söndag 27 mars 2022

Hetta i frukostäggen

 


Det var faktiskt August som sa, när han letade i hyllorna hemma; "Jag vill ha Nam Prig Narog med fisksås och löskokta ägg".

Men "naroggen" som vi trodde hade hemma står i hyllan på landet och retas, 33.3 mil härifrån.

Fisksåsen var ändå slut så det fick bli en vända igår till thaiaffären. När jag langade fram burken med "naroggen" (fritt översatt, "chili från helvetet") frågade expediten: "Äter du det här själv?" 

-Hmm jaaa!

"Det är jättestarkt, pet mak"

-Jag vet, arroy mak!

Så började hon ungefär nam laj laj (översatt "jag dreglar") och prata om nam prig narog med hastigt wokade grönsaker, ägg, soja, fisksås, oj oj oj!

-Jag vet, arroy mak mak.

I morse, ett par tre och en halvminutersägg var. Gröpte ur, skvimpade över fisksås och lite soja och toppade rejält med nam prig narog. Så himla gott, som ett uppvaknande, en mild örfil i sommartid.

Facts: Mald gourami, chili 30%, fisksås, tamarind, soja, palmsocker, citron


Genialisk konsthall och genialisk konstnär, Liljevalchs Gert Wingårdh och Harald Lyth


För många herrans ¨år sedan hade jag förmånen att få ställa ut tillsammans med Harald Lyth på Galleri Wallner i Malmö.

Idag bestämde vi oss för att åka till Djurgården för att se på Gert Wingårdhs genialiska skapelse. Vilka rum, vilket ljus, vilken höjd och så fantastiskt anpassat till Harald Lyths måleri, nästan som att det var uttänkt från början.

Lustigt nog har målningen titeln "Tabula Rasa" (tabberaset)

Det där att hålla sig till det som är ens eget träder fram både i byggnaden och hos Lyth. Att inte vika sig för trender utan möjligtvis skapa dem. Det var så många på den tiden som apade efter och försökte vara, medan Lyth bara var sin egen utan utblickar annat än att undersöka det som finns inom honom och ta bort allt som inte är nödvändigt, inte skapa förväntningar eller illusioner blott riktningar och rörelser och rum.

Rummet och bilderna kommer inte lämna mig på länge.



fredag 25 mars 2022

Mikael Fare på Cupido - Vernissage i morgon!

 



Var på förhandsvisningen igår kväll på Galleri Cupido. På en sådan ser man inte bara konsten i ett mer intimt sammanhang utan träffar massor av vänner, bekanta och nya profiler.

Jag har haft förmånen att få följa Mikael Farens konstnärsskap i många decennier, fan vad gammalt det låter, men så länge har vi känt varandra.

Lars Norén

Och jag kan nog säga at jag blir lika överraskad varje gång. Han behåller sitt signum (sin skrivstil) genom alla sina verk, men de finurliga är att de hela tiden förvandlas i uttryck och idé.

Nu vilar en slags stillsamhet över bilderna, ganska kompakta reliefer, tunga porträtt ur historien, stiliserade och historiskt trovärdiga. Överraskande, men med samma hållning som allt annat han företar sig i bildvärden. En jävla nogsamhet som man önskar att man själv var behäftad med, som ikoner med flagnande guld eller silver som spelar på ytan av en genomsiktlighet, en transcendens och med idébas i det klassiska måleriet. Porträtt av alla de där lästa och alla de där historiska bekantskaperna, en vandring bland folk som man "nästan känner".

När det klickar brukar jag förstå att det är avund som spelar i mig. De där ytorna, den där exaktheten, färghållningen. 

Men si så (!), gå dit och se själva.


torsdag 24 mars 2022

"Smakar brav" som Linné brukar uttrycka det om allt från renmagelagrad ost till potatoes...


 ...men det där med att potatis "smakte brav" är inte riktigt sant för i en annan mening, tror det är i hans skånska resa, skriver han att "man äter icke potatoes för dess smak utan helt och hållet för deras näringsinnehålls skull" (fritt ur minnet).

Skitsamma - ibland tar vi genvägen till industrimaten, speciellt när det är lite bråttom. 

Industrilagade köttbullar med lättstuvad spetskål - smakte ganska brav!


Blodpudding till frukostering, alldeles utmärkt och stadig kost att genomlida dagen på.


Sagt och gjort - för en del år sedan - skaffade jag allt jag behöver för att baka min egen blodpudding. Den blev fantastisk. (recept här!)

När jag så serverade den till barnen, rynkade de på näsan och sa att den inte alls smakade som blodpudding ska smaka, vana som de var av industriblodpuddingen. Min blodpudding smakar rejält och har smaktraditioner lååångt tillbaka i tiden med sin kryddning och lite lösare konsistens än den halvmåneskurna köpepuddingen.

