söndag 17 augusti 2014

Avsnoppad purjo och kassans fråga om dadlar.

persika paraguayos
Ni vet de där lysande goda vita persikorna som går under varunamnet paraguayos. Jag köpte ett gäng sådana idag, 26:90 kilot, Konsum.
I kassan fick jag dagens skratt, sådana har jag fått många i den här butiken, senast handlade det om tårtor.

Sakta rullade påsen med paraguayos fram till vågen framför kasörskan. Hon togtag i plastpåsen, vände och vred ett tag, så tittade hon vädjande på mig, men jag sa ingen. Då tog hon ett djupt andetag och chansade; "dadlar va?"

absolut inte dadlar
Man kan inte klaga på humorn i kassorna, eller kanske man ska kalla det för något sorgesamt, eller ska man helt enkelt bli förbannad över att unga människor inte får adekvat information innan de får sitta i butiken, det är kränkande mot dem själva.

I en annan butik för länge sedan handlade jag ett stort knippe doftande dill. Kassörskan tittade på plastpåsen med den hopvirade dillruskan.  Så säger hon: Gräslök va? Nä, svarade jag, det är dill. Hon: Ahaa, dill, jag trodde absolut att det var gräslök, men du håll med om att det är djävligt likt!

Idag hände dock något litet kusligt, eller upprörande, eller så är det jag som drar för stora trissor på sånt som man bara gör, folk i gemen.
Stod i grönsaksdelen av butiken, alldeles bredvid disken för paraguayos. Bakom mig hörde jag ett bestämt "ritsch". Vände mig om och såg en man, äldre än jag själv, som rivit av allt det gröna, 35 centimeter minst, på en stor saftig och präktig purjolök, grönblasten lät han dala tillbaka bland de andra purjolökarna, vitstocken lade han i en plastpåse som han la i dragkorgen han hade.

Goda både färska, grillade, kalla, varma, och med nedkokt åldrad balsamico.

Jag tänkte att, va fan, varför säger aldrig nån något; Hörredu, sa jag och tog upp blasten, vem tycker du ska handla det här då. Först försökte han ignorera mig då jag tog en svängom och hindrade honom från att smita. Frågade igen; Tycker du det är jyst mot andra och mot butiken att göra så här, det är ju vi andra kollektivt som får betala för att du fuskar, och vem hade du tänkt skulle behöva städa efter din skit. Samtidigt dök det upp en kille som heter Mac. Han jobbar i grönsaksdisken. Jag håller grönblasten i hand och frågar honom om han tycker det är okey att riva allt det gröna av purjon och om det är tillåtet så kan jag också göra så när jag handlar. Mac svarade, "Nej jag tycker inte det är okey". Gubben stod kvar och var högröd i ansiktet. Jag förstod att snart går proppen så jag lät det purjogröna dala ner i hans släpkorg samtidigt som jag sa att "nu går vi till kassan och så betalar du för hela purjolöken". Självfallet hade jag inte tänkt gå med till kassan, men tog tre steg tillsammans med honom i riktning mot utgången. Han sa: Din djävel. Jag log faktiskt lite belåten och gick till att handla fläsk.