Förväntan, minnen och nuet.

Vi har en plan

Snart är det dags att fly fältet, rymma från tomten, skita i granen, släcka adventsstjärnan, bort från hetsen. Den morgon alla ni andra vaknar upp med julkryp i benen och baksmällda efter TVs uppesittarkvällar (usch!). Vid pass då är vi på väg. Bara så ni vet!

Vintrig fruktsallad

Det är säkert 15 år sedan jag värmde ihop en vintrig fruktsallad. Mest den här gången för att vi hade lite engelska ostar som passar till.

Kör saften från tre mindre apelsiner i en kastrull och ös i ett paket torkade och hackade fikon, femton urkärnade och grovt hackade färska dadlar, en näve russin och en större näve torkade tranbär samt en näve hela oskalade mandlar.

Låt sjuda samman under omrörning, späd med lite kokande vatten om det blir för torrt. En nypa salt och två teskedar malen kanel sitter fint (ibland låter jag en torkad och rostad hel chili gå med en stund).

Till sist vänder jag ner två nävar lite handkrossade valnötter. Kör runt med sleven och ställ åt sidan att kallna. Svingott med vispgrädde eller karaktärsfyllda ostar.

Blev en lantgård i pepparkaka och marsipan

Förr, med de stora barnen, brukade jag bygga pepparkaksborg den första advent. Som tradition bjöd vi skinksmörgås på kvällen. Inte sällan satt jag kvar till två på natten med sönderbrända fingrar efter att ha sockerlimmat det sista.
Bröt den traditionen och l'ät de stora gå vidare och dana sina egna.
I helgen satte sig August med ett alldeles eget projekt.
Ett lantbruk med höbalar av marsipan. Och är det så att man kan titta in genom husets gelatinbladsfönster så finns här en komplett skulpterad inredning.
Älskar projekt!
Nu utökad med istappar från taket av kristyr och en präktig julgran av mandelmassa utanför knuten.

Ständigt detta biffande

Tog sin tid att hantera grillpannan. Nu steker jag biffen efter exakt stekgrad.

Serverad idag till lunch med kokt stekt kvartad potatis, gul lök, soja.

Rondell i ljus

Vi bor vid en rondell. Förra advent var det åkrar och skog och sjö omkring oss. Nu är det en rondell vi ser det första när vi tittar ut genom sängkammarfönstret. Och tänk, vi tycker det är helt underbart skönt!
I morse, lucia och hela rondellen markerad med ljus. Nu snöyra och jag ska ta en sväng med Assar, rondellhunden.

Så ska en deg se ut! Lussebullar på ingång

Alltså, jag är inte alls åt det bakande. Det är däremot Kristina som hela sitt liv haft bakande förebilder.
Hemma hos oss bakade morsan muffins, eller någon gång emellanåt bullar eller matbröd som var väldigt långt från det saftiga köpebrödet. Allt åkte in i frysen innan det ens hade kallnat. Bara doften fanns kvar förföriskt och lockande.

Hemma hos Kristina stod det alltid nybakad sockerkaka till kaffet, småbröd och kakor, allt till vardags.
Ser hur Lovisa (18 igår) anammat den goda förebilden och inte sällan ger sig i kast med olika bakexperiment.

Inför födelsedagen så satte Kristina en deg med saffran hon själv köpt i Iran. Vackert gul jäste den över alla breddar, bakad med Maniotob Cream, trådigt och helt underbar.
Och vilka bullar, späckade med riven mandelmassa och pärlsocker på toppen. De godaste lussebullar jag ätit.
Se där vad goda förebilder kan göra. Goda förebilder och brinnande intresse.

24 dagar kvar, beställ och handla böcker nu, Ser att det finns ganska mycket signerat Göran Lager att välja mellan

Vill tipsa lite om julböcker och framhålla sådant jag själv är delaktig i. Varför undrar ni? Självfallet för att de ska sälja och för att jag har något att berätta.

Gör det, handla böcker i jul. Några är slutsålda och där har jag inte så mycket att hämta rent ekonomiskt när jag säger att de titt som tätt dyker upp på antikvariat på nätet.