Nu har jag hittat en blodpudding värd namnet. Fick den helt färsklagad på Björks. 

Jag och A brukar steka på den till frukost och det är minst lika bra  som gröt eller paltbröd. VA!!!! Paltbröd?

Jo ,men kolla alla gamla bruksmatsedlar för livegna arbetarna så är paltbröd stapelföda och serverades såväl till frukost som till middag och kvällsmat. Baktanken var nämligen att paltbröd, eller blodmat i gemen, är bättre än den bästa energidryck och gör att folk kan arbeta hårdare utan att vika ner sig och därmed ge större vinst till ägarna.

I morse åt vi blodpudding till frukost. Och vi kommer att stå oss betydligt bättre än på söta flingor och kefir (NEJ vanlig fil, ska det stå).

lördag 19 mars 2022

Svenskjävlar - nu i annat format (X)


Kryptiskt inte sant?

Jag packar upp det senaste från Haupt Lakrits. Hittar Svenskjävlar, den där balken med salt och salmiakskräm som man tvekar inför - tar sats, lider en smula och sedan bara njuter. Helvete - omtumlande saltlakrits.

Nu finns den i en annan form,inte så hätsk kanske, men inte sämre för det. Haupt har samarbetat med Lakrits i Sverige AB och hittat en svindlande god pralin. Svenskjävlar med kolakräm, grädde och salmiakspulver, Njutning så fort man stoppar den i munnen och där stannar den länge, flera timmar och sedan tar minnet av smaken vid och håller ett dygn - långt bak i munhålan och med minnesvirvlar upp i olfaktoriska centret.

Öppnar en osmakad viol - sältan först, bara lite lätt, sedan choklad - nu anar jag violen mer utvecklad än jag minns den från barnfomens violpastillet och den tilltar och så den småsega lakritesen. ytterligare ett genialiskt smakdrag som väcker minnen men som samtidigt är något helt nytt att lägga i smakpalettens minnesbank.

Det är snö därute, säkert en halvmeter, några drivor ruttna, ishalka på gångvägen upp till dass. Hugger med mig några "no name" förtäckta honungskaramelliserade mandlar med choklad, rålakrits och saltlakritspulver och så en kopp vedspiskokt kaffe - hett - fyra minus ute. Sitter på bron och njuter. Pralinen är en lysande kombo av olika texturer och en rad enskilda smaker som tillhopa är rent rafflande gott. Som med svenskjävlar är kaffet en helt oöverträffad kombo. 

Jag är med min i övrigt kontrollerade åldersdiabetes ingen "gottegris", det här är så långt man kan komma från godis - det är fan ta mig gastronomi!

onsdag 16 mars 2022

Leverbiffar kokta i mjölk


Det är ett tag sedan, men nu var det dags igen för mjölkkokta leverbiffar med ris och lingon.

Jag skrev om vad det är, varför jag äter det och hur de lagas i ett tidigare inlägg. Finns HÄR

lördag 12 mars 2022

Ragnhild Haarstad, say no more!

Det blev en resa. Så länge utställningen pågått har jag tänkt att jag måste dit. Träffade Ragnhild åtskilligt för 40 år sedan, kanske ännu längre tillbaka. Märkligt nog köände hon igen mig när vi kom dit till Galleri Kontrast idag för att äntligen kunna gå länge runt och resa i tiden och beundra ett livsverk. Märkligt att spegla sig själv i alla episoder som hon skildrat, nästan omskakande. Och vilka pressbilder! Så glad över att vi pallrade oss dit idag på utställningens nästa sista dag. Gå dit i morgon och titta och ge utställningen tid, det är den värd.

onsdag 9 mars 2022

Shepherds pie - lite annorlunda, men gott


Jag kokade en köttfärssås för frysen i veckan och åt lite av den i tisdags med pasta. En del fick koka ihop ordentligt för att bli en köttgrund till Shepherds pie. Egentligen ska den göras på lammfärs, eller egentligen och egentligen, den här köttfärsen blir bra.  Förstärkte lite med örter som jag har torkade från landet.

Fem potatisar fick koka. Stöttes och blandades med ett uppkok av en matsked smör, två matskedar ankfett, salt och två deciliter grädde samt en äggula och tre deciliter riven ost. Sådär ja. Såpritsas ut över köttfärsern och bakas i ugn 30 minuter 200 grader. Gott!

En av de bästa äggrörorna med ägg, ankfett, smör och grädde. Serveras med Bacon från Björks i Färila



Den där frukosten står man sig på vill jag lova.

Fem ägg

1/2 dl ankfett

1 msk smör

1 dl vispgrädde.

