måndag 22 december 2008

Svensk sill med tanke på Thailand



Jag tänkte att det skulle fungera och det gjorde det.
2 urvattnade sillfiléer (för en pytteliten experimentsats) diagonalas i centimeterremsor.
Koka en 1-2-3 -lag, men skvätt i lite extra ättika (12%) och ta lite mindre socker. Låt svalna snabbt.
Strimla en rödlök tunnt och bottna med en del av den. Varva sedan lök och sillbitar och dofta över sammanlagt en struken tsk rostad, torkad och stött chilli. För de två sillfiléerna i den lilla burken behövs också fem torkade hela chillifrukter som sticks ner efter glaset runt om. Avsluta med lök och häll över den nu kalla lagen. Förslut och vänta minst ett dygn.
Jag testade min chillisill till lilla julaftonsupén vi hade hemma med alla våra fem barn samlade ikväll och först smakade sillen bara inlagd sill ända tills hettan och den runda sköna smaken kom krypande och höll i sig tio minuter minst såsom chilli brukar göra. Det var ett rasande elegant möte som var mer tydligt, men som påminde om en god chillichoklad i effekt (naturligtvis inte i smak!!!!)
Jag vill nog hävda att det var mer thai än svenskt även om fet salt sill inte är något som används i Thailand dock den där intensiva fisksmaken och sältan i kombination med den heta chillin. Har fem urvattnade sillar kvar så det blir nog chillisill för hel slanten.

Djävlar - ett hårstrå på ICA-korven



Att ICA tappar köttfärs på golvet, märker om färs(k)varor och sedan stoppar in i paket för att säljas till folk är ju redan känt, men hårstån i centralpackad julkorv?
Bildbeviset, en precis öppnad förpackning och det första jag får se är ett svart böljande hårstrå som lagt sig över den råa korven.
Det är något av det vidrigaste man kan tänka sig - hår från en annan människa i min mat.
Korven köpte jag idag på ICA Kvantum i Sollentuna Centrum, en butik som jag tidigare berättat om som slarvig, smutsig och med personal som inte fattat att de har betalt för att vara serviceinriktad.
Fy fan!

Jag smet för lutfisk



Mitt i julstöket så smet jag iväg för att jobba. Motståndet är superstort när jag ser alla människor ila fram och tillbaka med kassar, arbetslediga eller jobbsmitiga.
-Hysterin finns där, men folk handlar inte.
Det hörde jag en klädbutiksinnehavare säga häromdagen. Kedjan hon jobbar för har redan börjat med mellandagsrea, halva priset - så visst märks nedgången.

För att stilla mina julnerver, vi har lilla julafton om några timmar hemma, smet jag själv iväg till Bistron på Edsbacka för att i sista stund fånga upp en lutfiskslunch. Inget slår nämligen Christer Lingströms lutfisk - jag vet för jag äter nog fler lutfiskmiddagar än någon annan.
Inte i år heller slog förväntningarna fel.
En lamellstabil fisk, förvisso i små bitar, men perfekt kokt och med en sås som är lätt som ett moln. Ska jag angripa något så är det ur en traditionell vinkel. En traditionsbunden lutfisk serveras aldrig med en grönaärtpuré gjord på knallgröna frysärter. (Men usch det är vanligt idag) Det traditionella är en grov puré på torkade kokta gröna ärter. Lutfisken som behöver en sötma mår förvisso bra av den knallgröna varianten, men sötman kan man få genom att tillsätta en gnutta sirap över fisken. Lutfisk serverades inte året runt som vissa påstår utan bara under sådan tid när inte annan fisk gick att få tag på i någon större omfattning pga att isarna låg och därför är de gröna ärtorna till, och som historiska upptecknare skriver om från 1500 talet, torkade.
Annars njutning från första till sista tuggan och under smyglyssnande från grannbordet där all "äcklig mat" behandlades och där lutfisk tillhörde toppnoteringen. Så kom det till beställning och det var komplicerat värre för en ville inte ha smör i såsen till Wallenbergaren och en annan ville ha köttbullar utan rödkål för rödkål var äckligt. Ursäkta, varför går man ut och äter om man har ett så komplicerat förhållande till maten?

Färskpotatis till jul = SANT

Riktigt fin potatis att hämta i vår jord.

Idag var vi uppe och grävde fram potatis. Vi har nyupptagen färskpotatis på julbordet som en tradition. I år behövde vi inte konstra oss så mycket heller. Och med det menar jag att det dåliga vädret i somras fick oss att ge upp. Egenligen, för färskpotatis till jul så brukar jag sätta potatis i mitten av jul. I september när potatisen blommar slår jag blasten och täcker med färsk kompost, mest bestående av löv. Sedan läggs ett lager av halm över, några bräder för att hålla det hela nere och så en presening och några tegelstenar. Lagom till julafton vittjas potatisgömman på sina underjordiska primörer.

Så här blev den tvättad, bara ett tunnt skal. Riktig färskpotatis med andra ord! Anja.

I år låg några potatistfåror kvar sedan sommarskördandet och jag tänkte, eftersom mördarsniglarna smasklat i sig blasten alltför tidigt just på det stället, att det blir nog inget. På senhösten kollade jag och visst var det mycket smått, men väldigt bra potatis. Idag var jag där och grävde med grepen. Jorden var förvånande torr och ymnigt doftande av humus.
Det blev en liten hink som jag tvättade och som nu ligger och torkar bakom glas på balkongen. Barnen åt färskpotatis redan ikväll. Färskpotatis med Ålandssmör.

En rad med präkiga och vintersöta palsternackor står också kvar tillsammans med ett stånd haverrötter. Två palsternackor räcker till en middag, det har blivit gigantiska utan tillstymelse till träighet, snarare tvärt om.