Vedspisstekt fläsk med bästa blodpuddingen, lingon och grädde. Oslagbart!

 

Tänk ett fläsk som steker långsamt och ligger helt stilla i pannan och där maillardeffekten bara tilltar, där kolhydrater och aminossyror i hettan från vedspisen reagerar, blandas och förstärker smaken med det rimmade köttets djupa sälta.

Förutsättningen är en bra gris och ett bra hantverk av producenten. Bästa rimmade fläsket köper jag från Björks i Färila, nästan nästgårds. Värmen, där jag tillagar i stort sett all mat nuförtiden, får jag tryggt från en Skoglund & Olson från Gävle. 

Minns ett fläsk på Edsbacka krog, en lunch under Christer Lingström och i sällskap av Björn Kronvall. Vi brukar ofta återkomma till den lunchen där fläsket stekts stilla och länge utan att krympa eller krumbukta sig och som "knullade mun" något alldeles förträffligt.

Så, äntligen har jag hittat rätt fläsk till vedspisen och njuter det tillsammans med alldeles nylagad blodpudding från Björks och nät och jämt sockrade lingon plockade utanför knuten i somras.

Av en annan god vän i historien Pelle Furumo, eller snarare hans familj, plockar jag en annan förträfflig idé. Där hällde man nämligen grädde över blodpuddingen som serverades till lunch. Helt oöverträffat,

Minns några rader av en annan god vän, salig Göran Brunius som berättade om när han köpt Ehns kvarn på Fårö efter att ha seglat dit med sin Mejt (jo exakt, Anders Zorns gaffelriggade segelbåt) och slöt köpeavtalet med en middag bestående av hårt stekta salta flundror med lingon och grädde som sås.