Min senaste bok. Vill jag säga tillfredställer allas nyfikenhet och tillägger att den snart kommer som ljudbok. Startar inläsning inom kort. Att den också går att ladda ner som e-bok är bara positivt. (Bokförlaget Mormor)

Skulle kommit nu i höst, men vi ställde till vårutgivningen då tryckerier har svårt att leverera, något som drabbar hela branschen just nu. Men håll ögonen öppna.

Aktuellare kokbok finns knappt. Det här är en bok för sockertroll likväl som för alla andra. Laga och ät ur den här boken och må bra, dessutom en ledsagare för alla med barn och vuxna som drabbats av obotliga diabetes 1 eller svårbehandlade tvåan.

Kom ut för något år sedan och vann priser. En jäkla bra bok, om man får säga det själv, sprungen ur ett fantastiskt teamwork och med mat som svindlar i käften.

Den här boken kom till i brådrasket. Snön hade precis börjat falla. Det var bråttom. Vi stod i t-skirt och grillade i stadsmiljö och det var kallt som fan samtidigt som vi skulle låtsas att det var stadssommar. Blev en het bok i alla fall.

Efter min egen kokbok "Järnspisar hackekorv och tabberas" (som kommer i en tredje omarbetad upplaga till nästa höst) så är nog den här den bok jag håller väldigt högt. Svår att få tag i, men dyker ibland upp på antikvariat.

Ena dagen hot om fängelse för majestätsbrott, andra dagen hedersdoktor. En mycket speciell man, Sulak Sivaraksa

För inte länge sedan hotades han av många års fängelse för majestätsbrott efter att ha korrigerat historien kring den ledande kungafamiljen i Thailand. Nu blir han hedersdoktor i filosofi vid Thammasat Universitetet. Gratulerar, detta är stort i ett land han tvingats fly ifrån både en och två gånger sedan han anklagats för kritik mot både militärdiktaturen och kungaregimen.

Jag har haft förmånen att ha Ajarn Sulak som vän länge nu, tyvärr har våra vägar inte kunnat korsats på sistone, men jag vet att han ofta har Sverige som mål för sina resor och ser fram mot att se honom igen.

Boka in i morgon, musik till Advent, några sällan eller aldrig framförda, andra med mycket tradition

Jag är stolt och glad över att få förmånen att sjunga med Nicolai Kammarkör. I morgon lördag, adventskonsert med fri entré i Klara Kyrka. Kom dit och lyssna, 18:00!

Välkommen

Ska det vara så svårt att lägga ihop två och två: Snus räddar liv!

Jag har skrivit om det här massor av gånger på bloggen och jag har agerat i TV och jag har skrivit artiklar och inte minst; jag har snusat dagligen i 52 år!

Expressen skriver idag, under exakt den rubrik jag använde mig av på bloggen den 20 februari 2011 efter ett möte med dåvarande jordbruksministern och utrikeshandelsministern, förvisso om att etablera en rörelse som senare blev kallad "Matlandet Sverige", men som också till en stor del handlade om snus.

Klicka gärna på länken här och läs om mötet 2011, eller här och läs om vad Expressen skriver idag.

Fläsket brinner

Inte riktigt förstås, men först körd i tryckkokare (fläsklägg) med stjärnanis och sedan plockad och i stekpanna, länge länge på svag värme med chili och vitlök

Fläsket ska ta ordentligt med färg. Sila från överflödigt fett. Lägg glasnudlar i kokande vatten i tre fyra minuter, Sila från och släng ner i stekpannan. Mata på med det stekta heta fläsket. Smaka av med fisksås och soja.

Nä, himlen kan inte vänta...Grönkålstajm

Förra året, exakt på den här dagen, skötte jag sysslorna kring grönkålen i trädgården. Gödslade och grävde det sista i den antågande snöstormen, täckte och lade ensilage kring det som skulle skördas till jul.

Lägg till bildtext

Idag gick jag till handlaren i centrum och köpte ett rejält stånd grönkål för 12:95. Nu blir det oljemasserad och örtsaltad, ugnsbakad grönkål till middagen. En middag till vilket det plötsligt trillat in åtta personer, varav fem ungdomar.

Skavad ren, renskav av framdel. En mättande höjdare!

