söndag 17 juni 2007

Bondbönor som följetong

©G.Lager
Det här är ett recept speciellt för Space babe efter att hon efterfrågat det i ett tidigare inlägg.
Receptet Soppa på bondbönor kommer från min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas".
Hemma, av många kilon med bondbönor som vi skördar varje säsong, förväller, skalar och fryser in, gör vi soppan lite annorlunda än så som den lagades (moderniserad nedan) i Emils kök eller hos Astrid Lindgren på Näs.
Vi bränner av lite smörsvedd hackad lök i några centiliter Pernod (stäng av köksfläkten). Låter det hela puttra ihop och välter ner de färska skalade bönorna, rör runt, låter inte de ta färg. Så strör vi över lite mortlad anis, salt och peppar. Smula ner en fiskbuljongtärning (!) (om vi inte har en fet hönsbuljong hemma) och häll på vatten så att det täcker. Låt puttra 11-12 minuter tills bönorna är mosiga. Kör i matberedare. Koka upp tillsammans med vispgrädde till soppig konsistens. Smaka av med mer salt och peppar om nödvändigt. Sila och dra sedan upp till ett hårt skönt skum. Servera i små koppar tillsammans med vitlöksstekta bröd eller smördegsstänger med en torr Prima Donna!!
©G.Lager
Emils soppa är klassisk bondbönsvälling och den som vill veta mer om bondbönor kan läsa här eller varför inte köpa boken och få ytterligare 190 recept på svenska klassiker plus en djäkla massa kunskap.
Idag har de kommit en bra bit på väg, dessa bondbönor som jag fått till skänks och som jag fröodlar av varje år för att säkra smaken. Det är en bondböna som odlats i Bunge på Gotland i generationer tillbaka till 17-1800 tal och de har en helt annan smak än andra bondbönor. Det är fantastiskt att få smaka på ett annat århundrade.©G.Lager

Så här inleder jag receptet till Emils bondbönsvälling i boken:

"Den här soppan förknippar vi med
Emil eftersom han inte åt bondbönor,
annars åt han det mesta. Ungar i olika
generationer får för sig olika saker.
Kanske kan man locka en och annan
nutida unge till bordet med den här
soppan, bara man inte säger vad den
hette i original: bondbönsvälling!"


Det här behöver Du:
1/2–1 l spritade bondbönor
vatten till förvällning
2 msk smör
1 1/2 l hönsbuljong, plus spad
från bönorna
salt och peppar
Till redningen:
3 msk vetemjöl
1 äggula
1 dl grädde

Så här gör Du:
Koka upp vatten. Häll i bönorna och
förväll dem hastigt. Sila av och skala
bönorna en efter en (kläm ihop dem
litet mellan tummen och pekfingret
så som man skalar förvällda mandlar).
Koka upp buljongen tillsammans
med spadet från bönförvällningen
(2 dl buljong, 1 dl spad). Låt reducera
något och rör sedan i mjölet, utvispat
i litet kallt vatten. Vispa hårt, salta och
peppra. Koka i 10 minuter under vispning
och på ganska svag värme tills
mjölsmaken har försvunnit. Späd med
mer bönspad om nödvändigt. Ta av
kastrullen från elden och vispa ner
äggulan som blandats med grädden.
Lägg i bönorna och servera."

Första härliga skörden

Nyskördat

Tillbringade fem timmar igår i total kontemplation.
Första spenaten är bärgad.
Fick gå i gårdagssoppan som förstärkning - något av den alltså.
Idag blir det små smördegspiroger med resten.
Kupade all potatis. Allmogepotatisen har kommit längst. Sankta Tora och äkta allmoge ligger lite efter. Bondbönorna är långt upp och ska väl till att blomma snart. Ska fröodla ett tiotal av min "ällgamla" sort. Vill bara att de nya ska komma igång först så ingen sammanblandning sker.
Plocksalladen spränger snart salladslådan. Rädisorna är jordloppeätna i blasten och ska bort nu när rödbetorna hunnit ikapp. Strängar alltid upp rödbetorna med rädisor så att jag får praktiska rensrader.
Bruna bönor visar rosetter i löklandet och störbönor och rosenbönor ska snart börja klättra. Spettade ner nya störar igår i den moderna lotten och ska så idag i regnet.
Jordgubbarna har massor av kart och fick det blåa nätet över sig igår. Måste gå upp dagligen och eventuellt vittja trastar som fastnar - går ju att göra kramsfågel på, men eftersom nätfångst strider mot jaktlagen låter jag dem flyga. Förresten man ska inte skämta om sådant. Det gjorde jag i Meny för en massa år sedan då fortfarande den hävdvunna rätten att jaga morkulla till midsommar fanns kvar. Och det var ett väder vi har idag i Stockholmstrakten - regn.
De som skulle medverka i inslaget satt tillsammans i bilen och väntade på att det skulle lätta och morkullehannarna skulle börja flyga i skymningsljuset.
Med satt Valle, Bengt Valentinsson, kulturredaktör på Gotlands Tidningar, en god vän och inbiten och kunnig jägare.
Jag frågade på skämt i mikrofonen:"Nu gubbar när vi ska ut och skjuta morkulla, vet ni egentligen hur de ser ut?"
Valle svarade: "Njae...(och det ska sägas på västgötska)...ja var lite osäker så ja slog upp morkulla i en kokbok, å där låg hon med näbben liksom instucken i låret, å nu undrar ja, flyger de så mä eller?
Det där lilla mellansnacket sändes och se det blev ett djäkla liv på djurvännerna som gapade om att "jägare som är så dåligt pålästa minsann inte skulle tillåtas ut i naturen med bössa". Då hjälpte det inte att jag och Christer Lingström senare i inslaget lagade till denna sacallopax efter alla konstens regler.
Ja, ja - folk utan humor.