tisdag 15 maj 2007

Kao Tom och ingefära för gravida

Kao Tom görs på billigaste riset

Rodjana har ett helt annat förhållningssätt till både det övernaturliga och det naturliga än vad jag har.
Under den här graviditeten och efter att våra tidigare barn fötts har hon proppat i sig ingefära. "Den gör livmodern smidig och den stimulerar mjölkkörtlarna".
Ska jag tro henne är ingefära ett (d)undermedel och det är säkert sant för jag har ingen anledning att betvivla det som hon lärt sig av sin mamma (10 barn) som i sin tur fått lära sig av sin mamma etc.
Färskt sidfläsk är underskattat, men utmärkt till rissoppan.

Det är ju gott också. Som idag, en grovskuren hög ingefära simmande som en ö ovanpå en Kao Tom (rissoppa) och i sällskap av rostad torkad vitlök, lite healthy boy soya sauce, en skvätt fisksås och i brist på rostad torkad chilli - salta sojabönor och bönost med chilli. Vid sidan om hade vi hårt sojastekt färskt sidfläsk.
En enkel måltid så som den äts av miljoner.

Pröva gärna en Kao Tom - den är enkare att göra än havregrynsgröt.
Köp det billigaste riset (broken) på Willys. Det är ett ris som ägnar sig utmärkt till Kao Tom, annars används det som djurfoder (nåja).
Koka upp riset med vatten och låt det koka tills simmigt i konsistensen (18 minuter ungefär). Späd med vatten om det blir för tjockt.
Under tiden kan man skala och finstrimla ett par knutor ingefära. Skär fläsket i kuber och stek hårt, salta och peppra och precis när det är färdigt skvätter man över mörk sojasås och vänder runt.
Salta sojabönor och bönost med chilli är tillbehör vi valde idag.

Häll upp rissoppan i djupa rejäla skålar. Den som har torkad och friterad vitlök, samma sak som risted løg fast av vitlök, häller en matsked på varje portion, toppa med ingefära, ringla fisksås och "pojkesoja" över. Helst ska det vara, efter min smak alltså, rostad mortlad chilli så pass mycket att soppan blir rejält rödprickig och i övrigt antar en smutsrosa färg - då är den superhet!! -
Ät tillsammans med fläsket.

Rabarbersaft

Min egen rabarber har jag haft under tunna för att få den mjäll och späd under "snålvåren"

Det är inte riktigt dags, men man kan ju förbereda sig - för den mest uppfriskande saften som finns, alltså i bemärkelsen törstsläckande. Vi dricker litervis på försommaren och har ständigt en hink till "föryngring" i källaren.
Receptet är från början ett gammalt "mormorsrecept", men som vanligt med dessa är sockermängden inte särskilt modern.
Den här saften presenterade jag i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" efter att ha rest genom Småland och sett rabarber med bladverk som parasoller.
Claes Jurander har illustrerat "Järnspisar, hackekorv och tabberas

Det var en smålänning betydligt tidigare än Astrid Lindgren, men lika aktuell, nämligen Carl von Linné som på en av sina resor i Kungälv träffade komministern Kritlod som skaffat en rabarberplanta som han sa "var av det äkta slaget". Linné slog omedelbart fast att "det var den då rakt inte utan en Rhaponticum".
Linné fortsatte att berätta utan att mästra: "Ej heller har den veritable Rhabarber vuxit i Sverige förrän jag själv planterade en sådan i Akademiträdgården i Uppsala där den förökar sig och lärt sig tåla vintrarna." Som en slutkläm ryter han i appropås att rabarber ditills importerats från öst: "Man behöver inte köpa honom av kineser, turkar eller ryssar".

Rabarbersaft
Det här behöver Du:
3 kg rabarber
1 citron
5 hg socker per liter avrunnen saft
1 tsk natriumbensoat

Så här gör Du:
Tvätta rebarbern och skär dem i 1/2 cm bitar utan att skala dem. Koka upp vatten under tiden och lös natriumbensoaten i ett glas kokvatten. Lägg rabarbern i en väl tvättad hink och häll över vattnet så att det täcker. Skrubba citronen, skiva den tunnt och lägg ner i hinken. Täck med plastfilm eller lock och ställ så svalt det går i fyra dygn.
Låt saften självrinna genom silduk. Mät upp saften i en gryta och koka upp. Lös sockret i saften och låt svalna.
Om man vill kan man hälla upp på flaskor och spara. Hemma går den åt i ett huj så vi häller den i två stora glasburkar och har i kylen.
När den ska drickas späder vi 1x4 med iskallt vatten.

Liknande saft skriver Kinna om och den kan göras på samma sätt med syrénblommor just nu eller om en vecka, ja ni förstår vad jag menar, beroende på om de slagit ut. Rensa ett 20 tal "ruskor" med syrenblomst från allt vad grenar heter och lägg i en hink. Fortsätt som till rabarbersaft.

En apokalyps i rosa

Från vårt sängkammarfönster
Jo, det är i Sverige

Vanlig lunch


Det är ofta jag får höra att jag har det så mycket bättre än alla andra med Rodjana som är kock, all thaimat, alla resor, alla luncher på namnkunniga krogar, alla provätningar och alla besök hos råvaruleverantörer med tillhörande "meny degustation" - jo jag var på Edsbacka för några veckor sedan, genialiskt - vilket jag återkommer till.
Visst är det fantastiskt att leva mitt i smakriket, men det är inte alltid så. Jag jobbar av helvete och blev påmind häromdagen då jag intervjuade Kattis Ahlström om hennes nya jobb som chef för Icakuriren.
Hon är motståndare till övertid och kommer på sig ibland att försöka vinna tid genom att hoppa över lunchen.
Det är helt knäppt - jag känner igen mig där.
Ett tag försökte jag ta med matlådan med hemlagat. Det föll på att Jag helt enkelt inte kan gå ut i vårt korridorkök under lunchen, stanken från fiskgratänger och färdiglagat är förfärlig, en veritabel äckeldoft.

Nu är vår personalrestaurang på 12 trappor helt okey - en turkisk krögare struntar blankt i allt vad nyckelhål heter. Här finns inget finlir (det är tisdag idag och fläskdag!), kött, sås och potatis, allt hemlagat, men ganska så stabbigt och fett.
Det är hyfsat gott och framförallt bekvämt.
Där uppe, närmast himlen, sitter beslutsfattarna och kommunens tjänstemän så det är alltid sällskap vid långborden, ett avbrott i redigering och skriveri.
Alltså, gott att ta en paus med mat och gott att äta som folk gör mest (mikron diskvalificerad dock).