Vi låser oss så fast i smaknormer, oxkött, broiler, gris och glömmer orre, tjäder, rådjur, kronhjort, vildsvin, ren och lamm.
Det blir så mycket roligare och godare att tänka i snirklar inför middagen. För många handlar det om att våga, kanske lite också att ge sig råd. Men väg för och emot. Ät kål och annat grönt i några dagar och betala 240 kronor kilot för renkött för en middag som också ger rester värda att äta dagen efter.

Förra veckan åkte vi till "Renprodukter" i Norrviken, nyinvigning av den över 30 år gamla butiken. Rent, snyggt, välbeställt och fantastiskt trevligt och kunnigt bemötande.

Fick med mig ett kilo skavad ren. Smakrikt skav av framdelskött, kräver lite, lite längre tillagningstid än renskav som är från bakdelen (steken).

Brynade i stekgryta med smör. Tog upp och stekte lök i resterna av fettet som renen släppte. (Ett märgben fick ligga med för en fördjupad smak. Spädde på med buljong vartefter det kokade ur. När löken var smältande genomkokt och en hel del buljong simmade med la jag i köttet, en skvätt soja och sedan fick anrättningen sjuda i femton, tjugo minuter.
Smakade av med salt. Hällde över en halv liter kokande grädde. Fick koka upp och sjuda i tio minuter, Toppredde med smör och mjöl. Smakade av ytterligare (massor av gånger för det var så gott) med salt. Bottenlös rensmak, dånande fjäll, jokkar som porlade.

Servera med ris och sylt från norrlandsplockade lingon.

Till dessert gjorde Kristina en Eaton Mess. Bottnade med hjortonsylt, lade över ett vaniljglassägg, strödde i krossad vit maräng, Vispad grädde, frysta hela lingon och toppade med hjortonsirap.

Vem skulle jag varit idag, och var? Om ens?

Det var den där eftermiddagen jag kom hem från skolan och det var glåmigt snöoväder, mest blask. Ingenting var som det brukade, det var i sjunde klass. Jag var tretton, brorsan 10 och syrran sex.
Morsan hade en snörpning kring munnen som fick alla att ana oråd, men hon sa inget.
Så blev det jul och snörpningen hade bestått i flera veckor, ja över en månad. Tystnaden var som en sammetssäck, oron beklämmande, ingen sa något.
Så blev jag varse när farsan harklade sig och förklarade lågmält så att syskonen inte skulle höra att han minsann fått ett väldigt attraktivt jobberbjudande, att bli utvecklingschef för trähantering och skogsvård i Ian Smiths Rhodesia och att hela familjen i så fall skulle flytta dig.
Så detaljrik var inte hans förklaring till senaste tidens tysta eftertanke, men så mycket förstod jag att i tjänsten skulle ingå stora förmåner och landarealer.
-Men nu är det så här att mamma har sagt nej! Och då blir det inget, avslutade han.
Morsan snörpte ännu mer på munnen och iklädde sig omedelbart rollen som syndabock.
Det blev hennes fel, och det låg länge kvar, faktiskt många decennier, att familjen blev kvar i Sollentuna.
Så här i dagarna och betydligt tidigare än så kan man bara fantisera om vad som skulle blivit av. Om farsan sagt ja, tagit familjen ner till Rhodesia, vad hade hänt? Morsan kunde omöjligt ana eller förutse. Hon gick på magkänslan även om grunden var själva förflyttningen, rädslan för det okända.
Så här 52 år senare går det ju att reflektera och kanske ändå sörja över att äventyret aldrig blev av och samtidigt tacka Gud för att vi ändå blev kvar.

Ren, ripa, orre, tjäder och massor därtill

Marja Thomasson Ek

Jag kom till Sollentuna 1962. Tjugo år senare startade en liten butik i ett hus i Norrviken, inte långt från stationen. Skylten ut mot vägen; Renprodukter.
I alla dessa år har jag kört förbi och bokstaverat Renprodukter och hört så mycket gott om service, om bredden på produkterna, om kvaliteten.
Något år, kan väl varit kanske för 20 år sedan, var jag bjuden på en riktig tjäder och orrfest. Makalöst gott med fet sås och gelé och rostade potatisar.
Fåglarna kom från Renprodukter.



