödade djurets stycke kött, som det handlar om utan den vätska kroppsdelen avger postmortem.
Jag har aldrig eller ens varit i närheten av att delta i i djurrättsdebatter som Linton antyder utan jag vill beskriva den fullständigt oetiska behandlingen av köttet som råvara och dess förvandling till mänsklig spis. Jag är fullständigt medveten, och till och med positiv, till att djur avlivas för att ätas. Därefter torde djuret styckas på ben och hängas, varför likvattnet då evaporerar och förs ut i luften. Jag har en önskan om att få djur som har några år på nacken och är motståndare till köttfabriker.
Nä, någon djurrättsdiskussion går inte att föra med mig.

Tärningen är kastad



Det är ett nytt år och vi hade vänner hemma på middag - avslappnat, thai, julskinka(!?), hett och med räkor toppad med en röra av karamelliserad gul lök och torkad friterad chili.



Julskinkan tärnad och stenhårt stekt med korianderfrö, ginger, vitlök, soja och fisksås samt lime och serverad med vietnamesiska nudlar Guey djaab Youen, feta, motståndiga och Rodjanas barndomsminne från Isaanköket, det som finns kvar där än idag och som är så mycket av real Thailand.
Behöver jag tala om hur gott det var, hur hett, hur mycket maten lovade för 2008?
Nä, tänkte mig väl det!
Så var det det här med att tärningen är kastad. Ungarna som inte vill lägga sig tidigt så här års kom med Yatzy och det är klart att både jag, Rodjana, Janne och Gittan var med.
Så slog Gittan och på en av miljarden slag hamnade en av tärningarna som på bilden.
Hur räknas det?

God Fortsättning Alla Vänner!

tisdag 1 januari 2008

Perfekt tematisk nyårsmiddag


Det är så lyxigt att bli bortbjuden. Och middagen står där lockande på bordet - italiensk buffé hade det ryktats om - det blev inte så, det blev ett svenskt bord som man med rätta skulle kunna sätta stämpeln "UTROTNINGSHOTAT" på.
Pisamai har varit "alldeles för länge" i Sverige, har bott här längre tid än i Norra Thailand och älskar den svenska maten. Hos henne har vi tidigare njutit stekar från skogen och tjälknöl på älg likväl italienskt bröllopsbord alltid med det där överväldigt trovärdiga i smak och komposition.
På bordet tronade nu en smörgåstårta som förrätt och paté med cornichoner och cumberlandsås. Tårtan var precis så där fylligt krämig som den ska vara och med exakt rätt sälta och skaldjursmix med ett lätt knappt skönjbart motstånd i bettet från brödet, tillhopa smälte tuggan i munnen.
Vad var det för tema i det här då, paté och smörgåstårta, växling mellan 50 och 60 tal och ännu längre fram för smaken höll i sig ända in på 70 talet och AoM. Sedan dök smörgåstårta bara upp på begravningar vilket väl är ett öde värre än döden. Här prydde den sin plats tillsammans med patén och så citronmarinerad och bakad fläskfilé med rika strimlor av citronskal, syrligt gott mot grisens sötma och med en perfekt stekgrad, lättrosa, djävla underbart helt enkelt och knöt an till det tidigare ätna. Att det också serverades en rödlöks och caprisstinn potatissallad till gjorde ju inget, tvärtom, det bara förstärkte tidsbilden och smaktiden.
Raskt kom ostarna på bordet, den ena efter den andra med en gammal Ole som gjorde att Alma trodde hon blivit allergiskt. "Åååh va synd, jag har blivit allergisk mot Gamle Ole", utropade hon efter att ha fått lite kli på gom och tunga, och ja, jo hon är fem år och har förmågan att uppskatta det som smakar.
Så åt vi i nostalgi med stora leenden, värdinnan Pisamai och hennes Urban, Janne och Gittan som de som följt bloggen känner igen vid det här laget och så jag, Rodjana och barnen.
Tätt på osten - och nu närmade vi oss tolvslaget, doftar det av ugnsgratinerad smält vit choklad och det är fullbordat detta utrotningshotade läckra. In bärs en fräsande Gino på bär.
Utanför skapades samtidigt krigszoner mellan arbetarklassens Malmvägen och villornas Töjnan. Miljonprojektets invånare tycktes lägga allt på fyrverkerier och svarade upp väl mot dubbelgaragevillornas Töjnan och på avstånd hördes Edsvikens sjöutsikter höra av sig med allt högre fyrverkerier. Det kornsnöade och doftade krut och himlen var alldeles upplyst och det lät krig - det var inget roligt alls och mitt i alltihopa nedanför balkongen sprang en hare rådvill och skrämd med rumpan nära marken och visste inte vad fan som höll på att ske så plötsligt.
Vilken middagskväll. Tack! för en så storslagen smakinledning på det nya året. Tack!
Haren hann inte finna sitt spår förrän helvetet bröt loss och trasade sönder träden md sitt intensiva sken