Sm'ält smör och ankfett i en tjockbottnad. Häll höver grädden och låt koka upp ordentligt, vispa ner ett ägg i taget. Vispa så det verkligen blir en kräm, balancera värmen genom att kastrullen från platten då och då, till exempel medan man vänder bacon i stekpannan. Folk säger mest att äggröra ska lagas med trägaffel, då blir det storgrynigt. Jag vill ha äggröra som en fast kräm och använder visp.

När äggen gått ihop är det klart och då är baconet färdigstekt. I morse serverades det hela på en smörad bit kavring. Gott så!

Ostron en vanlig tisdag - som en liten förrätt



Han var bara lite över två när han började gilla ostron.
Allt håller i sig nu som snart 15 åring

Ostronälskaren och jag med grillad citron till franska bassängostron, söta, salta, goda. En vanlig tisdag med lite guldkant i munnen, okej då, en ganska vanlig tisdag hos oss med ostron på menyn


tisdag 8 mars 2022

En droppe i snön (när vi grillade korv)

Att sitta på renfäll ute i snön och njuta i solen trots åtta minusgrader är alldeles speciellt, Extra fint blir det av att det som ligger på grillen är olika korvar från Björks i Färila.

Så faller en droppe i snön och bildar en droppe.

Lider eller älskar?


Ibland får man höra att hundar stämmer upp liksom i klagan över vissa ljud...som när jag sjunger till exempel, eller som när ambulansen kör förbi med påslagna siréner. Även glassbilen triggar honom till medsång och framför allt Hesa Fredrik. 

Någon som vet, lidande eller lusta?

måndag 7 mars 2022

Putell på er grevar och baroner

 


Det är Kolingen (Albert Engström) som står utanför fönstret till en restaurang av finare snitt och med en flaska i handen. Där inne dinéras det och Kolingen unsläpper sig raden: "Putell på er grevar och baroner"

Men det här handlar inte om grevar ur ett klassperspektiv utan om de verkliga skönheterna till grevar.

Jag satt för väldigt många år sedan (kanske 25 eller fler) på Café des Fédérations i Lyon en namnkunnig bouchon. Jag satt där för att äta tillsammans med Sven-Gunnar Svensson. Kommer inte ihåg vad vi åt till vare sig förrätt huvudrätt eller dessert - jo förresten förrätten var förmodligen en  Sallad Lyonaisse och huvudrätten var väl en chouchroute med confiterade anklår precis som den även serverades på Brasserie George.

I alla fulla fall så ställdes det fram skålar med grevar. En delikat restprodukt när man smälter ister. En tid inte så ovanlig i Sverige där de framställdes i slakteriernas kokerier och var en proteinräddning i kristid. Numera ett alldeles utmärkt och härligt fett tilltugg passande alkoholfritt såväl som till vin och öl.

Igår fick jag tag på grevar i affären. Det brukar dyka upp titt som tätt, märkligt nog i hyllan över Polska och Ryska delikatesser (om er affär osannolikt har en sådan)




söndag 6 mars 2022

Vedspisstekt fläsk med bästa blodpuddingen, lingon och grädde. Oslagbart!

 


Tänk ett fläsk som steker långsamt och ligger helt stilla i pannan och där maillardeffekten bara tilltar, där kolhydrater och aminossyror i hettan från vedspisen reagerar, blandas och förstärker smaken med det rimmade köttets djupa sälta.

Förutsättningen är en bra gris och ett bra hantverk av producenten. Bästa rimmade fläsket köper jag från Björks i Färila, nästan nästgårds. Värmen, där jag tillagar i stort sett all mat nuförtiden, får jag tryggt från en Skoglund & Olson från Gävle. 

Minns ett fläsk på Edsbacka krog, en lunch under Christer Lingström och i sällskap av Björn Kronvall. Vi brukar ofta återkomma till den lunchen där fläsket stekts stilla och länge utan att krympa eller krumbukta sig och som "knullade mun" något alldeles förträffligt.



Så, äntligen har jag hittat rätt fläsk till vedspisen och njuter det tillsammans med alldeles nylagad blodpudding från Björks och nät och jämt sockrade lingon plockade utanför knuten i somras.

Av en annan god vän i historien Pelle Furumo, eller snarare hans familj, plockar jag en annan förträfflig idé. Där hällde man nämligen grädde över blodpuddingen som serverades till lunch. Helt oöverträffat,

Minns några rader av en annan god vän, salig Göran Brunius som berättade om när han köpt Ehns kvarn på Fårö efter att ha seglat dit med sin Mejt (jo exakt, Anders Zorns gaffelriggade segelbåt) och slöt köpeavtalet med en middag bestående av hårt stekta salta flundror med lingon och grädde som sås.

fredag 4 mars 2022

In the middle of nowhere


Vi åker norrut från Tallåsen och mot Föne.