Idag for vi förbi på Norrvikenleden och såg i hastigheten tända marschaller och en kåta på tomten framför huset.
Nu eller senare, tänkte vi och vände direkt vid brandstationen, körde tillbaka och det visade sig vara nyinvigning av butiken. Föräldrarna lämnar över till dottern Marja Thomasson Ek och hennes kompanjon Nils Torbjörn Nutti.

I kåtan serverades varm lingondricka och skavgryta. Renskav är ju som bekant från steken, men skavad ren är kött från lägg, nacke och bog. Mycket smak och förstärkt med trattisar, lök och viltbuljong.
August som är ett litet smaksnille (har perfekt gehör i smaken och exakt i musiken) sa med en gång: Köp hem minst ett kilo, det här vill jag ha till middag.

Massor av människor, idel bekanta och flera nya ansikten. En strålande stämning och inte minst ett fantastiskt utbud.
Lycklig, eftersom jag inser att jag inte blir bjuden på ripjakt eller annan fågeljakt i år heller, över att här fanns både snarad och skjuten ripa, och i samma frys orre och tjäder. Alltså, se upp nu därhemma, det vankas sånt som smakar fågel.

Nu köpte jag med mig en spicken renkorv och ett kilo skavat.

Förstår att jag efter alla dessa år gått miste om lite av äventyret. Detta ska fortsättningsvis bli min cup of tea.

(Det lyckligt lustiga i kråksången är ju att Kristina estmerar den här vilda maten mer än tamköttet på ICA, månne bero på hennes samiska gener?)

Den engelska frukosten och konkursade alternativ

För några veckor sedan var jag några dagar i London. Träffade min gamle vän från min egen journalistiska barndom, Anders Mård. Vi hade inte setts på säkert 30 år, men när vi träffades uppe i Camden var det som om 30 år inte längre passerat.
Vi år frukost ihop. English breakfast på en sylta sen fortsatte hela dagen i ett promenerande i London.

Vad jag vill komma till är den här perfekta frukosten som öppnar samtal, som skapar gemenskap och som präglar en dag, ett nu.

Det är klart att en sådan här frukostering är alldeles för mäktig och energirik med sitt bröd, sin smörstekta svamp, sin feta fläskkorv (eller lamm) och baconen, ägget och sockersöta bönor (Heinz, en av världens äldsta, nu fortfarande levande, konserver).

I studentköket, 1978, då jag bodde stadigvarande i London var en av mina akademikamrater en syn för gudar när hon lagade mat (jag bodde enskilt, men var inte sällan på besök i studentvimlet bland vänner). Hon var minst sagt överviktig och målade jättemålningar av jordbruksredskap, traktorer, tröskor och annat, mångmeterhöga och metervida i olja.

Lyssna: 
Man tar cirka en och en halv deciliter frityrolja, värmer upp.
När det ryker lite på ytan och oljan rör på sig läggs bacon jämte en fet fläskkorv i.
Så, upp på tallrik när lagom brynt.
Samtidigt öppnas en hel burk bönor och värms försiktigt i kastrull.
Två äggs knäcks ner i stekfettet som nu alltså blivit smaksatt av bacon och fläskkorv. När kanterna på äggen blivit frasiga och gulan fortfarande är simmig jämte kransen av vitan tas de upp med stekspade och läggs på tallrik.
Öppna en påse Mothers Pride, industribakat vitt bröd med extra lång hållbarhet. Lägg två skivor i stekpannan så att brödet får trevlig färg och tills skivorna sugit upp allt fett. Lägg på tallrik.
Torka ur stekpannan så att den är ren till nästa morgon.
Lägg över minst fem matskedar HP-sås och lika stor del ekonomiketchup.
Ät, njut and be prepared for the day in the studio. På väg dit slinker man in och handlar ett scotch egg och en rejäl pork pie som mellanmål före lunch.

Ärligt talat vet jag inte om den här människan lever. Den här människans matvana bestod under mina två år i London, alla morgnar enligt uppgift, som rutin, som mantra; 365 morgnar x 2 år x 0,15 liter är 110 liter frityrolja. Har hon fortsatt sedan dess med samma matrutin så handlar det om över 2000 liter frityrolja.

