lördag 20 december 2008

Jul på hjul i underjordens konstgjorda värld

Som en utgrävning

Jag åkte kommunalt härom dagen i veckan. Efter en lunch på Sällskapet i trevligt sällskap på Arsenalsgatan nådde jag nedgången till Kungsträdgårdens T-bana tvärs över gatan och det slog mig hur bra Stockholms tunnelbana är - inte som transportmedel utan som konstnärlig upplevelse. Jag hade glömt trots att jag under en tid på 70-talet var så engagerad att jag höll föreläsningar om underjordskonsten på "mitt" universitet i London.
Ulrik Samuelsson har gjort utsmyckningen och barserat mycket på palatset Makalös, det som byggdes av del la Gardies i början av 1600 talet och som sedan blev Operan efter branden som ödelade allt, så gott som. Makalös är ytterligare en anknytningspunkt till mitt intresse. Härifrån hämtade jag en hel del köksuppteckningar inför en artikel om 1600 tals mat en gång och jag blev väl förtrogen med några av de uppåt 80 rätter som kunde serveras som måltid.
För några år sedan undervisade jag på en kockskola, gymnasister och hade en klass avslutningselever som lagade upp flera av rätterna som projekt. Inte nog med tillagning. De forskade själva och klädde sig och agerade som om middagen serverats drottning Kristina hemma hos den tidens gårdsherre Greven Gabriel Bengtsson Oxenstierna (en middag som förvisso vi vet ägt rum, dock inte i det stenslott som nu står på platsen utan i ett tidigare av trä).
Det som bland annat serverades var sjuden lax med saffran, kromgädda, kräftpastey, harpastey och stekt gås efter originalrecept jag hittat.
Så går jag förbi Samuelssons scenografier i tunnelbanan och tänker att det är precis det som middgen var, en synnerligen god scenografi och när en av kockeleverna (som för övrigt började studera historia efter det där) tittade på kräftpasteyen med timjansmörsås sa hon: "Det där skulle ju kunna vara lagat idag" och det var precis vad det var.

Lätta julbordet

Första rundans silltallrik på Sollentuna golfklubb följdes av fem yterligare.

Jag är egentligen ganska ointresserad av denna stora mängd mat som ett julbord innebär. Känner att min tid som köande julfirare i förtid är et litet slöseri med tid och smak. Det har heller inget med tradition att göra utan är ett senpåkommet påfund för att finansiera krogarna för resten av året eller helt enkelt locka hundralapparna ur folks plånböcker.
I år har jag trots det hunnit med två ganska bantade julbord. Det första på konstnärsklubbens Lucia och det andra igår kväll med en uppdragsgivare som bjöd en supertrevlig kväll Sollentuna Golfklubb.
Vi var där förra året också och jag tog dit hela stora familjen några kvällar senare. I år har vi lilla julafton hemma i morgon då de stora barnen är var och en på sitt håll under julaftonskvällen och då ska vi ha ett litet julbord med det nödvändigaste.
Vad jag vill säga är att anslaget räcker. Igår fanns det nödvändigaste på ett julbord, det blir familjärt även om jag saknade ålen och pressyltan och grisfötterna och aladåben, brunkålen och grönkålen, bruna bönorna och det långkokta fläsket + diverse annat.
Nu var det sällskapet som var trevligast och maten helt OK med sex vändor enligt protokollet.
För mitt GI liv är ett julbord väldigt bra och syntes inte på vågen i morse.
Välkommen säger jag denna morgon till julstressen. Det är idag allt ska ske.