Mitt i skogen "in the middle of nowhere" möter oss en T-baneskylt. Vi stannar, tittar och vi funderar.

Det är precis vid infarten till Föne Ostkakeri, inte långt från Fönebasen som under många år var landets hemligaste flygflottilj. Den är inte så hemlig längre och vi brukar åka dit ibland då en av Hälsinglands gamla offentliga avrättningsplatser ligger intill. Området norröver är fyllt av avfarter till mindre startbanor, oändliga och breda  tills man kommer fram till den stora banan som är större än den på Arlanda. Finns nog anledning att skrämma liv i basen och göra den hemlig igen.

Så stod vi där efter skogsvägen och funderade över "en hemlig Tunnelbaneingång".

Ringde upp Ostkakeriet när vi kommit hem. En gård med 60 mjölkkor och lika många ungdjur.

"Den där skylten, skrattar Marie Lodstedt, den hittade min man på en åker när han hjälpte en annan bonde att stränga. Han lade skylten åt sidan. Den låg kvar året efter och då frågade han om han kunde få ta hem den. Ägaren till marken var en Stockholmare som jobbat på SL en gång i tiden".

Och där står den uppsatt mitt i skogen och för den som inte hittar till Föne Ostkakeri - sväng höger vid tunnelbanan

onsdag 2 mars 2022

Med Temlor i sikte




Ture Sventon kunde bara säga S i Sventon så Semlor blev Temlor - lysande egentligen och upplyftande för alla som läspar, vilket var så charmigt i mina öron att jag ibland lade mig till med läspande i perioder, som barn alltså.

Självfallet hade vi semlor i sikte igår och då sedan flera dagar bestämt att vi skulle till Kakfén i Färila där de allra bästa, alla kategorier, bakas och serveras. Inget krångel, massor av kardemumma i degen, inget trams med oheliga kombinationer av choklad, jordgubb eller vanilj, Hemihoprörd riklig mandelmassa  och en perfekt grädde - en fastlagsbulle som har allt - dessutom serverad, om man så vill, i ett fat med het mjölk och se - då närmare vi oss ursprunget.

Innan Hjördis Petterssons pappa, som var konditor på norr i Visby, först serverade den lilla vetebullen med gräddtoppning som en fastlagsbakelse så var semmelbullen ett mjölkkokt vetemjöl med stötta mandlar som inkråm och sedan paketerat med snören och sjudna i mjölk. Länge har jag tänkt att laga denna historiska semla (namnet Semla kommer från vetemjöl på latin Simila) sdan jag skrivit långa rader om den i olika sammanhang, men mat och måltidshistoriker Richard Tellström kom först och det med bravur. Kolla in hans inlägg på Fb med bilder

När vi flyttade från Norrköping 1961-62 till Stockholm var mina föräldrar en smula upprörda att här bakades semlor alldeles för tidigt före fastlagen och dessutom även till lördagar. Hemma i Norrköping vid den tiden var semlan helig och bara på tisdagar och möjligen en eller två veckor före fettisdagen. För mig som barn var det fantastiskt att få semlor också till lördagen och att få som mellanmål efter skolans halvdag. Märkligt nog lärde jag mig att äta semlan "stockholmskt", det vill säga utan varm mjölk, men trots det håller jag fortfarande, över 60 år senare, mjölken som nödvändigt tillbehör och som en ingrediens som höjer semmelnjutningen betydligt. Så får jag den serverad på Kakfén i Färila och det är jag lycklig över!

Efter ett ärende in till Ljusdal tog vi vägen över Hembygdsgården och Robert Pettersson för stekt fläsk med utmärkta hemkokta bruna bönor.

tisdag 1 mars 2022

Tack snälla ljusdals kommun


För en tid sedan ville vi gräva avlopp och bespetsade oss på en modern miljöanläggning . Ingenting annat än en jätteanläggning godkändes av kommunen, en anläggning som om vi hade ett Las Palmashotell att skicka skit från. Hela trädgården såg ut som ett vulkanutbrott och halva skogen (nåja men en hel del träd) fick skövlas för ett breddavlopp.

Sådär ja, Fixat för dyra pengar!

Då kommer ett  brev till oss från kommunen att de noterat att vi inte har sophämtning.

Vi har egen kompostering, vi sorterar papp, glas, plast och plåt och far iväg med till sopstationer, Vi har helt enkelt inga sopor att lämna.

Ni måste.

Okej då och plötligt står det en grön och en brun tunna här utanför och som en liten extra bonus en lite knallblå spatel att ta upp rens ur slasken med. Tack snälla kommunen för den lilla presenten.


Å andra sidan, nu har vi så vi klarar oss för åretruntboende.