Mitt eget kök på den tiden var utrustat med gasspis och en salamander. Morgonrutinerna till helgerna var magerstekt bacon (med vilket menas att man lägger bacon i en kall panna utan fett och sätter på lagom värme tills brynt) Samtidigt en lammkorv i salamandern, så bönorna i en kastrull. Inte varje morgon, men helger. Och så ett glas av mjölken, gold cap.

Hörrni, de där bönorna har dykt upp som alternativ i min svenska ICA butik och sedan några år. en och 55 billigare än Heinz. Köpte alternativet för några gånger sedan. En lite torrare smak på tomatsåsen, tunnare för att ine säga blaskigare. Bönorna, jodå en och annan hel fanns väl med men mest var det smetiga eller halva bönor eller delar av bönor, krämigt, men inte gott, påminde om originalet om man ansträngde sig.
Det slumpar sig inte bättre än att Heinz kontrakterat och köpt upp de bästa tomaterna i Europa, och de bästa bönorna, fångat upp bönder på kontrakt att leverera efter stränga kvalitetsnormer. När alternativen ska skapas i akt och mening att stjäla marknadsandelar med bondfångeri finns inte kvalitet att finna, kvalitetsbönor och kvalitetstomater är redan hamnade i kvalitetsburkarna.

Jo, jag menar för en och femtiofem säljer människor sin egenkärlek, sin smakkvalitet, sitt egetvärde.
"Ja inte var de som originalet, men de var i alla fall billigare"

Säg sej, det räcker

För en herrans massa år sedan reste jag till Bulandet i sällskap av Sven-Gunnar Svensson. Det var en av åtskilliga resor vi gjorde och Bulandet är den västligaste utpunkten i Norge. Från det lilla berget på ön flammade norska oljekällors facklor i horisonten och korsvägen med tre gatlys kallades centrum.

Ön har en filiteringsfabrik för sej. Och det är så vi är vana att få den. Som filé eller i bit, sällan färsk ostyckad.
Nu slumpade det sig inte bättre än att jag "snubblade över" en hel hög med hel sej för 25 kronor kilot!!!
Filéade, vände bitarna i mjöl och stekte med smör, salt nötigt brynt smör till och en liten ragu på brysselkål.

Huvud och ryggben gick till buljong. Blir väl fisksoppa eller nåt ikväll efter att jag fixad kvällsfika till 54 korister i Sollentuna Gosskör. August sjunger i kören och just den här repetitionstorsdagen är det hans föräldrars tur, dvs min, att ställa fram bröd, smör, ost, skinka, kaffe, saft, kakor och eftersom vi slank in på Martin o Servera i går kväll för att handla så blev det en står låda skumtomtar också - kören repeterar julgrejer!

Dagar som hjulen rullar odubbat och andra med punka

En sådan där morgon när det är krispigt, klart, kallt och blankis i backen.
Är alltid sen annars. Idag skulle det ske.
Kände hur det släppte i rondellerna i förrgår. Osäkert.
Det tar energi bara att besluta sig. Kånka hjulen från källaren, lasta in och allt det där. Skitigt!

Ackorderade och tänkte hastighet, rörelse och kostnad.
Några byter för 50 kronor styck, andra för en hundring och den som var närmast och ingen kö.
Satte mig i bilen på P-platsen 150 meter bort för att köra ner och lasta in dubbdäcken från källaren.
Gick trögt, knappt tog att svänga ut. 20 meter, ingen luft alls i vänster fram. Punka! Fan, inte det sista i sommarsvängen va?

Gick ner och tillbaka, Fick hämta ett dubbdäck och kånka uppför halkbacken till bilen och veva upp och skruva av. Skruva på. Drog snett, inte med muttrarna, men ryggen. Vridning, men inte ont direkt. Kom smygande, bestående. Dovt.

Lassade inte resten av däcken i den lilla bilen och av ren lathet ställde jag mig inte i däckbyteskön vid drive innen utan körde till det lite dyrare stället där fem däckbytare stod lediga och smällde på de tre resterande däcken på fem minuter för tre hundra spänn. Nu är det gjort! Och sommardäcken, ett med punktering, ligger staplade i källaren.

(Varför jag inte lät laga punkan? För att sommardäcken sett sitt!)

Du som inte läst den (Taxi 1251) Gör det, ladda ner som E-bok

Tiden flyger, Astrid Lindgren skulle fyllt 110 idag. Snart kommer Järnspisar, Hackekorv och Tabberas ut i ny omarbetad utgåva!

Den kunde ju kommit dagen till 'ära, men det är ett stort arbete att omstrukturera och fotolägga min succébok om mat och smak i Astrid Lindgrens värld. Så långt har vi kommit i alla fall att boken ska ut inom så kort tid som det går, 12 år efter första upplagan, men ständigt aktuell.

Idag skulle Astrid blivit 110 år. Jag fick förmånen att under förarbetet med boken träffa henne ett par gånger. Först resulterade det i ett "Tabberas" i Tidningen Vi och så småningom, dock fyra år efter Astrids bortgång, kom boken med 164 aktuella recept och väldigt mycket läsning om mat.

I väntan på den nya utgåvan finns de båda gamla utgåvorna ibland att hitta på Antikvariat på nätet.
Här finns också en del att läsa.

Skyltlöst igen, identitetslös lekplats Erland Cullberg

En never ending story. Efter mitt första inlägg där ansvariga för kulturskymningen lyckades med brådstycket att döpa om Erland Cullberg park till "Cullenbergsparken" så kom det raskt upp en fin ny och rätt, men lite svårläst och ordrik skylt i mässing.

Förra veckan såg jag att bara skyltens stativ fanns kvar, idag var även stativet borta. Kvar finns den första skyltplattan, den med "Cullenbergsparken", men texten var lyckligtvis borttagen.

Det finns ingenting kvar längre som vittnar om att Erland Cullberg Park är Erland Cullberg Park och förbipasserande och närboende blir inte klokare alls.

För den intresserade finns mer läsning här!
Och om Erland Cullberg Parks invigning här!

Felräknad landhöjning gav vikingaskeppen fri lejd!

Den här skallen dök upp vid utgrävningar i Täby men kan mycket väl illustrera texten

Man brukar säga att skepp rullades på stockar över edet i Sollentuna, det vill säga mellan Edsviken och Norrviken för vidare seglats genom Edsån, Väsbyån Oxundasjön och ut i Mälaren till viktiga platser som exempelvis Sigtuna.

Efter just den vägen ligger en hel drös med extremt omfattande fornlämningar, husgrunder, begravningsplatser, verkstäder och andra lämningar. Dessa vittnar om en ivrig trafik utmed vattenleden.

Jag ska inte gå in alltför mycket på hur landhöjning beräknas annat än att säga att men absolut inte kan se en generell höjning, dvs att höjningen har varit lika stor från den ena platsen till den andra. I vissa stråk och över vissa ytor har landhöjningen varit tilltagande i cyklar om fem hundra år, i andra böljande tätare. Man brukar säga en generell landhöjning om fyra millimeter per år i Uppland. Just fyra millimeter behöver alltså inte gälla för alla platser.

Utgrävning vid Eds Allé efter vattenvägen jag talar om
här fann man rena textilverkstäder som kullkastar den
förmodade själfhushållningen.

Var på Jan Enfors föreläsning om generalplan 1847 i söndags på Arkivens dag. Utöver att generalplanen andas en sund optimism  är den modigt genomförd med en inte bara fantasifull utan också välgrundad framförhållning.

Stadsdelen Edsberg planerades byggas på området öster om Rudbecksfältet där nu det så kallade ”nedre Edsberg” ligger. Anledningen till att inte höghusen byggdes där är att marken helt enkelt inte skulle hålla för tyngre byggnader som ”skyskrapor” och ett stort centrum. Man valde istället att bygga uppe på ”Edsberget”.

Då ställer man frågan. Om nu landhöjningen är felberäknad och med tanke på alla lämningar, bosättningar och rent industriella lämningar från folkvandringstid, vikingatid och till och med tidigare, borde det då ändå inte varit en öppen vattenväg mellan Edsviken och Norrviken?

Sollentuna Kommun kanske kan befria vikingaskeppen i sitt vapen från stockarna och rita dit fria vågor istället.

(Det finns en metod att kolla det här, vet inte om det är gjort, Olof Svanberg kanske vet) Metoden är C14 där man kan se ”pasströsklar” om inte exakt, men ungefär när saltvattensjöns möte med färskvattensjön upphörde)